Bibeln, böckernas bok, Den Heliga Skrift. Grundbulten för två religioner har lockat till konstnärliga gestaltningar sedan århundranden. Alltid med risk att provocera de bokstavstrogna. Är det någon som minns hur idén med Bibeln som coffeetable-magasin illustrerad med erotiska foton av Madonna och Marcus Schenkenberg föll ut?
Lyckad blev i alla fall Niklas Rådströms ambitiösa sammanfattning av skriften i ett drygt fyra och en halv timme långt mastodontteaterprojekt som uruppfördes i Göteborg 2012 (läs Nummers recension här.) Nu sätts samma Bibeln, nedbantad till tre timmar, upp på Kulturhuset Stadsteatern i regi av Åsa Kalmér.
Ur mörkret varde ljus i form av en enorm glob över Kalmérs och Ann Bonander Loofts suggestiva scenbild av eld och vattenspeglar. Som en inbjudan till sagostund vid lägerelden. Men knappt har Gud skapat världen, och människorna till sin avbild, förrän de olydigt snaskar äpplen och slängs ut ur Edens lustgård. Första akten betar raskt och kronologiskt av de fem moseböckerna som en illustrerad klassiker av high lightsen där även den som bara har religionskunskapslektionerna vagt i ryggen kan hänga med.
En artonhövdad ensemble, ingen nämnd, ingen glömd, växlar i rollen som kollektiv. Liderligt krälande i Sodom & Gomorra, eller lydigt följande Mose ut ur Egypten. Men också i gestaltningen av enskilda personers gudomliga uppdrag. Som Abraham och Sara, Noa och Jesus. Särskilt utrymme ges den av Gud hårt prövade Job, den motvillige profeten Jona i valfisken och Lots hustru vars tårar inför sitt förflutna förvandlade henne till en saltstod. Herrens tre änglar, kretsar likt dementorer, som Guds språkrör medan ett ungt par, kvinnan och mannen, vandrar genom hela berättelsen som en metafor för kärleken och det goda i människan.
Den mytologiska inramningen till trots så kokar berättelserna ner kring allmänmänskliga frågor om etik och moral. Rådströms Bibel vilar snarare på filosofisk än teologisk grund. Med fokus på människans försök att navigera sig mellanmänskligt. Budord och levnadsregler finns både till för reglers skull, som att inte blanda olika garn i samma garn, till att icke dräpa eller att kärleken är det främsta budordet.
Guds tystnad, Guds grymhet, Guds kärlek och Guds infall! Alla kan få sitt, judar, kristna och många av oss som inte erkänner sig till någon tro alls. Andra aktens uppbrutna kronologi inbjuder till funderingar kring tro och tvivel mellan de dramatiska inslagen även om det verkliga djupet uteblir.
För uppsättningen har precis som människan själv förtjänster och brister. Bibelns texter arbetar inte med det finstilta och på scenen blir det en del stora brösttoner på gränsen till det plågsamt mässande. Leken med analoga scenattribut, där skådespelarna greppar en gura, trampar orgel eller brister ut i sång pendlar mellan kyrkans julspel och lätt rockopera. Jesus blir i mina ögon ändå kvällens clou. Hans sugande möte med Lucifer i en ring av salt är en bild man bär med sig.
Loading ...
