Nummer

Susanne Ostens uppsättning Gränsen på Unga Klara (Stockholms Stadsteater) i Stockholm, handlar om hur unga flickor begår självmord – något som Edward Derkerts affisch antyder. På fredagen valdes den till ”årets AFFE” – årets bästa teateraffisch – under Teaterdagarna i Hallunda.
   I AFFE-juryn ingick Olof Halldin från Kungliga biblioteket, Carina Länk, grafisk formgivare samt Barbro Olsson, creative director på TV4.
Gränsen-affischen valdes till vinnare bland 70 inskickade bidrag.

Ensemblen vill med pjäsens hjälp undersöka vår kulturs syn på arbete och stimulera till frågor som ”Hur skapar man ett samhälle där ingen känner sig överflödig”? På scenen kommer fem karaktärer att befinna sig. Alla försöker de finna sin väg genom livet, men kampen blir allt hårdare i takt med att sittplatserna i denna ”hela havet stormar”-tillvaro blir färre.
   Aktörs frågar sig om inte industrisamhällets arbetsmoral blivit en ”konsumtionssamhällets aktivitetsmoral”. Vi har blivit livrädda för att inte göra någonting. Medan många känner sig stressade av sin arbetslöshet, känner sig andra sönderstressade av sina jobb. Stress har blivit status – och överallt vibrerar en ensamhetens rädsla för att inte vara behövd…

Lida är historien om ”tantsnuskförfattaren” Paul Sheldon som på sin väg från skrivarlyan i Colorado råkar ut för en snöstorm, vilket resulterar i att han kör av vägen. Svårt skadad i ödemarken, hittas han av en före detta sjuksköterska, Annie Wilkes, som också visar sig vara en stor beundrarinna av Sheldons böcker – och tillika galen. Hon kan inte acceptera att Sheldon låtit romanfiguren Lida dö i senaste boken. Nu vill hon tvinga honom att skriva om slutet – och ändamålet visar sig helga vilka medel som helst…
   I Årsta Teaters version spelas den galna sjuksköterskan av ingen mindre än Inger ”Pippi Långstrump” Nilsson och Författaren av Thomas Olofsson som också har översatt manus både för Riksteaterns och Årsta teaters version.
   Inom parentes kan nämnas att Lida först kom som film (1990). Kathy Bates, som spelade Annie Wilkes, fick en Oscar för sin rolltolkning.

   Efter ett kortare mellanspel på Stockholms Stadsteater arbetade Axel Düberg sedan i närmare 30 år på Dramaten, skriver Sydsvenska Dagbladet.
   Axel Düberg medverkade också filmer och tv-serier. En av hans få osympatiska roller var som våldtäktsman i Ingmar Bergmans Jungfrukällan.
Betydligt bättre framtoning hade han som hamnkapten Nelson i deckarserien Snoken som visats i tv i flera omgångar.
Stor succé gjorde Axel Düberg som Karlsson i Astrid Lindgrens Karlsson på taket. Den verkliga höjdpunkten i karriären var dock när han spelade med i Arthur Millers En handelsresandes död i regi av författaren.
Axel Dübergs närmaste är hustrun Helena Reuterblad och barn.

Denna rubrik är missvisande. För visst känner vi till Siri von Essen och Harriet Bosse – men vem var Frida Uhl? Hon som fick stå modell för Damen i pjäsen Till Damaskus.
   Konsthistorikern och galleristen Monica Strauss har skrivit en bok om Frida Uhl (1872-1943), den kanske mest självständiga och motsägelsefulla av Strindbergs tre hustrur.
   Frida föddes i en intellektuell miljö och växte upp i en paradoxal tid där konstnärerna förespråkade kvinnans rätt till sexualitet, men inte hade någon som helst förståelse för deras vilja till utbildning eller karriär. Hennes far var en av Wiens mest ansedda kritiker och kulturpersonligheter. Han gjorde sin intelligenta dotter till kritiker i Berlin och hyllade moderna idéer inom konsten, men privat var han mycket rädd för att göra något opassande. Men Frida kunde aldrig bry sig om vad som passade eller inte. Å ena sidan var hon kulturjournalist, kritiker, översättare, litterär agent, å andra sidan blev hon ensamstående mor, tablettmissbrukare och hopplös i sina val av älskare.

Förfärliga kärlekshistorier
Det är en minst sagt säregen kvinna och ett sorgligt öde som framträder i Strauss bok. Bara tjugo år gammal, nyss utsluppen från klosterskolan, stöter Frida på den store Strindberg som genast blir förälskad i hennes blandning av oskuld och intellekt. När hon kysser honom genom sitt flor (en scen som dyker upp i Till Damaskus) gör det ett sådant intryck på honom att det leder till både förlovning och äktenskap. Redan på bröllopsnatten när Frida vaknar av att Strindberg har tagit stryptag på henne i tron att hon är Siri von Essen, anar hon att äktenskapet inte kommer att bli helt lätt.
   De levde inte tillsammans särskilt länge och deras relation framstår i Strauss bok som ett tragiskt misstag. Ekonomiska problem förföljde dem – Frida använde pengarna hon fått för bröllopsutstyrseln till att försörja dem båda, medan hon översatte och försökte sälja hans texter till olika förlag.

Pappas flicka
Som öde fascinerar Frida Uhls liv. Hennes kärlekshistorier är förfärliga och förödmjukande. Nästan tvångsmässigt tycks hon dras till män som gör henne illa.
Hon tonar fram som en pappas flicka utan någon självbevarelsedrift som uppfostrats till att beundra de stora männen. Nästan alla hennes kärlekshistorier följer samma mönster: hon möter en missförstådd konstnär, blir förälskad och ägnar sedan all sin energi åt att främja hans karriär. Hennes kärlek blir allt mer obalanserad och kvävande för mannen som till slut, under förnedrande omständigheter, ratar henne.
   I boken finns också de sorgliga bihistorierna om Kerstin – den dotter som Frida och Strindberg fick tillsammans och som tidigt övergavs av dem båda – och om Maria Uhl, Fridas märkliga mor. Hon introducerade Swedenborg för Strindberg och spelade därmed stor roll i hans tematiska utveckling, men konkurrerade också på ett obehagligt sätt med Frida och brevväxlade med Strindberg långt efter det att hans äktenskap med dottern var över.

Egoisten Strindberg
Det är inte ett vidare smickrande porträtt av Strindberg som målas. Han framstår som en hejdlös egoist med än mer hejdlös fåfänga. Han är självdestruktiv och inbilsk, en människa vars prydhet tvingar honom att förkasta de som han åtrår sexuellt. Till synes utan att tveka sviker och överger han de som är beroende av honom och älskar honom – ett av hans offer blir dottern Kerstin.
Det är ingen tvekan om var Monica Strauss lägger sina sympatier. Tyvärr blir det också en av bokens svagheter. Författarens vilja att försvara Frida Uhl gör att boken förlorar något av sin trovärdighet – trots att hon förmodligen inte säger någonting annat än sanningen.

Redan 1978 anställdes han på Dramaten. På senare år har en del svarta rubriker i kvällspressen sorgkantat hans yrkesbana, men vid sidan av dessa har han oförtrutet arbetat vidare på karriären som en av Sveriges mest verksamma skådespelare.
   Hans 59:onde roll på Dramaten blir Conferenciern i musikalen Cabaret som NR.NU återkommer om inför premiären 27 oktober. Därefter följer uppdraget att gestalta snickare Engstrand i Ingmar Bergmans uppsättning av Ibsens Gengångare med premiär den 9 februari 2002.
   Stipendieutdelningen sker årligen på Eugene O’Neills födelsedag den 16 oktober och stipendiet
skall delas ut till ”högt förtjänta artister på Dramaten”.

Första dagen innehöll mer cirkus än utlovat: Fakiren Mahatmas svärdnummer höll på att sluta i vrångstrupen, en utlovad, gratis läskedryck orsakade kravaller och en TV fattade plötsligt eld, allt utanför de ordinarie cirkusnumren.
   Men showen fortsätter som planerat med bland annat jongleringslektioner, akrobatikklasser och cirkusföreställning i skolmatsalen. Det är förstås Cirkus Cirkör som ligger bakom arrangemanget. Rent konkret handlar det om att åka runt till ett antal skolor i Botkyrka kommun med en föreställning som är lika mycket uppvisning som interaktivitet. Uppträdanden sker överallt i skolans publika utrymmen. Under tiden lever cirkuskaravanen och medföljande bandet URGA nomadliv på skolgården. Syftet är att träna och guida barnen i ett kringresande cirkusliv. Hur föreställningen utvecklas beror på barnen.
   Föreställningen som turnerar under perioden 15 – 26 oktober, ingår i Kulturmånaden i Botkyrka kommun under temat ”bygga, bo och leva”.

Standard Selection hade premiär på Dramaten hösten 2000 med bland andra Lil Terselius, Göran Ragnerstam och Gunilla Nyroos i rollerna. Nu går föreställningen ut på turné genom Riksteatern med premiär ikväll, tisdag 16 oktober, på Härnösands teater.
   Under knappt tre timmar får publiken lära känna två familjer där alla inbördes har en märklig relation till den andra.
– Standard Selection är ett försök att fånga sju människoöden och en tidsperiod, från sent 50-tal till tiden kring mordet på Olof Palme.
– Alla sju spelar huvudrollen i sitt eget drama och ger samtidigt olika perspektiv på denna tidsperiod. För en sanning är ju aldrig ett perspektiv, säger Agneta Pleijel i ett pressmeddelande från Riksteatern. Övriga turnéplatser finner du i faktarutan här nedan.

   – Dramat är skrivet direkt för Länsteatern Jämtland-Härjedalen av den prisbelönte ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, säger producenten Inger Zetterström, och det är första gången han skriver ett manus för scenen.
   Den värld som pjäsens ”bästisar”, Amina och Zarah, befinner sig i består bara av killar trots att de tycker att killar är barnsliga idioter som bara tänker på en enda sak. Men när tjejerna träffar Simon får de problem med sin schablonbild och vänskapen sätts på prov…

På scenen möts Roland, ”gammpojken” (ogift man) som bor kvar på gården, och hans bror Henry som kommer på besök från södra Sverige tillsammans med sin särbo Katarina. Och medan Henry har anammat storstadens hets och stress, trivs Roland bäst med lugnet vid sin älgtäljning.
– Bröderna försöker nå varandra men det är svårt, säger producenten Inger Zetterström, de lever i helt skilda världar.
   Pjäsen är inget förutsägbart glesbygdsdrama, hellre en triangelkomedi. Eller med pärlugglans hjälp, en rektangelkomedi.

Det var GöteborgOperans balettchef Anders Hellström som önskade sig en ny uppsättning av William Shakespeares Romeo & Julia som vid detta lag har lockat hundratals konstnärligt verksamma inom såväl teater som film, balett och musikal att ges sin version av verket. Utmaningen gav han till Martino Müller som valt att skapa en blandning av kärlekslyrik och actiondrama i tre akter. Här skildras 1400-talets Verona samt Romeo och Julia genom Müllers egna känslor baserade både på Shakespeares drama och Prokofjevs klassiska tonsättning.
   Fram till världspremiären är den scenografiska miljön hemlig. Dock lovas stor elegans i Shakespeares anda, men i en subtilt vacker nutida version signerad den holländske konstnären Eduard Hermans.

Ikväll, fredag den 12 oktober, har Moomsteatern i Malmö premiär på Cristina Gottfridssons När man får främmad (ja, så heter den, red.anm). Som alltid är fokuset hos Moomsteatern på möten mellan förståndshandikappade och ”normala”. Det blir en komedi som utspelas i en stuga i Norrland, där två förståndshandikappade och två ”normaler” möts. Fördomar om förståndshandikappade och sexualitet blottläggs med mycket humor och allvarlig eftertanke.
   På Rosenlundsteatern i Stockholm har Zebradans än en gång bjudit in Dansgruppen Agnes. Denna gång heter verket Geograferna och handlar om tre geografer som likt Göran Kropp gett sig ut på äventyr i världen med karta och kompass. Geograferna riktar sig till barn från 5 år och premiären är 12 oktober.
   Dans för unga blir det också mycket av på Dansstationen i Malmö där den internationella dansfestivalen Salto pågår, liksom på Skånes Dansteater och Dansescenen i Köpenhamn, till och med 9 november. I helgen kan man se bland annat skånepremiären av Claire Parsons tolkning av Joakim Pirinens Familjen Bra; den danske koreografen Bo Madvigs stycke för Dansescenens Juniorkompani med titeln Prinsessor dör aldrig samt Dansstationens turnékompani som med dansen som uttryck berättar om hur det är att arbeta som dansare. Titeln på verket är Levande livet.

Avgångselever utforskar bingopsykologi
I Göteborg är det urpremiär för Ser åt samma håll, en nyskriven pjäs av Anders Duus som framförs av avgångsstudenterna på Högskolan för Teater, Opera och Musikal. Pjäsen utspelar sig i en bingohall, men när inte bingoutroparen dyker upp måste speldeltagarna mötas i en sanningslek där de tvingas se på varandra och sig själva på ett nytt sätt. Premiären äger rum på Artisten, Teater 1, lördag 13 oktober.
   I Stockholm kan man från och med lördag se Cristina Gottfridssons nya dockpjäs på Långa Näsan, Stockholms stadsteater. Vanfödd kärlek är en vuxenföreställning som ansluter till temat ”Vad gör vi med våra barn?” som Gottfridsson tidigare arbetat med i Gubben, gumman och snuskungen samt Mamman som inte visste… som spelats för barn under förra året och våren 2001. För regin svarar Inger Jalmert-Moritz och dockorna har skapats av Nils Moritz. Vanfödd kärlek är barnförbjuden.
   På lördag är det även premiär hos Länsteatern i Örebro, som sätter upp Staffan Göthes En uppstoppad hund i regi av Finn Poulsen. Denna del av Göthes Cervieng-saga behandlar åren 1955 och framåt. På scen finns 14 personer och två hundar som skildrar ett folkhem i förändring.
   I Norrköping är det premiär hos Teater Cayenne på söndag 14 oktober. Det är andra delen i en tänkt trilogi på temat ”tro, hopp och kärlek”. Hopp – den åttonde dagen är en enmansföreställning med Tobias Almborg i alla roller och den beskrivs som ”en svart komedi i ett sanslöst tempo”. Det handlar om Gud som är trött och vill vila, men blir avbruten och konstaterar att allt kanske inte blev som han tänkt sig.

Medverkar i Spielbergfilmen gör även Tom Cruise. Plattan ifråga är tänkt att heta Blonde from Fargo. Känns det igen? Givetvis är det inspirerat av filmen Fargo där Stormare med galans spelar blonderad och blåst psykopatrånare. Övriga bandmedlemmar är Johnny Griparic och Matt Lang. Till att börja med släpper man en julsingel för att nästa år släppa en hel platta. Allt material är givetvis egenproducerat.

Den trinidadisk-engelske författaren föddes 1932 i Chaguanas nära Port of Spain på Trinidad i en familj av ättlingar till hinduiska invandrare från norra Indien. Farfadern var sockerrörsarbetare, fadern journalist och författare. Vid 18 års ålder begav sig Naipaul till England, där han efter studier vid University College i Oxford blev Bachelor of Arts 1953. Allt sedan dess har han varit bosatt i England (från 70-talet i Wiltshire, nära Stonehenge) men också ägnat mycket tid åt resor i Asien, Afrika och Amerika. Bortsett från ett par år i mitten av 50-talet, då han arbetade för BBC som frilansjournalist, har han helt och hållet ägnat sig åt sitt författarskap.
   Naipauls produktion består till största delen av romaner och noveller men även av dokumentära skildringar. Han är en i hög grad kosmopolitisk författare, något som han själv anser har sin grund i hans rotlöshet: han är olycklig över den kulturella och andliga fattigdomen på Trinidad, han känner sig distanserad från Indien, han är oförmögen att relatera till och känna samhörighet med de traditionella värdena i den forna kolonialmakten England.

Som ni vill ha det handlar om prinsessan Rosalinda som flyr ut i Ardennerskogen efter att ha blivit landsförvisad från sin farbrors hov. Hennes avsikt är att leta rätt på sin pappa och på färden träffar hon ädlingen Orlando med siktet inställt på kärlek. Det hela blir inte mindre komplicerat av att Rosalinda är förklädd till man. Och ännu snårigare blir det när en ung herdinna förälskar sig i Rosalindas manliga alias.
   Sörmlands Musik & Teaters uppsättning kommer framför allt att spelas för skolelever, men även ett par offentliga föreställningar kommer att ges i Gnesta. Regissör är Judith Hollander som står bakom flertalet uppsättningar på Kolhusteatern i Hälleforsnäs och som bland annat har regisserat på Göteborgs Stadsteater och Unga Klara.
   Arrangörer är Gnesta kommun och kulturföreningen i Gnesta.

Flickor utspelar sig i en barnkammare kring sekelskiftet. Samtalet mellan dem som befinner sig där kretsar kring erotiska drömmar och sexuella fantasier. Pjäsen vill sätta fokus på hur lätt det är att vi förblindas av litteratur- och konsthistoriens förskönande bilder när vi ser på kvinnan av idag. Men ensemblen lovar också att riktas blicken framåt i tiden.

I nära två timmar får publiken lära känna en engelsk författare och de personer han möter – bland annat en amerikansk-judisk bosättare, en palestinsk teaterproducent och en israelisk politiker – under en vistelse i Israel/ Palestina, dit han har rest för att försöka förstå. Allting tycks handla om tro och ständigt sätts hans övertygelser på prov.
   Föreställningen har premiär fredag 12 oktober. Författaren spelas av Per Lundström i regi av Gabriel Flores-Jair. Urpremiären ägde rum på Royal Court Theatre 1998.

I höst ger de två premiärer. Först ut är Serenading Louie av Lanford Wilson och i november har Jack & Jill, skriven av pseudonymen Jane Martin, premiär.
   Serenading Louie är ett relationsdrama som handlar om att vakna upp mitt i livet och upptäcka att målen är uppnådda, men att livet håller på att passera revy.
   Publiken får följa två par runt ”några-och-trettio” som känt varandra sedan studietiden. De är extremt välanpassade och just därför saknar de alla den kittlande spänning som ger livet nerv.
   Lanford Wilson är flitigt spelad i sitt hemland. Han har bland annat vunnit det eftertraktade Pulitzerpriset och New York Drama Critic´s Award.
   Premiären äger rum onsdag 10 oktober.

Länk till Teater Playhouse
Teater Playhouse<