Martina Dike vann sångartävling

STOCKHOLM. Mezzosopranen Martina Dike blev 50.000 kronor rikare när hon vann den tävling för unga operasångare som Föreningen Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm arrangerade i helgen.

Tove Dahlberg, elev vid Operahögskolan, kom på andra plats och fick 25 000 kronor efter att ha framfört samma aria som Martina Dike, Charlottes brevaria ur Massenets Werther.
   De fem övriga deltagarna fick dela på tredjepriset vilket gav dem 2 000 kronor var.
   Tävlingen ägde rum under Föreningen Operavännernas 20-årsjubileum, som firades i Stockholm under den gångna helgen. Under fredagskvällen hölls en utslagsomgång där sju finalister utsågs. Finalen hölls söndag eftermiddag 22 oktober.

Hélène Cixous i Kulturradion

Nu sänder P1 ett program om feministen, dramatikern, författaren och litteraturkritikern Hélène Cixous som skrivit mer än 50 böcker och pjäser.

Hélène Cixous föddes i Algeriet 1937 men har i många år bott i Frankrike. Sedan nästan tjugo år är hon pjäsförfattare åt Théâtre du Soleil i Paris. Första gången hon samarbetade med teaterns ledare Arianne Mnouchkine var 1972. Då avbröts föreställningen efter fyra minuter och Hélène Cixous höll på att bli nerslagen av polisbatonger! Det korta uppträdandet ingick i ett gatuteaterprojekt med en politisk teatergrupp.
   Hélène Cixous var då Frankrikes yngsta filosofie doktor och höll på att utveckla Paris motsvarighet till Sveriges Kvinnovetenskapligt forum.

Skildrar samtidshistorien
En av de största succéerna i slutet av 80-talet var L´Indiade där ett massuppbåd av skådespelare gestaltade Indiens frigörelse från den brittiska kolonialmakten. I våras gavs Tambours sur la digue (Trummor på fördämningen) som handlar om översvämningskatastrofen i Kina för ett par år sedan.
    Hélène Cixous pjäser växer fram i nära samarbete med regissören som oftast är Arianne Mnouchkine. Ofta har pjäserna anknytning till politisk samtidshistoria och handlar om sociala orättvisor.

Blev tidigt feminist
   Intresset för skrivandet och skrivandets villkor är bärande i Helene Cixous författarskap. Att västvärldens struktur och symboliska ordning utgår från det manliga perspektivet konstaterade Hélène Cixous redan tidigt i livet. Kvinnoåret 1975 skrev hon sitt berömda manifest om kvinnligt skrivande, Medusas skratt.
   Programmet om Hélène Cixous som gjorts med anledning av hennes besök i Sverige i våras sänds i P1 26/10 kl 18.20 med repris 30/10 kl 22.20. Programledare är Kerstin Berggren.

Helge Skoog gör vetenskapsteater

BORÅS. Nu gör Helge Skoog vetenskapsteater på Borås stadsteater med temat medicinsk etik och läkekonst. Pjäsen heter Doktor Vag, docent Dryg och professon M Pati.

Kan doktor Vag, docent Dryg och professor M Pati möjligen förklara det där med etik och sjukvård för oss? Vi ser sjukvårdsköer och stängda avdelningar – men finns där plats för medicinsk etik? Det är vad det handlar om när skådespelaren Helge Skoog fortsätter att utveckla sin så kallade vetenskapsteater. Han har tidigare belönats för sina framgångar med denna form av teater vid Klara soppteater i Stockholm och nu tar han med sig konceptet till Borås Stadsteater.
   I den hårt prövade sjukvården i Västra Götaland, och i Sverige för övrigt, är ämnet högaktuellt. I Mariestad har exempelvis pensionärer ockuperat sjukhuset för att förhindra en flyttning av en operationsavdelning.
   Helge Skoog har regisserat och medverkar själv i föreställningen som han skrivit tillsammans med Carl-Magnus Stolt, professor i humanistisk medicin på Borås lasarett, och som också är med i pjäsen. Medverkar gör dessutom skådespelarna Tom Deutgen och Viktoria Folkesson.
   – Det är en blandning av en föreläsning och en teaterpjäs, säger Lena Hermanson, informations- och marknadschef på Borås stadsteater.
   Premiär blir det på Stadsteaterns stora scen 26 oktober. Tanken är att den sedan ska ut på turné i landet. Den vänder sig till politiker inom vården, sjukvårdspersonal eller till ”den som under sitt liv har haft, har eller kommer att ha kontakt med en läkare”. Publikunderlaget verkar onekligen stort.

Nya avsnitt av Pistvakt

Nu är det dags för de norrländska pistvakterna att visa vad de går för igen. I sex nyinspelades avsnitt får vi följa Sven-Erik,Jan-Erik, Olle och de andra i den lilla fjällbyn Svartlien

Bengt-Hans bodega är fortfarande mötesplatsen framför andra. Även denna gång störs friden i byn med jämna mellanrum. En Lusekoftanova kommer nämligen vandrade över gränsen och dessutom kommer de rivaliserande pistvakterna från Vargvallen förbi. Svårast att fjöla av får dock Jan-Erik och Olle när Bengt-Eriks systerdotter Eva-Lena kommer på besök…
   Efter att Lennart Jähkel och Tomas Norström hade jämfört sina ölmagar och konstaterat att en roll i Baywatch var utesluten startade Pistvakt som ett hobbyprojekt på Nya Pistolteatern för fem år sedan. Föreställningen utvecklades därefter till en TV-serie som snabbt blev en stor succé.
   Kanske är en av förklaringarna att det vilar en anda av norrländskt tungsinne över serien trots humorn och det höga tempot.
   Medverkar gör liksom i tidigare avsnitt Jacob Nordenson, Lennart Jähkel och Tomas Norström. Författare är Lars Lundström och för regin står Stephan Apelgren.
   Det första avsnittet av Pistvakt sänds torsdag 26 oktober kl 22.00 i SVT1

Syntolkad Trollflöjten

Antal arrangemang som syntolkas blir fler och måndag 23 oktober ges 60 synskadade möjlighet att få uppleva Lars Rudolfssons uppsättning av Mozarts Trollflöjten på Kungliga Operan i Stockholm.

Första gången en föreställning syntolkades på Operan var i våras då en föreställning av Barberaren i Sevilla syntolkades. Det blev en succé och därför satsar arrangörerna, Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för Synskadade (KMA), på ännu en syntolkad operaföreställning.
   Syntolkningen går till så att de synskadade får en öronsnäcka där de får händelserna på scenen berättade simultant. Syntolken ser hela scenen, men sitter bakom glas för att inte störa publiken.
   – Man har syntolkat talteater och bio tidigare, men det är nytt att syntolka opera, säger Barbro Öhrn, ordförande i Stockholms läns nämnd för synskadade och styrelseledarmot i KMA.
   – Det är roligt att göra något nytt och intresset för opera är stort bland synskadade.
   Syntolkningen finansieras av KMA och biljetterna har sålts via Synskadades Riksförbund.

Skinnskallen Sören på scen

JÖNKÖPING. Teater ’i’, ungdomsteatern med internationell inriktning sätter upp Niklas Rådströms Tala! Det är så mörkt på Storstickan i Jönköping.

Teater ’i’ uppmärksammades under Teaterdagarna i Hallunda i maj i år för sin uppsättning av Mrozeks Emigranterna. Nu regisserar Nelu Markovican Christian Arin i rollen som den unge skinnskallen Sören i Niklas Rådströms pjäs Tala!Det är så mörkt.
Pjäsen berättar om den unge Sörens värld som domineras av hat, ett hat så starkt att det hotar honom själv. Pjäsen ger inblick i de mekanismer som kan ligga bakom ett våldsamt beteende.
Efter premiären den 22 oktober följer en turné till skolor och spelningar för allmänheten i Jönköpings län. Bl.a. kommer hyresgästföreningarna att arrangera teaterkvällar i samarbete med Teater’i’.

Vinnare vann turné

STOCKHOLM. I en tävling för ny koreografi för ungdomspublik vann Slängt av Rani Nair. Första pris var en turné i Stockholmsområdet med start lördag 21 oktober på Rosenlundsteatern i Stockholm.

Tävlingen arrangerades i samband med DU-festivalen som arrangeras av Danscentrum, Zebra dans och Ung kultur i Västerås. Programmmet innehöll förutom koreografitävlingen bl.a. dansföreställningar för ungdomar,workshops och seminarier.
Juryns motivering löd: ”En helgjuten föreställning med kraft och dansglädje. Scenbild, musik, kostym och rörelse samverkar i en helhet. Ämnet identitet känns intressant och aktuellt, inte minst med tanke på målgruppen. Det djupt personliga blir allmängiltigt”.
I soloföreställningen Slängt ger Ranis uttryck åt sin identitet genom musik, mode och attityder med influenser från västeuropa och Indien.
DU-festivalen fortsätter under November i Västerås, där den ingår i biennalen Baltikulturen 2000.

Radiobalett für alle

I höst blir det Balett für alle i Kilen på Kulturhuset i Stockholm och på Pusterviksteatern i Göteborg, men en försmak av detta ges i radio i form av radiobalett.

Som en liten försmak till vad som komma skall sänder P3 söndag 22 oktober Frispel für allum twice-Radioballett für alle. Enligt obekräftade källor är detta det första programmet i Sveriges Radios nya storsatsning Radiobaletten.
   Ryktet gör gällande att alla radiolyssnare kommer att förses med barbiedräkt, hörlurar och balettskor. Det kommer också att vara tillåtet att sy egna balettdräkter ”bara dom är fina…”
   Frispel für allum twice – Radioballett für alle sänds i P3:s Frispel 22/10 kl.21 00 med repris fem timmar senare i nattradion 23/10 kl.03.03. Bakom föreställningen står som vid tidigare ”für alle” projekt Peter Wahlbeck och Michael Ericsson. I danstruppen ingår även Mikael Reuter, Magnus Roos och Fredrik Emilson.
   Föreställningen Balett für alle spelas i Stockholm 28/10-19/11 och i Göteborg 22/11-28/11.
   För ytterligare kosmo-komisk information se bifogad länk.

Malmö Dramatiska Teater kvar på Hipp

MALMÖ. Malmö Dramatiska Teater får även fortsättningsvis stanna kvar i anrika Hipp. Men teatern kommer inte längre att ha ansvaret för de delar av fastigheten som inte används för teaterverksamhet.

På onsdagen presenterade finanskommunalrådet Ilmar Reepalu (s) och Kulturkoncernens ordförande Birgit Hansson (s) en lösning för att rädda kvar Malmö Dramatiska Teater i Hipps lokaler.
   Lösningen innebär att teatern, som i dag hyr hela Hippfastigheten där de nyttjar utrymmen som loger, repetitionslokaler och förråd, lämnar ansvaret för huset till det kommunägda Stadsfastigheter vid årsskiftet. Därmed slipper teatern ansvar och kostnader för de delar av huset som inte används för de egna ändamålen. Fastigheten rymmer förutom teaterscenen ett antal kontorslokaler, butikslokal och restaurang. Dessa lokaler kommer att hyras ut till marknadsmässiga hyror och teaterns egen administration och kontor flyttar över till Intiman.
   – Vi har en längre tid tittat på hur man kan hantera situationen för Malmö Dramatiska Teater, säger Ilmar Reepalu.
   – Teatern har trots utmärkta uppsättningar som rönt stor uppmärksamhet mötts av många svårigheter, inte minst ekonomiska problem som till stor del beror på det dyra hus de varit i, säger Ilmar Reepalu.

Revyer och konserter
Med omändringen får teatern hyra loger och teaterlokaler på Hipp under spelperioderna. Under övrig tid är det tänkt att lokalerna ska hyras ut till andra evenemang såsom revyer, konserter eller gästspel. Kommunledningen ser också att lokalerna kan fungera som konferenslokaler framöver.
   Men Malmö Dramatiska Teater måste också bli bättre på att locka en bredare publik. Och Kulturkoncernen tänker delvis göra om teaterns uppdrag.
   – Teatern ska få en stark profil, med en klar förankring hos publiken. De stora publikdragande uppsättningarna ska fortsättningsvis spelas på Hipp, medan de smalare uppsättningarna ska spelas på Intiman. Vi vill också att teatern ska nå ut till en bredare publik i regionen, genom gästspel till exempel i Lund, säger Birgit Hansson.
   Kulturkoncernen dras med 14 miljoner kronor i underskott, men hur mycket kommunen tjänar ekonomiskt på omorganiseringen är för tidigt att säga, enligt Ilmar Reepalu.
   – Vi sitter just nu och gör kalkyler och de kan jag inte presentera i dag.

Första klass på Angereds Nya Teater

Fredag 20 oktober är det urpremiär för musikalen First Class på Angereds Nya Teater.

Höstens nästa stora premiär på Angereds Nya Teater är den nyskrivna musikalen First Class, skriven och regisserad av Lars Arrhed, med musik av Anders Wättring och Lennart Esborn.
   Musikalen ställer de existentiella frågorna på sin spets och skildrar relationen mellan en mamma och hennes 16-åriga dotter.
   I rollerna ses Carina M Johansson, Ayla Kabaca, Kjell Wilhelmsen, Kibombo Mukupe, Eric Ericson mfl.

Inga Gills magnifika replikföring

STOCKHOLM. Skådespelerskan Inga Gill avled natten mot onsdagen den 18 oktober efter en tids sjukdom. Hon blev 75 år gammal.


Det är få förunnat att bli riktigt folkkära. Skådespelerskan Inga Gill tillhör denna exklusiva skara. Sedan slutet av 1940-talet har hon funnits mitt i svenskt scenliv.
   Inga Gill föddes i Stockholm 1925 och har under sex decennier medverkat på landets olika scener, bland annat Göteborgs stadsteater, Riksteatern, i Kar de Mumma-revyer och olika teatrar runtom i Stockholm.
   – Som person var Inga lättsam, personlig och ett givet centrum när man träffades några stycken. Men hon hade även en tillbakadragen sida som kanske färre fick se, säger hennes kollega Bertil Norström.
   Faktum är att hon började med relativt allvarsamma roller på scenen och på film. Bland annat medverkade hon i flera Ingmar Bergman-filmer.
   Det publika genombrottet kom i mitten av 1950-talet när hon spelade Lille Fridolfs dotter Maggan i radio och deltog i både Knäppupp-revyer och hos Kar de Mumma.
   – Som skådespelare var hon mångsidig och faktum är att hon började som dansös. Hon gjorde ju mest komiska saker men behärskade även så kallade seriösa roller, vilket hon bevisade flera gånger, säger Bertil Norström.
   Under hela sin karriär blandade hon teater, fars, operett, radio och tv. Hennes popularitet ökade än mer när hon deltog i tv:s Gäster med gester och sedan bildade ett folkkärt par med just Bertil Norström i tv-serien Varuhuset. Så sent som i våras hade hon en roll i Hennings Mankells Labyrinten som sändes på SVT2.
   – Jag minns henne mest som en oerhört bussig kamrat och en mycket god komedienn, säger Bertil Norström som ofta spelat mot Inga Gill både på film, i tv och på olika teaterscener.
   -Det var väldigt kul att göra Varuhuset. I serieintrigen var vi sannerligen inte ense om mycket men utanför kameran kom vi alltid väl överens om hur vi skulle spela, säger Norström till TT.
   Skådespelaren Annalisa Ericson var en av Inga Gills närmaste vänner sedan decennier tillbaka. Hon är helt bestört över beskedet om Inga Gills bortgång.
   – Vad ska jag säga? Jag står här och gråter. Inga var det roligaste och härligaste som fanns. Jag är oerhört ledsen.
   Deras vänskap började på 1960-talet, först som kollegor men sedan blev de även vänner privat.
   – Vi var ute och reste mycket tillsammans. Inga Gill kunde verkligen sitt yrke och hon hade ett härligt humör.
   Annalisa Ericson såg inte bara den spralliga komediennen utan även det allvar som fanns i botten. Hon beundrade Inga Gills magnifika replikföring.


Premiär för Howie the Rookie

STOCKHOLM. Den 20 oktober är det dags för premiär på Backstage – Stockholms Stadsteater. Det är den unga irländska dramatikern Mark O’Rowes pjäs Howie the Rookie som får svensk premiär.
I en slummig Dublinförort möter vi Howie och Rookie. Två män som vet att en smäll på käften kan dyka upp utan förvarning. Håkan Lindhé regisserar Peter Engman och Martin Aliaga i denna berättelse som i Variety beskrevs som ”An outrageous, event-packed thrill-ride through a bluecollar urban dystopia”.
Regissören Håkan Lindhé har bl.a. arbetat på Angeredsteatern, Norrlandsoperan och Malmö Musikteater. Filmen Clinch som Håkan skrev manus till och regisserade belönades med en guldbagge 1999 för bästa kortfilm. Peter Engman har tidigare på Stadsteatern gjort titelrollen i Nicholas Nickleby och ses i vår i Bille Augusts nya film En sång för Martin. Martin Aliaga gick ut scenskolan i våras men har redan synts en hel del i TV, bl.a. i Kvinnan i det låsta rummet och Längtans blåa blomma.

Vetenskapen står på scen

SUNDSVALL. Teater Västernorrland, Sundsvalls kammarorkester och Mitthögskolan samarbetar som Nummer tidigare berättat i projektet ”Korsväg Faust”.
Här försöker man på teatern skapa ett nytt forum för dialoger kring vetenskap, konst och stora livsfrågor.
Nu är det dags för Korsväg Faust 2 som har fått titeln Förödande krafter.
Teater Västernorrlands pjäs Johnny av Anders Karlqvist ligger till grund för det samtal som kulturjournalisten Gunilla Kindstrand leder därefter.
Johnny handlar om matematikern John von Neumanns livsöde och atombombens tillblivelse. I samtalet deltar förutom publiken Lennart Koskinen, präst, Gunnar Svedberg, professor och rektor på Mitthögskolan, Anders Flodström, rektor på KTH och professor i fysik samt Anders Karlqvist, teknisk fysiker, matematiker och författare till Johnny.
Platsen är Sundsvalls Teater och tiden torsdag den 19 oktober kl. 19.00.

IT & scenkonst: E-teater – framtidens scen?

Egentligen tror ingen att teaterns framtid på internet ligger i att filma av traditionella föreställningar.
   – Teater på nätet kommer nog att utvecklas till sitt eget medium så småningom, gissar Per Nordin, lärare i scenframställning på Högskolan för teater, opera och musikal i Göteborg.
    – Det här gör vi mest för att lära oss. Om det funkar kan vi bygga vidare på det, säger Anders Janocha, tekniskt ansvarig vid Chalmers medialab.

Enkel teknik
Tekniken för sändningen av On/Off är enkel. Föreställningen på skolans teaterscen filmas av två kameror. Bilderna går till Chalmers och därfrån ut på nätet.
    För att kunna se föreställningen på sin datorskärm behöver man en spelare som man kan ladda ner gratis från Chalmers medialabs hemsida. Det finns olika spelare att välja på, beroende på om man har modem eller bredbandsuppkoppling. Bildkvaliteten varierar därefter.
    Anders Janocha är medveten om att somliga inte kommer att se annat än hackiga, tröga bilder.
   – Det där har vi lite svårt att styra, konstaterar han.

Stora utvecklingsmöjligheter
I praktiken är det inte mycket som skiljer en nätutsändning från en direktsändning i TV, förutom att man kan titta på den var man än befinner sig i världen. Poängen med nätet är att utvecklings- möjligheterna är så stora.
    – Man kan göra sändningen interaktiv, man kan införa 3D-teknik, man kan sända strömmar från flera kameror så att tittaren själv kan välja vinkel… En TV-sändning är ju statisk, säger Anders Janocha.
    Han drar paralleller till Filminstitutets satsning på e-bio. I stället för att skicka tunga filmrullar kors och tvärs över landet, ska filmerna gå direkt från nätet till bioduken.
    – På samma sätt skulle man kunna distribuera utsändningar av teaterföreställningar och idrottsmatcher. Folk på landsbygden skulle kunna samlas och äta en bit och titta på det tillsammans, föreslår Anders.

Vanlig teater mer attraktiv
Pia Muchin som är rörelselärare på Högskolan för teater, opera och musikal, och som arbetat mycket med skådespelarens förhållande till digital teknik, tror att e-teater är en ny form av teater med nya krav och förväntningar. Denna form menar hon kan bli ett komplement till den ”vanliga” teatern som i sig är exklusiv i sina krav och förväntningar. Däremot menar Pia Muchin att möten över internet aldrig kan ersätta det mänskliga mötet – eller tvärt om.
   – I framtiden tror jag att det mänskliga mötet blir mer exklusivt. Jag hoppas det i alla fall!

Viktigt byta erfarenheter
On/Off är inte det första samarbetet mellan Teaterhögskolan och Chalmers medialab. Studenter från de båda institutionerna har träffats flera gånger förut i olika projekt. Ett utbyte av erfarenheter gör dels att skådespelarna inte är rädda för den nya tekniken, dels att teknikerna använder skådespelarnas erfarenheter när de utvecklar tekniken.
   – Vi som konstnärer måste lägga oss i den här utvecklingen! tycker Pia Muchin.
   Enligt henne handlar det inte bara om att se till att tekniken utvecklas åt ett håll som är till nytta för skådespelare och teatermänniskor i deras arbete. Det kan dessutom ge viktiga impulser när man väljer ämnen och språk i teaterarbetet. Om ens publik spelar dataspel tio timmar om dygnet, kan det vara lättare att kommunicera med dem om man själv också har gjort det.
   – Folk undrar, jaha, ska vi nu spela teater i virtuella miljöer?
   – Nej, det kanske vi inte ska. Det kanske är erfarenheten av att ha varit i de miljöerna som skapar historierna, säger Pia Muchin.

Möte med Vietnams Julia Roberts

Fotografierna från Vietnam ljuger gärna bakom sina förskönande filter. Skyarna här är sällan klara, sanden sällan gyllenbrun och växtligheten sällan sprakande grön. Om man översätter Vietnam i en färgskala skulle man kunna hänga upp små färgglada rispapper här och där i en vanlig svensk björkskog en ovanligt grå hösteftermiddag. För i Vietnam är det mesta angripet av det fuktiga klimatet. Allting synes som genom en tunn ridå. Fasader som målades bara för något år sedan antar en gråbrun ton, vegetationen dväljs i en mattgrön lyster, och damm från vägarna flyger i luften.

Kitsch eller skönhet
I denna omgivning är det inte underligt att människorna sätter kulört på tillvaron. De pyjamasliknande plagg kvinnorna bär till vardags är ofta mycket starka i färgerna, liksom de små plaststolar som står utanför trottoarcaféerna. Och de senaste motorcyklarna kan vara pistagegröna eller nagellacksröda. Längs gatorna hänger regnkappor i glada färger till försäljning, i händelse av ett häftigt skyfall. Alla dessa små färgklickar brottas mot den allmänna disigheten, och rör sig som små envisa koordinater i ögonvrån att orientera sig efter. Hemma hos folk blinkar buddhafigurer i disneykolorit. Vi skulle gärna kalla det för kitsch, eller smaklöst modernt, det som vietnameserna finner skönt.

I vårt mätta västerland söker konsten ofta något annat än klassisk skönhet. Den räta linjen eggar inte ögat längre. Avantgardistisk konst, musik och litteratur drar sig snarare mot ”det fula”, som en spegel av verkligheten, ett ensamt sanningsvittne bland reklamvärldens förskönande ambassadörer. I Vietnam är livet fortfarande svårt på ett materiellt plan, och konsten befinner sig där vår konst befann sig i en svunnen tid, som en bringare av glimtar från en högre idè-värld. Vietnameserna delar inte den västerländske besökarens befriade rus inför åsynen av ett enklare liv, där moderniteten ännu inte hunnit ploga landskapet och städerna i räta linjer.

Skådespelerska och fotomodell
Försjunken i dessa tankar om konst och skönhet väntar jag på Truong Ngoc Anh i foajén till restaurang Sedona på Le Loi Street i Saigon. Truong Ngoc Anh är en av Vietnams populäraste unga aktriser, känd inte bara för sin talang som skådespelerska, utan också för sin skönhet. Många män suckar drömmande vid omnämnandet av hennes namn. Vid sidan om skådespelandet arbetar hon också som fotomodell, en ganska vanlig blandning i Vietnam. När hon en halvtimme försenad uppenbarar sig i dörröppningen omsvärvas hon genast av tjänstvilliga servitriser som visar henne till bordet.

Truong Ngoc Anh började sina karriärer som skådespelerska och fotomodell samtidigt. Sexton år gammal blev hon vald till ”Miss Christmas” och samma år medverkade hon i sin första film. Hon föddes i Hanoi 1976, drakens år. Som flicka studerade hon mim, och övergick senare till studier vid det Ekonomiska Universitet i Saigon, vilka hon avbröt efter två år. Hon har även hunnit studera språk i Singapore, och talar en utomordentlig engelska. I dag försörjer hon sig på heltid som skådespelerska och fotomodell. Hon är också delägare till exklusiva Javacafé, det enda stället i Saigon där man kan få en bagel med philadephiaost, och är en av fyra medlemmar i popgruppen Ngan Nhien.

Julia Roberts förebild
Truong Ngoc Anh är en stolt kvinna, utan att vara självhävdande. Hon svarar rakt på sak utan att ursäkta sig. Jag frågar om det finns ett problem med trovärdigheten som skådespelerska när man samtidigt arbetar som fotomodell. ”Det finns många kvinnor som är vackrare än jag” svarar hon, ”men om man inte kan agera så blir man inte gammal i branschen. Om man är skådespelerska kan man arbeta vid sidan om som fotomodell, men det gäller inte omvänt.” I kulisserna hör man ofta om den giftiga rivalitet som råder mellan fotomodellerna/skådespelerskorna i Vietnam, och när jag frågar om det finns någon undantaget henne själv som med framgång kan förena de två yrkena idag, skrattar hon klädsamt generad. ”Det kan jag inte svara på.”

Vi övergår till att prata om skådespeleri. ”Jag försöker agera naturligt med små medel, utan att det märks” säger Truong Ngoc Anh. ”Bra skådespeleri syns inte. När en skådespelerska är som bäst är hon ett med sin roll.” Jag undrar om hon har några utländska aktriser som förebilder, och hon nämner Julia Roberts och Sharon Stone. Om man som företrädare för den ”goda konsten” finner anledning att le åt dessa referenser, bör man erinra sig att få filmer av klass från väst når någon bredare publik i Vietnam. (Men hos videohandlarna kan man förvisso göra överraskande fynd av nya piratkopierade filmer av klass).

Fattigt kulturutbud
Truong Ngoc Anh beklagar kulturklimatet i Vietnam. ”Regeringen borde föra en mer aktiv underhållningspolitik. I dag visar till exempel vietnamesisk teve övervägande koreanska filmer, och det inte bara utarmar den vietnamesiska kulturen, utan breddar också marken för allehanda produkter från Korea. Man borde satsa mer aktivt på Vietnam, istället för att vurma för utlandet. Vietnam är för välkomnande mot utlänningar.”
”Det är som här på restaurangerna”, fortsätter hon efter att en servitör kommit med två glas iskaffe. ”Utlänningar får bättre service i Vietnam än vietnameserna själva.” Jag föreslår att det har med pengar att göra, men Truong Ngoc Anh skakar på huvudet. ”Idag har många vietnameser pengar, och de lämnar lika mycket i dricks som utlänningar.” Jag sippar skamset på mitt iskaffe och är tyst en stund. Som utlänning i Vietnam är man sannerligen bortskämd med gästvänlighet och uppmärksamhet.

Oklart öde
Men det var så sant, jag ville fråga om en sak till. Det finns ett ordspråk i Vietnam som lyder ungefär: ”En skön kvinna går ett olyckligt öde till mötes”. Några kommentarer? Truong Ngoc Anh ler och tittar ner i bordet, en ombevittnat skön kvinna som med alla yttre mått mätt nått stor framgång. ”Det är klart”, svarar hon, ”att man som skådespelerska kan bli besviken när folk bara bedömer ens utseende och kropp. Men jag vet ännu för lite om mitt öde, jag är fortfarande ung.” Hon tvekar lite och tillägger sedan: ”Fast man möter förstås många människor som har dåliga avsikter. Man är väldigt ensam.”

Avslutningsvis talar vi om de två filmerna ”Cyclo” och ”Tre årstider”, regisserade av en utlandsvietnames, och som visar en annan, hårdare, sida av Vietnam än de glättiga turistbroschyrerna. Men Truong Ngoc Anh är besviken. ”De visar en ful sida av Vietnam. Det är som journalisterna som kommer hit och bara rapporterar om det fattiga och fruktansvärda i Vietnam. De ser inte skönheten”.

Våld, sex och galna kor

Varitéteatern Barbès spelar på Södra Teatern i Stockholm En vanlig dag. Det är en humoristisk betraktelse av människan fylld av dvärgnunnor, frukostar, våld, sex och galna kor. En vanlig dag på en helt vanlig plats som skulle kunna vara en flottig vägkrog möts av en slump Herr Brun, Herr Blå och Tant Grön. Sjukdomen leda har drabbat herr Brun och Herr Blå känner sig ständigt fängslad. Han drömmer om den stora friheten och Tant Grön, hon söker efter den riktiga verkligheten. Efter föreställningen kan publiken i baren möta vattenmän, gummidamer, fakirer, eldslukare och vackra kvinnor i en äkta varité till tonerna av tysk orgelmusik.
Premiär tisdag 17 oktober.

Wolffs allra största kärlek

Musiken från Rikard Wolffs turnerande föreställning Récital Barbara finns utgiven på CD-skivan Min allra största kärlek. Dan Lonard har lyssnat igenom skivan, där Wolff tolkar en av sina idoler.

Rikard Wolffs kärlek till den franska vismusiken består. Det han påbörjade i Mikael Wiehes ”Paris” från Pojken på månen fortsätter nu med ett helt album i samma anda. Den gamla idolen Midnattssångerskan Barbara (Monique Serf 1930-97) blir här fritt översatt till svenska av Rikard Wolff, som står för samtliga texter.

Lyriska texter
Det är med stor inlevelse Rikard tolkar dessa sånger och texthäftet skulle mycket väl kunna extraknäcka som lyriksamling. Han skriver om kärleken till både män och kvinnor, om minnen från barndomen, om glädje och sorg – allt med samma höstlika vemod.
   En musikvideo med baskrar och baguetter minglandes runt i sydfranska gränder vore högst tänkbar som illustration när Rikard sjunger om sin allra största kärlek.

Duett med Dahlgren
Till sin hjälp på skivan har han Svea-kvartetten med sina smekande stråkar, som kommer till sin fulla rätt i den fantastiska ”den svarta örnen”.
   Rikards duett med Eva Dahlgren i ”kvinnan jag drömmer om” är en annan av skivans höjdpunkter och spår som ”ostindiefarargatan 2” samt ”en bädd av sand” sticker även de ut lite extra.
   Komiskt, eller kanske mera tragiskt, är spåret ”kärlek till döds” där svordomarna fyller refrängen till bredden. Sällan har väl en kärleksförklaring innehållit så många fula ord.

Kameleont med jordnära språk
Det jordnära och raka språket gör skivan förhållandevis lättlyssnad och den växer faktiskt i takt med att det mörknar utanför mitt fönster.
   Kameleonten Wolff tycks ha förverkligat en av sina drömmar i och med Min allra största kärlek och han ror projektet i hamn med bravur. Jag häller upp ett glas franskt vin, gratulerar Rikard och skålar till minnet av den hemlighetsfulla damen i Précy.

Stina möter Thorsten Flinck

Nu visar Sveriges Television Stina Lundbergs dokumentär om Thorsten Flinck där vi får följa honom under arbetet med Fadren. För Stina Lundberg berättar han om sin stökiga uppväxt och om sina drogproblem, men också om sin inställning till teaterkonsten och sin längtan efter att bli erkänd.

Thorsten Flinck är en människa som väcker starka känslor, både som regissör och skådespelare och som privatperson. Svensk teaters stora geni och svarta får har han kallats.
   Han inledde sin skådespelarbana på Dramaten på 1980-talet där han bland annat spelade i Romeo och Julia mot Lena Endre. De senaste tio åren är det som regissör han nått störst framgång. På Teater Plaza i Stockholm har kritikerrosade uppsättningar som En handelsresandes död, Maskeraden och nu senast Fadren följt på varandra. Efter vårens sista föreställning av Fadren fick Teater Plaza, trots starka protester, inte förlängt hyreskontrakt och tvingades flytta. Den som missade Thorsten Flincks och Marika Lagercrantz vilda sammandrabbningar på scenen i våras har ännu möjlighet att se föreställningen som i höst spelas på Lido/Teater Tribunalen.
    I december är Thorsten Flinck aktuell på Stockholms Stadsteater, där han regisserar Liza Tetzners Sotarpojken och i vår är ska han regissera Påklädaren av Ronald Harwood på Dramaten, med Keve Hjelm och Jan Malmsjö i huvudrollerna.

Programmet Stina om Thorsten Flinck sänds i SVT 1 17/10 kl 22.00.

Stellan Skarsgård – en hyvens kille

Som Bombi Bitt blev Stellan Skarsgård känd redan som pojke, när Fritiof Nilson Piratens roman blev TV-serie vid slutet av sextiotalet. Idag är han en internationell filmstjärna som låter sig intervjuas vid poolkanten i Hollywoodvillan som han har hyrt åt sig, hustrun My och de sex barnen. Alexandra Coelho-Ahndoril har läst Gunnar Rehlins intervjubok Stellan.


Sedan han lämnade Dramaten efter en konflikt med Lars Löfgren, har han rest runt i hela världen och gjort filmer med både kända och mindre kända regissörer.
   Han skulle ha kunnat bli en av dessa oåtkomliga filmstjärnor som för publiken slutligen abstraheras till något fullständigt oangeläget. Men i Gunnar Rehlins intervjubok framträder en egendomligt okorrumperad skådespelare. För trots sin unika karriär tycks Stellan Skarsgård inte ha förlorat känslan för tillvarons proportioner. Vilket torde vara lätt hänt. Kanske har det att göra med att han alltid försöker ta med sig sin familj när han reser.
   Stellan Skarsgård har sedan han slog igenom som skådespelare i Hans Alfredssons Den enfaldige mördaren omväxlande varvat småroller i storfilmer med huvudroller i smalare projekt. Hans absoluta internationella genombrott kom med von Triers Breaking the waves 1996.

Matvanor, familjeliv och nakenscener
I boken Stellan berättas om Stellan Skarsgårds matintresse, behov av normalt familjeliv och beredvillighet att klä av sig i sina roller. Han medverkade till och med i ett par mjukporrfilmer på sjuttiotalet, vilket han idag ångrar.
   Författaren till intervjuboken Stellan är Gunnar Rehlin, känd från bland annat Filmkrönikan i TV. Han har rest runt i världen och intervjuat människorna runt Stellan Skarsgård, från mamma Skarsgård via en överspänd von Trier, en tvångsmässigt skämtande Robin Williams till en familjekär Steven Spielberg. Dessa olika röster kunde tillsammans ha skapat en sammansatt bild av skådespelaren och familjefadern Stellan Skarsgård, men problemet är att nästan alla som medverkar säger samma sak.

Hollywoodstjärnor tävlar i smicker
Bland Hollywoodstjärnorna som tävlar i smicker går Matt Damon längst när han hävdar att hans möte med Stellan Skarsgård förändrade hans liv, medan de svenska film- och teaterarbetarna kanske är något mer mångsidiga i sina omdömen trots sin försiktighet.
   Boken stannar tyvärr vid detta skummande på ytan. Hur många gånger kan man upprepa hur lojal Stellan är mot projektet som han medverkar i, hur mycket han gillar att ta av sig kläderna, hur gärna han hjälper sina kolleger? Är inte Stellan Skarsgård mer än en hyvens kille som skyddar sin konstnärlighet gentemot klåfingriga regissörer?
   Man hade önskat sig ett samtal om det närapå unika i hans sätt att underordna sig rollen bland de amerikanska stjärnskådespelarna som vanligtvis renoldlar sina populära uttryck på bekostnad av rollen och där tekniken alltmer närmar sig en stilisering.

Närbilder saknas
Som läsare saknar man till slut en verklig närbild, en betraktelse som tar sig förbi teatersminket och in till den verkliga människan. Men för ett sådant porträtt hade det behövts mycket mer tid och förtroende. Det är ju som bekant en sak att klä av sig på film och något helt annat att avslöja sig privat.
   Stellan Skarsgård förblir, efter läsningen, innesluten i sin hemlighet. Men kanske är det å andra sidan integriteten som gör honom till en av vår tids största sceniska gestaltare.

Teletubbies populärare än Shakespeare

STORBRITANNIEN. Enligt en undersökning som publicerades på lördagen är vuxna britter bättre på att citera Teletubbies och andra barnprogram på tv än litterära giganter som Shakespeare och Kipling.

Märkligt nog kan fler vuxna säga ”eh oh” à la Teletubbies än återge Henrik V:s klassiska ”Once more unto the breach, dear friends”. Fast de allra mest kända citaten är trots allt från Shakespeare: ”Romeo, Romeo” (ur Romeo och Julia) samt ”To be or not to be” (”Att vara eller inte vara” ur Hamlet).
   Det är BBC som låtit göra undersökningen som ett led i marknadspejlingen inför ett nytt barnprogram, där de animerade lerfigurernas dialog enbart utgörs av ”yoho” och ”ahoy”.