Nyårsrevy för alla

En bra revy ska vara lättsmält, träffsäker, lite fräck, orsaka skratt och lättade hjärtan, innehålla musik och ha en hög igenkänningsgrad om man får tro revyaktörerna själva. Bondkomik blandas med aktuella händelser och företeelser.
   Men vad gör man när årets största händelser knappast orsakar skratt eller lättade hjärtan?

Många tar även upp årets hemskheter
Kirunarevyn och Flurkmarksrevyn har valt att inte ta upp händelserna i New York och Afghanistan.
   – Vi pratade om det men det är så tråkigt och hemskt att vi inte visste vad vi skulle göra av det, säger Solveig Johansson från Flurkmarksamatörerna i byn Flurkmark norr om Umeå.
   Kiruna Amatörteaterförening diskuterade det men fick inte in det i den övriga revyn. Däremot föreställer affischen för Revy 2002 – Ny kuling, två kända Kirunahöghus i förfall.
   De flesta revyer har dock valt att ta upp händelserna på ett eller annat sätt.
   – Det speglar ju så mycket i samhället så det kan man inte lämna utanför, säger Piterevyns Åsa Persson som gör en allvarlig sång av ämnet.
   – Det är inte otroligt att vi får besök av Usama bin Ladin, säger Monica Lindgren från Lövångersrevyn, som i år enbart spelas i Skellefteå.

Kommunalråd får en släng av sleven
I den lilla byn Svarttjärn, ständigt fiktiv spelplats för Lövångerrevyn, är spel och dobbel årets röda tråd. Årets titel är Henrys Kasino. Nya anonyma kommunalrådet får sig en släng av sleven, liksom vissa landstingspolitiker.
   Risliamatörerna från byn Risliden i grannkommunen Norsjö driver med förmodade älgjaktsmutor i På iskallt upptåg. Flurkmarksamatörernas Hemkoke riktar mer in sig på företeelser som stavgång, rondeller och koncentration av tjänster i glesbygd där macken har precis allt – utom bensin.
   – Vi gör sällan något politiskt eller religiöst, vi är lite neutrala, säger Solveig Johansson från Flurkmarksamtörerna.

Rutinerade revygäng
De flesta revygäng har många år på nacken. Flurkmarksrevyn startade med en halvtimmes underhållning vid invigningen av byns klubbstuga för sjutton år sedan. Sedan har det fortsatt och växt till nio välfyllda föreställningar.
   Risliamatörernas revy har en liknande starthistoria:
   – Det började med att vi var på Rislidens sportklubbs hippa och dummade oss där, sedan har det bara växt, berättar Tord Lundgren.
   Revyn flyttades till nyår och firar 20-årsjubileum 2003. I takt med att fler människor kommer från Umeå, Lycksele och Skellefteå har fokus förskjutits från det lokala till aktualiteter som berör ett större område. Det är viktigt att man känner igen sig. Men gammpojkarna Oli och Jarni, med autentiska förebilder i byn Risliden, återkommer – även i år.

Gratis opera åt julshoppare

Det är Folkoperan som flyttar ut ur sina lokaler för att ge konserter åt förbipasserande.
   De kommer att framföra en blandad operarepertoar med utdrag ur kända operor.
   Medverkar gör solisterna Olle Persson, Tua Åberg, Michael Weinius, Miriam Treichl, Madeleine Barringer och Maria Höglind. Tillsammans med Folkoperans kör och orkester kommer de att framföra stycken ur Carmen av Bizet, La Traviata av Verdi, Barberaren i Sevilla av Rossini, Figaros Bröllop och Don Giovanni av Mozart.


   Konserterna ges den 27, 28, 29 och 30 december kl 13 och 13.40.

Löneavtal träffat för teateranställda

Överenskommelsen gäller för drygt 3 000 tekniskt, administrativt och konstnärligt verksamma vid teatrarna. Vid varje teater ska parterna lokalt förhandla om en lönehöjningspott på lägst 2,8 procent under de tre avtalsåren.
   ”Det är glädjande att vi för första gången på flera år har kunnat träffa en överenskommelse med teaterinstitutionerna utan konflikt och medling”, säger Teaterförbundets vice ordförande Anna Carlson i ett pressmeddelande.
   Avtalet innebär även att parterna under 2002 ska förhandla om arbetstider och kompetensutveckling.

Miljon till kulturprojekt i Malmö

Andra stora teatersatsningar är Teater Deliriums Oleanna, som får 100 000 kronor och Theatron med 90 000 kronor för den ryska pjäsen Moskva-Frankfurt.
För musikalen Evita i en amatöruppsättning får Tonteatern 60 000 kronor.
Folkuniversitet får 60 000 kronor för en serie öppna samtal på temat Vem äger staden?

Litterär mot betalning

Den skotske författaren Ian Rankin erbjuder plats i sin nya deckare åt ett företag och en privatperson – mot god betalning. Med hjälp av en sorts auktion via e-post får hugade romanfigurer lämna in anbud. Den som betalar mest får platsen i nästa bok. Pengarna lovar han ska gå till välgörande ändamål. Publicitetssugna personer bör dock ha i åtanke att den amerikanska kvinna som en gång tidigare lyckades köpa in sig i en av Rankins böcker fann sig namngiven i rollen som prostituerad.

Dansåret 2001

För varje år som går dansas det allt mer i Sverige och 2001 är inget undantag.
   Under året har tre av landets främsta danspersonligheter stått i fokus. Den legendariska koreografen och dansforskaren Birgit Åkesson avled i början av året. Ivo Cramer, det svenska danslivets grand old man, fyllde åttio år i vår och firade detta med en daggfrisk nyuppsättning av sin största succé – Den förlorade sonen. I september uppmärksammade Dansmuseet Margaretha Åsberg med en retrospektiv utställning. Under samma period gavs Åsbergs banbrytande verk Pyramiderna på Moderna Dansteatern.
   Årets största händelse var Dansbiennalen i Umeå i slutet av mars. Det var första gången en fullständig biennal arrangerades med föreställningar, seminarier och diskussioner. Placeringen i Umeå gjorde att det norrländska danslivet kom i fokus och fick en vitamininjektion genom gästspel som belgiska Ultima Vez.

En månad senare, den 29 april, inträffade Dansens Dag och landet runt visades föreställningar av både professionella och amatörer. Till exempel passade Danscentrum i Stockholm på att fira trettioårsjubileum med ett Dansmaraton som varade hela dygnet. Av de stora institutionerna var det endast Kulturhuset i Stockholm som uppmärksammade dagen.
   Det har varit ett festivalrikt år och först ut var Mårten Spångberg som friskade upp sinnena med sin avantgardistiska Panaceafestival i Stockholm. Dansstationen i Malmö genomförde traditionsenligt sina tre festivaler, en bedrift med tanke på en allt trängre budget. Dansens Hus i Stockholm har under hösten bjudit på en baltisk, en fransk och en italiensk festival.
   I augusti hölls Dance Across Borders på Pusterviksteatern i Göteborg. Denna festival innehöll en föreställning av och med den handikappade tyska dansaren Gerda König. I Sverige är det endast tioårsjubilerande På egna ben, med mentalt funktionshindrade dansare, som bryter ny mark på detta område. Med en rad utsålda föreställningar har de bevisat att dansen behöver alla sorters kroppar.

Under året har Dansstationen i Malmö, Atalante i Göteborg och Moderna Dansteatern i Stockholm samarbetat i Turnéslingan. Därigenom har deras publik fått möjlighet att se dansföreställningar från andra delar av landet och koreografer och dansare har fått möta ny publik.
   I Stockholm har Dansens Hus firat sitt tioårsjubileum med ett rikt och varierat program för alla smakriktningar och Kulturhuset har även i år varit värd för spännande dansföreställningar i det mindre formatet.
   För Dansmuseet inföll årets höjdpunkt när man invigde ett nytt galleri som fördubblade museets utställningsyta. Därtill har man visat inspelad dans, levande dans och gett sina besökare möjlighet att dansa själva.
   Vad gäller de tre stora kompanierna har Göteborgsbaletten gått från klarhet till klarhet. Med sin Romeo och Julia har de dessutom fått höga publiksiffror. Kungliga Baletten har haft ett ojämnt år då medelmåttiga produktioner blandats med fullträffar. Cullbergbaletten har fått två önskningar uppfyllda: Ohad Naharin skapade ett nytt verk, publiksuccén Vara, för dem och Johan Inger accepterade att bli deras nye konstnärlige ledare.

Med något enstaka undantag har de svenska koreograferna varit utestängda från de stora kompanierna. De har däremot varit mycket aktiva på de fria scenerna och i resten av världen. Till exempel fick Efva Lilja det prestigefyllda uppdraget att genomföra en föreställning vid Guggenheim Museet i Bilbao.
   Den svenska dansen sjuder av liv men ett hot mot en fortsatt positiv utveckling är stadsmaktens bristande intresse. Detta problem har i höst uppmärksammats i en proposition till Riksdagen.
   En påminnelse om att fördomarna mot dansen tyvärr finns kvar är mobbingen av de manliga danseleverna på Högalidsskolan i Stockholm. Men att dansen trots detta har många supporters både bland män och kvinnor bevisar publiktillströmningen till sommarens friluftsföreställningar. Det gäller för dansen att nå ut till dessa och andra dansintresserade och här finns det mycket att göra under det kommande året.

Miss Universum och Ettore Scola på Riksteatern

– Det är en stor och glad människa som står här, avslutade tillträdande vd:n Peter Örn sitt öppningstal vid presskonferensen i Hallunda och kompletterade därmed avgående vd:n Thomas Lyreviks presentation av honom som ”en Jättestor människa” (Peter Örn är uppskattningsvis 1.95 lång).
   Stor är uppenbarligen också bredden på Riksteaterns utbud i vår.
   Riks Drama presenterar två urpremiärer. Först Philip Ronnes Den gråtande mannen – om mäns våld mot kvinnor – med premiär i Umeå 25 januari, sedan en nyskriven pjäs av Lars Norén som ska inledas med ett stycke Mozart spelat av en stråkkvartett, Tyst musik heter den och urpremiären äger rum 18 april på Stockholms Stadsteater i regi av Lennart Hjulström. Och så kommer Måsen till Stockholm och Moderna Dansteatern med säsongstart 12 januari, ett måste för alla Stockholmare som ännu inte kunnat se den.
   Riks Gästspels stora trumfkort är turnén av rockmusikalen Rent med start i Linköping 20 januari, ett samarbete med Maximteatern och Proscenia Evenemang. Andra intressanta produktioner i Riks Gästspels ”stall” är Kabaré Kitty med turnépremiär i Alingsås 25 januari samt iscensättningen av Ettore Scolas underbara film En alldeles särskild dag med Kim Andersson och Tomas Bolme i ett samarbete med Scalateatern.
   Unga Riks satsar på en trio nyskrivna pjäser som skildrar flickor, tjejer och unga kvinnor idag. Rädda Ofelia, heter detta projekt där tre unga dramatiker har skrivit texterna med Ingegerd Monthan som mentor.
   Tyst teater inleder vårsäsongen med Åsneskinnet, en sagolik pjäs om prinsessor, kungar, betjänter…och en åsna, en föreställning som riktar sig både till en hörande och döv publik i regi av Bernard Cauchard.
   Och så Cullbergbaletten med premiärstart 16 februari av dansföreställningen 3 koreograferad av blivande konstnärliga ledaren Johan Inger (juli 2003), Stijn Celis och Jirí Kylián.
   Somnar du nu så vaknar du aldrig hade urpremiär i Stockholm 8 december och går nu ut på Sverigeturné, Ät kött och demonstrera mera, heter en spoken word-föreställning signerad poetry slam-mästaren Daniel Boyacioglu , Miss Universum blandar musik, spoken word, dans och politisk agitation av och med konstnären Catti Brandelius. Detta är avslutningsvis några av Riksteaterns yngsta verksamhet, JAM:s, vårföreställningar.


Umeås provokativa kulturchef sparkas

– Uppsägningen grundar sig på en samlad bedömning av Oravskys ledarskap och är inte kopplad till några enstaka händelser, säger kulturnämndens ordförande Marie-Louise Rönnmark (s).
   Droppen som fick bägaren att rinna över för stadens kulturpolitiker var kanske ändå Oravskys programförklaring för nästa år, i förlängningen tänkt att leda Umeå till status som Europas kulturhuvudstad 2007.
   Den censurerades i teaterföreningens tidning och bedömdes som arbetsmaterial. Då kunde mediernas krav på insyn enligt offentlighetsprincipen kringgås.
   Västerbottens-Kuriren kunde ändå publicera utdrag ur programförklaringen. Enligt den vill Oravsky få med sig lokal-tv-kanaler runt om i landet på en drift med TV 4:s Stadskampen. I Oravskys version skulle Umeåbor klä av sig helt nakna i tv och byta kläder med varandra. Smygfilmning skulle pågå utanför socialkontoret. Låtsasturister skulle fråga skolbarn var man kan köpa hasch. Och så vidare.
   Oravsky kommenterar till Västerbottens-Kuriren var då:
– Ska du göra karriär, ska du vara beredd att slicka röv så mycket som möjligt. Jag tycker det är viktigare att ha egna åsikter.
   Han ville på onsdagskvällen dock inte lämna några kommentarer.

Delade åsikter
Åsikterna om den kontroversielle Oravsky hos kultureliten i Umeå går i sär. Han anses som allt från ”en sund fläkt” till både arrogant och nonchalant.
   En enig kulturnämnd meddelade på onsdagskvällen att Oravsky lämnar sitt arbete omedelbart. Enligt anställningsavtalet är han då berättigad till avgångsvederlag – en engångssumma motsvarande två årslöner, närmare bestämt en miljon kronor.
   Tillförordnad kulturchef blir Inger Edebro Sikström, nuvarande bibliotekschef i kommunen.

Oväntat besök i tomteskogen

Årets tema är saknad och längtan och titeln Oväntat besök i tomteskogen. Tomtemor (Helena Anderholm) försvinner plötsligt och tomtefar (Harry Nyman) längtar väldigt mycket efter henne. Plötsligt dyker tomtemors bror från Västanlandet upp i skogen.
Han har ledsnat på att vara tomte och tappat skägget. Inga barn är nöjda med hans julklappar men de rödluvade släktingarna hjälper honom att få tomtevärdigheten – och skägget – åter.

Den värdiga stortallen, julklappsmaskinen och lucköppning med tomtemors återkomst hjälper också till i skapandet av julstämning varje dag kl 14.00 i Luleå stadspark. Men när det är dags för lucka 24 är speltiden kl 12.00. På julafton kl 14.03 finns tomtefar Harry Nyman nämligen direkt i etern för en timmas direktsänd frågestund i P4 Riks där nyfikna barn kan stilla sin vetgirighet om tomtelivet.

Fint besök i mellandagarna

Le Cirque Invisible behärskar onekligen konsten att trollbinda sin publik.
   Den som vill fly från mellandagarnas familjegräl ska utan tvivel ta sig till Orionteatern och njuta av deras cirkusmagi när de för femte gången gästspelar i Stockholm med sin poetiska, nästan helt ordlösa, fantasifulla och originella föreställning. Speldagar är 28 – 31/12, 2- 6/1 samt 8 – 12/1.
   Le Cirque Invisible har tidigare besökt Orionteatern 1994, 1995, 1997 och 1999.

Stolvandalernas man död

Gilbert Bécauds död dominerade på tisdagen de franska radionyheterna, som gång på gång spelade hans mest älskade örhängen. På Internet blockerades flera av Bécauds hemsidor, sedan alltför många försökt ta sig in samtidigt för att läsa om sin idol.

Sista skivan
Trots sin höga ålder och trots att han i flera år lidit av cancer, hade Gilbert Bécaud inte nämnvärt slagit av på takten. 1999 gav han ut en ny skiva och när han dog hade han precis avslutat inspelningen av vad som skulle bli hans allra sista skiva.
   Sångaren och kompositören Gilbert Bécaud kom att bli en av Frankrikes mest uppburna artister under andra halvan av 1900-talet. Han föddes 1927 i södra Frankrike och siktade redan som barn in sig på en karriär som klassiskt skolad pianist. Men så kom han till Paris, började arbeta tillsammans med en annan ung kompositör, Charles Aznavour, fick en del draghjälp av en viss Edith Piaf och så var karriären i gång.

Stolvandalism
I mitten av 50-talet kunde Bécaud för första gången inta den legendariska konsertscenen Olympia i Paris. En skandalomsusad konsert som skulle ge Bécaud smeknamnet ”Herr 100 000 volt”. Det svängde nämligen så till den grad att de 4000 exalterade fansen bokstavligen slet sönder stolarna i salongen.
   Ett drygt 30-tal gånger skulle Bécaud komma att uppträda på favoritscenen Olympia, ständigt iförd sin mörkblå kostym och sin prickiga slips.

Juldramatik för soffpotatisar

Sitter du helst inne och knäpper nötter över jul och nyår? Här kommer några tips på tv- och radioprogram med anknytning till scenkonst, på bekvämt avstånd i soffan eller sängen.

Lördag 22 december
Plácido Domingo sjunger huvudrollen i Othello av Giuseppe Verdi i en inspelning från La Scala-operan i Milano. Klockan 19.30 i P2 och klockan 21.00 visar TV4 hyllade långfilmen Tzatsiki, morsan och polisen med bland andra Alexandra Rapaport som senast sågs i Elektra på Elverket i Stockholm.

Söndag 23 december
Radioteatern ger Din röst i pimpelhålet av Mikael Niemi, Svante Lindqvist och Erik Norberg, en kultiverad utsändning från Ulkojärvi närradio med start 14.03 i P1.

Tisdag 25 december
Historien om Gustav III som son, make och far berättas i Gustav III:s äktenskap, en serie i tre delar med start klockan 20.00 i SvT1. Med Jonas Karlsson som Gustav III, aktuell i En blå apelsin på Dramaten.

Tisdag 25 december
När tv-producenten Birgitta Öhman fick höra att två av Kungliga balettens mest framgångsrika premiärdansöser, Marie Lindqvist och Anna Valev, båda var gravida i precis samma månad, föddes idén att göra ett program om dem. Hon frågade helt enkelt koreografen Örjan Andersson om han ville skapa en dans för de höggravida tu, vilket han sa ja till. 252 dagar fick det heta och resultatet kan du se under vinjetten Gravida ballerinor i SVT2 25 december kl 21.25

Torsdag 27 december
Skådespelaren Björn Gustafson, aktuell i Riksteaterns produktion av Hela sjukan, porträtteras i SVT1 klockan 21.00. För Marianne Moll berättar han om teaterkonsten, skådespelaryrket och om publikens stora betydelse.

Fredag 28 december kl 21.00
Pangbulle heter en ny serie med Robert Gustafsson, Felix Herngren, Sissela Kyle och Kjell Bergqvist. Tillsammans med Peter Apelgren, Fredrik Lindström och tv-tittarna ska de improvisera sketcher. Tittarna skickar in önskemål om innehållet till tv4.se. Sedan är det upp till Pangbulle-ensemblen att förverkliga dessa drömmar och krav. Sänds i TV4 kl 21.00

Fredag 28 december
Dokumentären Zizi, min älskade handlar om den legendariska dansaren Zizi Jeanmarie och koreografen Roland Petit, om deras karriärer och äktenskap. Visas i SvT2 23.30.

Tisdag 1 januari
En man blir benådad från sitt fängelsestraff men finner sig istället fast i ett spel på liv och död. Klockan 21.00 visar SVT1 första delen i dramaserien Taurus med bland andra Cecilia Frode, som nyligen turnerade med enmansföreställningen Ängelen.


Årets flippar och floppar

Årets föreställningar: I Stand Before You naked på Orionteatern och Jag kysste hennes Deodorant på Teater Galeasen

Årets blivande teaterchef: Staffan Valdemar Holm

Årets förluster: Margareta Krook, Viveka Sehldal och Palle Granditzky

Årets Dramatiker: Sarah Kane – äntligen förstådd!

Årets mest kulturpolitiskt korrekta samtalsämne: Robert Wilson

Årets musikal: Kaspar Hauser på Malmö Musikteater

Årets Skådespelare: dött lopp mellan Shanti Roney, Michael Nyqvist och Jonas Karlsson.

Årets deppigaste: Se ovan! Var är tjejerna?

Årets yrkesgrupp: Dramatiker

Årets Regina Lund: Samuel Fröler vill också sjunga

Årets familjeföreställning: Tusen och en natt, både på stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg

Årets parodi: Babben som Titiyo i R.E.A på Hamburger Börs

Årets linslus: Jonas Karlsson

Årets längsta titel: Jag växte upp inbäddad i spenavarm kattsand, älskad bortom allt förnuft av Martina Montelius på Kilen

Årets nykomling: konstnären Katarina Löfströms regidebut Happy Ending Story på Backstage

Årets överkurs: kristendom på Pusterviksteatern

Årets evighetsprojekt: Seg kväll med Lugn på Teater Brunnsgatan fyra som enligt uppgift ska spelas i en hel evighet.

Årets tema: nutidsångest och säkra kort

Årets ”snälla, inte en gång till”: Lorry på Oscars

Årets ”om publiken själv får bestämma”: Piaf på Stockholms Stadsteater

Årets Norén: Det Norske Teatrets gästspel November i regi av Norén på Riksteatern i Hallunda

Årets teaterkompositörer: popmusiker, medlemmar ur Weeping Willows, Cardigans och Teddybears Sthlm står högst i kurs. Tycker Bob Hund inte om teater eller..?

Årets skandal som kom av sig: Censorn på Göteborgs Stadsteater

Årets ångest: Sarah Kane

Årets generationskrig: Thomas Bolme vs Re-Orient

Årets norrbagge: Jon Fosse, med en enväldighet som börjar anta Bergmanska proportioner.

Årets Göteborgare: Dramatikern och regissören Mattias Andersson

Årets groda: Danstidningen som i Svenska Dagbladet säger att de ska använda sitt tidskriftsstöd på 350 000 kr till att satsa på sin hemsida. Konstigt, tycker NR.NU som hört att nättidningar inte får tidskriftsstöd för att det huvudsakligen ska finansiera tryckerikostnader och inget annat.

Årets mest förvirrade: Kan det verkligen vara möjligt att Pistolteatern måste lägga ner?

Årets längsta: Wilsons 3 systrar på Stockholms Stadsteater

Årets klassiker: Svejk i Andra världskriget av Teater Halland

Årets pundartomat: Tova Magnusson Norling i Humorlabbet på SVT.

Årets ”vi kan inte få för mycket av”: Tova Magnusson Norling   

Också några ”årets” från dansvärlden listade av Lena Andrén
Årets dansare: Talia Paz, Cullbergbaletten
Motivation: Frånsett att vara en enastående dansare har hon varit flitigt verksam under året, deltagit i flera spännande produktioner och gett soloföreställningen Watertalk i Vitabergsparken.

Årets koreograf: Efva Lilja.
Motivation: För hennes intensiva och högkvalitativa verksamhet under året då hon har skapat en föreställning vid Guggenheimmuseet, Bilbao samt presenterat en föreställning på Dansens Hus samt gjort flera andra föreställningar och projekt under året.

Årets föreställning: Vara, Ohad Naharin-Cullbergbaletten.
Motoivation: Det mest spännande, nya verk som presenterats av ett svenskt kompani under året. En föreställning som kort sagt ”hade allt”.

Bra skivtips

Julmusik kan vara något av det tjatigaste som finns, speciellt om man envisas med att köra samma platta år ut och år in. Men det finns också mycket nytt och roligt att välja mellan. Förutom de nedan rekommenderade skivorna, talar jag mig gärna varm för Ann Sofie von Otter meets Elvis Costello, Christmas through the Ages med jullåtar från de senaste 800 åren och Anders Widmarks fantastiska jazztappning av Carmen.
Urvalet är inte bara traditionella jullåtar, utan också musik som helt enkelt passar julen.

Tito Beltrán
Amazing Grace
Stundtals så vacker att man nästan får en tår i ögat, stundtals bara glad och skojig. Lucio Dalla, Bach, Lloyd Webber och vanliga svenska jullåtar blandat till en kompott som blir årets bästa julskiva.

Angela Gheorghiv
Mysterium, Sacred Arias
Dessa lugna, vackra låtar framförda av sopran Angela Gheorghiv tillsammans med Romanian National Chamber Choir, skapar det efterlängtade lugn och den värme som hör julen till.

Hildegard von Bingen
11.000 Virgins
Abbedissa Hildegard von Bingen gjorde stordåd på 1100-talet och lever nu vidare genom denna vackra, suggestiva, musik som hon själv skrivit. Den här versionen framförs av amerikanska Anonymous 4.

Christmas goes Baroque
Uppiggande och mycket roliga barockversioner av klassiska jullåtar, så som Stilla Natt och We wish you a Merry Christmas. En ovanlig skiva med udda versioner på de vanligaste jullåtarna.

Our Favorite Things
Tony Bennett, Charlotte Church, Plácido Domingo och Vanessa William framför O Heliga Natt, Jesus från Nasaret och andra julhits på sina sedvanliga vackra, smäktande och precis lagom smöriga manér.

Food, Wine & Song
En glad festskiva med musik från europeiska renässansen framförd av The Orlando Consert. Till skivan medföljer en kokbok av europeiska mästerkockar med mat som passar musiken.

I Juletid
Göteborgs Gosskör
Julens sånger och lekar sjungna så rent och felfritt bara en gosskör kan. Innehåller inte bara många, folkkära jullåtar utan flera sånger från Disneyfilmer.

Kaspar Hauser
Musikalskivan som innehåller det julen innebär; omsorg och närhet. Historien om lille Kaspar med sångare som Rikard Wolff och Tommy Nilsson, ger värme och hopp i vintermörkret.

John Rutter
Music for Christmas
Vanliga versioner av ovanliga jullåtar, inspelat i All Saints Church i London. Fridfullt, vackert och lättillgängligt.

J.S. Bach
Juloratoriet – Eric Ericsons kammarkör
Ett av historiens vackraste musikverk, nu i ny tappning av Eric Ericsons kammarkör och Drottningholm Barockensemble. En vanlig skiva, och ett måste i juletid.

Om du letar efter skivor med stark scenkonstanknytning kan övriga Nummerredaktionen tipsa om Rikard Wolffs och Kari Bremnes nyutgivna platta Decemberbarn (EMI)samt Jan Malmsjös Välkommen till min jul (EMG).

Panelen ser Sagornas hav

I centrum står pojken Haroun, som har en pappa som kan berätta de mest fantastiska historier. Men en dag tröttnar mamman på allt berättande och rymmer med den fantasilöse grannen. Då tystnar pappan. Haroun beslutar sig för att hjälpa honom och beger sig ut på en äventyrlig resa för att hämta vatten från sagornas hav, så att han ska kunna berätta igen. På vägen möter pojken många lustiga figurer; en vattenande, en flytande trädgårdsmästare, en mekanisk härfågel med flera.
   I ett samtal med översättaren och dramaturgen David Tushingham säger Rushdie: ”Jag började tänka på det som om historien hade skrivits för min son i två olika tidsepoker – som flaskpost. När han var en liten pojke i Haruns ålder skulle han läsa boken och njuta som vanligt av sagoformen. Sedan skulle han växa upp och läsa den igen och förstå vad den verkligen handlar om. Det blev en avgörande idé för mig.” (Översättning: Ulf Peter Hallberg).
   Nummer tog med sig de fyra kusinerna Hanna, Andreas, Angelica och Linus, kvällen efter premiären 6 december. Så här tyckte de.

Hanna Persson, 9 år
Vad tyckte du om pjäsen?
– Jag tyckte den var rolig. Handlingen var bra och sedan var det kul med alla effekter och skojiga kläder.

Var det svårt att hänga med?
– Ja, det var vissa svåra ord. Speciellt namnen var krångliga.

Fick du någon favorit bland figurerna?
– Pojken tycker jag spelade jättebra.

Tyckte du den var otäck?
– Ljuden var läskiga ibland, men annars var den inte otäck.

Vad tyckte du om slutet?
– Jag tyckte det var bra med ett lyckligt slut.

Skulle du rekommendera den till dina kompisar?
– Ja, det skulle jag nog.

Angelica Persson, 11 år
Vad tyckte du om pjäsen?
– Jag tyckte att den var sådär. Det var svårt att hänga med i handlingen. Alla konstiga namn gjorde att man lätt blandade ihop de olika figurerna. Och man fick ha tålamod och vänta innan det hände något.

Var det något som du gillade?
– Skådespelarna var duktiga och de hade fina dräkter. Det var också roligt med alla grejor som kom ner från taket.

Fick du någon favorit bland figurerna?
– Jag tyckte mycket om pojken. Han var en jätteduktig skådis. Men det fanns också många andra roliga figurer.

Vad tyckte du om slutet?
– Det var ett ganska bra slut.

Skulle du rekommendera pjäsen?
– Ja, men bara till barn över 10 år. Jag tror inte att yngre kan förstå handlingen.

Linus Persson, 11 år
Vad tyckte du om pjäsen?
– Jag tycker den var bra och rolig. Det var häftigt med alla saker som kom ner från taket.

Var det något du inte gillade?
– Språket var lite svårt ibland.

Fick du någon favorit bland figurerna?
– Det var kul när mamman sjöng i början, då skrattade jag. Annars var det nog den galne busschauffören som var roligast och figurerna med de svarta dräkterna och hattarna.

Tyckte du det blev otäckt någon gång?
– Jag ryckte till av åskljudet.

Vad tyckte du om slutet?
– Det var bra med ett lyckligt slut och härligt med alla blommor och bubblor som kom ner från taket.

Skulle du rekommendera pjäsen?
– Ja.

Andreas Persson, 7 år
Vad tyckte du om pjäsen?
– Den var bra. Det var fina kläder och kul med saker som kom uppifrån.

Vad tyckte du att den handlade om?
– En pojke som drömmer en stor dröm.

Vad det något som fick dig att skratta?
– Ja, när mannen tog ut hjärnan på fågeln. Det såg skojigt ut.

Tycker du att det blev otäckt någon gång?
– Jag blev lite rädd en gång – när bomben exploderade.

Hur var längden – blev det långtråkigt?
– Den var nog lite för lång.

God videojul!

Vad kan göra julen trevligare än en trave videofilmer att njuta av tillsammans med skinkmackan? Här kommer Nummers tips på rullar med teaterkoppling.

Viveka Seldahl, 1944-2001
Ägna julen till att hylla nyligen bortgångna skådespelerskan Viveka Seldahl och hennes många starka filmkaraktärer. Änglagård-filmerna(1992, 1994) är självskrivna förstås, men ta också hem S/Y Glädjen (1989) Juloratoriet (1996), Harry och Sonja (1996) och En sång för Martin (2001) från videobutiken. Att Viveka Seldahl var en stor och mångfasetterad skådespelerska är lyckligtvis dokumenterat på film.

Prins korv under taket, 1999
Hasse Alfredssons, Peter Dalles och Tina Ahlins krogshow i en direktupptagning från restaurang Prinsen i Stockholm. Lättsmält underhållning som kanske passar allra bäst med en grogg och ett glatt sällskap, där samtalsämnena har börjar tryta. För den som riktigt vill frossa i revy finns Hasse & Tages Gula Hund och Svea Hund också….

Vem är rädd för Virginia Woolf, 1966
Den klassiska tolkningen av Edward Albees pjäs där Richard Burton och Elizabeth Taylor spelar det neurotiska äkta paret som drar in sina unga nachspielgäster i sin bittra lek. En själslig rysare. Finns otextad i välsorterade videoaffärer.
Regi: Mike Nichols

En handelsresandes död, 1985
Dustin Hoffman gör en gripande tolkning av Willy Loman och John Malkovich spelar sonen Biff i detta familjedrama av Arthur Miller. Se med dina närstående och passa på att reda upp de egna familjerelationerna innan det är för sent…
Regi: Volker Schlöndorff

Romeo + Julia, 1996
Filmen Baz Luhrmann övade upp sig i innan han smällde till och gjorde nu aktuella Moulin Rouge. Leonardo DiCaprio och Claire Danes gestaltar världshistoriens mest tragiska kärlekspar – denna gång i en modern punkversion, där skjutvapen och biljakter ersätter Shakespeares fäktscener. Filmen sågades av kritikerna, men är fartfylld och bitvis riktigt rolig. Tillåt dig charmas av DiCaprios rynkade ögonbryn såhär i juletid…
Regi: Baz Luhrmann

Timmarna med Rita, 1983
Michael Caine spelar litteraturprofessorn, Julie Walters hans ovanliga elev, som vänder uppochned på tillvaron för honom. Baserad på Willy Russells pjäs. En film att bli glad av.
Regi: Lewis Gilbert

Broadwaybiljetter köps upp av New York

Runt 16 000 biljetter till bland annat Hedda Gabler, Les Miserables och Fantomen på Operan har redan delats ut till välgörenhetsorganisationer och till personer som deltog i räddningsarbetet vid World Trade Center. De resterande biljetterna delas ut till personer som kan visa upp butik- och restaurangkvitton på 500 dollar vid stadens turistkontor. På så sätt ska hjälpen till de nedläggningshotade teatrarna bli en stimulans för stadens vacklande ekonomi.

Sista paret ut

Till följd av uteblivet anslag från Kulturrådet för år 2002, tvingas sedan teatern att stänga igen verksamheten efter 27 år i branschen.
   Sortin från Stockholms teaterarena står alltså Blå tåget för. Tre julkonserter på Torsgatan 41 blir det innan jul. En säck med sött och surt, stort och smått, gammalt och nytt, hårt och mjukt, är bland annat vad som utlovas av ”tomten”.
   Blå Tåget består av Mats G Bengtsson, Tore Berger, Leif Nylén, Torkel Rasmusson, Kjell Westling och Urban Yman. Gruppen har tidigare medverkat på teatern i föreställningen På hal is som gästspelade på teatern i höstas.

Tre frågor till…

Varför vill du sätta upp Crave?
– Jag väljer pjäser mycket utifrån vad som känns bra och här var det titeln som gav mig de rätta känslorna (Crave: Begär, längtan, åtrå, att anropa den högste med flera betydelser. red:s anm.). Sedan är det här en sådan pjäs som kräver att man sätter upp den på grund av sitt viktiga innehåll.

Varför tror du att det dröjt så länge innan våra svenska regissörer vågat ge sig på Kanes texter?
– Det beror nog på att den svenska teatern överlag är oerhört trögfattad. Vi är ju inte ens uppmärksamma på vad våra grannländer har för intressanta dramatiker. Tänk bara på hur länge det dröjde innan vi började spela Jon Fosses pjäser. Det var ju helt nyligen…

Vad handlar Crave om för dig?
Om fyra människor som kräver mycket av livet och kärleken, lite för mycket. Människor som går för långt så att de börjar relationsmissbruka och i andra och tredje led missbruka droger och barn.
– De förvränger kärlekens perspektiv och drivs in i en slags ond cirkel, men till skillnad från hur andra tolkar slutet – som ett kollektivt självmord – har jag valt att se det som en slags befrielse.

   Medregissör har varit kompositören Lars Hansson som bland annat använt sig av bakplåtar och badrumsskåp i jakten på det rätta soundet i föreställningen som enligt honom är just ”plåtljud”.
   Inom parentes kan sägas att för Sarah Kane är musiken ett mycket viktigt inslag – outtalat eller uttalat – i hennes pjäser. I Crave har hon exempelvis givet ett öppet tolkningsförslag att de fyra rösterna kan lyssnas till som fyra olika instrument.

Hans och Greta som julopera

Största utmaningen för Werner Pichler är att alla kan historien.
   – Alla vet vad som ska hända. Barnen går ut i skogen, kommer vilse, häxan försöker äta dem men barnen lurar henne och puttar in henne i ugnen. Så utmaningen för oss är att berätta den på ett sådant sätt som förvånar, säger han på engelska med spår av tysk brytning.
   Pjästexten till bröderna Grimms saga om de två barnen Hans och Greta och den hemska häxan skrevs av Adelheid Wette i Tyskland i slutet av 1800-talet. Hennes barn brukade spela upp pjäser för familjen och vänner. Hon bad sin bror Engelbert Humperdinck, som var kompositör och assistent åt Richard Wagner, att skriva musik till några folksånger som barnen skulle sjunga. Slutresultatet blev en hel opera, med mycket inspiration av Richard Wagner, som kom att bli en av Tysklands mest folkkära. Idag är den en av de starkaste jultraditionerna i Europas alla tysktalande länder, samt i USA.

Operan skiljer sig från originalsagan
Werner Pichler arbetar alltid, eller som oftast, i ett team tillsammans med landsmaninnorna Anne Marie Legenstein och Andrea Hölzl vilka står för scenografi och kostymer. 1996 satte de upp Hans och Greta i Ulm i Tyskland, men likheterna med den de nu sätter ihop är få.
   – Denna är annorlunda. Grunderna är samma men vi har utvecklas och vuxit, samt att de tekniska förutsättningar är andra, säger Pichler utan att vilja gå in på detaljer. Jag vill inte berätta för mycket, utan folk ska se den och själva skapa sin uppfattning.
   Operaversionen skiljer sig också från originalsagan.
   – I operan är modern ledsen och trött och ber barnen om hjälp att gå ut i skogen och plocka bär, inte för att gå vilse och dö, som det är i sagan.
   De har inte gjort några förändringar i text eller musik. Möjligen är tolkningen lite annorlunda och även om historien är välkänd vill Pichler skapa överraskningar, få åskådaren att skratta, att gråta, känna sig provocerad.
   – Det finns mycket tråkig opera. Alla har vi sett tråkig opera. För mig som regissör är den viktigaste regeln att involvera publiken. De ska inte bara titta, utan känna och få med sig något hem, säger Pichler.

”Det är en hemsk story”
Om operan är modern kan Pichler inte svara på.
   – Jag vet inte. Jag vet inte riktigt vad ”modern” är.
   Efter en lång tystnad säger han:
   – Den har inte det traditionella Hans och Greta-utseendet, även om uppsättningen är traditionell.
   Det talas ofta om Hans och Greta i politisk mening, med girighet, hunger, behov av konsumtion och liknande. Men Pichler vill inte koppla sådana värderingar till sin uppsättning.
   – Ibland är politik bra, ibland inte. Jag såg ingen mening att lägga något sådant i denna produktion. Men det finns en del hemska scener i den, det är en hemsk story. Fast med lyckligt slut.
   Om det verkligen är en familjeopera, vilket den utskrivs att vara, är Pichler lite osäker på.
   – Detta var även en fråga som Humperdinck frågade sig. Är den för barn, eller vuxna? Jag tror både och.

Ung och erfaren
Werner Pichler föddes i Wien 1963. Han flyttade till New York som nittonåring och bodde där i nio år, och gjorde ”allt och ingenting”. Bland annat studerade han vid Metropolitan Opera, Alvin Ailey Dance Center, Merce Cunningham School, H.B. Studios samt vid Opernstudio i Zürich, Schweiz, när han återigen flyttade till Europa.
   Han är idag bosatt i Tyskland. Sedan 1995 har han regisserat tolv operor, bland annat Verdis La Traviata i Augsburg och Ulm, och Maria Stuarda av Donizetti.

Premiären direktsänds i P2
Premiären kommer sändas live i P2, till Pichlers både nöje och missnöje.
   – Det är kul. Men i radio ser inte lyssnarna vad som händer. Så det är roligare för sångarna och dirigenten än vad det är för mig. En tv-sändning vore bättre, säger han och skrattar.