Tonsättaren och dirigenten Siegfried Naumann död

Naumann tillhörde den så kallade 20-talsgenerationen inom svensk nutida musik och var en av de sista länkarna i Norden till den av Karl-Heinz Stockhausen initierade Darmstadtskolan.
   Siegfried Naumann undervisade i dirigering och orkesterpraxis vid musikhögskolorna i Stockholm 1963-82, där han fick professors namn 1976, och i Malmö 1982-85.
   1962 grundade Siegfried Naumann kammarmusikensemblen Musica Nova, och var dess konstnärlige ledare fram till 1977.
   Som tonsättare skrev Siegfried Naumann åtskilliga verk och hans musik beskrivs vara kännetecknad av stor klanglig uppfinningsrikedom. Han har även givit ut en bok om dirigering, Opus 37, den kom 1991 och betecknades av honom själv som hans musikaliska testamente till unga blivande dirigenter.

Ingmar Bergman hyllas i New York

Hoppfulla teaterälskare köade utanför Brooklyn Academy of Music (BAM) i de tidigare nedslitna kvarteren i Brooklyn i New York i helgen. ”Jag måste ha en biljett” vädjade en handskriven skylt vid ingången till Harvey Lichtenstein Theatre. Men de fyra dagarnas gästspel var tidigt utsålt och den mediala uppmärksamheten inför August Strindbergs mörka kammardrama var massivt med bland annat flera stort uppslagna artiklar i den ansedda dagstidningen New York Times.

Bergman själv inte i New York
Kulturinrättningen Brooklyn Academy of Music har länge varit en hemvist för svenska gästspel med bland annat uppsättningar av Folkoperan och Unga Klara. Men dess scen har framför allt blivit en av regissören Ingmar Bergmans favoritteatrar utomlands – även om regissören själv inte följer med Dramatens skådespelare till New York.
   Samarbetet har inte alltid varit smärtfritt. När Bergman för ett par år sedan stoppade ett gästspel i New York, eftersom han ansåg att föreställningen inte längre höll måttet, innebar avhoppet ett stort ekonomiskt bakslag för BAM. New York har dock ett speciellt och kärleksfullt förhållande till Ingmar Bergman, trots att staden annars präglas av en bister teaterpublik. De som lyckats få biljetter klagade inte ens på att pjäsen spelas på svenska, medan den engelska översättningen läses upp genom hörlurar.

Hårdföra teaterkritiker
Teaterkritikerna i New York är emellertid en hårdför och svårflirtad grupp. Den vassaste av dem alla är troligen New York Times kritiker Ben Brantley som ensam lyckats stänga flera storsatsningar efter nedgörande recensioner. Nervositeten var förklarlig inför Brantleys recension som publicerades i New York Times helgbilaga.
   ”Förfallet är en oemotståndlig kraft i Ingmar Bergmans utsökta, hemska och fullständigt överväldigande, fantastiska produktion av August Strindbergs Spöksonaten” inledde Brantley den översvallande recensionen. ”Sällan har kosmiskt äckel fyllt en teaterscen med sådan hänförelse” fortsatte Brantley som också prisade huvudpersonerna Jan och Jonas Malmsjö, Elin Klinga, Margareta Hallin, Per Myrberg och ”den anmärkningsvärda Gunnel Lindblom”. ”Samtliga karaktärer utmärks av rörelser som liknar dans” konstaterade New York Times kritiker, som avslutade sin hyllning till regissören och Dramaten med att kalla Ingmar Bergmans arbete ”rent konstnärskap”.

Barberaren i de skånska slotten

Skånska Operan bildades 1993 av den numera avlidne Christian Fürst Myrup. Hans idé var att sprida operan utanför de fina salongerna och få den att gå hem hos folket. Ola Hörling och de övriga i ensemblen går på samma linje och arbetar för att nå en publik som vanligtvis ställer sig avvaktande till denna konstform.
   – När vi satte upp Figaros bröllop förra sommaren bestämde jag mig för att miljön skulle vara franska Rivieran på 20-talet eftersom det är en sommarkomedi. Kanske inte helt uppskattat av alla till en början men det visade sig bli bra ändå i slutändan, menar Ola.

Tidstypisk barberare
Årets uppsättning, som kretsar kring den andalusiske barberaren, kommer dock att vara tidstypisk. Kläder och en del annan rekvisita lånas från Malmö musikteater.
   – Det är ju en förutsättning för att vi ska få det att gå ihop, säger Ola. Det behöver i och för sig inte vara så kostsamt att sätta upp opera men visst behövs det pengar. Och nu har vi dessutom fått ett bidrag från Kultur Skåne.
   Ola har bearbetat materialet på egen hand. Istället för att vara en renodlad opera har han valt att lägga in en talad dialog. Dessutom framförs materialet på svenska.
   – Det ska vara lätt att ta till sig, menar Ola. Människor som annars inte ser opera kan hänga med i historien och åskådaren behöver inte läsa på eller känna till intrigen från början.   

”Nog blir det intimt alltid”
Att spela i slottsmiljö för kanske inte tankarna till ett intimt format för publiken men det håller inte alls Ola med om:
   – Vi har gjort som så att publiken sitter på tre sidor om sångarna som står i mitten, och på den fjärde sitter orkestern bestående av en stråkkvartett och ett piano. Nog blir det intimt alltid. Publiken får möjlighet att se ansiktsuttryck och kommer dessutom att höra bra. Opera är akustiskt och då känns det viktigt att publiken är nära.
   Och närhet och folklighet är något som Skånska Operan satsat på genom åren. Mottot är att opera kan uppskattas av alla, speciellt när den sätts upp i passande slottsmiljö och blir en spännande helhetsupplevelse för besökaren.

Lättare att följa med talade inslag
Med inslag av dialog blir uppsättningen även mer av en ”teateropera” och därmed lättare att följa. Handlingen i årets slottsuppsättning har gjorts tydligare och publiken lär inte ha några större svårigheter att följa greve Almavivas kärlek till Rosina och barberaren Figaros insatser för att få drömmar att slå in.
   Så ta chansen i sommar och besök de välbehållna, skånska slotten invändigt där det bjuds på intriger, vackra kläder och ljuv musik signerad Gioacchino Rossini.

Birgitta Englin får Thaliapris

”Hon har skapat obönhörlig och modig samtidsteater med stark energi, social tydlighet, total närvaro och solidaritet med utsatta ungdomar. Hon ger publiken intelligent teater med humorfylld trovärdighet och brutal nutidskänsla”, lyder juryns motivering.
   Priset är 15 000 kronor och ett diplom.

Vänder sig till unga
Birgitta Englin är aktuell med den kritikerhyllade tolkningen av Sofokles Elektra, som får nypremiär på Upsala Stadsteater 24 augusti, och även kommer att gästspela på Dramatens Elverket i oktober och november. Det är en pjäs som vänder sig till en publik i gymnasieåldern.
   Till den ännu lite yngre publiken, närmare bestämnt barn från 6 år, riktas nycirkusföreställningen Dom Vuxna?, som Birgitta Englin också regisserat. Dom Vuxna? är ett samarbete mellan Cirkus Cirkör och Unga Riks och spelas i ett turnerande cirkustält i sommar, med start 30 juni.   

Staffan Westerberg som ful fisk i barnradion

Staffan ”Vilse i pannkakan” Westerberg gör comeback i barnprogrammens värld. Denna gång som en ful fisk i barnradion.

Anklagad för att ha förstört en hel generations barndom, bland annat genom den stygga och fula Storpotäten i tv-programmet Vilse i pannkakan, ska Staffan Westerberg tala till ännu en generation svenska barn. Och nog skräms han lite även denna gång: ”Jag är den fulaste fisken av alla”, kommer han att säga som ful lake i Efraim, varför skarvar du så? – ett radioprogram som sänds på morgnarna i Barnradion i P3 från 25 juni och fem veckor framåt, måndag till fredag.
   Laken Efraim ljuger, och det gör han av rädsla för att inte bli omtyckt. Efraim gör sitt bästa för att skapa en behaglig verklighet.
   – Det är för lite galenskap och fantasi i radio och tv. Det kan Staffan Westerberg råda bot på, menar producent Ingela Lekfalk. Det ligger i Sveriges Radios uppdrag att göra lite udda program, tillägger hon.
   Men rädd för att Staffan Westerberg ska skrämma barnen är Ingela Lekfalk inte.
   – Staffan kan inte skrämma, han är en för vänlig själ för att skrämma upp.
   Däremot tror hon att barn kanske inte hänger med i hans tankegångar och symbolspråk. Är det då värt att göra ett program som barnen inte förstår?
   – Jag tror att det han säger ligger kvar, och när man blir lite större kommer man på vad han har menat, säger Ingela Lekfalk.
   Staffan Westerberg har själv skrivit manuset till Efraim, varför skarvar du så? och han agerar tillsammans med scenskoleeleven Ingemar Raukola.
   Westerberg har de senaste åren ägnat sig åt vanlig teater med hade faktiskt en mindre roll i förra årets julkalender i radio.

David Copperfield i din radio

En del litteraturhistoriker anser att David Copperfield är Charles Dickens självbiografi. Om än inte en ”Rydberg” (Carina), utan med delvis fingerade namn.

Tiden är 1850-talet och platsen England. David har just tvingats lämnat den idylliska landsbygden för att istället handlöst ramla in i Londons slum och barnarbete. Vi möter den onde styvfadern och den goda barnjungfrun. Och så finns Emily. Henne blir David djupt förälskad i. Detta är bara några i den brokiga skara människor som David Copperfield kommer i kontakt med innan han blir tillräckligt gammal för att börja i den riktiga skolan.
   Serien är regisserad av Hans Ernback och musiken komponerad av Michael B Tretow och Bosse Ternström.
   I rollerna hörs Tin Karlsson (David som barn), Etienne Glaser (David som vuxen), Gunvor Pontén, Margaretha Byström, Anna Björk, Reine Brynolfsson och Ingela Olsson.
   David Copperfield, som är dramatiserad i 14 delar av Betty Davies, sänds i P3 och P1 med start måndag 25 juni kl. 08.45.

Teater Tribunalen får LO-stipendium

Teater Tribunalen har profilerat sig som en politisk riktad frigrupp och får stipendiet med motiveringen: ”för att de gör teater som tar ställning mot kommersialismens avtrubbande liknöjdhet. Med kraft används den samhällsomdanande styrka som teatern har, för att blottlägga den ekonomiska och politiska makten samtidigt som publiken konfronteras och avkrävs svar.”
   Teater Tribunalen har under våren 2001 spelat R W Fassbinders Blod på kattens hals och Lyle Kesslers Dead End, båda uppsättningarna spelas även till hösten.
   Konststipendiet går till Ricardo Donoso för hans arbete med Väsby Konsthall i Upplands Väsby; rapparen Petter belönas för att han använder musiken som opinionsbildare; filmstipendiet går till Åsa Faringer, Stockholm och litteraturstipendiet går till Fredrik Ekelund, Malmö.
   Stipendierna är på 30 000 vardera och vid utdelningen i september kommer även Maria Arnqvist, Luleå, få utnämningen Årets eldsjäl, för sitt engagemang i Folkets hus.

Sårskorpor på tv

TV-TEATER. Maria Bloms Sårskorpor hade premiär 4 mars 2000 på backstage i Stockholm, i regi av dramatikern själv. Nu har Sveriges Television gjort en tv-version av uppsättningen.
   Det är ännu inte bestämt när den kommer att sändas, men under hösten eller till nästa vår hoppas backstage att Sårskorpor kommer att inta de svenska hemmen.
   Rollistan är i tv-versionen densamma som i scenuppsättningen, det vill säga med Tintin Anderzon, Daniel Gustavsson, Jonas Karlsson, Paula McManus, Mats Rudal och Emma Nordenstam i rollerna.

Operans vansinniga värld

Nattlinnen, vampyrer och vansinne i operorna. Vivaldis flickorkester. Sopraner som alltid dör.
   Detta och mycket annat talas det om när Birgitta Tollan möter författaren, tv-chefen och före detta Expressenkrönikören, Camilla Lundberg i ett prisbelönt radioprogram.

   
Utgångspunkten för samtalet är Camilla Lundbergs bok Musikens Myter – en klassisk musikhistoria för vilken hon har augustprisnominerats.
   Birgitta Tollan fick för detta radioprogram ett hedersomnämnande, honorable award, i Berlin den 7 maj 2001 vid en internationell radio- och tv-tävling .
Juryn bedömde bland annart kreativitet, dramaturgi, konstnärlighet, budskapets klarhet och val av intervjuperson.
   Programmet sänds i P1 torsdag 21 juni kl 15.03, repris 22/6 kl 20.03 och 23/6 kl 16.03

Folkoperan intar Confidencen

Men trots den anrika miljön kommer inte föreställningen att gå i samma stil. De gamla teaterkulisserna har fått lämna plats för modern scenografi och själva operan presenteras i en spännande nyöversättning – Folkoperan sjunger som bekant alltid på svenska.
   – Confidencen är en fantastisk spelplats men samtidigt vill vi ju att det ska märkas att det är Folkoperan som är där och spelar, säger regissören Johanna Garpe. Att vi har gjort en modern uppsättning med modern scenografi kommer snarare att göra det gamla teaterrummet ännu tydligare.
   Nyöversättningen är gjord av Kerstin Klein-Perski som Johanna Garpe tidigare har samarbetat med. Tillsammans har de gjort en läsning av Enleveringen som enligt Johanna ligger tätt på verket.
   – Vi har tagit fasta på den myt om orienten som finns i Enleveringen. Författaren Edward Said har skrivit flera böcker där han hävdar att orienten egentligen inte finns utan är uppfunnen av västvärlden. Att vi i väst behöver en värld att definiera oss emot. Enleveringen handlar ju om fyra västerlänningar som använder orienten som lekplats där de leker ut sina känslor och pratar om sina relationer.

Lite på samma sätt som Shakespeare använder skogen i sina komedier?
   – Ja, fast med den skillnaden att orienten inte är helt och hållet en sagovärld. Men liksom hos Shakespeare fungerar orienten i Enleveringen som en plats där det är tillåtet att bli en annan. Där det plötsligt är tillåtet att som kvinna bli förförd och enleverad (=bortförd, red anm) av en man på en vit springare eftersom det är västvärldens föreställning om vad som gäller i den världen. Medan Konstanze lever ut drömmen om prinsessan på glasberget så befäster Blonde sin egen feminism genom att ta spjärn mot ”orienten” och bli mer frigjord än hon någonsin har varit hemma. I orienten blir det tillåtet att bete sig på ett sätt som skulle få dem att rodna hemma. Problemet när väst definierar sig mot en skapad bild av orienten är ju att orienten får stå för tillbakablickande och förlegade och barnsliga ideal. Medan väst står för framtidsblickande, frihet, jämlikhet och utveckling och det är väldigt tydligt i Enleveringen.

Hur framställs orientens människor i Enleveringen?
   – Haremsväktaren Osmin är den ende verklige turken och han framställs både naivt och rasistiskt. En stereotyp bild av den råe, brutale utlänningen som jagar västerländska kvinnor. Men istället för att tona ner den bilden, vilket har gjorts i flera uppsättningar, har jag valt att göra den tydlig just för att visa vilken klichébild det är.

Vad tycker du är den största skillnaden mellan att regissera opera och talteater?
   – Jag har ju till största delen regisserat opera och har inte lika stor erfarenhet av talteater. Men den största skillnaden är att i en opera är tiden ägd. Kompositören har bestämt hur lång tiden är, vilket både kan vara en begränsning och en utmaning.
   – Den här uppsättningen utspelar sig en sagovärld som är en blandning mellan 1700-tal och nutid.

Ytterligare en musikal om Greta Garbo i Stockholm

Greta Garbo – the musical blir en riktig storsatsning och producenterna ska enligt Expressen.se sikta på internationell framgång. Vem som ska spela titelrollen är ännu inte bestämt.
   Manuset är skrivet av Warner Brown och regissör blir Scott Faris, som tidigare regisserat bland annat Chicago i Stockholm och Göteborg. Musiken är skriven av Jim Steinman, bland annat känd för sitt samarbete med Meat Loaf på dennes succéalbum Bat out of Hell, men också för rockoperan Dance of the Vampires och som medkompositör till Webber-musikalen Whistle down the wind.

Sommarvärd med hår och humor

Generande hårväxt och häxaktigt beteende är inget en kvinna stoltserar med. Om hon inte är komiker, förstås. Det är sommarvärden Kajsa Ingemarsson och därmed har hon fritt spelrum att driva med det mesta. Kajsa är också manusförfattare och skådespelare. Bland annat har hon medverkat som Fredriks chef Kristin i TV4:s komediserie c/o Segemyhr.
   Kajsa tänker bland annat avslöja varför just hon skulle passa så bra i SVT:s Robinson. Hon kommer också att prata om sina goda sidor av vilka kan nämnas (stark) 3:a i träslöjd och 5:a i hemkunskap.


   Programmet sänds i P1 onsdag 20 juni kl 13.05

Teaterolympiad i Moskva

MOSKVA. Förr var det mer ordning och raka led i paraderna i Moskva. Nu har den latinamerikanska musiken hittat också dit, och då blir det karnevalsyra. I söndags följde stadsborna en brasiliansk sambaskola som med rytmiskt buller och bång och glödande färger förflyttade sig utmed paradgatan Tverskaja.
   I Moskva pågår fram till den 29 juni den tredje teaterolympiaden, vars final ägnas åt gatuteater. Förutom brassarna deltar 30-talet sällskap från världen all.

Dans på trä i Järvsö

Hälsinglands Träteater är Folkteatern Gävleborgs sommarscen i Järvsö, några kilometer söder om
Ljusdal. Den ligger på Stenegård, som också erbjuder supé på restaurangen efter föreställningen.
   Fram till 1930 användes lokalen som vinterladugård och rymde fyrtio nötkreatur, men efter en omfattande renovering byggdes den om till teater.
   I sommar ges föreställningen Dans på trä. Detta är en dansföreställning innehållande tre fristående verk, ett från Per Jonsson och två från Mats Ek.

Per Jonssons sista verk
Den tredelade föreställningen spelas mellan den 22 juni och 8 juli. Den innehåller Rivers of Mercury, Per Jonssons sista och mycket lovordade verk innan hans bortgång; Mats Eks kärleksduett Solo för två, tidigare belönad med en Emmy; och slutligen Sverigepremiären av Appartamente som premiärdansades på Parisoperan förra året och nu bär den försvenskade titeln Lägenhet.
   På scenen kommer vi att se dansarna Ana Laguna, Boaz Cohen, Cecilia Olsen, Cilla Roos, Natelie Ruis, Nina Höglund, Yvan Auzeliy, Dinesh Nayar, Giovanni Bucchieri, Marc Hwang, Dan Johansson
och Mattias Ekhol.
   För musiken står Lars Åkerlund, Johan Söderberg och Jean-Louis Huhta.

Forsatt maktkamp kring festspelen i Bayreuth

Anledningen är att den nuvarande chefen, hennes far Wolfgang Wagner, 81, förklarat att han inte bryr sig om vad styrelsen i den stiftelse som driver festspelen i Bayreuth tycker. Han tänker i enlighet med sitt kontrakt själv bestämma när han slutar. Och dottern anser han inte lämplig som sin efterträdare.
   I styrelsen har festspelens finansiärer majoritet. De är delstaten Bayern, förbundsregeringen och staden Bayreth. De anser att det är dags att byta chef efter 35 år för att undvika konstnärlig stagnation. Därför föreslog de i mars Wolfgang Wagners dotter som ny chef.
   Hon och fadern bröt med varandra 1976 när han lämnade dåvarande hustrun och gifte om sig med sin presschef och sekreterare. Henne ser Wolfgang Wagner som en mer kompetent efterträdare än dottern, som sedan hon lämnade Bayreuth har gjort karriär på egen hand inom operavärlden. För närvarande är hon chef för festspelen i franska Aix-en-Provence.
   Styrelsen har tidigare hotat med att dra in anslagen om Wolfgang Wagner inte vill samarbeta.

Nya regler för cirkusdjur

En av dem säger att djuren ska få röra sig fritt en stund varje dag under turnén, i manegen eller på annat håll. Alla cirkusdjur ska dessutom få sin egen sjukjournal, där man för in eventuella skador och behandling.
   Cirkusarna ska också inspekteras av länsveterinären innan de inleder turnén. Sedan är det kommunerna som sköter tillsynen.
   – Det finns ingen sammanfattande bild av djurhållningen i dag. Cirkusarna kan få besök väldigt ofta eller inte alls. Kommer det in en dålig cirkus så ringer fler kommuner till oss. Man får reda på det ryktesvägen, säger My Sahlman, biträdande chef på Jordbruksverkets djurskyddsenhet.
   Det är sällan de svenska cirkusarna får kritik, oftast rör det sig om utländska cirkusar som är här på besök.
   – Jag ser det väldigt positivt med tanke på att vi inte haft några särskilda bestämmelser, säger Bengt Källquist, direktör på Cirkus Maximum.
   – Rent generellt har det blivit mycket bättre djurhållning på cirkusar i hela Europa de senaste 10-15 åren.
   Bengt Källquist tror att förklaringen till det är både större kunskap och medvetenhet, och något så enkelt som flyttbara elstaket. De har fört med sig att djuren oftare får gå lösa, även om det ibland kan vara svårt att hitta en passande gräsplätt.
   De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 november 2001.

Köpmannen i Steninge slottspark

Köpmannen, som spelas under bar himmel, handlar om hur köpmannen Antonio (spelad av David Wall) lånar pengar av den välbärgade juden Shylock (spelad av Claes Göran Turesson) för att finansiera sitt frieri till kvinnan han älskar. Shylock lånar ut pengarna med förevändningen att få skära ut beloppet i motsvarande mängd kött från Antonios kropp, om denne inte betalar tillbaka lånet i tid.
   Idag är det lätt att häpnas över Shakespeares antisemitiska porträtt av juden, även om Shakespeare skrev pjäsen 1596 och då knappast kunde ha förutspått förintelsen.   

Handlingen förläggs till New York
Regissören Peter Bark har valt att förlägga handlingen till 1920-talets New York i stället för 1500-talets Venedig, som Shakespeares original anvisar.
   – Det är främst av två skäl, dels för att pjäsen handlar om kärlek och pengar och det stämmer bra med börskraschen 1929 och depressionen som följde på den, men också för att lösa problemet med Shylock, säger Peter Bark.
   – Många tycker att den här pjäsen är ospelbar för att den är antisemitisk, men om man tänker sig att Shylock är född i Östeuropa på slutet av 1800-talet och har flytt till New York under orostiden i Europa i början av 1900-talet och om man ser till vad han då kan ha varit med om, kan man kanske förstå hans osympatiska karaktärsdrag bättre.

Klezmermusiker på scen
På scen finns förutom skådespelare och elever från Spegelteaterns skådespelarutbildning även musiker från Klezmerbanden Sabbath hela veckan och Vilda nätter. Musikvalet är viktigt för regissörens tolkning av pjäsen.
   – Judarnas emigration till New York innebar att deras kultur mötte jazz och populärmusik och dagens klezmermusik är en produkt av detta, säger Peter Bark.
   – Musiken hjälper till att ge en positiv bild av judarna.

Danska miljoner till svenska kulturprojekt

UMEÅ. Sammanlagt 2,4 miljoner danska kronor, motsvarande närmare 3 miljoner svenska kronor, går till 26 svenska kulturprojekt. Det beslutade Nordisk kulturfond på sitt möte i Umeå på tisdagen enligt ett pressmeddelande. Totalt delas 11,6 miljoner danska kronor ut till 112 kulturprojekt i Norden.
   Några av de svenska projekten som får pengar är: Medeltidsveckan på Gotland, ABF Göteborgs nOrdiska litteraturstafett och Nordiska barnteaterfestivalen i Södertälje.
   Sammanlagt kom det in 340 ansökningar vilket är en kraftig ökning jämfört med tidigare år.

Eva Rydberg – från barndom till nutid

På 100 sidor har hon samlat minnen från barndom till nutid. Där finns också mängder av bilder, både från familjealbumet och från möten med den internationella artistvärldens stora, som Frank Sinatra och Sammy Davies.
   Utan någon strikt kronologi blir berättelsen en bok om tjejen som var både artist och spätta i tonåren och som utvecklas via rockmusik, Knäppupp-revyer och cirkus till direktör och primadonna på Nils Poppes skapelse Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
   För Eva Rydberg själv har det inneburit många aha-upplevelser att leta fram underlaget till boken i lådor och kartonger och från minnets mest undanskymda vrår.
   – Det har varit både glädje och tårar. Och först nu har jag insett hur vild jag var som barn, säger hon.

Spökskrivare
Hon har inte skrivit boken själv, men intygar att allt som står i den är sant. Hon har berättat sina minnen muntligt och ett lag på fem-sex personer har sedan fått ihop bokmanuset. Ingen av dessa ”spökskrivare” nämns i boken.
   – Det är ingen annan än Eva själv som ska ta åt sig äran. Det är hon som berättar, med hjälp av några medarbetare, säger Carl-Bernhard Ingelsson och Greger Sjögren från Hillesgårds förlag som ger ut boken.
   Behållningen av bokförsäljningen går till en stiftelse som erbjuder hjälp och stöd till handikappade, sjuka och utsatta barn.
   – Jag har alltid varit intresserad av att göra något för att hjälpa andra människor, säger Eva Rydberg.
   Utan syftet att dra in pengar till stiftelsen hade det inte blivit någon memoarbok, menar hon. Men samtidigt utesluter hon inte att det kan bli en bok till.
   – Jag har mycket mer att berätta.

Dramatik á la Dickens

Onsdag 13 juni är det nypremiär för Nicholas Nickleby, Royal Shakespeare Companys legendariska uppsättning från 1982 av Charles Dickens klassiska roman. För regin svarar Trevor Nunn. Nicholas Nickelby sänds som serie i nio delar i SVT med start på onsdag.

Nicholas Nickelby är berättelsen om den unge Nicholas och hans syster Kate som rör sig genom en rad spännande äventyr och platser i 1800-talets England. Det är en resa genom olika samhällsklasser och miljöer, mustigt kryddad med humor och kärlek.
   Genom Nicholas och Kates ögon möter tittarna en mängd färgstarka karaktärer. Här finns bland andra den girige Ralf Nickleby, den grymma rektor Squeers, modisten Fru Mantalini och Herr Crummles burleska teaterkompani. Och så Nicholas bäste vän, Smike, som följer sin kamrat i vått och torrt.
   Charles Dickens (1812 – 1870) skrev Nicholas Nickleby under åren 1838-39. I sitt arbete som journalist började Dickens engagera sig i de sociala missförhållandena som rådde i England under den här tiden. I berättelsen går han bland annat hårt åt
det system av undermåliga privatskolor som fanns för oönskade barn.
   Nicholas Nickleby publicerades, liksom många av Dickens verk, i häften som utkom månadsvis. Dickens blev häftesföljetongens främsta namn och han blev även sin egen häftesutgivare. I vissa fall utkom hans häften parallellt vilket innebar att han åren 1837 och 1838 varje månad skrev följetänger om både Pickwickklubben, Oliver Twist och Nicholas Nickelby.
   Serien har tidigare sänts i Sveriges Television 1982/83.
   För regin svarar Trevor Nunn och i rollerna ses bland andra Roger Rees (som Nicholas Nickelby), Emily Richard, Jane Downs, John Woodvine, Alun Armstrong och David Threlfall.