Trollkarl förtrollar midsommarnatten

På midsommarafton har Folkteatern i Gävleborg premiär på”Den underbare trollkarlen från Oz” som Frank L Baums bok får heta i Peter Oskarsons och Tomas Lindströms regi. Musiken är skriven av Jonas Olsson och Tommy Nilsson. Tommy Nilsson skriver också sångtexter.
Det är i år exakt hundra år sedan amerikanen Frank L Baum gav ut första delen av sin utopi om landet Oz. Baum arbetade under tjugo år med sin historia om flickan Dorothy som hamnar i det underbara landet Oz, med en fågelskrämma, en metallmänniska och ett lejon som följeslagare.
Det blev så småningom tretton böcker som tillhör de mest lästa böckerna i världen. Böckerna har legat till grund för flera musikaler och teateruppsättningar.
Frank L Baum gjorde själv en stumfilmsversion. 1939 kom filmen Trollkarlen från Oz, med Judy Garland i rollen som Dorothy.
Folkteatern kommer att göra en egen version av Baums berättelse.
– Hans vision, om en annan, mera mänsklig, färgrikare och demokratisk värld, har en oerhörd sprängkraft än i dag, säger Peter Oskarson.

Solveig Ternström får sätta potatis

Skansens kulturpris med namnet ”Årets fåra” delas varje år ut till personer som slår vakt om kulturarvet i vid bemärkelse. Årets pristagare är skådespelerskan och regissören Solveig Ternström.
Motiveringen lyder: ”Solveig Ternström, som med humor och värme under många åt glatt en stor teater- och tv-publik och som med ett starkt engagemang för den svenska kulturen fortsätter att verka både bakom och framför kulisserna”.
Priset består av två något annorlunda och handgripliga delar: att på våren sätta en rad potatisar bakom Statarlängan på Skansen och att till hösten gräva upp och avnjuta desamma till en sillfrukost vid statarens bord.

Skådespelare i protest mot nya a-kasse regler

STOCKHOLM. En fem timmar lång gratisföreställning med en rad välbekanta artister bjöds utanför riksdagen på fredagen. Med sång, musik, dikter och monologer protesterade kulturarbetare som Björn Granath, Jan Hammarlund och My Holmsten mot väntade försämringar av a-kassan.

Regeringen slipar just nu på detaljerna i det förslag om ändringar av arbetslöshetsförsäkringen som väntas innan månadens slut. Om regeringen väljer den linje som a-kasseutredningen presenterade i december betyder det att varannan scenkonstnär tvingas byta arbete, hävdade Teaterförbundets förbundsdirektör Jaan Kolk i sitt tal på Mynttorget.
En mycket stor del av alla skådespelare, sångare, dansare, musiker och andra kulturarbetare saknar fast anställning. Mellan tillfälliga anställningar är de beroende av a-kassa. Om regeringen går på utredningsförslaget om att arbetssökande efter 100 ersättningsdagar måste fundera på att flytta eller byta jobb skulle det få förödande konsekvenser för kultursektorn, hävdar Teaterförbundet, som arrangerade fredagens manifestation tillsammans med Musikerförbundet och Musikcentrum.
Visserligen sade regeringen i vårpropositionen att 40 miljoner kronor ska överföras från det arbetsmarknadspolitiska området till kulturdepartementet för att stödja frilansande konstnärer. Bra, men det räcker inte, anser Jaan Kolk.
-En del av pengarna går till Teatercentrum, som kan öka antalet anställda från 80 till 100. Men vårt förbund har 2 200 medlemmar och av dem har 350 fast anställning. Man kan inte lösa problemet med specialbolag för alla frilansare, säger Kolk.
Han håller med om att det är ett strukturproblem att så många kulturarbetare är beroende av a-kassa. Men pekar på att det är följderna av den kulturpolitik som regering och riksdag valt.

Parkteatern bjuder på stormusikal

Parkteatern i Stockholms stora trumfkort är i år musikalen Five Guys named Moe.
– Jag trodde aldrig att vi skulle få rättigheterna, säger teaterns konstnärlige ledare Benny Fredriksson, med en belåten min vid gårdagens presskonferens på Djurgården som lyckligtvis bjöd på ett par timmars uppehåll från årets första riktiga sommarregn.
Musikalen, som bygger på rhythm n´blues-legenden Louis Jordans hits från 40- och 50 talen. har rönt stora framgångar alltsedan urpremiären på lilla East End-teatern Theatre Royal Stratford East, en liten förort till London. Ganska snart plockades den upp av demonproducenten Cameron Mackintosh och sattes upp på West End där den spelade för utsålda hus under flera år. Parkteatern tror att författaren Clarke Peters hemliga recept på framgång möjligen kan vara hans förmåga att skapa en musikal som bjuder på lika delar publikdelaktighet, improvisation och ren underhållning. Regissör är Ronny Danielsson och medverkar gör bland andra Sean Leon och Fredrik Swahn från Hair, Peter Gardiner från SVT:s Skilda världar, Elmore James och Calvin Ray Stiggers, båda från internationella teaterscener samt Robert Bengtsson från Balettakademien i Göteborg.

Övriga föreställningar i Parkteaterns regi blir denna sommar bland annat en smygpremiär med Svenska Balettskolan, Nio liv i regi av Lars Rudolfsson, en nypremiär av förra årets Hair och Philippe Blanchards dansföreställning Air Bag.

Västebottensteatern presenterar Tartuffe

Västerbottensteaterns sommarteaterföreställning blir Molières komedi Tartuffe i regi av Hans Wigren. Platsen är Nordanåparken i Skellefteå och premiären äger rum 17 juni.
Kring själva föreställningen ska det också myllra av andra aktiviteter. Bland annat kan besökaren få en guidad tur från Landskyrkan genom den vackra kyrkstaden ”Bonnstan”, gyckleri före och under föreställningen , utomhusdans samt öppna aktiviteter i alla hus som bagarstuga, smedja, vävstuga och hantverkshus samt stillebenutställning i 1600-talsanda. I pausen serveras picknick i det gröna.

Första pris i Cannes till Linus Tunström

CANNES. Sveriges Linus Tunström fick sent på torsdagen vid filmfestivalen i Cannes Canal Plus pris för bästa kortfilm med sin film To Be Continued.
Utöver äran består priset också av 70 000 franska franc, närmare 90 000 svenska kronor.
Den mexikanske regissören Alejandro Gonzalez Inaturri vann Kritikernas Veckopris och 100 000 franc med sin debutfilm Amores Perros, som handlar om fattigdom, brottslighet och hundar i den mexikanska huvudstaden.

Royal Court Theatre

– Det går inte att klandra författarna för att det inte skrivs något eller att det som skrivs är dåligt, säger han. Det är vi på teatrarna som bär ansvaret för att få fram nya och bra pjäser.
Han är influgen till Hallunda under Teaterdagarna (11 – 14 maj 2000) och hastar något försenad in på söndagens morgonseminarium i serien Det sceniska språket.
Väl där är den sena ankomsten snart förlåten. På oklanderlig brittiska talar han inspirerande om arbetet att hitta, utveckla och producera nya pjäser – en trestegsraket där det är oerhört viktigt att målet just är en färdig produktion, menar han. Den nyskrivna dramatiken ska upp på scenen – bara där kan den utvecklas, bara där går det att se om den fungerar.

Royal Court Theatre etablerade sig 1956 som en författarnas teater.
– Och redan tidigt skrevs det pjäser just på grund av att det fanns en teater som kanske ville producera dem, berättar Graham Whybrow.
John Osbornes Se dig om i vrede kom till på detta sätt. John Arden, Arnold Wesker och Harold Pinter är andra dramatiker som börjat sin karriär på Royal Court.

Pjäser mognar inte
Arbetsdagarna är välfyllda för Graham Whybrow. Uppåt 70-80 manus i veckan kan det trilla in på dramaturgiatet. Han läser samtliga själv.
– På många andra teatrar är det en alltför lång väg innan manuset når den som bestämmer vilka pjäser som ska sättas upp, berättar han och liknar manusförfattarens försök till kontakt med auktoriteterna vid ett dataspel med stegrande svårighetsnivåer – först när en nivå är avklarad får spelaren gå vidare till nästa.
– Genom att läsa allt som kommer in får jag också en otrolig överblick på strömningar och mönster i vad som skrivs. Jag kan även se vad som inte skrivs. Det ser jag som en fantastisk möjlighet.
Mycket är oanvändbart förstås. Somligt för att det är dåligt. Annat för att det helt enkelt inte passar in på Royal Court. Mer än en gång har det hänt att Graham Whybrow har skickat tillbaka ett manus med formuleringen: ”Thank you for your script. Your play is a hit, and we are not going to produce it.”
– För att vi ska sätta upp en pjäs måste den passa vår identitet. Det ska vara någonting utmanande med den och författaren ska ha ett eget språk.
– Frågorna vi har att ställa oss, fortsätter han, är om det här är en pjäs att sätta upp hos oss samt om författaren är någon vi tror på i fortsättningen även om vi inte vill sätta upp just den inkomna pjäsen.
När båda frågorna besvaras med nej skickar Graham Whybrow tillbaka pjäserna samma dag som han fattar beslutet.
– I motsats till vin och ost ligger inte pjäser och mognar till på en hylla. Om vi sitter på manuskripten för länge är det lätt att författarna börjar drömma om att verkligen få sin pjäs uppsatt.

Författaren är konstnären
Med den lyckliga skara författare, vars pjäser Graham Whybrow och hans kolleger bestämmer sig för att sätta upp, inleds ett kreativt samarbete. Hur kan karaktärerna, dialogerna eller handlingen utvecklas? Om så ett manus från början bara har potential inom ett av dessa områden är det ofta värt att gå vidare även om det är si och så med kvaliteten på andra sätt. Också då det blir dags för repetitioner är författaren delaktig.
– Alla eventuella ändringar och strykningar regissören vill göra måste diskuteras och godkännas av dramatikern, som också har rätt till betalning för att vara med på repetitionerna.
Graham Whybrow poängterar att här är det dramatikern som är konstnären. Regissören och skådespelarna får finna sig i att bara vara uttolkare. Detta är också en av anledningarna till att repetitionstiden är kort – endast fyra veckor.
– Det är inte meningen att uppsättningen ska dränka texten.

Ölunderlägg och affischer
Alla som vill skriva en pjäs har inte förmågan – det är ett sant om än sorgligt faktum. Men lika sant är det omvända förhållandet:
– Bara för att man inte har försökt skriva pjäser betyder det inte att man inte kan, konstaterar Graham Whybrow.
Med det enkla budskapet ”Write a play” på ölunderlägg och affischer vänder de sig därför till unga människor på universitet och högskolor. Även i minoritetsgrupper som till exempel bland invandrare letar de berättarförmågor. East is east – Ayub Khan-Dins pjäs från 1996, som sedermera blev film (med svensk premiär på Göteborg Film Festival 2000) kom till på detta sätt.
– För oss handlar det inte om politik eller socialt engagemang, säger Graham Whybrow. Vi ser det helt enkelt som en stor utmaning att ur konstnärligt hänseende hitta människor som kan förnya dramatiken.

Gottsunda teater – en kulturell mötesplats

Finn Poulsen, med ett förflutet på Upsala Stadsteater, Riksteatern och Backa teater, ligger bakom detta unika projekt. Under den gångna helgens teaterdagar i Hallunda berättade han och skådespelaren/regissören Harriet Nordlund om sitt arbete.
I begynnelsen, eller i alla fall sedan Gottsunda centrum byggdes för 25 år sedan, var en teaterlokal. Där huserade amatörteaterföreningen Bikupan tills kommundelen inte längre hade råd att betala hyran till det kommunala fastighetsbolaget. Lokalen övergavs och stod och längtade efter en ensemble i hela tre år innan Finn Poulsen 1998 fick pengar från Uppsala kommun för att starta ett treårigt teaterprojekt.
Tre är också benen verksamheten numera vilar på – professionell barn- och ungdomsteaterverksamhet i regi av Finn Poulsen, Bikupans amatörteaterverksamhet samt öppen teaterundervisning där en teaterpedagog håller i trådarna.
Finn Poulsens vision var redan från början att skapa en förortsscen, dit barn och ungdomar från hela Uppsala kunde komma och se konstnärligt hög teater med sina lärare. Det var hans sätt att dra sitt strå till stacken för att arbeta bort fördomar om invandrare och förortsghetton.
Numera har teatern en fast anställd styrka på tre skådespelare – halvsamiska Harriet Nordlund, skånskfödda Camilla Nyberg Waller och iranske Masoud Rayegani. Lägg till detta den danske ledaren Finn Poulsen och den etniska mixen är komplett.
– Det är viktigt att fundera kring hur teatern ska se ut om den någonsin ska kunna spegla det Sverige som är här för att stanna – ett Sverige där människor faktiskt har olika utseenden och brytning, säger Finn Poulsen.

Den enda folkteatern
Föreställningarna spelas huvudsakligen dagtid och eleverna på Uppsalaskolorna kommer in gratis. Dessutom ger kommunen kraftiga resesubventioner för att eleverna ska ha råd att ta sig till teatern.
– Jag vågar påstå att den enda sanna folkteatern är den som visas i grundskolan, säger Finn Poulsen. Det är där vi har möjlighet att nå alla – oavsett etnisk eller social bakgrund.
Drygt en handfull uppsättningar har det blivit sedan projektstarten. Under spelperioden av John Millington Synges Ritten till havet (vilken döptes till Hästar och ett hav i Gottsundas version) gick skådespelarna på Finn Poulsens initiativ ut i skolklasserna för att träffa de elever som sedan skulle sitta i publiken.
– Jag var skeptisk till idén från början, berättar Harriet Nordlund. Men sen förstod jag hur viktiga besöken var för att barnen skulle känna sig hemmastadda när de kom till teatern.
– De som vill arbeta för barn måste också se vilken verklighet de har i skolan, tillägger Finn Poulsen.

Möten bortom språket
Fjolårets uppsättning av Tungt gräs (Tomas von Brömssens och Lars-Eric Brossners dramatisering av Barbro Lindgrens bok) var ett samarbetsprojekt med barnteatern TJUZ i S:t Petersburg. Ensemblerna spelade pjäsen på varsitt språk och gjorde gästspel på varandras teatrar. Under ryssarnas besök i Sverige spelades dessutom en tvåspråkig föreställning där halva ensemblen var rysk och halva svensk.
– Det var berusande, minns Finn Poulsen. Trots att skådespelarna inte förstod vad de sa till varandra var det så tydligt att de möttes i sina repliker.
– Sexåringar lever hela tiden i en värld där de inte förstår språket, tillägger han. Med barnteater måste man kunna förmedla något som ligger bortom orden.
Under våren spelas Hedda Gabler i en bearbetning för ungdomar. En frisk föreställning (också spelad under Teaterdagarna) där Hedda avfyrar fyra skott på sin pistol redan i pjäsens öppningsscen.
– Så är det gjort, skrattar Harriet Nordlund som regisserat föreställningen.

Osäker framtid
Vid årsskiftet fick teatern regeringens uppdrag som nationell barn- och ungdomsteater, vilket bland annat innebär ett stöd på en miljon kronor årligen i tre år. Men det treåriga avtalet med Uppsala kommun går ut sista december 2000, så framtiden är ändå oviss för Gottsunda teater. Finn Poulsen är trots detta inte överdrivet bekymrad.
– Det var vårt eget förslag att kommunen inte skulle ge oss ett evigt åtagande utan ett projekt som utvärderas varje år, berättar han. Faran med institutionsteater är att man gör teater bara för att man har en teater.
– Kulturpolitiken ska vara till för publiken, inte för att hålla liv i kulturarbetarna – det är viktigt att komma ihåg.

Bröd och Hamlet åt folket

Nu kan alla som vill vara med och spela i Hamlet. Det är Riksteatern JAM och ledande svenska rollspelsarrangörer som nu samarbetar i rollspelsuppsättningen Hamlet inifrån – det oupptäckta landet.
Det är tredje akten i Hamlet – gästabudet – som kommer att återskapas i form av ett levande rollspel. Publiken köper sina biljetter på internet och väljer samtidigt en roll. Här kan man hitta roller som är mer eller mindre krävande och det krävs ingen tidigare erfarenhet. Ett fåtal roller gestaltas av professionella skådespelare. Före varje uppsättning har arrangörerna en grundlig genomgång med alla inblandade.
Första spelet äger rum i Umeå 19 maj. Sedan går spelet vidare till Stockholm, 26 – 27 maj för att avslutas i Göteborg, 2 – 3 juni. Läs mer om Hamlet inifrån

Stipendier till Dramatenanställda

STOCKHOLM. På Dramatens födelsedag 17 maj – Gustav III undertecknade teaterns första reglemente detta datum 1788 – delades en rad stipendier ut till särskilt förtjänstfull personal.
Kungliga Dramatiska Teaterns guldmedalj tilldelades Rolf Linder, perukmakare som arbetat i 35 år vid teatern. Ingmar Bergman-stipendiet gick till Romeo & Julia Kören och dess ledare Benoit Malmberg, medan Lars Löfgren-stipendiet gavs till Lena Nilsson som under året ”gjort en insats med en alldeles särskild glädje och entusiasm”.
Nyinstiftade Göthestipendiet, döpt efter teaterns tidigare sceninspektör och planeringschef Göthe Ericsson, tilldelades Sif Ruud, som ”med glädje och kärlek låtit publiken upptäcka och uppleva skådespelarens konst och på ett mästerligt sätt fört den vidare till en yngre generation skådespelare och regissörer”.

Foto:Fanni Epstein

Mats Ek fick Intelligenspris

STOCKHOLM. Koreografen och regissören Mats Ek har belönats med tidskriften Månadsjournalens Intelligenspris 2000. ”Alla hans föreställningar är intelligens i rörelse, oavsett vilka muskler det handlar om; arm, ben, ögonbryn eller tunga”, motiverar juryn.
Mats Ek, född 1945, började som dansare på 1960-talet. 1985 tog han över det konstnärliga ledarskapet för Cullbergbaletten efter sin mor, Birgit Cullberg. Han är även verksam som gästkoreograf över hela världen.
Till hans redan klassiska baletter räknas Giselle, Svansjön, Carmen och Bernhardas hus. Han har gjort balettuppsättningar för tv, som den Prix Italia-belönade Törnrosa, och även arbetat som teaterregissör. Hans senaste uppsättningar är Molières Don Juan på Dramaten i Stockholm och baletten Appartement vid Parisoperan.
Månadsjournalens Intelligenspris har tidigare vunnits av bland andra Margot Wallström Björne, Lars Mullback och Sif Ruud.

GöteborgsOperan x 3 balettföreställningar

GöteborgsOperan avslutar sin säsong med Creation/s som är samlingsnamnet på tre dansverk.
My other hand som sätts upp av koreografen Pascal Touzeau och med musik av Michael Nyman har urpremiär, Duende med musik av Claude Debussy och med koreografi av Nacho Duato har Sverigepremiär. Axioma 7 av den legendariske koreografen Ohad Naharin och konstnärlig ledare för israeliska Batsheva Dance Company har Göteborgspremiär.
Medverkar gör tjugoen dansare och GöteborgsOperans orkester under ledning av Finn Rosengren. Den totala premiären äger rum 19 maj klockan 19.30.

Cirkuspiloterna på sommarturné

Cirkuspiloterna åker på sommarturné med sin föreställning Bensin. Premiären äger rum på Stadsfest 2000 i Växjö 27 maj.
Bensin har underrubriken ”en fulltankad föreställning” och ska äga rum utomhus. Ett möte med pyromaner, Hin Håle samt en och annan fallen ängel utlovas. Regissör är Johanna Huss.
Cirkuspiloterna är Norden enda eftergymnasiala utbildning för professionella cirkusartister. Studietiden är ett år och bedrivs i Cirkus Cirkörs regi i Medborgarhuset, Stockholm. Från och med hösten 2000 blir utbildningen treårig och flyttar ut till Cirkus Cirkörs nycirkuscentrum i Botkyrka kommun.

Butoh-festival på Fylkingen

Su-En Butoh Company med hemvist Almunge i Uppland, inbjuder till en internationell minifestival på Fylkingen i Stockholm.
Fem olika föreställningar av olika karaktär med Butho-artister och performancekonstnärer från Japan, USA och Europa kommer att medverka. Desutom ordnas seminarium och samtal med publiken.
Festivalen pågår 18 – 21 maj. Biljetter köps hos Fylkingen på telefonnummer: 08-844 289.

Bernadottestipendium till Jonas Malmsjö

STOCKHOLM. Stiftelsen Marianne & Sigvard Bernadottes Konstnärsfond har utsett årets fem stipendiater, som belönas med 25 000 kronor vardera. De lyckligt lottade är stockholmarna Tove Dahlberg, mezzosopran, gitarristen Joakim Lundström, skådespelaren Jonas Malmsjö, målaren Yngve Rådberg samt möbeldesignern Andreas Fredrikson från Löddeköpinge.

Operaforskning i fokus

”Who are these men without wives”, lyder texten i Stewart Wallaces opera Harvey Milk om gayaktivisten med samma namn. Männen han syftar på är män som dras till män. Män som går på opera.
Göran Gademan vid teatervetenskapliga institutionen i Stockholm kallar dem operabögar och räknar dit sig själv. Med hjälp av trettionio likasinnade intervjupersoner försöker han för närvarande utröna vad som gör att konstformen opera lockar så många homosexuella män.
Själv blev han operaförtrollad redan i unga år. Lite senare upptäckte han att han var homosexuell. Och för honom och de andra i undersökningsgruppen var opera en bidragande orsak till att de accepterade och erkände homosexualiteten för sig själva och för att de så småningom ”kom ut” som bögar.
Under Teaterdagarna på Riksteatern i Hallunda (11-14 maj) berättade Göran Gademan om sin forskning. Om hur operabögarna framför allt är fixerade vid kvinnliga divor. Birgit Nilsson och Maria Callas toppar listan på favoritsångerskor. Och bland favoritrollerna nämnde de trettionio herrarna enbart kvinnliga sådana – Isolde i Wagners Tristan och Isolde, Violetta i Verdis La traviata, titelrollen i Strauss Elektra.
Många operor berättar om förbjuden kärlek (om än inte ofta homosexuell) och uttrycker utanförskap av något slag. Det är en av anledningarna till att operan har blivit så viktig för de homosexuella männen, tror Göran Gademan.
I slutet av 2001 hoppas han på att kunna presentera sina forskningsrön i en bok, som kommer att fokusera kring en operabögs liv och också skildra de anonyma intervjupersonernas personliga upplevelser.

Det ska vara vitt i vår

I Kompani Nomads dansteaterföreställning Björnen, ackompanjerad av samisk jojk och nykomponerad svensk technomusik, får man först intrycket att det är björnjägare som äntrar scenen. Med sina vita, vindtäta, läkarliknande rockar signalerar de makt. Ganska snart åker emellertid de vita jackorna av för att istället blotta en slags vita trikåer. Björnjägarna har plötsligt förvandlats till björnar. Offer och bödel i en och samma person.
Vitt som oskuldens färg.

I Stockholsmgruppen Teater Salieris bitande fräna samhällssatir med det tungvrickande namnet Som en påtagligt dödlig påtänd kanin, möter vi sex personer runt 30, alla klädda i vitt. de liknar speedade rymdfarare. I 220 km/timmen vräker de ömsom unisont, ömsom i monologform, ur sig hårda repliker om den verklighet vi befinner oss i just nu och därför inte kan se.
Vitt som framtidens färg.

Slutligt exempel: Göteborgs Stadsteaters uppsättning av David Hares pjäs Via Dolorosa (regi: Jasenko Selimovic). Här spelar Henric Holmgren den enda rollen som den europeiske mannen på resa i Israel och Palestina. Iklädd vit linnekostym och vit skjorta reser han in med en uppfattning om det politiska läget och åker ut med en annan. Han är vare sig Israel eller Palestinier. Hur ska han kunna förstå de konflikter som ständigt pågår? Ändå upphör han inte att försöka.
Vitt som hoppets färg.

Jag återkommer med fler exempel.

Sommarrevy med bonustid

I sommar bjuder Ystads Stående Teatersällskap på en revy med namnet Klockan 28.00. Premiären äger rum i slottet Marsvinsholms magasin 1 juli 2000.
Med Klockan 28.00 vill teatern ge publiken några extra timmar i en tid då de menar att tiden har blivit en bristvara. Man vill också slå ett slag för mötet mellan människor som ett sätt att råda bot på ensamheten. Inspiration har hämtats från de gamla knäppupp-revyerna.
Ensemblen består av bland andra Karin Bergqvist, Bror Tommy Borgström, Anna-Lena Hammarström och Eva Järinge och texterna är skrivna av Åke Arenhill, Lars Huldén, Carina-Mohlander-Lundgren, Lars-Christer Karlsson med flera.

Performance Jam på Teaterhögskolan

Lördag 3 juni kommer sextio performancekonstnärer – fria konstnärer och studenter från olika konstnärliga högskolor – att fylla Galleri Teaterhögskolan i Stockholm med bland annat musikexperiment, dans, text, foto, film, text, kropp i ett så kallat Performance Jam.
Jaget kommer att undersökas på alla möjliga och omöjliga sätt under temat Me, myself and I. De medverkande har med sig sina performancekonstverk till Galleri Teaterhögskolan, men det är först på plats som de fullbordas i interaktiva möten med andra konstverk och publiken. Performance Jam skapas för och i ögonblicket. Teaterhögskolan utlovas bli ett upplevelsehus där besökarna själva får guida sig genom överraskningsfyllda korridorer och rum. Entrén är fri.

Gösta Prüzelius är död

STOCKHOLM. Dramatenskådespelaren Gösta Prüzelius är död. Han avled i sitt hem i Stockholm i måndags, rapporterar SVT 24. Han blev 77 år.
Mest känd bland den stora allmänheten blev han som Reidar Dahlén i SVT-såpan Rederiet, men som skådespelare hann han skaffa sig en lång erfarenhet från många stora scener – bland andra Dramaten och Riksteatern. I Ingmar Bergmans regi gjorde han på Dramaten Mutter Courage, Körsbärsträdgården, Ett drömspel, En handelsresandes död och Vintersagan. Gösta Prüzelius är också pantern Bagheeras röst i den svenska versionen av Disneys tecknade film Djungelboken.