Ungdomsteater. Kan vara en ”titta på klockan”-rysare. Det kan också vara en alldeles underbar resa där tiden är ingenting. Länsteatern i Örebro sätter i vår upp Johanna Emanuelssons De sömnlösas tid med superregi av Carl Johan Karlsson. En omtumlande ungdomspjäs som jag snabbt lägger i facket utmärkta föreställningar. Inte minst för de fyra skådespelarnas agerande. Tårar och skratt trängs inom mig genom hela föreställningen.
Pjäsen är förlagd till ett extremt öppet scenrum. Vi som åskådare tilldelas platser i sjuksal, skolsal, vardagsrum eller väntrum. Skådespelets rum. Finurliga rekvisitalösningar, där tillsynes vardagliga inredningsdetaljer plötsligt blir till något annat, överraskar och förhöjer. Badrummet, där K:s psyksjuka mamma (Malin Berg) badar fullt påklädd omgiven av högvis med böcker, är en sådan. En annan en lampa som plötsligt interagerar med handlingen.
De sömnlösas tid är ett relationsdrama som mest snurrar runt kompisarna K (Frida Beckman), Malaika (Nina Rudawski) och Abdi (Ruben Lopez) och vad som hände sommaren innan gymnasiet och tiden därefter. K har en knäpp morsa och jag vet inte hur osökt det är, att jag snabbt får Björn Afzelius Balladen om K i skallen. Låten som handlar om en ensamstående mamma som drivs till vanvett av ett oförstående samhälle.
Tjejerna – som var och en brottas med sviktande självkänsla och dåliga betyg, söker vårdlinjen. För att vara säkra på att komma in. För att kunna softa sig genom gymnasiet. K är egentligen den som klarat sig bäst, men väljer vård för Malaikas skull. Det är egentligen bara Abdi som väljer med hjärtat.
Under en tumultartad lektion, då historieläraren får en infarkt och K av misstag ser Malaikas intagningsbesked, är katastrofen ett faktum. De som varit jättebästisar sen dagis, ska inte längre går i samma klass. Dessutom har Malaika svikit å det grövsta.
K får en mardrömssommar. Med en psykotiska mamma som hellre vill till Riksdagshuset och placera bomber, än göra något somrigt. Malaika blommar istället upp, skaffar nya kompisar och får en positiv skjuts in i gymnasievärlden.
Abdi är öppet homosexuell och räds inte att visa världen vem han är. Men allt vänder, drömmar ställs på ända och allt blir som vanligt fast på en annan nivå. Johanna Emanuelssons underbara manus blottlägger trasslet av känslor under ungdomsåren. Och det är nog inte så enkelt som den vilt dansande minister Björklund gör gällande i pjäsen. Att skolresultaten i Sverige blir bättre bara vi laddar på med tidigare betyg och en uppstramning här och där.
Och det där med att välja fritt. Vad är det egentligen? När det finns en sjuk morsa som inte ens sover om man inte säger till och en bögföraktande farsa som tvingar in en i en fålla man aldrig bett om.
Loading ...
