Tre från Riksteatern medverkar i Sommar

Sveriges Radio P1:s programklassiker Sommar gästas detta år av inte mindre än tre Riksteateranställda. Först ut är författaren och regissören Henrik Wallgren som just nu arbetar med musikalen Pearl Harbour med premiär 2001. Henrik ska bland annat berätta om sex, poliser, kommersialism, sience-fiction och voodoo.
Nummer två blir Cullbergbalettens Monica Mengarelli som kommer att tala om tjugotvå års turnerande i hela Sverige och världen. Mycket musik från Cullbergbaletten utlovas.
Trea är Riks Dramas chefsproducent Isa Stenberg Hon kommer att fokusera på alla sina möten med människor både på och utanför teatern.
Sommar sänds i P1 under perioden 17/6 – 20/8, alla dagar kl 13.05 – 14.30 med repris 23.10 – 00.35 samma kväll.

Rigoletto på Malmöscen

MALMÖ. Giuseppe Verdis Rigoletto bli våropera på Malmö Musikteater nästa år. Regissör är Peter Oskarson, som också satte upp Rigoletto i Malmö 1994.
Premiär blir det 9 februari. Rollbesättningen är ännu inte klar.

Regissörer bildar fackförbund

STOCKHOLM. Sveriges regissörer skall bilda ett eget fackförbund. På måndag hålls ett konstituerande möte och enligt initiativtagarna har uppslutningen bakom ett nytt förbund varit stor.
Bland initiativtagarna finns Kjell-Åke Andersson som bland annat gjort filmen Min store tjocke far och Juloratoriet.
Han skall tillsammans med Ragnar Lyth, Christina Olofsson, Wilhelm Carlsson, Björn Melander, Johanna Garpe, Tobias Falk, Kerstin Österlin, Marcelo Racana och Pierre Björklund sitta i det nya förbundets styrelse.
Initiativtagarna har saknat ett förbund som driver just deras frågor. De anser också att regissörens roll marginaliserats och från att ha haft en självklar plats inom teatrarna ha blivit handelsresande succémakare.
Upphovsrättsfrågorna inom film och media har också blivit allt mer komplicerade.
Det finns omkring 450 yrkesverksamma regissörer i landet och av dem är omkring 400 medlemmar i Teaterförbundet och resten, främst filmare, inte medlemmar i något förbund alls.
Det nya förbundets styrelse hoppas att i ett första skede locka mellan 80 och 100 medlemmar.

Hamlet på vift i New York

Klassikernas klassiker – ”Hamlet” – fortsätter att inspirera till nytolkning. Senaste tillskottet i raden av Hamlet-tolkningar bjuder filmregissören Michael Almereyda på. Han har uppdaterat Shakespeares pjäs till nutid och förlagt handlingen till New York City.
Hamlet, som spelas av Ethan Hawke, är ett barn av multimediasamhället i Almereydas tolkning och hans mördade far, vars vålnad spelas av Sam Shepard, är inte före detta kungen av Danmark men väl direktör för det stora filmbolaget ”Denmark Corporation”.
”Hamlet” hade USA-premiär 12 maj. Svenskt premiärdatum är ännu ej fastställt.

Ny musikalutbildning i höst

Det hela startade 1989 då gymnasielärarna Leif och Lorentz Edberg satte upp musikalen ”Stan” i Östra gymnasiets aula, i ett tätt samarbete med elever från flera av Umeås gymnasieskolor. Tanken var att integrera olika utbildningar och göra något praktiskt – ute i verkligheten – även bland de teoretiska linjerna.

Leif: Vi ville göra en musikal om Umeå som stad, eftersom vi då kunde vara säkra på att det skulle förena alla som var involverade. Vi körde ett brett projekttänkande långt innan det hunnit etableras på annat håll. Precis på samma sätt som det ser ut på gymnasieskolorna idag, fast tio år tidigare!

Lorentz: ”Stan” gick hela den våren och uppmärksammades av media både lokalt och nationellt. Vi tog den också till Stockholm och satte upp den på Cirkus. Året efter satte vi upp musikalen ”Interrail” på Idun-teatern i Umeå Folkets Hus och sammanlagt har vi gjort nio musikaler. Vi har även satt ihop ett program med de bästa godbitarna ur alla föreställningar, som vi spelat upp i London.

Leif: Vi har alltid kombinerat ett intresse för musik och ett intresse för teater, samt inte minst ett pedagogiskt intresse. Att vi lyckats beror nog till stor del på att jag och Lorentz är släkt och att vi känner varandra utan och innan. Det har varit åtskilliga hinder på vägen, men vi har alltid kommit vidare. Min svaghet är hans styrka och tvärtom!

Lorentz: Det var ett tungt arbete att inom våra ordinarie tjänster knyta samman och jämka skolledning, rektorer, lärare och elever. Så vi bildade en ekonomisk förening, L & L Stage Company, som underlättade mycket av arbetet. Vi fick med oss flera som ville vara med i föreställningarna trots att de gått ut gymnasiet, ja det blev helt enkelt en ensemble som för varje år gradvis avknoppats och föryngrats.

Internationell klass målet
För några år sedan bestämde Leif och Lorentz sig för att ta en paus. De hade då under flera år ägnat åtskilliga timmar i sommarstugan åt skrivande och musikalfilande. Men denna paus resulterade i en ny idé: en musikalutbildning av hög, internationell klass. De senaste tre åren har så ägnats åt denna önskedröm, och åt att sammankoppla och knyta ihop alla kontakter som tagits genom åren. Den nya Musikalakademin är ett nära samarbete med musikalutbildningen vid Royal Academy of Music i London.

Leif: Målet är naturligtvis att det här skall bli den bästa musikalutbildningen i Skandinavien. Det är en internationell utbildning som skall leda rakt in till arbetsmarknaden på Europas musikalscener, främst i London och i Hamburg. Det är klart att vi inte kan lova jobb åt alla som går ut, men det är den ambition vi har. Jobb eller möjlighet till vidareutbildning på hög nivå, det skall vara alternativen!

Lorentz: Antagningen till första klassen gjordes i början av april. Av drygt tvåhundra sökande från hela Skandinavien skulle sexton antas men eftersom det var så jämt på sluttampen ökades elevantalet till nitton. Några av de som antagits kommer från Västerbotten, men inte oväntat också från Stockholms-, Göteborgs- och Skåne-området.

Leif: Några av de som var nära att antas men som inte nådde ända fram har kommit in i Stockholm och Göteborg och det tolkar vi som ett kvalitetstecken.

Musikalakademin skall vara studiemedelsberättigad och avgiftsfri.

Leif: Vi ser oss lite som folkbildare och vill inte att det här skall vara en exklusiv privatskola, där man är beroende av sin bakgrund eller av ekonomiska faktorer för att komma in.

Internatmodell
Arbetet med den nya utbildningen utgår från samma helhetstanke som genomsyrat kusinernas tidigare engemang. Musikalakademin blir projektstyrd och ganska snart under utbildningen skall man få testa att göra det som man är minst bra på. Under den 2-åriga studietiden erbjuds ett kontinuerligt arbete med små och stora produktioner. Allt avslutas med en fullstor musikaluppsättning.

Leif: Integrationstanken finns kvar och vi har en idé om att förena ”the singing actor” och ”the acting singer”. Att sätta upp en musikal är som att bygga ett hus – alla beståndsdelar är viktiga och man vill ju att det skall fungera och inte rasa ihop. Vi vill också tvätta bort de negativa bilder av musikaler som man ibland upptäcker finns i Sverige. I England heter det musical theatre och det borde man kanske kalla det här också, musikteater. Vi vill även att studenterna skall synas på stan, få uppdrag i näringslivet. Det är bra om man inte bara blir en intern, individuell angelägenhet.

Strömbäcks Folkhögskola har en fin aula som passar utmärkt för musikaluppsättningar. Internatmodellen ger samhörighet som behövs för att en grupp skall utvecklas på rätt sätt.

Leif: Vi har ett baslärarteam, men kommer också att ha gästlärare, bland annat från Royal Academy. Vi siktar på ett flitigt utbyte med våra kontakter i London. Att gruppen kan åka till London och att folk kan komma därifrån till oss. Att man kan göra samproduktioner, att agenter från England kan titta på våra elever. Under hela tiden är det faktiskt aldrig någon som har frågat oss frågan: ”Varför just i Umeå?”. Snarare har man förundrats av stämningen och alla kreativa ungdomar som finns här!

Ickevirtuella möten på modet

Naket och ärligt bjuder Janni Groenwold från Holland och Arngrimur Bjarnason från Island på sina berättelser i Eva Ingemarssons dans- och filmföreställning The frozen ones (Atalante). Deras huvuden projiceras på en stenblocksformad kuliss och tack vare vardagligheterna i det de berättar blir det ett starkt gripande möte med två människor som är just så där befriande vanliga att vi bara måste tycka om dem. När deras verkliga kroppar rör sig på scenen får föreställningen ytterligare en dimension. Det blir då ett möte mellan yrkesmänniskan och det inneboende barnet i oss och när deras kroppar sugs samman också ett möte mellan man och kvinna.

Petra Revenues pjäs Det minsta man kan begära (Teater Trixter) har ett befriande budskap trots att det verkliga mötet uteblir. Den inskränkte tjänstemannen på invandrarverket möter sin överman i en iransk flykting. De talar pjäsen igenom på varsitt språk och svensken är naturligtvis lika snustorr som iraniern är utlevande och känslosam. Tjänstemannens uppfostringsmetoder rinner som kvicksilver av den spontane flyktingen. Men ett embryo till ett möte över kulturgränserna äger rum då iranierna av pur lycka över att ha fått sin medborgarskapsstämpel brister ut i euforisk sång, tar svensken i armen och dansar förtjust. Dansen pågår bara ett ögonblick innan svensken borstar av sig och tar på byråkratminen igen, men det räcker för att vi ska våga börja hoppas på fler sprickor i den ogenomträngliga fernissan.

Marikas liv skulle vara i stort sett perfekt om det bara inte vore för den där flickvännen, som hennes älskade Markus har vid sidan om det mindre etablerade förhållandet med Marika själv.
Hur kan han vara kär i någon som henne, frågar hon sig i Daniela Kullmans pjäs som heter just Den där flickvännen (Teater Scenario). I Marikas ögon är flickvännen dum och fånig. Vilken rätt har hon att sätta käppar i hjulet för Marikas lycka? Men när flickvännen oväntat dyker upp får Marika revidera sin uppfattning och ställa sig nya frågor. Är hon som jag, en människa som inte heller vill bli övergiven, som inte heller vill vara ensam eller ratad? De forna konkurrenterna möts i systerligt förstånd och i kärleken till samma man.

Att mötas går trots allt bäst utan mobiltelefon och dator…

Fem nya pjäser i pocket

Direkt i originalpocket ger det lilla förlaget Manifest i samarbete med Teaterkollektivet Rex ut fem nyskrivna pjäser som samtliga har haft premiär under de senaste åren. Det tål att upprepas att det publiceras alldeles för lite dramatik – det är tyvärr en underskattad form av läsning i Sverige.

Samlingen börjar med Sofia Fredéns Diamanten som rönte stor uppmärksamhet hos kritikerna när den hade premiär 1998 i Stockholm. Dramat rör sig i en antydd syskonstruktur. Här finns tre roller: Stora P, Lilla P och P. I ett försök att frigöra sig från Stora P:s kvävande överbeskydd bestämmer sig Lilla P och P för att lämna Sveriges folkhem och bege sig ut i världen.

Är det ett utsnitt av dagens ”färskhetsdramatik” man vill ta del av så ska man absolut läsa denna bok. Pjäserna pendlar mellan halsbrytande komik och nattsvarta visioner av ett samhälle i upplösning.

Efter genomläsningen av antologin står det klart att pjäserna har en mängd gemensamma drag. Avsaknaden av rum, scenanvisningar och tid är slående. Dramerna framstår som samlingar av ofta svagt kontextknutna repliker mer än som färdiga pjäser. Rollerna är få och består nästan genomgående av unga människor, vars tal ligger på en vardaglig nivå. Man skulle naturligtvis kunna tala om ett antispråk, eller en språklöshet, men någon genomgripande tanke av det slaget är inte tillräckligt påtaglig; litterärt sett används inte språket som annat än en bruksvara. Det upplösta formen gör att pjäserna drar både åt komedi och tragedi samtidigt, vilket erbjuder intressanta vägval vid en uppsättning, men tenderar också att bli konturlöst.

Både i K+M+R+L av Mattias Andersson och i Livingstones barn av Isa Schöier möter vi detta. Livingstones barn hade premiär på Fylkingen i Stockholm 1996 och handlar om fyra övergivna barn. De lever på ett hem där det inte finns några vuxna; man måste helt enkelt ha glömt bort dem. Med fragment ur böcker och reliker från en barndomsvärld bygger de sin tillvaro. Det är en spännande och svart pjästext om övergivenhet och förtryck.

I K+M+R+L möter vi språklösa ungdomar i underklassen som söker efter gemenskap, värme och mål i livet.

Vittne av Cecilia Parkert och Fadermordet av Erik Uddenberg skiljer sig något från tre andra genom att det i den ena finns ett betydelsebärande rum och i den andra ett starkt språk. Fadermordet är den enda ”traditionella” pjäsen i samlingen, den hade premiär på Uppsala Stadsteater 1997 och är en rolig läsning. En son tar hem sin flickvän till föräldrarna och maktkampen med fadern tar vid. Alla i pjäsen är psykologer eller psykologistuderande, men trots att den driver med psykologiska teorier och familjestrukturer är det för mig svårt att se den som en spark i veka livet på pappa Freud som SvD skrev.

Om Fadermordet är ett rumsligt drama, är Vittne ett språkligt: replikerna är glasklara och tycks i sig vara ett stilistiskt element med en tanke bakom. Det är en monolog som bygger på autentiska vittnesskildringar av skändligheterna i forna Jugoslavien. Texten är närapå outhärdligt stark. En kvinna berättar om det hon har fått höra under sitt arbete som tolk mellan krigsoffer och en svensk psykolog. Vittnesbörden hon tvingats ta del av har förändrat henne för livet.

Jag ser denna pjäs som ytterligare ett exempel på hur det dokumentära håller på att göra landvinningar på fiktionens bekostnad; det autentiska gör ensamt anspråk på verkligheten i fiktionen, som en garant för hög angelägenhetsgrad. Men är ett drama automatiskt bättre för att det innehåller autentiskt återberättande? Jag tror inte det. Även om Vittne är ett upprörande och starkt drama tar man det till sig på samma vis som en dokumentärfilm.

Visst är det jätteroligt att läsa dessa dramatiker, och visst förtjänar boken uppmärksamhet i vårens utgivning. Om inte annat så vittnar pjäsantologien om teaterklimatet plats: Sverige, tid: nu

Slemmig dokumentär i P3

Regissören och dramatikern Maria Blom och skådespelerskan Paula McManus är tillbaka med ett Frispel i P3 för att göra ”Riktigt bra radio på riktigt”. I januari i år gjorde de programmet ”Riktigt bra radio”, som åstadkom starka lyssnarreaktioner och till på köpet anmäldes till Granskningsnämnden på grund av förekomsten av ”könsord, osmakligheter och idiotiska skrik och ljud”. Programmet friades dock.
Denna gång utlovas ”en slemmig dokumentär men med riktigt bra och mycket svensk musik”. De provokativa damerna har givit sig ut på Stockholms gator och torg för att ta reda på om folk är lyckliga, vad som är det viktigaste i deras liv just nu och vad de egentligen håller på med.
Maria Blom och Paula McManus är båda aktuella med pjäsen ”Sårskorpor” på Stockholms Stadsteater som har nypremiär 5 augusti.

Biedermann och pyromanerna av Max Frisch

”Biedermann och pyromanerna” är en politisk satir från 1958, skriven av den schweiziske författaren Max Frisch. Pjäsen, som ursprungligen skrevs för radio, handlar om den till synes respektabla hårvattensfabrikanten Biedermann, som tar emot tre okända gäster i sitt hem. Biedermann förstår snabbt att dessa gäster är pyromaner, som mycket väl kan bränna ner hans hus, men ändå är han frikostig mot dem.

Göran Stangertz ny chef

HELSINGBORG. Skådespelaren och regissören Göran Stangertz blir ny teaterchef för Helsingborgs stadsteater från 1 juli nästa år. Beslutet fattades av teaterstyrelsen på tisdagen.
-Majoriteten av de anställda vill ha Stangertz som chef. Styrelsen valde att följa personalens önskan, säger Johanna Erlandson, pressansvarig vid Helsingborg stadsteater.
Stangertz har regisserat fyra uppsättningar vid stadsteatern i Helsingborg. Senast för två år sedan i Elddonet av HC Andersen. I höst är han tillbaka såväl på scenen som i regissörsrollen.
Stangertz kommer att kombinera rollen som konstnärlig ledare med att vara vd för teatern. Samma uppdrag har den avgående chefen Lars Svenson som går i pension.
-Det är ett mycket smickrande uppdrag. Jag uppfattar att jag blivit utsedd på konstnärliga meriter i stället för kulturbyråkratiska och det känns bra. Det ska bli mycket roligt och intressant, kommenterar Göran Stangertz själv för TT.

Kulturbro mellan Lund och Berlin

LUND. Lund bygger en kulturbro med Berlin under året och det innebär flera spännande evenemang. Bland annat genomför Kulturen och Skissernas museum i Lund ett konstutbyte med Felix Nussbaum Haus, ett muséum i Osnabrück i Niedersachsen. Utställningen eftersträvar att återskapa den som fanns på galleriet der Sturm i Berlin 1915.
Då presenterades, under rubriken ”Schwedische Expressionisten”, modernister som Gösta Adrian-Nilsson (GAN), Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén.
Det är inte allt. Kulturhuset i Lund har inbjudit cirkusskolan från UFA-fabrik i Berlin och kabarén Sauerkraut kommer att sättas upp på kulturhuset Mejeriet.

Sveriges skådespelarelit i stor tv-satsning

STOCKHOLM. Johan Widerberg och såpaskådisen Tuva Novotny från Skilda världar är årets kärlekspar i svensk tv.
Tillsammans med gräddan av landets skådespelare ska de väcka liv i en Hjalmar Bergman-roman.
På juldagen är det tänkt att SVT Dramas nya storsatsning ska ha premiär.

Berättelsen om den egocentriske kapten von Hancken, som spelas av Per Oscarsson, är en av SVT Dramas större satsningar och har lockat flera av landets främsta skådespelare. Förutom Per Oscarsson, Johan Widerberg och Tuva Novotny medverkar bland andra Mona Malm, Börje Ahlstedt, Stefan Sauk, Alexandra Rapaport och Johan Rabaeus i det som ska bli ”2000-talets Krüger”.
Inspelningen av Herr von Hancken börjar i Stockholm på måndag. Men redan på tisdagen mötte ensemblen pressen. Det rådde inget tvivel om att den skäggige Per Oscarsson, med brinnande blick och vita hårtestar i en gloria kring den rakade skallen, redan gått in i huvudrollen som den döende särlingen.

Galghumor
-Det här är en av de bästa böcker jag läst. Jag trodde inte att vi hade en sådan genial författare. Det är galghumor. Man har roligt samtidigt som det är hemska saker som händer, säger Per Oscarsson.
Handlingen utspelar sig vid en hälsobrunn dit kaptenen kommer med sin familj i början av 1800-talet för att bota sina krämpor och gifta bort sin dotter. Med på resan är sonens guvernant som är kär i dottern. När von Hancken får veta att han bara har sex veckor kvar att leva blir han förförd av en falsk vicomtesse. För att imponera på sin nya kärlek säger han att kungen ska komma till hälsobrunnen. Men när kungen lyser med sin frånvaro förvandlas han till en hänsynslös revolutionär.

Tillbaka i rampljuset
I och med filmen kommer Johan Widerberg, som spelar guvernanten, tillbaka i rampljuset. Han berättar att han känner prestationsångest, men inte kunde motstå manuset.
-Jag har gått overksam under lång tid. De manuskript som jag har fått har gjort mig ledsen. Men nu känner jag lust, kompetens och vitalitet, säger Johan Widerberg.
Han tycker det ska bli kul att spela mot Tuva Novotny, en av Sveriges unga lovande skådespelerskor.
-Vi fick omedelbart bra kontakt och då är halva segern vunnen.
Manus har skrivits av den danske regissören Rumle Hammerich och Ulf Stark och är en fri översättning av Hjalmar Bergmans roman.

Visas på juldagen
-Allvar och humor går hand i hand. Det var det som fångade mig, säger Rumle Hammerich.
Efter ett halvårs letande fann filmteamet den perfekta inspelningsplatsen i Gottenvik, en gammaldags herrgård, utanför Arkösund.
Filmen kommer även att spelas in i Stockholm och vid Medevi brunn i Motala.
Inspelningen ska vara färdig i mitten av september och förhoppningen är att filmen ska visas i tv redan på juldagen.

Malmöfestival för sextonde året

MALMÖ. För sextonde året i följd förvandlas centrala Malmö till festplats en vecka i augusti. Då blir det Malmöfestival med en del smärre förändringar jämfört med tidigare år.

Malmöfestivalen börjar 11 augusti och slutar 18 augusti. Festivalen är enligt arrangören väl förankrad hos Malmöborna. Enligt en undersökning besökte 71 procent festivalen minst en gång och utvärderingen visade också att traditioner är viktiga.
Årets festival håller sig till det koncept som uppfattats som bra av invånarna. Det blir en del förändringar: ett större tält med uteservering vid kanalen, större ungdomskvarter på Stortorget och de hemlösas förening har tillsammans med kulturakrobaterna ett tält med underhållning, mat och dryck. Och i Magistratsparken, en kulturoas, finns aktörer som Kulturmanegen, Folkets Bio och Ordfront med serveringar och ett programutbud kvällstid. På dagarna blir det barnens tummelplats.
Att Malmö är årets popstad kommer att märkas i ett gigantiskt tält med restaurang. På Lilla torg med alla sina krogar blir det ståupp-komedi från en ny scen. Och under festivalen avgörs dessutom drakbåts-EM, när de europeiska lagen samlas för kampen 12-13 augusti.

Malmö Dramatiska Teater lämnar Hipp

MALMÖ. Malmö Dramatiska Teater lämnar den klassiska scenen Hipp och Malmö Musikteater får 13 extra miljoner för att få ekonomin i balans. Det beslutade en enhällig kulturbolagsstyrelse på måndagen.

I styrelsens beslut om planeringsdirektiv och budgetramar för nästa år ingår att teaterscenen Hipp lämnas vid årsskiftet. Den insparade nettoårshyran för lokalerna, 13 miljoner kronor, kommer i stället att skjutas över till Malmö Musikteater, som redovisar en obalans med cirka 9 miljoner. Musikteatern får därmed en budget på 100 miljoner kronor.
-Det skulle vara befriande om vi en gång för alla blir av med det svarta hål som underskottet utgör, kommenterar koncernchef Börje Svensson.

Personalen kvar
Malmö Dramatiska Teater behåller dock all konstnärlig personal och en oförminskad produktionsbudget. Verksamheten koncentreras till Intiman, samt en eller två mindre studioscener.
Skånes Dansteater, med ett underskott på tre miljoner kronor, får ett budgettillskott på en miljon kronor. Målsättningen är att dansteatern blir kvar som eget självständigt danskompani med en fast dansscen i Malmö inom tre år.
Även Malmö Symfoniorkester får ett tillskott på 2,8 miljoner.

Bidrag dröjer
-Styrelsens beslut var oerhört nödvändiga. I stället för att göra besparingar rakt över verksamheten, vilket skulle få mycket olyckliga konsekvenser för samtliga verksamhetsgrenar, har den i stället förordat markerade insatser, säger Börje Svensson.
De ekonomiska ramarna är än så länge preliminära eftersom slutgiltiga beslut om bidrag dröjer. Region Skånes Kulturnämnd har informerat om att man inte kan ge besked om storleken på statsbidragen och de regionala bidragen förrän i höst. Styrelsen har dock räknat med statsbidraget räknas upp med en procent jämfört med i år, kommunbidraget räknas upp med fyra procent samt att regionbidraget blir lika stort som för i år.

Maria Johansson regisserar fotbollsopera

GöteborgsOperan fortsätter att satsa ungt. Den 30 maj omförvandlas Lilla scenen till en fotbollsplan. Då äger premiär av familjeoperan med namnet Grabbhalvan rum. Urpremiären ägde rum på Norrlandsoperan 1994.
Grabbhalvan utlovas vara en lekfull, rörande och poetisk föreställning om en fotbollsälskande grabb på elva år som slits mellan lojaliteten till sin mamma och farfar som inte gillar varandra.
Maria Johansson regisserar, för många som var barn på 60-talet kanske mer synonym med ”Tjorven” i vi på Saltkråkan. Annars har hon också gått Scenskolan, arbetat fyra år på Dramaten samt medverkat i flertalet roller på film och i TV.
I rolllistan ses namnen Åke Zetterström, Pia Svorono och spelar gör GöteborgsOperans orkester under ledning av konsertmästare Joachim Gustafsson.

Balett på motorväg

MALMÖ. I samband med att Yttre Ringvägen invigs i Burlöv, norr om Malmö, 17 juni uppförs en specialskriven balett på motorvägen. Medverkar gör ett hundratal dansare.
För musiken står kompositören Lars Dahlqvist. Koreograf är Eva Jansson-Hamberg.

Tjugosex teaterarbetare fick stipendier

STOCKHOLM. Tjugosex skådespelare, regissörer och teatertekniker fick stipendier på sammanlagt 350 000 kronor när Teaterförbundet på måndagen hade stor utdelning från sina stipendiefonder.
Bland utdelarna på Nalen i Stockholm fanns bland andra Anita Björk, Sven Wollter och Tomas Bolme.
Bland de många mottagarna fanns:
Viveka Seldahl – Anders de Wahls stipendium.
Peter Harryson – Margit Rosengrens stipendium.
Karin Emanuelsson, Christina Andersson och Peter Dahlberg – Magos stipendium.
Anna Björk och Alexandra Rapaport – Daniel Engdahls stipendium.
Mikael Persbrandt – Märta Ekströms stipendium.
Krister Henriksson – Gösta Ekmans stipendium.

Hamlettolkaren John Gielgud död

LONDON. Sir John Gielgud, en av Storbritanniens största skådespelare, känd inte minst för sina Shakespearetolkningar, avled i helgen i sitt hem utanför Aylesbury nordväst om London. Han blev 96 år gammal.

Gielguds scen- och filmkarriär spände över mer än sex decennier, men han fick det till sist inte riktigt som han önskat; han hade sagt till sina vänner att han skulle vilja dö på scenen mitt under en riktigt bra föreställning. Enligt hans advokat hade han dock arbetat tills helt nyligen, och han hade egentligen inte varit sjuk.
Så sent som för en månad sedan arbetade Gielgud med filmatiseringen av en Beckett-pjäs. Han agent beskriver det som ”otroligt imponerande” att Gielgud fortsatte att arbeta när han var 96 – ”Han sade aldrig något om att sluta”.

En av de stora
Teatermannen Ned Sherrin ser Gielgud som en av de verkligt stora på den engelska scenen:
-Jag tror att Gielgud alltid kommer att betraktas som den definitive Hamlet.
Andra påpekar att han var den siste i den ”klassiska” generationen där även Laurence Olivier, Ralph Richardson och Peggy Ashcroft ingick.
-För tjugo år sedan sade folk att han såg skröpligare ut än Olivier och Richardson. . .men han höll längre än konkurrenterna och fortsatte arbeta, konstaterade Sheridan Morley, som har skrivit Gielguds biografi.
Trots att det allmänt ansågs att ingen kunde framföra Shakespeare som han, skattade inte Gielgud sig själv särskilt högt.

Modest man
-Jag lyckades utvecklas från ett slags romantisk förste älskare till en skaplig karaktärsskådespelare, sade han när han gav en av sina sällsynta intervjuer i samband med 90-årsdagen.
John Gielgud debuterade 1921 som härold i Shakespeares Henrik V. 19 år gammal slog han igenom som Romeo.
Han fick sedermera stor framgång även som filmskådespelare – bland annat fick han 1981 en Oscar för bästa biroll i komedin Arthur, där han spelade Dudley Moores butler.
Utanför scenen var Gielgud känd för att säga det som föll honom in, utan att alltför mycket fundera på hur det skulle uppfattas.
Ingrid Bergman beskrev han till exempel som ”en trevlig kvinna som kan tala fem språk men inte spela teater på något av dem”.
Och när Richard Burton första gången framträdde i hans egen glansroll, Hamlet, på Old Vic i London gick Gielgud därifrån med följande ord till Burton: ”Jag kommer tillbaka och ser den när ni är bättre”.

Dinna Björn ny balettchef i Finland

Danskan Dinna Björn har valts till ny chef för Finlands nationalbalett. Hon tillträder den 1 augusti 2001. Björn, som efterträder Jorma Uotinen, valdes för en period på tre år.
Björn är för närvande chef för nationalbaletten i Norge.
Styrelsen för Finlands nationalopera fattade utnämningsbeslutet på måndagen. Jorma Uotinen lämnar chefsjobbet den 15 juni 2001.
Med på upploppet vid utnämningen av chef fanns även Mikko Niskanen, som leder Albertabaletten i Kanada. Nissinen tackade dock nej till uppdraget i mitten av maj.
Ledningen för nationaloperan hade velat se honom som chef, medan ballettens personal ställde Dinna Björn på första plats. Personalen har sagt sig värdera framförallt Björns erfarenhet av att jobba i nordiska länder.
Balettchef i Norge
Dinna Björn har varit chef för nationalbaletten i Norge sedan 1990. Hon har dessutom sedan 1997 arbetat vid nationalballeten i Danmark som expert på koreografen August Bournonvilles (1805-1879) produktion och rådgivare till den konstnärliga chefen.
Björn anställdes som dansare vid kungliga operan i Danmark 1964. Cirka tio år därefter grundade hon tillsammans med Frank Andersen en grupp som bestod av dansare från den kungliga baletten i Danmark och som uppträdde med verk av bland andra Bournonville. Gruppen turnerade i flera länder, bland andra USA, Mexiko och flera europeiska länder, tills den lades ned 1982.
Till Björns senaste koreografiarbeten hör Nötknäpparen för den norska nationalballetten. Hennes verk Take This Waltz, som bygger på musik av Leonard Cohen, uppförs i år.

Gaddstipendium till tysk danssolist

GÖTEBORG. Danssolisten Uta Güttler har utsetts till årets Ulf Gadd-stipendiat. Stipendiet på 18 000 kronor delades ut på Göteborgsoperan på måndagen.
Hon får utmärkelsen för, som det heter i motiveringen, överlägsen teknisk skicklighet och säregen förmåga att gestalta vitt skilda personligheter.
Uta Güttler kommer från Dresden, där hon utbildades vid Palucca Schule. Hon arbetade i Tyskland tills hon kom till Göteborgsoperans balett 1994. Fyra år senare utsågs hon till solist och är just nu aktuell i balett-trippeln Creation/s på Göteborgsoperan.