Sex skadade vid Operabalen i Wien

WIEN. Sex personer, bland dem fem poliser, skadades vid stundtals våldsamma protester vid den årliga glamorösa Operabalen i Wien på torsdagskvällen.
Demonstranterna, som hölls på avstånd från evenemanget av ett massivt polisuppbåd, kastade färg på gästerna och flaskor på poliserna.
Drygt 1 000 kravallpoliser utrustade med hjälmar och sköldar var utplacerade runt det världsberömda Operahuset när gräddan av Wiensocieteten anlände till årets evenemang.
På onsdagen hade demonstrationsorganisatörerna föreslagit att de skulle ställa in aktionen under förutsättning att de öronmärkta pengarna för polisinsatsen i stället gick till välgörenhet. Men polisen förkastade förslaget.
Omkring 4 500 personer gästade årets bal, bland dem många internationella politiker och affärsmän.
Den årliga Operabalen har dragit på sig protester de senaste 15 åren.
Förra årets protester var massiva. Då demonstrerade mellan 12 000 och 15 000 människor mot att det höger-extrema Frihetspartiet ingick i koalititionsregeringen.
En man utklädd till Adolf Hitler försökte då våldgästa festen, men greps tillsammans med sin chaufför.
Färre politiker och kändisar kommer dock till Operabalen efter bildandet av koalitionsregeringen 1999.

Monsterjakt i P3

Under fem tidiga morgnar blir det monsteraktiviteter i barnradion. I serien Moderna Monster får vi följa Dante och Morfar som startar föreningen F.I.E.S-föreningen för icke erkända existenser i storstadsmiljö.

Syftet är att hjälpa alla nutida monster som har det svårt, för hur ska spökena klara sig utan spindelväv och vad ska träskmonstrena göra i all asfalt? Och tomtarna, vad gör de i Botaniska Trädgården? Det finns mycket för en förening som F.I.E.S att göra. Dante och Morfar får anteckningsboken full!
   I Rollerna hörs Alf Nilsson, Max Hallberg, Lotta Sjölin, Katja Ocksanen, Frank Olofsson, Åsa Rydberg och Tomas Warrby. Manus är skrivet av Benedicta Cavallin som även har regisserat tillsammans Inga Rexed.
   Moderna Monster sänds i P3 måndag-fredag med start den 26 februari klockan 06.50.


Pearl Harbor – en musikal för 2000-talet

Rockmusikal, modernt musikdramatiskt verk, pjäs eller helt enkelt en musikal? Vad man än väljer att kalla Pearl Harbor så är det i alla fall inte fråga om en helt vanlig föreställning. Manusförfattaren, scenografen, regissören och musikkompositören Henrik Wallgren menar att etiketten är oviktig och att konceptet är att inte låta sig begränsas. Nummers Martin Lindvall träffade honom kort innan premiären, som äger rum i Halmstad 24 februari.

Handlingen i Pearl Harbor är förlagd till en luftficka på botten av Pearl Harbors hamn där tre män räknar sina sista timmar. ”En bög, en neger och en redneck” som medan luften tar slut måste konfronteras med sig själva i en allt mer syrefattig och därmed drömsk miljö. Bakom musikalen står en man som säger sig ha svårt för traditionella musikaler – Henrik Wallgren. Han menar att Pearl Harbor är en musikal för 2000-talet.
   Det är inte många dagar kvar till premiär, ensemblen har haft publikrepetitioner och jobbar för högtryck, men Henrik Wallgren verkar hur cool som helst.
   – Jag börjar bli jävligt nöjd nu, även om det bara är ett försök att nå nånting som man inte kan nå så hoppas jag att publiken ska känna det här i hela kroppen. Att dom ska få med sig nånting. Vi lever alla i en sorts luftficka, ingen kommer ju levande härifrån och det gäller att göra nånting bra av den tid man har kvar. Samtidigt så befinner sig dom här killarna i en situation där dom måste göra upp med all skit som dom går omkring med och det händer väldigt mycket, dom kommer väldigt långt på en kort tid. Det finns en väldig tyngd i det här temat, men därmed inte sagt att man inte får skratta, det är bara inga såna ”skratta-här-situationer”.

Du har jobbat med flera olika delar i musikalen, vari ligger tyngdpunkten för dig?
   – Jag började att jobba med musiken, jag funderade över hur dom olika karaktärerna kunde låta. Det finns ju en tes om att all modern musik har sitt ursprung i afroamerikansk musik, vit folkmusik och klassisk musik. Jag har låtit var och en av karaktärerna bli bärare av respektive tradition. Sen kan man dra isär dom här traditionerna och så har deras respektive låtar kommit till.
   – Men det är ett allkonstverk och jag hoppas att det sitter ihop som ett uttryck. Det är så jobbigt med musikaler där folk plötsligt brister ut i sång.
   – Musikalformen är egentligen jävligt fräck, det är bara det att den är så jävla misshandlad.

Kan du berätta om ditt val av skådespelare?
   – Jag älskar dom! Det är bara att ta dom här skådisarna som dom är och förstärka sidor som dom redan har. Kelly som är gammal kicker blir perfekt i sin roll, Christopher, överklassbögen som är helt förstörd av musikalträsket och Fredrik, som i och för sig inte är nån rasist i verkligheten, men han har i alla fall nåt lite lantisaktigt i sig och är väldigt fysisk och öppen.
   – Jag tycker inte om skådisar som är helt transparenta och kan spela vad som helst.

Hoppas karaktärerna i musikalen på någon räddning?
   – Dom förstår rätt snart att det är kört, dom hoppas väl ungefär lika mycket som jag hoppas att jag ska leva 600 år.
   – Ibland kommer panikpåslag. Jeffersson, rednecken, vill ju tro. Och med det kommer det som jag tycker är intressantast av alltihop, det här andliga. Dom har alla nån sorts tro. Den välutbildade officeren tror bara på vetenskapen och är oerhört hatisk till allt annat. Den svarte killen tror typ på att knulla men har påbrå från Haiti med nån sorts voodo-bakgrund. Och Jeffersson är grymt kristen.
   – Det blir en kamp om vad man ska tro. Jag tror att det är den stora utmaningen för vår tid, hur vi kommer vidare andligt. Många har som ett stort hål i sig, en längtan till gud eller nåt.

Du har gjort musik, scenografi, manus och regisserat – är detta ett enmansprojekt?
   – Inte alls. Vi har jobbat som ett enda stort band. Jag och mina kompisar har alltid gjort så, jag fattar inte hur man kan arbeta på nåt annat sätt. Alla deltar, skådespelarna regisserar varandra, ljudkillen kan säga till om nåt inte är bra, alla får hjälpa till och peta på allt.
   – Man blir som en enda stor jättehjärna, mycket smartare än Ingmar Bergman.

Norsk November gästspelar

STOCKHOLM.Lars Norén skrev sin pjäs November speciellt för Det Norske Teatret i Oslo och föreställningen sattes upp och hade urpremiär den 12:e januari i år. Nu gör November ett unikt gästspel på Riksteatern i Hallunda utanför Stockholm.

Lars Norén är konstnärlig ledare för Riks Drama på Riksteatern, men under hösten 2000 åkte han till Norge för att sätta upp sin egen nyskrivna pjäs November på Det Norske Teatret. Pjäsen översattes till nynorsk av författaren Jon Fosse, ett samarbete som visade sig fruktbart då föreställningen gjorde stor succé, såväl bland kritiker som publik.

Dagsavisen skrev bland annat: ”Norén behandler den meningsfylte absurdismen med mesterskap”, och Det Norske Teatret fick sätta in flera extraföreställningar då publiktrycket var stort.

Nu gör alltså denna uppsättning, som spelas på nynorsk, sina enda föreställningar i Sverige på Riksteatern i Hallunda. Datum och tider är: Fredag 2/3 klockan 19:00, lördag 3/3 klockan 18:00 samt söndag 4/3 klockan 16:00. Föreställningarna genomförs med stöd av Teater og Dans i Norden.

Schlagerbard som Lohengrin

HAMBURG. Den tyske schlagerbarden Guildo Horn – oförglömlig sedan han framträdde i Eurovisionsschlagerfestivalen med ”Guildo hat euch Lieb” – kommer att framträda som hjälten Lohengrin på Staatsoper i Hamburg. Idén till det osannolika spektaklet, som sker nästa fredag, föddes i deltstatsparlamentet i december när socialdemokraten Holger Christier gjorde ett utfall mot kristdemokraten Ole von Beust: ”Förr ser vi Guildo Horn i Lohengrin än vi ser er som borgmästare i detta vackra rådhus”, sade Christier. En sådan utmaning kunde Guildo inte motstå. Han tycks för övrigt ha fått blodad tand, även om han överger Wagner – i sommar ska han medverka i Offenbachs operett Orfeus i underjorden vid festspelen i Trier. Frågan är nu om Christier kommer att kunna bli omvald när väljarna inser vad han satt igång.

Sommarjobb som dansare?

KARLSTAD.Att få sommarpraktikanter till Värmland har hittills gått som en dans.
För det är just det som det handlar om.
I fjol sökte närmare 200 dansintresserade ungdomar från hela Sverige till de 20 praktikplatserna vid Dans i Värmland, och nu går erbjudandet ut på nytt.
Under fyra veckor i sommar ska 20 ungdomar födda 1983-1986 få en inblick i yrket.
Danspraktiken är en verksamhet inom Regional utveckling vid landstinget i Värmland.

Handikappade dansare i Wien

WIEN. Sex handikappade par kommer att inleda Wiens prestigefyllda operabal denna vecka. De fysiskt och mentalt handikappade paren kommer att beledsagas av sex professionella danspar i den inledande polonäsen vid balen på torsdag. De handikappade dansarna ingår i en grupp som kallar sig ”Jag är OK”.

Exporterad soppteater

SAN FRANSISCO. Svensk teater går på export. Nu har Klara Soppteater från Stockholms Stadsteater nått USA.

Ett par hundra forskare lyssnade, fnissade och gapskrattade sig igenom Brainspotting, ett stycke svensk vetenskapsteater vid AAAS konferens i San Francisco på söndagskvällen.
   Det handlar om något så svindlande som hjärntransplantation. Efter sista repliken överöstes pjäsens tre skådespelare av publikens nyfikna frågor.
   Bland de tre aktörerna finns också en forskare, neurobiologen Lars Olson som är professor på Karolinska institutet i Solna:
   – Nej, man kan inte transplantera en hjärna, för hjärnan är ju du. Det måste vara kroppen man transplanterar, slår han fast.
   Professor Olsons trivsamt torra ord kontrasterar stycket igenom effektfullt mot yrkesskådespelarna Peder Falks och Johan Paulsens stämmor.
   Den lärorika pjäsen skrevs av Falk tillsammans med kollegan Helge Skoog redan 1991 för att föra ut forskarrön till allmänheten.
   – Det blir bara några föreställningar om året, när Lars har tid, säger Peder Falk.
   Trion hamnade på den amerikanska västkusten tack vare svenska Vetenskapsrådets Gabriella Norlin. Före USA har pjäsen gått ut i världen via Kristianstad, Helsingfors, Riga, London och Glasgow.
Och innan applåderna lagt sig i San Francisco efterfrågades den svenska succépjäsen från både New York och Kanada.

Tre decenniers ballerina

USA. Ballerinan Sonia Arova, som gladde publiken världen över under en karriär som sträckte sig över tre årtionden, har avlidit i en ålder av 74 år. Den Bulgarienfödda stjärnan dansade bland annat med sådana manliga storheter som Rudolf Nurejev och Erik Bruhn. I 1981 var hon med och grundade det amerikanska danskompaniet Alabama Ballet och var i femton år en av de konstnärliga ledarna. Sonia Arova inledde sin danskarriär vid elva års ålder, sedan fadern sålt sin värdefulla frimärkssamling för att bekosta hennes utbildning.

Albatrosser över Flemingsberg

På lördag blir det radioteaterpremiär i P1. Det är skådespelerskan och dramatikern Gunilla Abrahamssons pjäs Albatrosser över Flemingsberg som sänds. I huvudrollen som Anna hörs Suzanne Reuter och regisserat har Krister Henriksson gjort.

Gunilla Abrahamsson har som skådespelare synts i TV ibland annat Den gråtande ministern, Skärgårdsdoktorn och Soldater i månsken. Som dramatiker har hon förutom radiopjäser och egna monologer skrivit pjäser för Stockholms stadsteaters soppteater. Själv säger hon att hon i sitt arbete strävar efter att ge ”kvinnan på 50+” ett ansikte.
   I Albatrosser över Flemingsberg är det alltså Suzanne Reuter som får den äran. En dag på väg hem från det stora sjukhuset där Anna är läkare tycker hon sig höra en svag snyftning. Det är på pendeltågstationen. När hon vänder sig om möter hennes blick en gråtande man. Detta är bara det första mötet, men det vet hon inte nu.
   Förutom Suzanne Reuter medverkar Magnus Nilsson och Magnus Roosman. På teaterscenen är Suzanne Reuter aktuell i Ray Cooneys förväxlingskomedi Maken till fruar som spelas på Oscarsteatern fram till den 2 juni. Där spelar hon kärlekskrank hustru till Robert Gustafsson som har, visar det sig, en fru till spelad av Vanna Rosenberg.
   Albatrosser över Flemingsberg sänds lördagen den 24 februari klockan 19.30 med repris 26/2 klockan 19.03 och 4/3 klockan 00.03 i P1.

Fjärde julkalendern på CD-ROM

STOCKHOLM. Årets julkalender heter Kasper i Nudådalen och baseras på barnböckerna med Atom Ragnar av Mikael Engström.
Det meddelar Independent Media Group som för fjärde gången tecknat avtal med Sveriges Television om att ge ut ett cd-rom-spel baserat på julkalendern.
Årets spel släpps på marknaden i oktober. Förra årets lucköppnare på cd-rom, Ronny och Julia, levererades i mer än 75 000 exemplar.

Finns det ämnen teatern backar för?

Finns det ämnen som idag är för brännbara för att tas upp på teaterscenen?

Jacob Hirdwall, dramaturg på Stockholms Stadsteater backstage:

– Spontant skulle man kanske inte tro det, men debatten som följde på Lars Noréns 7:3 visade tydligt att det visst finns det. Norén rörde uppenbarligen vid något mycket smärtsamt. Teatern har börjat – i likhet med televisionen – att allt oftare tangera det dokumentära, något som kan komma att utvecklas till ren ”snuff”. Kanske är det bara i dom sumpmarkerna man idag kan överskrida gränsen för vad som får gestaltas på en teaterscen.

Teaterfynden på bokrean

Teaterlitteratur kan vara både dyr och svår att få tag i, men årets bokrea ger många tillfällen att fynda. Alexandra Coelho-Ahndoril har sammanställt en lista med tips.

För Stockholmarna är det Hedengrens Bokhandel i Sturegallerian som erbjuder flest och mest intressanta titlar. Där kan man hitta Noréns pjäs om nobelpristagaren och dramatikern Eugene O´Neill Och ge oss skuggorna (39:-). Det är en upprivande skildring av ett äktenskap som vilar på smärtans och beroendets grunder. Läsaren sjunker långsamt ned i familjens sorgtyngda försök att leva tillsammans, där frågan om vad en skapande människa kan utsätta sin omgivning för ställs på sin spets.
   På Hedengrens kan man också hitta Noréns Personkrets 3:1 (95:-), där klassamhället blottläggs genom de mest marginaliserade människornas röster, samt Tre borgeliga kvartetter: Höst och vinter, Bobby Fischer bor i Pasadena och Sommar (39:-).
   På samma bokhandel reas tre film- och tevemanus av Ingmar Bergman: Den goda viljan, Söndagsbarn och Enskilda samtal (98:-), samt Yukio Mishimas drama Markisinnan de Sade (39:-) som Ingmar Bergman gjorde en hyllad uppsättning av på Dramaten för några år sedan.
   Annan dramatik är Euripides Helena, som rör det trojanska kriget (65:-), Per Lagerkvists Dramatik 1 (35:-), som innehåller tidiga pjäser som Himlens hemlighet, samt Dramatik 2 (22:50) med hans 30-talspjäser som Bödeln och Mannen utan själ. Dessutom kan man hitta den egensinnige dramatikern och poeten Pasolinis version av klassikern Livet är en dröm, Calderón (45:-) som utspelar sig i Spanien 1967-1968.

Dramatik från Shakespeare till Gardell
Akademibokhandeln rear några intressanta biografier: Notorius – Boken om Ingrid Bergman (89:-), två självbiografiska böcker av filmaren Vilgot Sjöman (129:-) och ett riktigt fynd: regissören Kieslowskis bok om Kieslowski (39:50). Den dramatik som erbjuds är Noréns Personkrets 3:1 (99:-) och The Illustrated Stratford Shakespeare (99:-) som innehåller alla hans 37 pjäser och 160 sonetter och dikter.
   Bokia säljer Jonas Gardells tre pjäser Isbjörnarna, Cheek to cheek och Människor i solen (69:-), och Åhléns rear boken om Frank Sinatra: Sinatra, människan och artisten, (69:-), Den svenska sångboken som innehåller 331 sånger från folkvisor och psalmer till schlagers   (179:-), och Operalexikonet (89:-).
   Lycka till med fyndandet!

En islänning i Luleå

   – Jag är från Island och det här är förmodligen en väldigt svensk pjäs, säger Hilmar Jónsson på engelska.
   Han förstår svenska och talar det bra, men använder hellre engelskan för att hitta exakta uttryck.
   För ett år sedan kom han för första gången till Luleå som regissör för Grandavägen 7 – Luleå Teaterhögskolas slutproduktion. Enligt Hilmar Jónsson, var det den gången en rad tillfälligheter som ledde till att det norrbottniska samtalet på jakt efter en lämplig regissör hittade till just hans mobiltelefon.
   – Det var ett snabbt beslut: ”Okej, jag gör det”, berättar Hilmar Jónsson.
   Grandavägen 7 bygger på en roman av isländska Vigdís Grímsdottír och produktionen gjordes i samarbete med Norrbottensteatern. Och det var på premiären för Grandavägen 7 som teaterchefen Rolf Degerlund frågade om Hilmar Jónsson var intresserad av att regissera Temperance för Norrbottensteatern.
   – Jag föredrar manus framför blommor på premiärkvällen, säger Jónsson.

Bekant med Cerviengfamiljen
Men det är inte första gången han kommer i kontakt med Staffan Göthes Cerviengsaga. I Reykjavík har han tidigare regisserat En uppstoppad hund – den mest spelade av Göthes fem Cerviengpjäser, som hade sin urpremiär på Norrbottensteatern 1986.
   Temperance är den sista delen i Göthes fresk över det svenska samhället. Tiden är nu och platsen en liten stad vid Bottniska viken. Handlingen kretsar kring etablissemanget Temperance, där före detta idrottshjälten Björn Cervieng är uppväxt. Lagrarna har vissnat och urklippen med triumfatoriska rubriker är gulnade när han återvänder. En natt ska han stanna – men blir kvar. Något som de flesta karaktärer har gemensamt. Trots att de hela tiden är på väg blir de ändå kvar.
   – Själv flyttar jag till Paris vad det lider, säger Margareta Gudmundsson i sin roll som Anna Carin Thorén – Björn Cerviengs syster.
   Hilmar Jónsson tycker att Staffan Göthes pjäser påminner om Tjechovs:
   – Det är atmosfären i dramerna, människor pratar om sina liv utan att fatta några beslut. Det handlar om ansvaret att uppfylla sina drömmar.

Teaterchef till vardags
Till vardags är Hilmar Jónsson teaterchef på Hafnarfjördurleikhusid – Hafnarfjördurteatern – ett teatersällskap med bas i den mindre staden Hafnarfjördur i utkanten av Reykjavík.
Teatern grundades 1994 av Hilmar Jónsson och en grupp skådespelare. Han är även själv utbildad skådespelare och jobbade under fem år på Islands nationalscen, parallellt med att han började regissera.
   1995 satte han upp Himnaríki (Himlariket) på den nya teatern. Pjäsen gästspelade samma år på Riksteaterns Teaterdagar i Hallunda och nu i våras var det dags för ett nytt gästspel från Hafnarfjördurleikhusid: Salka Valka – en pjäs som bygger på den isländske nationalskalden Halldór Laxness roman med samma namn. Den som såg den uppsättningen kan vittna om en visuell teaterupplevelse utöver det vanliga.
   Handlingen i Salka Valka är förlagt till en liten isländsk fiskeby. Göthes Temperance utspelar sig i en liten stad vid Bottniska viken – inte uttalat vilken men Göthe lägger ut sina spår. Det exakta geografiska läget är dock inte viktigt, tycker regissören. Han ser Göthes väldigt vanliga karaktärer i en väldigt svensk samtid som mycket universella.
   – Det här kunde vara var som helst. Jag vill att publiken ska tänka: ”Jag känner igen de här människorna, jag känner igen de här känslorna.”

Balettsoppa på Operan

DANS. Många teatrar har soppteatrar och nu följer Kungliga baletten i Stockholm det uppskattade receptet och inför Balettsoppa på repertoaren.

Under sex lördagar framöver, med start 17 februari, kan man på Kungliga Operan, i tredje övre radens foajé, få sig en sopplunch med balett som efterrätt. Då serverar Kungliga Baletten utdrag från vårens repertoar.

Flyttad premiär på Göteborgs Stadsteater

På grund av sjukdom flyttas premiären av Brand på Göteborgs Stadsteater en vecka framåt. Nytt premiärdatum är fredag 23 februari.

Halv miljon kronor till Dalhalla

Regeringen beslutade på torsdagen att tilldela Dalhalla festspelsscen i Rättvik ett bidrag på 500 000 kronor för verksamheten under detta år.
   ”Dalhalla är ett gott exempel på hur kulturen och naturen i förening kan skapa unika utvecklingsmöjligheter åt en hel bygd” skriver kulturminister Marita Ulvskog i ett pressmeddelande.

Sjömanshustrurs öden blir scenkonst

YSTAD. Sjömansfruarnas tuffa liv ska lyftas fram i ett projekt i Skåne, där teater, musik och dans vävs samman på scenen.

Föreningen Kustliv i Skillinge vill i föreställningen Hustrur vid havet gestalta ett antal kvinnoöden och skildra hur kvinnornas liv påverkades av att maken långa tider var till sjöss. Ensamma fick de ta ett stort ansvar för hem och familj.
   – Det finns ytterst lite dokumenterat om dessa kvinnor, säger manusförfattaren Henrik Valentin.
   Han har bland annat utgått från egna intervjuer med sjömanshustrur eller med kvinnor som vuxit upp i en sjömansfamilj.
   Kultur Skåne stöder projektet med 65 000 kronor. Föreställningen har premiär på Skillinge teater i mars och därefter väntar en turné runt Skåne. Även Sjöhistoriska museet i Stockholm och Marinmuseet i Karlskrona har visat intresse för den.

Studentteatern spelar Sartre

GÖTEBORG. Studentteatern sätter upp Jean Paul Sartres Flugorna och i anslutning till uppsättningen arrangeras också en antifascistisk demonstration.

När Studentteatern vid Göteborgs universitet sätter upp Sartres Flugorna är det i huvudsak det antifascistiska budskapet som betonas. Pjäsen hade sin urpremiär 1943 i det ockuperade Paris och Studentteatern har valt att återföra handlingen till den situation som rådde då den skrevs och först spelades.
   Regissören Erik Otterberg vill anknyta symboliken i uppsättningen till fascism och antifascism, där han bland annat använt tydliga maktsymboler som exempelvis uniformer.
   – Pjäsen lämnar också utrymme för att undersöka fascismen som estetik. Bland annat förekommer religiösa ritualer som kan jämföras med nazistmöten, säger Erik Otterberg.
   Studentteatern har även tagit fasta på den uppmaning till handling som finns i dramat och arrangerar 4 mars en antifascistisk demonstration tillsammans med organisationer som Amnesty och Attac.

Mästaren och Margarita i radio

För många är romanen Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov en kultbok där varenda rad är helig. Boken har dramatiserats många gånger och på söndag sänder Radioteatern sin version från 1999.

Handlingen är i korthet att det en varm vårdag dyker upp en märklig främling vid Biskopsdammarna i Moskva. Objuden blandar han sig i ett privat samtal mellan redaktör Michail Aleksandrovitj Berlioz och poeten Ivan Nikolajevitj Bezdomnyj. Främlingen hävdar envist att Jesus har existerat och försäkrar att Annusjka redan har spillt ut sin solrosolja, dessutom kommer spårvagnen inte att hinna bromsa.
   Mästaren och Margarita skrevs mellan 1928 och 1940 och har omarbetats många gånger och till och med bränts upp av författaren själv. Även om romanen inte fick tryckas under Bulgakovs livstid, blev den en storsäljare på många språk efter nyupptäckten 1966. Som samhällssatir är den, även efter Sovjetmaktens fall, märkligt levande.
   I Radioteaterns uppsättning står Håkan Bjerking för manus och regi (efter Lars Erik Blomqvists översättning). I rollerna hörs bland andra Jacob Ericksson, Anna Pettersson, Krister Henriksson, Jonas Falk, Staffan Göthe (bilden) Dan Ekborg, Johan Ulveson, Peter Andersson, Björn Wahlberg, Johan Lindell, Leif André, Claes Månsson, Anna Björk och Radiokören.
   Mästaren och Margarita sänds i sju delar med start söndag 18 februari klockan 14.03.