När Suzanne Osten tar farväl av sitt Unga Klara gör hon det storstilat och egensinnigt. Hon gör det med en pjäs hon fiskat fram ur Leonora Carringtons gömmor. Leonora Carrington, den surrealistiska och tämligen bortglömda konstnär, som var verksam under nära nio decennier. Hon gick bort 2011 och fick välförtjänt uppmärksamhet i Ostens föreställning Häst, häst, häst förra året. Lammungarnas fest skrev hon som 23-åring och pjäsen är endast uppförd ett fåtal gånger i Tyskland (bland annat som opera med libretto av Elfriede Jelinek).
Att Carrington, som barn levde i sagornas värld är uppenbart. Pjäsen är en fri fantasi med yvigt litterära spår – här hittar vi vampyrerna, människodjuren och den androgyna gestalten Teodora. Här återfinns pälsmössorna, fjädrarna och så finns här hästarna, de frustande varelserna som vi lärde känna på djupet i Häst, häst, häst. Djur är klokare än människor, hävdade Carrington och Osten tycks hålla med. Åtminstone är de mer spännande! I Lammungarnas fest ges hundar, vargar och hästar liv av en ensemble på allra bästa lekhumör. Leonora själv (Ulrika Nilsson) läser scenanvisningar och guidar oss runt i detta drama, där vi får röra oss mellan olika spelplatser i Unga Klaras lokaler och på så viss åtminstone får känna oss en liten smula galna och fria, även om bara en bråkdel av vad ensemblen utstrålar.
Teodora är centralgestalt i denna föreställning, som på samma gång är ett familjedrama, en gotisk saga och ett skräckkabinett. Hon är den unga brunstiga tonåringen som beundras för sin ungdom, skönhet och sitt hår, men sprängs av en vilja att utforska sin sexualitet och sina destruktiva sidor. En ung och ilsken tonåring som söker skönheten i det vilda, trasiga, döda och galna. Maja Embrink gör henne med ett klart ursinne och visar med hela sitt väsen hur det känns att vilja spränga sig ut ur konventionerna och välja det förbjudna.
Resten av ensemblen är inte sämre. Osten har plockat fram det allra bästa ur sina kamrater skådespelarna och skapat en ända in i märgen Ostensk föreställning tillsammans med dem. Lammungarnas fest är genomsyrad av Osten från hjärtat, via huden till kostymen, som är sammansatt av plagg skänkta ur hennes egen garderob för finalen på Unga Klara. Det är ett avsked värdigt en alldeles unik konstnär. Vi som har fått vara med på hennes resa kan inte annat än tacka!