En visuell upplevelse förutsätter närvaron av ljus och ljuset är centralt i Teshigawaras skapande. Ljuset som blir synligt först när det möter ett föremål eller en yta. Kroppen möter ljuset och förändras samtidigt som den förändrar upplevelsen av ljuset. Likaså förändrar kroppens rörelse upplevelsen av tiden. Tiden som i likhet med ljuset endast existerar i relation till något annat.
Det västerländska samhället är besatt av det naturvetenskapliga synsättets krav på absoluta tal och mätbarhet. Tiden har för de flesta människor blivit något som förbinds med en klockas tickande. I sina sceniska verkar Teshigawara vilja återföra betraktaren till en mer ursprunglig, organisk syn på ljuset och tiden. Och till minnet, den inre upplevelsen av sinnesförnimmelsen. I arbetet med sitt senaste verk ”Light behind Light” har han utforskat det inre ljuset, ljuset bortom ljuset. Detta uttrycks bland annat symboliskt genom att ljus silas och reflekteras genom uppradade glasskivor.
Synskadade vägledde arbetet
För att nå vidare i sitt utforskande av ljuset har han under år 2000 arbetat med synskadade ungdomar från England och Finland. Teshigawara ville arbeta med synskadade därför att de är experter på att röra sig i en värld med mycket litet eller inget ljus. Föreställningen kommer att ha urpremiär i London i slutet av juli och sedan fortsätta till Helsingfors.
Projektet är inte endast ett uttryck för Teshigawaras önskan att utforska ljus och frånvaron av ljus. Det är lika mycket ett uttryck för hans vilja att dela med sig av sina erfarenheter till unga människor. Redan tidigt började han hålla workshops. Det var under arbetet med en workshop han mötte Kei Miyata som skapar ljud och musikkollagen till hans verk. Tillsammans med Miyata bildade han 1985 kompaniet KARAS. Workshops verksamheten växte och fick 1995 namnet S.T.E.P (Saburo Teshigawara Education Project), ett samarbete mellan KARAS, London International Festival of Theater och The Place Theater.
Utan konventioner
Att arbeta med och människor av alla kategorier och på så sätt kunna bidra till deras utveckling är väsentligt för Teshigawara. Han vill inte att dans skall vara något som bedrivs i en studio skild från omvärlden. Han vill vara öppen och inte låsa sig och sin konst i någon ”stil” eller i en påtvingad ”nationell form”. Han studerade klassisk dans för att lära sig en struktur men hur denna struktur sedan skulle användas bestämde han själv. Han är japan och han har stor respekt för den japanska kulturen men han låter den inte begränsa hans konstnärliga uttryck.
Respektlöst förhållningssätt
Kanske är det denna frihet i synsätt och utförande som gjort Teshigawara så uppskattad och skapat en upplevelse av att det han gör är något helt nytt. För mig var det starkaste intrycket från föreställningen ”Light behind Light” just detta att Teshigawara tycktes ignorera alla konventioner. Vilket kändes både fräckt och befriande, men också aningen förvirrande.