Lil Terselius får O´Neills stipendium

STOCKHOLM. Själv kallar hon sig en ”glad skit”. Från och med fredagen har skådespelerskan Lil Terselius ytterligare en titel: Årets O’Neill-stipendiat 2000, ansedd som den finaste utmärkelsen en svensk skådespelare kan få.
    – En stor ära och verkligen roligt, sade hon själv om utmärkelsen.

Tillsammans med skådespelarkollegor från Dramaten stod hon i artistfoajén och lyssnade när teaterchefen Ingrid Dahlberg läste upp motiveringen:
    – Skarpa och igenkännande gestaltningar av stora kvinnoroller är något som man osökt förknippar med Lil Terselius.
   – I pjäser av Margareta Garpe, Lars Norén, och P O Enquist har hon gett publiken oförglömliga porträtt. Vi har en mycket värdig stipendiat, sade Ingrid Dahlberg.
   Lil Terselius själv skrattade bara lyckligt och sade:
   – Jag tänkte inte på mig själv som en stipendiat. När jag blev uppkallad till Ingrid hade jag ingen tanke på O’Neill-stipendiet. Här på Dramaten finns så många skådespelare som är värda det.
   Priset instiftades av dramatikern Eugene O’Neill 1956 i samband med att han skänkte ett antal pjäser, däribland Lång dags färd mot natt till Dramaten.

Kanske resa
Förutom äran består utmärkelsen också av 30 000 kronor.
   – Vad jag ska göra med pengarna? Jag ska njuta av dem och sätta sprätt på dem, kanske genom en resa. Jag tycker inte pengar ska ligga på hög, säger hon.
   Lil Terselius kom till Dramaten redan 1970. Karriären har gått via skilda roller som Klas Klättermus, Lady Macbeth och Mama Morten i Chicago. Men hela tiden med samma målsättning.
   – Jag är en glad skit. Jag grabbar mig an utmaningar, ”ska Lil göra det?”, säger folk, Javisst, säger jag.
   – Jag har provat en mängd med saker och inte velat bli placerad i ett fack. Rollen som Lucietta i Gruffet i Chiozza var mitt genombrott, Klas Klättermus älskade jag att göra, säger hon.

Varierad erfarenhet
Just nu gestaltar hon Eva i Agneta Pleijels pjäs Standard Selection.
   – En underbar pjäs och en stor utmaning, precis som jag vill att det ska vara.
   Utanför Dramaten har hon arbetat såväl med radio, TV och, film. Men hela tiden med Dramaten i hennes hjärta.
   – Tjusningen är att det är en teater med traditioner i ordets bästa bemärkelse. Den mängden duktiga skådespelare hittar du inte någonstans i hela Europa.
   Vad ser du helst själv om du går på teater?
    – Jag är allätare, men det måste angå hjärta och hjärna. Sedan vill jag att det ska vara kvalité. Det ska vara bra gjort och jag vill inte bli lurad.

FAKTA OM O´NEILLPRISET
O’Neillstipendiet instiftades av dramatikern Eugene O’Neill 1956 i samband med att han skänkte ett antal pjäser, däribland Lång dags färd mot natt till Dramaten.

Inga Tidblad och Lars Hansson var de första som fick stipendiet. Sedan dess har bland annat följande skådespelare fått stipendiet:
1964 Sif Ruud
1969 Jan-Olof Strandberg
1974 Margaretha Krook
1975 Ernst-Hugo Järegård
1982 Jarl Kulle
1988 Bibi Andersson och Jan Malmsjö
1993 Lena Endre
1998 Marie Göranzon
1999 Keve Hjelm

P2 sänder Maria Stuarda från Operan

Onsdag 11 oktober är det nypremiär för Gaetano Donizettis opera Maria Stuarda på Kungliga Operan i Stockholm, med regi av Ann-Margret Pettersson. Den som inte har möjlighet att gå dit kan istället höra en inspelning av operan i P2 lördag 21 oktober.

Donizettis Maria Stuarda bygger på Friedrich von Schillers drama Maria Stuart och utspelar sig på 1500-talet. Det handlar om två drottningar med lika stor rätt till tronen. Två starka kvinnor och deras inbördes kamp står i centrum – den katolska Maria av Skottland, jagad på flykt från sitt eget rike och den ogifta, protestantiska Elisabeth av England.    
   I december har den som befinner sig i Stockholm även möjlighet att se Schillers pjäs om drottningarna, som har premiär 16 december på Dramaten i regi av Ingmar Bergman. Huvudrollerna Elisabeth och Maria kommer där att göras av Lena Endre respektive Pernilla August.

Maria Stuarda sänds i P2 lördag 21 oktober kl 19.30
Dirigent är Pier Giorgi Morandi.

Clownen luktar bensin på scenen

Den 19-21 oktober blir det humorfestival i P3. Då samlas humorprogrammen Rally, Wallraff, Spanarna, Clownen luktar bensin, På minuten och PippiRull för allra första gången till ett tre dagar långt partaj på Palladium i Lund.

Det blir dagsaktuella satirer a´la Pippirull, utflykter i verkligheten med Wallraffgänget, kändisimitationer och mycket mer. Välbekanta radioprofiler som Anna Mannheimer, Stefan Livh, Simon Norrthon och Pontus Enhörning uppträder. Samtliga medverkande program direktsänds i P3 eller spelas in inför publik för senare sändning. Alla tre kvällarna blir det nattklubb på Palladium kl 23 med självaste DJ Steffo från Clownen luktar bensin.
   Gänget bakom Clownen… kallar sig Gruppen. En av medlemmarna Tova Magnusson Norling regisserade i våras Skitungen –en omöjlig gosse på Teater Plaza. Den som missade denna angelägna pjäs om vuxnas oförmåga att lyssna på barn har ännu chansen. Fram till den 26 oktober spelas Skitungen på Boulevardteatern. Medverkar gör bla Simon Norrthon och Malin Cederbladh.

Anarkistisk trio med aktuellt budskap

Men är det verkligen en slump att premiärdatumet sammanfaller med premiepensionsvalet?
   I tv-reklamens värld lägger små barn pannan i djupa veck inför tanken på ålderdomens försörjning. I Lorangas universum är pengar en sekundär företeelse – kanske hittar man några sedlar bakom elementet, om inte ordnar det sig i alla fall. Ideologierna är så tvärt motstridande att man måste misstänka ett samband, om än ironiskt.
   Anmärkningsvärt är också att det inte bara är Raja-teatern som plockat fram den anarkistiska sjuttiotalstrion. Unga gruppen Sälteatern i Skellefteå spelar sedan i somras Loranga, Masarin och Dartanjang och sedan årsskiftet återfinns även den egocentriske Loranga, hans bullkindade son Masarin och Lorangas skröplige far Dartanjang som serie i tidningen Arbetaren. De minst sagt udda episoderna tecknas där av Sara Olausson – stilmässigt nära Barbro Lindgrens originalteckningar.

Revolt eller nostalgi?
   Kanske är det en reaktion mot ett välordnat pengafixerat samhälle när Loranga flaxar runt i morgonrock, med tehuva på huvudet och köper tusen korvar på krita i seriernas värld och på scenen. Eller så börjar sjuttiotalisterna bli vuxna och smått nostalgiska. I stället för att tänka på ålderdom och premiepension minns de sin barndom och Loranga, Masarin och Dartanjangs tigerjakter i vattenfyllda garagebassänger:
”På botten av garaget, inne i bilen, satt det tigrar säkert tretti stycken huller om buller och åt smörgåsar med prickig korv som blivit kvar från en picknick.”
   I skogen sitter Dartanjangs morfar, en gammal gök som dricker pilsner och äter frön. Och han verkar ju ha klarat sig bra utan att välja premiepension.

Länk till Raja-teatern

Länk till Sälteatern

Nobelpriset i litteratur till kinesisk fransman

STOCKHOLM. Årets Nobelpris i litteratur går till den kinesisk-franske prosaisten, dramatikern, regissören, översättaren, kritikern och konstnären Gao Xingjian. Stockholmspubliken har haft möjlighet att se två av hans pjäser på Dramaten – Ett sommarregn i Peking 1988 och På flykt 1991.

   Svenska Akademiens prismotivering till det nya millenniets första Nobelpris i litteratur lyder: ”För ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnar nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik.”
   Pristagaren själv blev förvånad över beskedet, eftersom han inte betraktat sig som en av favoriterna.
   – Jag skriver inte för att behaga folk, kanske är det jag skriver till och med alltför brutalt ibland, men månne har Akademien uppskattat min attityd, sade en överväldigad Gao Xingjian till TT när han fick veta att han fått priset.
    Han fick nästa chock när han fick veta att prissumman är nio miljoner kronor. Han hade inte haft en aning om att det rörde sig om så mycket pengar.

Persona non grata
Detta är Kinas första Nobelpris i litteratur, men det är knappast med odelad glädje som regimen i Peking mottar beskedet att den politiske flyktingen och numera franske medborgaren blivit utvald.
   1986 förbjöds hans pjäs Den andra stranden i Kina och därefter har inga av hans skådespel uppförts där.    
Han pjäs På flykt, vars bakgrund är massakern på Himmelska fridens torg 1989, irriterade i lika hög grad regimen som demokratirörelsen.
   Gao Xingjian var själv kommunist och politisk aktivist och lämnade kommunistpartiet först efter händelserna på Himmelska fridens torg, två år efter det att han lämnat landet. Han är i dag fransk medborgare och bosatt i Parisförorten Bagnolet. Hans mest kända roman heter Andarnas berg och kom ut på svenska 1992.

Politisk aktivist
Hans andra roman En ensam människas bibel, som Göran Malmqvist håller på att översätta, är en uppgörelse med kulturrevolutionen. Gao Xingjian redogör med skoningslös uppriktighet för sina egna erfarenheter som politisk aktivist, offer och utanförstående iakttagare.

Stark tro på teatern
I förordet till pjässamlingen Den andra stranden; tio teaterstycken, som givits ut på Dramatens förlag uttrycker Gao Xingjian sin egen syn på teatern: ”Teater är förändring, teater är hänförelse, teater är upptäckande.” Xingjian har också en stark tro till teaterns överlägsenhet framför medier som film och tv.
   Gao Xingjian har själv pekat på den ickenaturalistiska strömningen i västerländsk teater, med författare som Artaud, Brecht, Beckett och Kantor, som en viktig influens för sin dramatik. Men lika viktigt har det varit för honom att ”öppna den folkliga teaterns källflöden”.
   Gao Xingjian är också bildkonstnär och har ett trettiotal internationella utställningar av sina tuschmålningar bakom sig.

Feministisk dansfestival i Stockholm

Fredag 13 oktober startar en tio dagar lång festival på temat dans och feminism i Stockholm.

Festivalen rörelsen är en kvinna äger rum 13 – 22 oktober på Moderna Dansteatern, Art Node/TIME Institute och Södra Teatern i Stockholm. Det är en festival om och kring feminism, danskonst, poesi och politik på intitiativ av koreografen Cristina Caprioli.
   Svenska och internationella gästföreläsare, dansare, koreografer och gäster skapar tillsammans en tio dagar lång festival, med föreställningar, föreläsningar, workshops och utställningar på temat feminsm.

Var med i en Radioteaterpjäs

Sveriges Radio fyller 75 år i år och detta firas bland annat med öppet hus i Radiohuset på Gärdet i Stockholm fredag 13 oktober. Radioteaterns present till lyssnarna är en inbjudan att deltaga i en radiopjäs.

Radioteatern uppmanar alla som befinner sig i Stockholm fredagen 13 oktober, och drömmer om att vara med i en Radioteaterföreställnig, att bege sig till Radiohuset på Gärdet. Där äger en inspelning av Lev Rubinsteins Tiden går rum, och alla som vill vara med får en egen replik.
   Inspelningen är uppdelad i tre pass och de frivilliga deltagarna hämtas vid Radioteaterns bord i ankomsthallen i Radiohuset kl 15.30, 16.00 och 16.30
   Föreställningen regisseras av Radioteaterns chef Magnus Florin och den beräknas sändas under nästa år.

Feministisk Fröken Julie på Upsala Stadsteater

UPPSALA. Strindbergsfestivalen är i full gång i Stockholm, men Uppsalaborna får sin dos av Strindberg tack vare Upsala Stadsteaters och regissören Carolina Frändes uppsättning av Fröken Julie, med premiär fredag 13 oktober.

Strindbergs Fröken Julie är en av världens mest spelade pjäser. När Carolina Frände nu sätter upp den på Upsala Stadsteaters scen Ettan är det kvinnorna, Julie och Kristin, som får den framträdande platsen, trots att författaren, enligt mångas uppfattning, var långt ifrån feminist.
   Carolina Frände förklarar sin tolkning i programbladet till föreställningen: ”För mig är porträttet av kvinnan som går under i sin längtan efter befrielse starkt och ideologiskt.”
   I rollen som fröken Julie ses Birgitta Englin, Kristin spelas av Mirja Turstedt och Jean spelas av Ola Norell.

Svensk dramatik i fokus i Moskva

MOSKVA. Denna vecka står svensk barn- och ungdomsdramatik i fokus i Moskva. Det är The Golden Mask Performing Arts Festival som arrangerar en så kallad reading av fyra svenska dramer 12-13 oktober.

Arrangörerna till The Golden Mask Performing Arts Festival i Moskva, håller ett två dagar långt seminarium om svensk barn- och ungdomsteater för regissörer, dramatiker, teaterledare och kritiker i Moskva.
   Festivalarrangörerna, med den ryske dramatikern Jevgenij Bartenjev i spetsen, valde bland 20 svenska dramer för att hitta fyra stycken att presentera. De som valdes ut blev Suzanne Ostens och Per Lysanders Medeas barn, Gunilla Bohëthius Kvinnan som gifte sig med en kalkon, Thomas Tidholms Resan till Ugri-La-Brek samt Erik Uddenbergs Brevet från NN.
   Pjäserna är översatta till ryska och presenteras av ryska skådespelare i en reading.
   Seminariet innehåller även en genomgång av den svenska barn- och ungdomsteatern, samt upphovsrättsfrågor. Författarna Thomas Tidholm och Gunilla Boëthius kommer att delta.

Syntolkad teater i Göteborg

GÖTEBORG. Som ett led i arbetet med att förbättra tillgängligheten för synskadade, arrangerar Synskadades Riksförbund (SRF) i Göteborg syntolkade teaterföreställningar under hösten 2000.

För att möta det ökade utbudet från arrangörerna, har SRF Göteborg tillsatt en arbetsgrupp som ska samla information om kommande kulturevenemang, diskutera tillgänglighet, kostnader, bemötande, samt informationsvägar, för att synskadade på ett snabbt sätt ska få information om syntolkade kulturevenemang.
   Man har även hållit föredrag om hur en syntolkning går till och vad som krävs av arrangören för att ett evenemang ska kunna syntolkas.
   Under hösten arrangeras följande syntolkade teaterföreställnigar i Göteborg: Rena Rama Rolf på Lisebergsteatern 27/10, Grease på Scandinavium 28/10,Snart kommer tiden på Folkteatern 17/11 och Allt är möjligt på Lorensbergsteatern 25/11.
   Förutom dessa teaterföreställningar syntolkas även filmer på bio.

Tristan och Isolde i radio och på scen

Nu är det dags att ta del av Tristan och Isoldes sorgliga kärlekssaga igen. Den här gången i en version från Wiens statsopera med svenske Gösta Winbergh som Tristan.

Richard Wagners världsberömda verk skrevs på 1800-talet, men historien om det unga kärleksparet har berättats långt tidigare. Det var den medeltida författaren Chrétien de Troyes som i slutet av 1100-talet skrev romanen Tristan och Isolde efter keltiskt stoff.
   Handlingen är i korthet att Tristan och Isolde genom en förväxling råkar dricka den kärleksdryck som var avsedd åt kung Marc och Isolde, hans blivande hustru. Kärleken drar sedan de båda ständigt till varandra trots att deras kärlek är förbjuden. Liksom Romeo och Julia förenas de för alltid först i döden. Tristan luras att tro att Isolde svikit honom, tappar livsmodet och dör vilket får till följd att också Isolde dör, av sorg.
   Operan sänds i P2 lördagen den 14 oktober och är en inspelning från Wiens statsopera 8 oktober.
   Den som vill se och höra Wagners opera i verkligheten kan bege sig till Karlstads Teater i höst. Där spelar musikteatern i Värmland Tristan och Isolde fram till den 16 december i år.

Nya Skånska Teatern kan räddas

LANDSKRONA. Nya Skånska Teatern i Landskrona ser ut att vara räddad. Landskrona kommun är villig att betala hälften av årets underskott på 600 000 kronor om teatern själv kan skrapa ihop resten.

    – Detta är mycket positivt. Det är inte ända fram men en fantastiskt stor hjälp, säger teaterns vd Håkan Persson till Sydsvenska Dagbladet.
   I nästa vecka skall kommunstyrelsen i Landskrona fatta beslut om det extra bidraget. Det ger teatern möjlighet att klara sig fram till årsskiftet då nästa års bidrag betalas ut. Därmed klarar sig den fria teatergruppen från konkurs.
   Sedan flera månader förs kontrollbalansräkning sedan den tidigare styrelsen slagit till bromsarna i somras när underskottet upptäcktes.
Då sades tio av de tolv i personalen upp, men varslen drogs senare tillbaka.

Hobbypsykologi på Replica

Stephen Rappaports senaste verk bär namnet The Theory of Everything och är en soloperformance i en akt i regi av Judith Hollander.

The Theory of Everything ska, liksom Stephen Rappaports föreställningar brukar, vara en blanding av performance, stand-up comedy, enmanstalkshow, storytelling och teater.
   Bland annat utlovas berättelsen om en hollywoodskådespelare som tvingas framföra ett teaterstycke, innehållandes hobbypsykologi, butohdans och religion för en tysk ölproducent som han vållat skada på grund av ett reklamfilmsjobb för ett konkurrerande ölmärke.
   The Theory of Everything spelas på engelska och har premiär på Replica Theater & Art Center tisdag 10 oktober.

Timmarna med Rita i Sätra

STOCKHOLM. Parkteatern fortsätter att spela trots att almanackan vittnar om höst. Nästa premiär blir Willy Russels Timmarna med Rita 9 oktober.

Anna-Maria Käll gör sin regidebut med Willy Russels Timmarna med Rita, en pjäs som handlar om den 26-åriga hårfrisörskan Rita, som drömmer om att bryta sig loss från sitt arbetarklassliv.
   I rollerna ses Cécile Lefranc-Åhman och Mats Hedlund. Föreställningen spelas inomhus på Parkteaterns scen i Sätra utanför Stockholm.

Norén, Nyqvist och Primo Levi

En ensam man mitt i rummet talar, sakligt och kristallklart. Han säger:
– Pannwitz är lång, mager och blond; han har sådana ögon, sådant hår och sådan näsa som alla tyskar ska ha och fruktansvärd sitter han där bakom ett tungt skrivbord. Jag, Häftling 174 517, står i hans arbetsrum, som är ett riktigt arbetsrum, glänsande rent och snyggt, och det känns som om jag lämnade en smutsfläck efter mig varhelst jag sätter min fot… (Citat ur kapitlet Kemiförhöret).

Den ensamme skådespelaren
Han står helt stilla genom nästan hela repetitionsarbetet, balanserandes på en rektangulär platta, mitt på det lutande, slitna brädgolvet. Som om han på det sättet också lättare hittar balansen i den text som han gestaltar med nästan hypnotisk frenesi. En outhärdlig text som ändå lyckas vara full med en slags ironisk humor. Precis samma kombination av diametralt motsatta beståndsdelar som Lars Norén har byggt sina senare pjäser som Personkrets 3:1 och Skuggpojkarna av. Man förstår att Primo Levis distanserat sakliga, och på samma gång mänskliga sätt, att beskriva det ofattbara, tiden i förintelselägret Buna, måste ha attraherat Lars Norén till en dramatisering av texten när Michael Nyqvist en dag kom och föreslog att han skulle framföra den som en monolog.

Fruktansvärd eller…
Lars Noréns omisskännliga profil. Den syns väl då han står upp genom nästa hela repetitionsarbetet som en slags ”coach” till Michael snarare än en regisssör i ett förhållande till en skådespelare. Som om det här mer rörde sig om en boxningsmatch. När han ska ge en regianvisning smyger han upp helt nära inpå Michael och ger lågmält förslag på hur just den eller den repliken ska intoneras för att försvinna lika snabbt från scenen, in i skuggan.

Allt som oftast avbryts repetitionen av en fråga ställd till Laura Petri-Schwarz, den italienska kvinna som är inkallad för att ord för ord jämföra den svenska översättningen med den svenska.
– Fruktansvärd. Står det verkligen fruktansvärd? Lars Norén vänder sig ömsom till sufflösen Maud Forsman, ömsom till Laura för att varsamt tolka de olika effekter orden kan generera i på olika språk och som åskådare inser man snabbt att detta är arbete på en hög, professionell nivå som i sina beståndsdelar kanske bara till fullo kan synas när man närvarar vid just en repetition. Hur varje ord ifrågasätts, vänds och vrids på under lupp för att slutligen få kött och blod på scenen.
Och i nästa ögonblick är han inte ”coachen” längre, utan snarare dirigenten som med händerna känner in ordens rytm samtidigt som han rör sig fram och tillbaka framför scengolvet.

Att återge det ofattbara
– Hjälp! Det det känns som om jag ska simma över Atlanten, men bara har kommit till Tjörn! Utbrister en uppbragd Nyqvist efter en tuff scen och ställer sig ett par minuter på huvudet för att få cirkulation i kroppen..
– Nej. lite längre har du allt kommit. åtminstone till Fyn, uppmuntrar Norén.
Han är ganska uppmuntrande som regissör. Håller inte inne på berömmet men är för den skull inte falsk när det går snett:
– Vänta lite Michael. Hur sade du egentligen det där? Jag tycker inte att du ska säga det så allvarligt, det behöver inte vara så allvarligt…

Att se och höra Michael Nyqvist framföra denna, kanske den allra starkaste insiderskildring av livet – eller frånvaron av livet – innanför ett förintelselägers stängsel, är som ett slag rakt i solar plexus. Ändå tvivlar Michael hela tiden själv på sin förmåga:
– Vem ska jag vara? frågar han plötsligt Norén.
– Du ska bara vara Michael som berättar…
Det är han och det räcker mer än väl med de starka ord han återger.

Men efter en timmes förtätad repetition är Michael Nyqvist helt uppenbart ganska utpumpad. Han börjar talar om en promenad han kostade på sig häromdagen:
– Jag gick ut och gick i söndags och det var helt otroligt, som en avgiftning. Jag hörde en fågel som sjöng …. Lars Norén föreslår taktiskt en lunchrast. Det måste vara rena kamikazeprojektet att ge sig på en nära två timmar lång monolog på temat förintelse.

Efter paus
Andra delen av repetitonsarbetet, som återger de första kapitlen i boken, flyter fram nästan helt pauslös. Norén kostar på sig att sitta ner ett par minuter för att bara lyssna.
– Den 13 december 1943 blev jag tillfångatagen av den fascistiska milisen. Jag var tjugofyra år, hade ringa förstånd, ingen erfarenhet och en utpräglad benägenhet, förstärkt av den avskildhet raslagarna sedan fyra år tvingat mig till, att leva i min egen, föga verklighetsförankrade värld… (citat ur inledningkapitlet Resan).

Första kapitlet sist. Som en evig upprepning. Det som har hänt kan hända igen. En intressant fenomen under en repetition, tidsanarkin. Och utanför Studio 4 i Riksteaterhuset lyser neonlamporna i taket i stark kontratst till den mörka vittnesbörd som just har avlagts 55 år efter andra världskrigets slut. Så nära och ändå så långt borta.

Epilog
Färden tillbaka, i samtiden och verkligheten. Först taxi från Hallunda och sedan tunnelbanesträckan Hornstull-Slussen. En påtänd kille i 30-års åldern tar sig under synbart djup förnedring igenom den halvfulla vagnen och upprepar mekaniskt sin fråga:

– Kan ni hjälpa en hemlösa med en krona för natthärbärge, kan ni hjälpa en hemlösa med en krona för natthärbärge, kan ni hjälpa en hemlösa med en krona för natthärbärge…

De flesta blåstirrar ner i sin gratistidning (som om han bara vore en fantasifigur från någon Norénpjäs). Utom en, en meddelålders man i kostym och svart läderjacka. Han bemödar sig faktiskt med att svara den här killen:

– Ditt jävla miffo. Dra åt helvete. Stick tillbaka till ditt eget land eller gå till socialen och kom inte här och förstör min dag. Dra åt HELVETE, säger jag. Hör du inte. Tigg någon annanstans”.

Svansjön som musikal

När Musikalteatern sätter upp sin version av Svansjön på Replica i Stockholm, är det varken fråga om balett eller Tjajkovskij – utan musikal.

Musikalteaterns version av Svansjön utgår från samma folksagor som Tjajkovskijs kända balett, men såväl prins som svandrottning och Tjajkovskijmusik är borta. I stället förläggs handlingen till ett nutida datorsamhälle präglat av IT och börsklipp.
   Armand Gutheim står för text, regi och musik. I rollerna ses bland andra Norma Ahlquist, Stefan Clarin, Maria Kim, Tommy Widerberg och Tobias Wretljung. Premiären äger rum 7 oktober.

Urpremiär för svartvit pjäs

”Som en svartvit film med röda handkolorerade inslag” beskriver Västerbottensteatern sin andra urpremiär för hösten – Barbro Smeds Som göms i snö…

Barbro Smeds står för både manus och regi i Västerbottensteaterns stora scenproduktion Som göms i snö…, som har urpremiär lördag 7 oktober.
   Pjäsen ska enligt producenterna vara en komisk thriller, och handla om hur ett antal människors liv förändras på grund av en olycka. Som göms i snö… ska också pendla mellan teater och film, samt färg och svartvitt!

Snart kommer tiden till Sundsvall

Line Knutzons pjäs Snart kommer tiden har premiär på Sveateatern i Sundsvall, lördag 7 oktober.

Det är Teater Västernorrland och regissören Agneta Ehrensvärd som sätter upp den populära dramatikerns pjäs, som hade svensk premiär på Upsala Stadsteater i våras.
   Snart kommer tiden behandlar de stora frågorna: Livet, döden, kärleken och tiden. I rollerna ses bland andra Ann-Sofie Kylin, Åke Arvidsson, Lena E Forslund, Lars T Johansson, Gunilla Larsson och Tina Råborg.

En Midsommarnattsdröm på Dramaten

Den engelske regissören John Caird är något av en expert på Shakespeare, bland annat i egenskap av sin titel som Honorary Associate Director vid The Royal Shakespeare Company i London. Nu regisserar han Shakespeares En midsommarnattsdröm på Dramaten i Stockholm, med premiär lördag 7 oktober.

En Midsommarnattsdröm är ett av Shakespeares sagospel och handlar om kärleksförvecklingar i en skogsmiljö som bebos av allehanda sagoväsen. Förväxlingsdramatiken sätts i gång när älvkungen Oberon och älvdrottningen Titania haft en dispyt.
   I rollerna ses bland andra Örjan Ramberg, Stina Ekblad, Jonas Malmsjö, Rolf Skoglund, Maria Bonnevie och Jonas Karlsson. Kostym och scenografi har gjorts av Sue Blane, som liksom John Caird arbetat vid The Royal Shakespeare Company.

Kung John på Upsala Stadsteater

Nästa premiär på Upsala Stadsteater blir Shakespeares sällan spelade Kung John i teaterchefen Stefan Böhms regi, fredag 6 oktober.

Kung John hör till Shakespeares ungdomsdramer och rymmer romantiska ingredienser som stora fältslag, ung kärlek, svek och intriger. Det är en berättelse om en kung som låter sig krönas fyra gånger och drar till Frankrike för att försvara sig mot en 13-åring.
   I Sverige känner vi kanske bäst Kung John som det tecknade lejon som får sitt guld bortrövat av räven Robin Hood varje julafton i TV. På Upsala Stadsteater spelas Kung John av Claes Ljungmark men ormen Sir Vääs är inte med.
   Dramat har fått en ny översättning och bearbetning av dramaturgen Carsten Palmaer. I kombination med Stefan Böhms regi utlovas en kort och snabb föreställning.