Det går att dansa disco till Prokofjev, men inte många sekunder. Roligaste greppen finns hos de elaka styvsystrarna, som förstås dansar ”fult” och som bokstavligt talat är sammanflätade. Vid ett tillfälle utnyttjas humoristiska element som redan finns i musiken på ett osökt och smidigt sätt, när prinsen tar hjälp av detektiver i trenchcoats för att leta reda på skons ägarinna. Denna sko bärs för övrigt på huvudet: någon dans i glaspumps är det inte tal om.
Om den mesta dansen är relativt konventionell, men därmed naturligtvis också gestaltningsmässigt och dramaturgiskt enhetlig med musiken, så är kostym och scenografi desto mera avvikande.
Popkonsten landar i återvinningssamhället: med balettkjolar i bubbelplast och pastellskrikiga dräkter gjorda av vaxduk, eller kostymer av dagstidningar som gått genom en dokumentförstörare. Maskerna på balens kavaljerer ser ut som Barbies Ken, och prinsen själv är kung i spy-baren som består av svarta speglar.
Finalen dansas på ett torn av dessa speglar, och här är det varken popkonstigt eller konventionellt, utan avskalat rent, intimt gripande och mycket vackert.
Loading ...
