Hiphopteater för sin generation

Performance Space 122 är en scen för udda föreställningar, off-off Broadway, om man vill. Här har producenten, författaren och skådespelaren Danny Hoch satt upp New Yorks första hiphopteaterfestival denna vecka. Under nio dagar spelas hiphopteater av teatergrupper från hela landet.

Första generationens hiphopare
Danny Hoch, 30 plus någonting, var med när hiphopkulturen tog form i New York på 70-talet. Han och hans polare breakade på Brooklyns bakgårdar, hiphopfesterna organiserades mitt på gatan, stereo- och högtalaranläggningar tjuvkopplades till någon gatlykta och sen körde man tills polisen stormade in och avbröt alltihop.
– Idag finns rap, breakdance och baggypants i varenda hörn av Europa, i Afrika, överallt, säger Danny Hoch.
– Vi fattade inte då att vi startade en kultur som skulle sprida sig runt hela jorden.

Modernt motstånd
Hiphopen kallas idag den moderna motståndsrörelsen, en kultur som är en hel livsstil och som till viss del har tagit över socialismens krav på rättvisa och maktfördelning. Hiphopkultur är idag mycket mer än b-boys, rappare och grafittiartister, menar Hoch. I New York finns idag lärare som undervisar i hiphop och advokater som praktiserar hiphop, det vill säga omsätter hiphopens tankesätt i sitt jobb. Och så finns det hiphopare som har utbildat sig till manusförfattare, skådespelare och regissörer, och därmed kan ge hiphopen ett nytt uttryckssätt – teater.
– Teatern i USA ignorerar en hel generation – hiphop-generationen, säger Danny Hoch.
– Våra historier och våra problem kan också bli teater. Det är det vi vill visa med den här festivalen.

Inspiration från film och MTV
Under hiphopteaterfestivalen spelas Sleeping Gods, en föreställning där skådespelarna hämtat sitt material från intervjuer med unga interner på ett fängelse.
Föreställningen flyter genom historierna och ger en sorgligt realistisk bild om livet för unga amerikaner som växer upp utan skyddsnät, med rasismen som en kladdig pannkaka i nyllet och utan möjligheter att ta sig bort från gängen, drogerna och våldet.
Ibland iscensätts historierna med dans och rap, ibland med korta dialoger, ibland spoken word. Det går snabbt. Det liknar mer en timme på MTV än en traditionell teaterföreställning. Det överraskar och det berör. Det handlar om nuet.

Om och för dem det berör
Gemensamt för teaterfestivalens olika föreställningar är att de handlar om hiphopgenerationens egen verklighet. Det rör sig om rasism, polisbrutalitet, fängelseindustrin, kärlek, sex och mycket annat. Det handlar om det som hiphop-generationen identifierar sig med och Hoch passar på att ge teaterklimatet i New York en känga:
– Det finns ingen teater idag, du kan leta så mycket off-broadway du vill, som handlar om new yorkarna själva.
– Av någon anledning handlar pjäserna om ångbåtar på Mississippi eller något sådant, säger han med ett syrligt leende.
Hiphopteaterfestivalen riktar sig alltså enligt Hoch främst till new yorkarna men han har inte spenderat något av den magra festivalbudgeten på annonser i New York Times. Istället har han tryckt upp flyers och spridit dem i områden som Brooklyn, Queens och Bronx. Målet var att publiken skulle domineras av invånare därifrån och Danny Hoch kan nöjt konstatera att så har det blivit.
Men hiphopteater tar inte helt avstånd från traditionell scenkonst. Under festivalen finns en föreställning där en ung puertoricansk new yorkare mixar sina egna tankar och erfarenheter med ord från Shakespeare.

Tackar nej till Broadway
Folk har strömmat till och applåderna efter Sleeping Gods vill aldrig ta slut. Lokalen är liten och intim. Skådespelarna står så nära att man skulle kunna räcka fram handen och nudda vid någon av de svettiga pannorna.
Hiphopteaterfestivalen på Lower East Side har fått erbjudande om spela på de stora scenerna på Broadway, men Danny Hoch är inte intresserad.
– Hiphopgenerationen skulle inte kunna komma dit, säger han och slår ut med armarna.
– Biljetterna skulle kosta 100 dollar styck och det funkar inte. Jag vill inte dit för jag vet att min publik inte skulle ha råd att se oss där.
Samtidigt som Danny Hochs hiphopteaterfestival ägde rum på Lower East Side i somras, avslutades en annan i Washington och Apolloteatern i Harlem, där stora svarta stjärnor som Ella Fitzgerald och Aretha Franklin startade sina karriärer, satte dessutom upp en nyskriven hiphopmusikal.
Nästa år planeras en stor hiphopkulturfestival i San Fransisco, som ska bestå av rap, dans och hiphoputtryck på flera andra vis.
– Hiphopgenerationen har just börjat inse hur mycket inflytande den har, säger Danny Hoch.
Han verkar lite småstressad, fastän den första föreställningen är över och allt gick bra. Folk rör sig i klungor mot utgången. Utanfor PS 122, Lower East Side, New York, har det blivit mörkt.

Kika bakom kulisserna

Bästa läsare,

Med detta Nummer tackar jag för mig och hälsar istället min vikarie, Cecilia Djurberg, välkommen till ett av scenkonstvärldens roligaste jobb. När jag kommer tillbaka från min mammaledighet representerar jag i dubbel bemärkelse den publikkategori som är minst synlig på teatern, småbarnsföräldern.
Apropå detta dilemma såg jag att biografen Zita i Stockholm har börjat köra föreställningar för nyblivna mammor. Kanske något för teatern att ta efter? Tills detta erbjudande dyker upp kan jag ju lätt och smidigt hålla mig uppdaterad genom Nummer!

Över till innehållet. Den här månaden tar vi med dig bakom scenvärldens kulisser där man inte bara stöter på golvmoppar och skurtrasor, utan även auditions, repetitioner och ”genrep”.

Ett urval artiklar på temat ifråga, de flesta inklusive videoscener:

Avdelningen Reportage
En förmiddag med Lars Norén och Michael Nyqvist. Nummer har följt deras arbete med föreställningen ”Om detta är en människa” (inkluderar video f o m fredag eftermiddag).
Direktlänk till artikeln

Vill du också medverka i en musikal? Under rubriken En dag på audition får du följa Daniela Francesca Glemme och hennes strävan mot lycka i form av en roll i kommande rockmusikalen Rent (inkluderar video).
Direktlänk till artikeln

För att stanna kvar lite i New York. Under rubriken Världsscenen kan du läsa Folkradions Katarina Andersson, inbiten New York-bo, intervju med grundaren av USA:s första hiphopteaterfestival som ägde rum tidigare i somras.
Direktlänk till artikeln

Vem formulerar 2000-talets bästa Replik? Den slutgiltiga vinnaren i Riksteaterns texttävling är ännu inte korad, men under rubriken Svenska scener kan du följa generalrepetitionen av den regionfinal som nyligen gick av stapeln i Stockholm, Botkyrka (inkluderar video).
Direktlänk till artikeln

Avdelningen Personligt
Marit Kapla i Göteborg har träffat Tove Wiréen, vars intervju med en prostituerad ligger till grund för monologen I Rampljuset på Angeredsteatern.
Direktlänk till artikeln

Kim Sulocki, aktuell i turnerande föreställningen Girl´s Night Out, talar ut om sina känslor kring kommande papparollen.
Direktlänk till artikeln

Under rubriken Har kulturen ett pris? i Blåsväder, sitter Anna Magnusson på café och diskuterar kultur, politik och pengar med vänner – eller före detta vänner?
Direktlänk till artikeln

Anita Wall om rollen som Guds dotter i Radioteaterns stundande följetong Herren Gud och hans avbilder (inkluderar video).
Direktlänk till artikeln

Dessutom – som alltid i Sveriges enda dagstidning för scenkonst – mängder av Nyhetsnotiser, Trender, Litteraturrecensioner, Medianotiser med mera.

Med hopp om en givande läsning

Ylva Lagercrantz
Redaktör och ansvarig utgivare

Nummer är en oberoende tidning om scenkonst som ges ut av Riksteatern.

Kim Sulocki om papparollen

Nå, hur känns det att vara gravid?
– Jättespännande, jätteläskigt – och kul!

Hur definierar du ”jätteläskigt?”
– Att bli förälder innebär så mycket. Du ställer dig frågor som: Kommer vi att hålla ihop efter det här? Kommer vi att förändras? Jag skulle gärna se det som att vi ska vara tillsammans i resten av våra liv. Det är sådana tankar som far genom huvudet.

Menar du att barnet skulle utgöra ett hot för ert förhållande?
– Inte ett hot, utan vad jag menar är att pressen nu blir så mycket större på oss att vi verkligen ska hålla ihop, men funkar det inte så funkar det inte – även om jag helst skulle vilja se att det gör det.

Det låter som du lider av en släng skilsmässoskräck. Är du själv ett skilsmässobarn?
– Ja, det är jag. Och det betyder ganska mycket.

Tror du att vi som tillhör ”skilsmässogenerationen”, d v s växte upp på 70-talet, håller ihop mycket mer som en ren motreaktion till vår föräldrageneration?
– Det tror jag absolut. Jag tror också att det finns en mycket högre moral nu när det gäller det mesta.

Apropå moral, är du gift med den kvinnan du väntar barn med?
– Nej, det är min flickvän.

Gamla föräldrar
Åldern på förstföderskor stiger för varje år. På Östermalm i Stockholm ligger visst medianen på 38(!) år. Bidrar ni med den statistiken?
– Nej (skratt), min flickvän är 22 och jag 28!

Ni kör lite mer 60-tal – unga föräldrar-idealet – med andra ord.
– Ja, fast graviditeten var inte planerad. Den bara hände! Då ställde vi oss förstås frågan; Vad ska vi göra nu? Men det tog ganska kort tid för oss att komma på att abort över huvudtaget inte var något alternativ. Sedan sitter man ändå där med känslor – från min sida – att är det här bra eller dåligt, vilket beror på att jag är en sådan som oroar mig för saker överhuvudtaget, en oro för att inte hinna med, jag vill alltid känna att jag är lite före. Men den jobbar på att få bort.

Hur var din första reaktion när din flickvän berättade att hon var gravid?
– Jag fick höra det per telefon eftersom jag jobbade i Norrköping då (när ”Girl´s Night Out” spelade på Östgötateatern i våras. Red.anm.) Jag tog det ganska lugnt , även om jag kunde känna att det var för tidigt att få barn nu. Vi hade varit ihop en så pass kort tid att vi inte ens hade bott ihop. Det hela hände liksom i fel ordning. Jag ville egentligen att saker och ting skulle hända på ett visst sätt. Men så blev det alltså inte, vilket jag nu på sätt och vis tycker är skönt, att lära sig att handskas med saker som de kommer.

Och sedan?
– Sedan fattade vi en massa beslut. Eftersom vi inte ens hade bott ihop hade vi en massa saker outredda som: Vem ska städa? Vem ska diska? Hur funkar man ihop? Det har blivit en expresshantering av allt sådant – ganska körigt eftersom allt det här måste vara färdigt när barnet kommer, det grundläggande, hur vi fungerar i det vardagliga livet. Men det har faktiskt gått jävligt bra!

Men du slängde dig inte på tåget till Stockholm?
– Nej, jag fick en slags fördröjd reaktion, gick till och med och lade mig efteråt och sov!
– Det är så svårt att förstå vad det innebär att bli förälder. Och när man väl förstått det, då börjar man tänka att: Nej, jag kommer inte att kunna resa, jobba, göra vad jag vill mer, allt jag inte hunnit med i livet som jag har sagt till mig själv att jag ska göra innan jag blir förälder. Så höll det i sig ett par veckor. Men sen tänkte jag, att vad är det egentligen som jag måste hinna med? Och vad är det som säger att jag inte kan göra det sedan?

Som i Strindbergs Fadren
För att återanknyta till Girl´s Night Out,. Den gravida Jane i pjäsen är inte så snäll mot sin blivande man. Det kommer ju fram under möhippan att hon tror att det är en annan karl som är det väntade barnets far. Är det lätt att bli ”nojjig” som blivande pappa i bemärkelsen, är jag verkligen pappan?
– Nej, det har jag aldrig känns. Vi umgicks ju under den aktuella tiden! (skratt).

Så du känner inte till ”Förhöret”?
– Vad??!!

Jo, som nyblivna föräldrar, tillika ogifta, så kallas man till sin stadsdelsnämnd för ett litet förnedrande och integritetskränkande förhör där man bland annat tillfrågas om man ”var tillsammans under konceptionstillfället” och om mannen verkligen tror att han är far till barnet.
– För fan! Det visste jag inte. Bara för att man inte är gift skulle det alltså vara mindre troligt att man är far till barnet? Nej, det har jag aldrig hört talas om (klart förskräckt tonfall).

Sexig pappa
Har ni varit på någon föräldrakurs ännu?
– Ja, vi har varit på ett par föreläsningar på SÖS (Södersjukhuset i Stockholm). Den första handlade mest om vad det är vi kommer att gå igenom som blivande föräldrar och då grät vi ganska mycket därför att först då började vi att förstå vad det innebär. Den andra handlade mer om själva förlossningen. Louise (Hallin i efternamn – barnmorskeguru. Red.anm.) pratade också om att man inte behöver köpa så himla mycket saker till barnet som gåvagnar, gungor och så, utan det handlar bara om oss tre; mamma, pappa och barn.

Vad tror du blir roligast respektive jobbigast med att bli förälder?
– Det roligaste ska bli att få uppleva världen genom barnets ögon. Det jobbigaste blir nog sömnen. Jag kan bli riktigt sur om jag inte får sova ordentligt. Men jag tror att man får ett slags hormonpåslag som gör att man orkar det. Åtminstone kvinnan!

I gästboken på den hemsidan för ”Girl´s Night Out” handlar nästan alla inlägg om hur sexig Kim Sulocki är. Hur tar din flickvän en sådan dyrkan nu när hon är gravid?
– Det stör henne inte alls. Hon har inga tendenser till svartsjuka. I vår familj är det jag som är svartsjuk!

Sköter ni er under graviditeten, det vill säga röker och dricker måttligt?
– Jo, men kanske inte när jag går ut själv efter en föreställning eller så!

Daddy Cool
Hur ser du på papparollen? Har du en bra förebild i din egen pappa?
– Mina föräldrar skilde sig ju, men det är en annan sak. Min pappa har alltid behandlat oss barn som människor, aldrig sett ner på oss. Han tog oss på allvar. Det gör att jag inte hade något behov av att bryta mig loss från något. Det gör också att vi syskon är ganska trygga och coola. Vi behövde aldrig brottas med något auktoritetsproblem. Det är väl en bra förebild?

Vad tycker om den lagstadgade pappamånaden som nu kanske ska utökas till halva föräldraledigheten?
– Jag tycker att det är upp till föräldrarna att bestämma. Att lagstadga någonting betyder ju att om inte pappan tar ut den här månaden, eller månaderna, då får ingen de pengarna, inte mamman heller. Men det kan ju faktiskt vara så att pappan inte tar ut den tiden för att familjen helt enkelt inte har råd därför att han är den som tjänar mest.

Ska du själv ta pappaledigt?
– Ja, det hade jag tänkt.

Wow!
Är du nervös för hur det ska fungera framöver att ha barn med ditt oregelbundna yrke som skådespelare?
– Nej, att jobba med teater är perfekt när man är förälder. Då är man borta fyra timmar per kväll och kan vara med barnet hela dagen – om man inte repeterar förstås!

Vad är den vanligaste reaktionen du och din flickvän möts av nu när ni är gravida?
– De flesta säger: Vad kul, wow! För det betyder att det är två personer som satsar på varandra och skapar någonting gemensamt, som har bestämt sig för någonting. Och den reaktionen är rolig för jag har själv inte fattat vad det innebär att skaffa barn tidigare mer än att det är för livet.

Är du medveten om att det aldrig har fötts så få barn i Sverige som nu?
– Ja, men det kan jag inte fatta för jag har jättemånga kompisar som ska får barn, eller just har fått barn, nu.

Sista repliken i Girl´s Night Out lyder: ”Åt helvete. Vattnet har gått”. Ska du själv vara med vid förlossningen?
– Ja.

Känns det nervöst?
– Det som kommer att bli mest jobbigt är nog att stå där bredvid och inte kunna göra något. Man får väl ta tag i personalfrågan. Byta ut folk som kanske inte stämmer personkemiskt och så!

Ja, lycka till då.
– Tack detsamma!

Se scener ur Rannsakningen på video

Riksteaterns stora höstsatsning är uppsättningen av Peter Weiss Rannsakningen i Etienne Glasers regi. Nu är det premiärdags för detta teaterprojekt, som vid varje ny spelplats bjudit upp ett femtiotal av lokalbefolkningen på scenen.

Rannsakningen tar itu med nazismen och är uppbyggd som en rättegång, där bödlarna från koncentrationslägret i Auschwitz ställs inför rätta. Dramatikern Peter Weiss var själv närvarande vid en sådan rättegång i Frankfurt i början av 60-talet.
   Pjäsen består till stor del av vittnesmål, som är just vad amatörskådespelarna har till uppgift att läsa upp i föreställningen, och i rollerna som domare, advokat och åklagare ses skådespelarna Henric Holmgren, Fredrik Evers och Inger Hayman.
   Allt som allt engagerar Rannsakningen över 900 personer i hela landet och fungerar därmed som en manifestation mot rasismen.

Läs mer om Rannsakningen i Nummer

Journalisterna intar scenen

Erik Uddenbergs nya pjäs handlar om yrkesgruppen journalister, och den har premiär på Upsala Stadsteater 29 september i Niklas Westergrens regi.

”Vad är en journalist?” har dramatikern Erik Uddenberg frågat sig och försöker också svara på i pjäsen Journalisterna, som nu får sin urpremiär på Upsala Stadsteaters lilla scen. Han har själv ett förflutet som journalist på radions Dagens Eko.
   Pjäsen beskrivs som ”en fars om människor som undrar om de vet allt – eller ingenting”.
   För regin svarar Niklas Westergren, som tidigare regisserat Erik Uddenbergs Fadermordet och Uteliggare på Upsala Stadsteater.

Mer engelskt på Stockholms Stadsteater

Höstens andra engelska gästspel på Stockholms Stadsteater är Theatre de Complicité med produktionen Light, som bygger på Torgny Lindgrens roman Ljuset.

Den brittiska teatergruppen Theatre de Complicité grundades 1983 och har vunnit 26 internationella priser. Detta blir deras tredje gästspel i Sverige. Gruppens konstnärlige ledare, Simon Mc Burney, har dramatiserat Torgny Lindgrens roman, tillsammans med Matthew Broughton, och även regisserat uppsättningen.
   Ljuset handlar om hur pesten kommer till en liten by i norra Sverige. Endast sex människor, en gris, några kor, getter samt ett stort antal kaniner överlever. De överlevande ställs inför moraliska och sociala prövningar.

Tito Beltran sjunger kungligt

Operasångaren Tito Beltran, som nyligen vann en Grammy i USA, har fått ett kungligt uppdrag. Han ska sjunga för prins Charles vid en solokonsert i London i mars nästa år.

Tito Beltran ska framträda vid den årliga Prince Charles Charity Concert vars syfte är att samla in pengar till olika biståndsprojekt. Beltran är den förste svensk som fått uppdraget.
   -Jag har sjungit även för svenska kungen och drottningen. Men självklart är det här väldigt stort – och en ära för mig, säger Tito Beltran till Aftonbladets nättidning.
   Operasångaren blir kvar i London i vår. Han har nämligen också fått en av huvudrollerna i operahuset Covent Gardens uppsättning av Verdis version av Romeo och Julia.

Se Trix live på nätet

Cirkus Cirkör och Orionteaterns samproduktion Trix har hunnit till Tyskland med sin turné, men vid föreställningen på festivalen ”Altstadt Herbst Festival für Junge Kultur” i Düsseldorf blir det möjligt att se dem hemma i Sverige igen – via Internet.

Trix som regisserats av Lars Rudolfsson, har under året gjort succé på Orionteatern i Stockholm och i turnétält i Oslo och nu har turnén nått Tyskland. Under festivalen ”Kultur Im Zelt” i Braunschweig gjordes tre bejublade föreställningar och på onsdag 27 september är det Düsseldorf-premiär. Denna sänds live via Internet på festivalens hemsida klockan 20.00. För att se föreställningen behöver man ha programmet Real Player, som kan laddas ner från festivalens hemsida.
   Under senhösten kommer Trix tillbaka till Sverige för att ge några föreställningar: Umeå 4-6/11, Västerås 18-20/11 och Gävle 23-25/11.

Tjechov i pocket

Tjervakov sitter på teatern och råkar plötsligt nysa rakt ut. När generalen som sitter framför honom börjar mumla och torka sig på huvudet, får Tjervakov för sig att generalen kanske trodde att nysningen var riktad mot honom med avsikt. Detta är inledningen till en av de sanslöst roliga novellerna av Anton Tjechov som nu finns i pocket.

Inte för alla är det bekant att Tjechov även skrev prosa. Särskilt novellformen måste ha legat honom varmt om hjärtat, för han efterlämnade över sexhundra stycken.
   Samlingens titelnovell, En okänd människas berättelse, kan närmast ses som en kortroman, och handlingen påminner om pjäsernas, med välkänd Tjechovsk subtilitet och tragik. En man som tar anställning som betjänt för att spionera älskar förgäves en kvinna som genom kärlek till en annan man förlorar sin höga sociala position.
   Maktkamp och svartsjuka, sorg och ensamhet bildar en historia som är full av överraskningar. Tjechovs personliga blick för själsliga konflikter skapar karaktärer som aldrig blir stereotypa: in i minsta bifigur skymtar omtumlande djup. Även kortnovellerna, bara ett par sidor långa, låter mitt i sin lustighet läsaren få insyn i ett auktoritärt Ryssland med oöverstigliga klassklyftor vid artonhundratalets slut.
   Denna mycket läsvärda bok, som innehåller två aldrig tidigare publicerade noveller, är översatt av Staffan Dahl till ett trovärdigt och stämningsfullt språk. Endast i relief till Anton Tjechovs dramatik, som är så oerhört bra och för sin tid enastående, kan man förstå varför hans novellkonst har hamnat i skuggan.

Mord & pistoler

Men nu, en så där sex år efter att Quentin Tarantinos Pulp Fiction och Natural born Killer rullade upp på duken, har även Thalias dramatiker och regissörer vaknat till liv och gör rejäla ansträngningar för att gestalta samhällsvåldet även för scenkonstpubliken.

Några exempel: Nyligen hade Ben Eltons pjäs Popcorn premiär på Dramaten, en föreställning som definitivt borde föregås av varningstexten ”rekommenderas ej för höggravida kvinnor eller personer med hjärtfel”. Här skjuts det glatt till höger och vänster på samma våldsironiska sätt som blivit just ovannämnda Tarantinos varumärke inom biovärlden och pjäsen är också en direkt replik till hans Natural Born Killers.
Dramatens höstrepertoar

Blod ur vattenpistol
Vidare Teatermaskinens Gränsmaterial WW4 som just nu gästspelar på Kulturhuset i Stockholm och vars ensemble bland annat sprutar blod med vattenpistol. Föreställningen vill annars ”belysa ett våldsamt och cyniskt kapitalistiskt och patriarkalt samhälle” (DN 23 september).
Teatermaskinens hemsida

70-talsvåld
Sist, men inte minst, gammalt hederligt våld i form av en välkänd terroristgrupp från 70-talet, Baader-Meinhof-Ligan. Värdar för dennna föreställning som har premiär i oktober i regi av Åsa Kalmér och som bär titeln Teres – Stadsgerillan Baader-Meinhof RAF, är givetvis Stockholms Teater Galeasen som sanningen att säga frångår denna trendrapports påstående genom att i många år ha skildrat en hel del våld på scenen.
Teater Galeasens hemsida

Inom parentes kan även nämnas Darling Desperados föreställning Blod av Sergi Belbel som du kan läsa mer om under rubriken Min recension här i nyhetsavdelningen.

Blod, våld och pistoler. Din vardag i 2000-talet. Teaterns nya stoff att bygga sagor av.

Sörmland får länsteater

Sörmland har hittills varit det enda länet i Sverige utan länsteater, men i budgetpropositionen för 2001 är 1,5 miljoner kronor vikta åt ett treårigt försök med länsteaterverksamhet i Sörmland.

Den nya länsteatern kommer att bli en del av Sörmlands Musik & Teater och huvudinriktningen är teater- och musikproduktion för unga i länet. En egen ensemble, bestående av bland annat långtidsanställda skådespelare, ska bildas och ambitionerna att hålla god kvalité är höga:
   – Vi ska vara modiga och våga beställa ny text och musik, säger musik- och teaterchefen Ingela Malmberg.
   I år har Sörmlands Musik & Teater haft en operasatsning, med stöd från stiftelsen Framtidens Kultur och Landstinget. Under våren spelades Stjärndamm, ett samarbete med Folkoperan i Stockholm, och nästa produktion är Herr Arnes penningar med premiär 30 september på Skavsta flygplats utanför Nyköping.

Tonsättaren Bengt Hambraeus död

STOCKHOLM. Tonsättaren Bengt Hambraeus har efter en längre tids sjukdom avlidit i en ålder av 72 år. Han är främst känd för sina orgelverk och var också en framstående organist.

För en bred svensk publik förknippas Bengt Hambraeus kanske framför allt med körverket Motetum Archangeli Michaelis. På 50-talet knöts han till Sveriges Radios musikavdelning. 1972 flyttade han till Kanada och var verksam som lärare vid McGill-universitetet i Montreal fram till sin pension.

Födelsedagskalas på Radioteatern

Radioteatern fyller 75 år. Det vill nye chefen Magnus Florin och Henrietta Hultén fira och har därför bjudit in fyra färgstarka kulturpersonligheter och uppmanat dem minnas de pjäser och röster som gjort starkast intryck genom åren.
Konstnären Marie-Louise Ekman hör till dem som minns, hon har också själv skrivit och regisserat för radioteatern. Poeten och dramatikern Kristina Lugn minns vad radioserien Lilla Fridolf betydde under hennes barndom i femtiotalets Skövde och författaren Anders Ehnmark talar om dramatikern Stig Dagerman. Teaterkritikern och tidigare radioteaterchefen Per-Erik Wahlund påminner om ett kritiskt porträtt av Brecht i ett nära nog bortglömt drama av nobelpristagaren Günter Grass.
Programmet sänds i P1 måndag 25 september kl 19.03, repris 1/10 kl 00.03.
Vill du läsa fler notiser om bland annat radio- och tv-teater? Gå till Nummers avdelning Min scen/ Mediascener.

Teaterakuten hjälpte inte

MALMÖ. Malmö Musikteater har länge dragits med kraftiga underskott. Utöver de årliga och budgeterade bidragen på drygt 50 miljoner kronor per år, har Malmö kommun sedan 1997 tvingats fylla hålen i Musikteaterns budget med i genomsnitt 15 miljoner kronor per år.

Under samma period erhöll teatern i genomsnitt 30 miljoner kronor per år i statliga bidrag. Vid konkurshotet 1998 fick man ytterligare sju statliga miljoner genom den så kallade ”teaterakuten”.
Ändå lyckas teatern inte få balans i budgeten. Kontinuiteten i både bidrag och underskott tyder på att det rör sig om gamla och icke åtgärdade brister som verksamheten dragits med i flera år. Kulturkoncernens ekonomichef Robert Odeberger bekräftar detta och säger sig nu veta vilka bristerna är och vilka åtgärder som måste till. Men före styrelsens sammanträde på fredag vill han inte specificera problemen.
-Det mesta handlar om sådant som beslutats under tidigare år, säger Odeberger.

Ojämn fördelning boven i dramat
Ordföranden i Kulturkoncernens och Musikteaterns styrelser, Birgit Hansson (s) tror att en stor del av Musikteaterns problem uppkom 1995, då den ursprungliga koncernen splittrades till ett moderbolag och fyra dotterbolag.
-Det gjordes nog inte en helt korrekt fördelning. Vissa delar fick mer pengar än andra, säger Hansson.

Don Juans syster à la 2000 på Mosebacke

Donna Juanna – Ett feministiskt gränsfall kallar Teater Les Enfants sin show – eller ”hypermoderna teatertripp” – som den också presenteras som.

Föreställningen handlar om feminismen ur olika perspektiv och består av 47 filmiskt korta scener. Här möter åskådaren två kvinnor och deras olika förhållanden till det manliga släktet uttryckt i teater, sång, dans och konst, hela tiden på gränsen till det acceptabla. Den ena av kvinnorna, Juanna, är fotograf och dotter till Don Juan och precis som sin far har hon ett stort behov av att förföra.

– Vad är manlighet? Vad är kvinnlighet? Vi vänder oss till ungdomar från 15 år och yngre vuxenpublik och vill vara en del i debatten i dag år 2000;våld,sex,droger,kropp & själ.Vad är normalt? Vad är onormalt? Var går gränserna? Kan vi själva sätta våra gränser? frågar sig ensemblen på teaterns hemsida.

Premiären äger rum på Mosebacke Etablissement i Stockholm 26 september och kommer sedan att spelas tisdagar under hela hösten. Platsen är här och nu och medverkande är Sara Key, Gabriella Lockvall, Ted Åström, Klas Ahlstedt, Özz Nûjen, Ulf Stenberg och Niklas Lamby. Musiken är nyskriven av Tor Lundvik och för manus och regi står Paula Ternström.

Rikard Wolff porträtteras i SVT

SVT sänder ett program om Rikard Wolff och hans franska cabarét-liknande föreställning Récital Barbara. Programmet bjuder på samtal med Rikard Wolff om hans konstnärskap och scener ur föreställningen, där han tolkar sånger av den franska artisten Barbara.

   Récital Barbara spelades på Dramatens scen Elverket i Stockholm under våren 2000 och går i höst på turné i hela landet. Texten är Rikard Wolffs svenska översättning av Barbaras franska sånger, men även utdrag ur intervjuer samt citat ur Barbaras memoarer Il était un piano noir.
   Måndag 25 september släpps även Rikard Wolffs nya skiva Min allra största kärlek som innehåller låtar från föreställningen.
   Programmet Rickard Wolff och Barbara sänds fredag 22 september kl 21.30 i SVT2.

Glima besöker Moderna Dansteatern

Dansföreställningen Glima gästspelar på Moderna Dansteatern i Stockholm med premiär fredag 22 september.

Glima heter en dansföreställning för två dansare, en röstartist och några mekaniska fåglar som hade premiär på Dansstationen i Malmö 16 september. Verket är skapat av Sasha Pepelyaev – Rysslands kanske mest kände samtida koreograf.
   Glima är namnet på den särskilda isländska form av brottning där två personer binds samman med ett bälte i sin kamp. Glimas tema blir de krafter, fysiska och mentala, som både drar isär och håller samman.
   Som inspiration till Glima har Pepelyaev använt sciencefiction författaren Brian W Aldiss” bok Brothers of the head som handlar om ett siamesiskt tvillingpar som upptäcks och exploateras av en pop-producent. En absurdisktisk och tragisk historia om det unika i varje människa och att skydda det, bevara det.

Vem författar årets bästa replik?

   -Ja, jättekul, svarar en som borde veta, nämligen Jenny Gellermark, en av deltagarna i årets tävling.
Och jag får väl lov att tro henne.
  Tävlingen avgörs genom att fem minuter långa texter spelas upp av skådespelare inför en jury, som består av fem etablerade skribenter. Detta sker först i elva regionfinaler och finalisterna möts sedan i en stor Sverigefinal, som i år, liksom förra året, hålls på Södra Teatern i Stockholm. Segraren vinner 25.000 kronor.

Knyter kontakter
Men hur kommer det sig att Jenny Gellermark och hennes medtävlare ser så glada och upprymda ut, att de skämtar och pratar med varandra och att de skrattar åt varandras pjäser utan att se det minsta missunnsamma ut?
  Kanske är det för att huvudsaken med Replik är att skapa kontakter mellan kreativa människor som skriver och spelar teater runtom i Sverige? Kanske är det för att pjäsförfattarna här inte heter Lars Norén eller Kristina Lugn, utan att tanken är att försöka hitta dolda talanger bland alla blygsamma Svenssons som hittills har gömt sina manus långt ner i någon byrålåda? Kanske är det för att Replik i all anspråkslöshet vill bjuda publiken på något som får dem att både tänka till och dra på munnen?

Viktigt, roligt eller galet
”Viktigt, roligt eller galet” är ledorden för tävlingen, som är inne på sitt andra år i Riksteaterns och KF:s regi. I år skickade nära 850 hugade pjäsförfattare in sina viktiga, roliga eller galna bidrag till Replik.
  Under sommaren har en urvalsgrupp läst, skrattat, slitit sitt hår och slutligen enats om vilka 110 texter som skulle få gå vidare till regionfinal.

Regionfinal i Botkyrka
Första regionfinal gick av stapeln i Botkyrka 9 september. Nervösa, men som sagt glada, pjäsförfattare och skådespelare samlades i Folkets hus för att slåss om finalplatsen.
  Nummer var på plats under genrepet för att få en förhandstitt samt bekanta sig litegrann med deltagarna. Stämningen var lätt kaosartad, precis som sig bör på genrep, men konferencieren Thomas Oredsson spexade till det mellan numren för att få de medverkande att spänna av.
   Samlade någonstans uppe i de övre bänkraderna var förstås också juryn – My Holmsten, Johan Schildt, Robert Sjöblom, Hans Rosenfeldt och Kajsa Olsson – som satte på sig sina kritikerglasögon för att granska framförandena, men framför allt manuskripten.

Se video från Replik i Botkyrka
Om du klickar på videoikonen kan du också ta en titt på Replik – hela Sveriges texttävling. Och vem vet – nästa år kan det vara du som har skrivit en av texterna!

Pjäsen om Kodemordet nu i Helsingborg

HELSINBORG. Någon kunde kanske ha förhindrat att 14-årige John Hron mördades. Pjäsen Kode, som har nypremiär på Helsingborgs stadsteater den 30 september, vänder sig till de passiva åskådarna.

-Det finns mobbning på arbetsplatser och i skolor. Vi vänder oss till dem som valt åskådarens plats, de som vet vad som pågår men inte gör någonting, säger regissören och teaterchefen Lars Svensson till TT.
Pjäsen Kode hade urpremiär i Göteborg i våras där den väckte starka känslor. Då kroppsvisiterades publiken för att skydda skådespelarnas säkerhet. Något som inte blir nödvändigt i Helsingborg, enligt regissören.
Kodeborna var uppretade över valet av namn på pjäsen. De tyckte att orten stämplades som en plats för våld och rasism.
-Problemet finns överallt. Kode är ett namn bland många. I Skåne finns ju Klippan, Bjuv och många fler, säger Lars Svensson.

Verkligheten bakom pjäsen
Det var i augusti 1995 som 14-åriga John Hron misshandlades och slängdes i vattnet av två äldre pojkar med nazistsympatier, när han tältade med en kompis vid en sjö i Kode norr om Göteborg. I det dokumentära dramat kommer två av John Hrons vänner, en av förövarna och den andre förövarens mamma till tals. Pjäsförfattaren Bengt Ohlsson utgår direkt från vad de sade i förhörsprotokollen.

Präst och kurator på plats
Dekoren är sparsmakad och alla skådespelarna befinner sig på scenen samtidigt. För att skapa distans kommer samma skådespelare att spela flera roller, berättar regissören.
-Vi undersöker ondskans mekanismer, men pjäsen har inga svar. Dem får man komma med själv.
Präst och kurator kommer att finnas på plats om publiken behöver diskutera frågor som uppstått efter dramat. Kode spelas i Helsingborg till den 25 november, då ensemblen ger sig ut på turné med pjäsen.

Malmö Musikteater riskerar konkurs

MALMÖ. Malmö Musikteater hotas av konkurs och styrelsen tvingas att på fredag besluta om att upprätta en kontrollbalansräkning, skriver Sydsvenska Dagbladet.

Det måste göras när mer än halva aktiekapitalet är förbrukat.
Sammanlagt räknar Kulturkoncernen, som är moderbolag till Musikteatern och Malmös övriga tre kulturbolag, med ett underskott på 14 miljoner kronor vid årets slut.
Nästan hela underskottet ligger hos Musikteatern, skriver tidningen. Kulturkoncernen måste återigen gå till kommunstyrelsen och be om pengar.
I fjol bidrog kommunen med cirka 15 miljoner ur sin pott för extraordinära utgifter.
-Vi informerade kommunstyrelsen redan i mars om ett väntat underskott på minst tolv miljoner kronor, säger Birgit Hansson (s), ordförande i både Kulturkoncernens och Musikteaterns styrelse.
Ett av skälen till Musikteaterns dåliga ekonomi är att vissa av årets uppsättningar haft mindre publik än beräknat.