Riksteaterns stipendiater 2001

Årets manliga skådespelaren
Blev Henric Holmberg som fick stipendium för sin kongeniala tolkning av rollen som domare i Rannsakningen på Riks Drama, men också som David Hare i Via Dolorosa.
Motivering: ”Henric Holmberg förenar en sällsynt folklig enkelhet med en raffinerad intellektualitet”.

Årets kvinnliga Skådespelare
Till mångas glädje Hulta Jóhannisdottir för att hon spelar så trovärdigt att barnen i Japan och i Centralamerika efter Unga Riks turné med Malla handlar, ropade ”en gång till”.
Motivering: ”för sin unika förmåga att med stor känslomässig begåvning, trovärdigt, ärligt och övertygande kunnat gestalta den lilla människan”.

Årets ”Alltmöjligman”
Kan man kalla Henrik Wallgren.
Motivering: ”för att han axlat rollen som manusförfattare, musikproducent, regissör, scenograf och även en gnutta kostymör i Riks Gästspels succéföreställning Pearl Harbor förra våren”.

Årets dansare
Talia Paz tillhör Cullbergbaletten. Under detta spelår har hon utmärkt sig som drottningen i Törnrosa och i den kvinnliga rollen i Solo för två.
Motivering:”för sin helt unika rörelseförmåga, stora mångsidighet och för sin scennärvaro”.

Årets musiker
Lasse Holmberg prisades för sin musik i ett 15-tal uppsättningar till framförallt Unga Riks och föreställningen Isbränna som spelades hösten 2001.

Årets scenograf
Scenografistipendiet gick till Per A Jonsson.
Motivering: ”en prestigelös, mångsidig, nyfiken och idérik scenograf och en konstnär med stor integritet”.

Årets tekniker
Bland teknikerna belönades Claes Wilkmar och bland den bofasta personalen i Riksteaterhuset i Hallunda prisades Bent Larsen.

Årets lokala arrangör
Blev Sölvesborgs Teaterförening.
Motivering: ”de tänker positivt, agerar positiv, de har roligt när de arbetar tillsammans och har på ett mycket bra sätt fördelat styrelsens arbetsuppgifter mellan sig. År 2001 genomförde de för första gången en premiär, det var föreställningen Lida och den blev mycket lyckad”.

Margaretha Krook hyllas i SVT

I maj förra året avled skådespelerskan Margaretha Krook. Nu hyllas hon med två program i Minnenas Television.

Margaretha Krook föddes i Stockholm 1925. Hon kom att bli en mångsidig artist som gjorde allt ifrån stora roller på Dramaten till margarinreklam med Ernst-Hugo Järegård och revyer med Hasse & Tage.
I det inledande programmet visas teaterpjäsen Frisöndag av Leck Fisher från 1961 där Krook gör ett av sina starka porträtt. Hon spelar hemmafrun som får nog och lämnar hemmet, då först reagerar omgivningen. Gustaf Molander har regisserat. Gäst hos Arne Weise är före detta tv-teaterchefen Lars Löfgren. Han ger oss en inblick i tv-teaterns ensemble på 1960-talet, vilken Margaretha Krook var en del av.
   I den andra delen får vi se ett helt avsnitt av Estrad från 1967, med bland annat sketchen Skattkammarön som blivit vald till Sveriges populäraste sketch.
   Det första programmet sänds i SVT1 lördagen 12 januari klockan 20.00, det andra visas lördagen den 21 januari, samma tid och kanal.

Livsfarlig föreställning om talibanvåld

Sedan kom talibanerna till makten och då riskerade man dödsstraff om man spelade teater. Ett par hundra tappra satte sig nu bland skräpet i vad som en gång var en salong och såg en pjäs om talibanernas våld, följd av traditionell sång och musik.

Persbrandt och Bonnevie till Berlin

Filmen är ett triangeldrama, där den danske skådespelaren Kim Bodnia spelar den tredje huvudrollen, och spelades in i Sverige under sommaren 2000. Den fick premiär i Norge i höstas och går upp i Sverige i april eller i maj. Vid filmfestivalen i Berlin, som börjar den 6 februari, visas filmen utom tävlan, men inom den officiella sektion som heter Panorama.

Dramatens Maria Stuart till New York

Fem föreställningar ska spelas mellan den 12 och 16 juni. Lena Endre och Pernilla August spelar huvudrollerna i denna Dramatenföreställning som blir det tionde gästspelet på BAM för en Bergmanuppsättning.
   BAM har blivit en framstående presentatör av svensk kultur i och med ett flertal uppsättningar av även andra svenska regissörer.

Improvisationsfestival på Dansstationen och Dansescenen

– Det är dansare som i 20-40 år arbetat runt om i världen och är vad man kan kalla för världsmedborgare. De är också förgrundsgestalter för kommande generationer av dansare, säger Lars Eidevall, konstnärlig ledare på dansstationen.
   Sammanlagt fem dansare medverkar i festivalen, som pågår den 14-19 januari på Dansstationen i Malmö och Dansescenen i Köpenhamn.
   Utöver de två inledande amerikanska dansartisterna kommer David Zambrano från Venezuela, engelsmannen Julyen Hamilton och Alessandro Certini från Italien ge en uppvisning i konsten att improvisera.
– Improvisation handlar mycket om att fatta beslut i nuet och att vara närvarande. Och dans handlar mycket om närvaro. Är en dansare riktigt bra ska publiken känna att de är med om att påverka utvecklingen av föreställningen, säger Eidevall.

Waits och Wilson åter till Köpenhamn

Chefen för teatern Kaleidoskop, Martin Tulinius, som lär vara den man som står bakom den nya produktionen, vill varken bekräfta eller dementera Politikens uppgifter, men de rykten som florerar om Wilson och Waits återkomst är lite väl exakta för att det bara ska kunna röra sig om skvaller.
   Enligt detta ska den nya produktionen heta The White Town och handla om den danske arkitekten Arne Jacobsens liv (1902-1971). Ett något märkligt tema för en pjäs, kan man tycka – om det inte vore så att 2002 skulle sammanfalla med att det är 100 år sedan Jacobsen föddes, skulle det vara svårt at tro att någon skulle komma på tanken att göra en sådan uppsättning.
   Rykten som Politiken fått ta del av antyder vidare att föreställningen kommer att spelas på Bellevue Teatern i Klampenborg utanför Köpenhamn. Teaterbyggnaden är ett hus som Arne Jacobsen ritade i mitten av 30-talet.
   Premiär lär det bli i oktober 2002. Då kommer man kunna se Arne Jacobsen spelas av en kvinna. Vem denna kvinnliga skådespelare är dock ännu okänt.

Martin Kellerman ”Månadens Stockholmare”

Utnämningen Månadens Stockholmare för januari 20002 motiverar webbredaktionens Karin Hedman med följande kommentar.
– Pjäsen Rocky är ju så BRA! Det tyckte alla i redaktionen så valet var inte så svårt.
   Rocky har gått som serie i bland annat Metro, Mad, 91:an, Kamratposten och Aftonbladet Puls. Pjäs blev den år 2000 med Martin Kellerman själv som debuterande regissör ”coachad” av mer erfarna Maria Blom och med Polki Nordström i titelrollen.
   Sverigeturnén resulterade i rena rockstjärne-hysterin med långa köer till biljettluckan dagar innan föreställningen ägde rum.
   Martin Kellermans nöjestips till Stockholmsbesökare på Webbplatsen www.stockholm.se lyder som följande:
– Om man inte är van att gå på teater rekommenderar jag Stadsteaterns Backstage och se något där (Rocky som teater gick exempelvis där). Den scenen är bättre och roligare än andra, det finns bar, det är fester och klubbar och det är samma människor som går på teatern och på festerna.
   Tidigare Månadens Stockholmare med teateranknytning är Suzanne Reuter som fick titeln i oktober 2001.


Videointervju med Elisabet Carlsson

Hennes scendebut skedde vid 8 års ålder i form en relativt okonventionell gestaltning.
– Min första roll var som koarsel. Vi gjorde sketcher som var hämtade ur lokalrevyerna, så det var ju vuxenskämt. Min kompis var inseminatör och så var det en bonde med som trodde att inseminatören skulle… göra det med kossan. Det var skämtet och det förstod ju såklart alla i publiken, som var bönder. Men vi förstod nog inte riktigt själva utan var glada att alla skrattade och att vi fick visa upp oss.
   Elisabet Carlssons teaterintresse väcktes alltså mycket tidigt. Hon berättar hur teater för henne blev allt man inte fick göra som liten flicka.
– När jag var liten hade vi cirkus i källaren och när vi flyttade till farfars gård utanför Växjö skulle jag välja en fritidsaktivitet, då blev det barnteater. Jag fick vara högljudd och synas, vara äcklig och rolig. Där behövde man inte vara tyst, snäll och duktig utan man fick vara allt annat.

Rollerna drar
När det var dags för henne att välja gymnasielinje kom hon både in på teknisk linje och på den då nystartade teaterlinjen i Växjö. Hon valde teatern.
Elisabet fortsatte att utbilda sig på Teaterhögskolan i Stockholm och därefter fick hon, nästan lite oförskämt, snabbt en fast anställning på Gävle folkteater. Där blev hon kvar i sju år men sa upp sig från tryggheten för att få en paus och distans till det hon höll på med.
   Men så värst lång paus fick hon inte, utan Elisabet engagerades strax av Orionteatern i Stockholm, där hon medverkade i Henning Mankells … och sanden ropar… i regi av Peter Oskarson. Därpå följde en huvudroll i Sofia Fredéns Hand i hand på Backstage, också i Stockholm, och efter detta fick hon för första gången erbjudanden om provfilmningar. Så fick hon titelrollen i SVT:s thriller Kvinna med födelsemärke, som sändes våren 2001 och bygger på Håkan Nessers deckare med samma namn.

Ett grädden på moset-projekt
Parallellt med tv-inspelningen började Elisabet, tillsammans med vännerna Annika Olsson och Lotta Östlin-Stenshäll som hon lärt känna under tiden i Gävle, att skapa Kabaré Kitty. I det projektet har de gjort precis allt själva. Även om det har krävt ett enormt engagemang och att de fick satsa sin privata ekonomi i projektet, strålar Elisabet när hon talar om det.
– Kabaré Kitty är något av ett lyxprojekt eftersom jag har fått göra den med mina vänner och att det har gått bra. Vi började med väldigt låga ambitioner, för att slippa hoppa på prestationståget.
   Ämnena i Kabaré Kitty har mycket att göra med hur det är att befinna sig i mitten av livet, det vill säga där Elisabet, Lotta och Annika själva befinner sig, men det är inte en enhetlig story man får följa.
– Det visade sig att vi hade helt olika saker vi ville berätta, vi har olika erfarenheter av livet fast vi är i samma ålder. Men det vi talar om gemensamt är frustrationen över att aldrig bli riktigt nöjd, hur ska man kunna leva upp till alla krav? Och man kan ju aldrig veta hur livet kommer att bli, plötsligt kanske någon dör och då förändras allt.

Olika nummer
Kabaré Kitty, som hade urpremiär på Orionteaterns vind senhösten 2000, har just en kabaréform och utgörs av en rad olika nummer. Elisabet har skrivit musiken och sångtexterna och på scen spelar hon på ett dragspel som inköptes under en a-kasseperiod som gick stadigt i moll.
   Som ett återkommande bollplank i föreställningen står flickbokshjälten Kitty Drew och där finns också citerade utdrag ur Kittyböcker, men Kitty själv finns inte med på scenen.
– Det handlar mycket om lyckomyten och myten om kärnfamiljen, vilka bilder som går att leva upp till och det är där Kitty kommer in. Hon är ju så duktig och modig och aldrig rädd.
– Vi snackar skit om henne, försöker smutsa ner henne och man kan skylla på henne om något gått fel, men kan också ta hjälp av henne och säga: ”Jag vill också vara sådär stark och rak som hon är”.

Från bibliotekarie till kloakråtta
I Kjell Sundvalls nya film Grabben i graven bredvid gör Elisabet huvudrollen mot Michael Nyqvist och de spelar ett ganska omaka kärlekspar. Hon är en bibliotekarie från stan och han är en mjölkbonde.
– Det blev ombytta roller eftersom Micke är från stan och jag är uppväxt på landet, så han var lite spänd inför kossorna. Men han ser helt cool ut i filmen.
   Elisabet beskriver filmen som en romantisk komedi. Bonden och bibliotekarien drabbas av en passion, men hon har ett starkt kontrollbehov och är osäker på om hon kan släppa in den här ”bondtölpen” i sitt liv.
– Hon har svårt att ta emot kärleken när den kommer, hon försöker kontrollera, men klarar det inte och därför blir det väldigt komiskt.
Kabaré Kitty-kollegorna Annika Olsson och Lotta Östlin-Stenshäll medverkar också i filmen. Annika spelar bästa kompis och Lotta spelar rival till bibliotekarien Desiré.
   Grabben i graven bredvid går upp på de svenska biograferna i månadsskiftet juli/augusti och redan i december är Elisabet aktuell igen. I 2002 års tv-julkalender kommer hon att spela en elak kloakråtta. Manus är inte helt färdigt, det skrivs av Carina Dahl, och inspelningarna börjar samtidigt som Elisabet åker ut på Sverigeturné med Kabaré Kitty.

Ökat stöd till Folkoperan i Stockholm

”Folkoperan bedriver en mycket uppskattad verksamhet med hög kvalitet. Nu får den ett extra stöd för att kunna fortsätta verksamheten på samma höga nivå”, skriver kulturborgarrådet Birgitta Rydell (fp) i ett pressmeddelande.
   Under hösten har Folkoperan satt upp två nyskrivna operor, varav den ena riktar sig till en yngre publik. Det är en viktig kulturgärning som bidrar till att utveckla operakonsten, fortsätter Rydell.
   Förutom Folkoperan har också Boulevardteatern och Barnens underjordiska scen beviljats ett extra anslag på 80 000 respektive 50 000 kronor.

Årets Guldbagge-nomineringar

Många gissar att Viveka Seldahl, som avled förra året, får en postum guldbagge för sin roll i En sång för Martin.
   Bland bedömarna verkar också de flesta vara överens om att 2001 var ett normalår för svensk film, en bra bit ifrån föregående års topp. En del tycker att det var klart sämre och Filminstitutets vd Åse Kleveland betecknar det som ett mellanår.
– Det är ett år som står i skuggan av 2000, som var ett extraordinärt filmår med 38 premiärer. Det var också ett år där många filmer fick en stark profilering utomlands, säger hon.
   Det finns inga större överraskningar bland den stora guldbaggejuryns nomineringar, åtminstone inte i de tunga prisklasserna. Leva livet och En sång för Martin finns med i de flesta klasserna och båda är nominerade för Bästa film och Bästa regi. Jan Troells Så vit som en snö är den tredje filmen i de klasserna.

Tre starka filmer
– Juryn har varit entydig och det är tre oerhört starka filmer som lyfts fram, sammanfattar Åse Kleveland.
   Bland filmskribenterna går åsikterna som vanligt isär.
– Jag är inte så förtjust i Leva livet så jag skulle högst gett den en nominering. De flesta tycker väl att En sång för Martin var ganska given för sina nomineringar och kanske Troell också. Men jag saknar Hem ljuva hem som var en väldigt stark och omskakande film men som obegripligt nog inte fick en enda nominering, säger Jan-Olof Andersson på Aftonbladet.
   Priset för bästa manliga huvudroll står med största sannolikhet mellan Kjell Bergqvist för hans roll som Leif i Leva Livet och Sven Wollter i En sång för Martin.
Viveka Seldahl, som avled i cancer i höstas, kan mycket väl få en postum guldbagge, något som bara hänt vid något enstaka tillfälle tidigare.
   Guldbaggarna delas ut på Filmgalan den 28 januari som i år hålls i Göteborg med anledning av att stadens filmfestival firar 25-årsjubileum.

Montserrat Caballé åter till operan

Caballé är i dag 68 år gammal, men hon ”pensionerade” sig av hälsoskäl redan för tio år sedan. Efter det har hon bara gjort ett fåtal framträdanden, bland dem ett tillsammans med den nu döda Queens-stjärnan Freddie Mercury.
   Hon gjorde sin debut på Liceu-operan den 7 januari 1962.

Trettonhelgens teater i tv och radio

Så var det dags för Trettonhelgen. Med tanke på all snö som sätter stopp för det mesta i trafikväg, kan det vara klokt att avnjuta scenkonstens utbud hemifrån. Liksom inför julhelgen ger vi dig därför några bra tips på vad tv- och radiokanalerna ger för program som kan intressera teaterfantasten.

Fredag 4 januari
Redan ikväll kan man knäppa på tv:n och se klassiska höjdarnummer i form av Povel Ramels Knäppupprevy från 1963. Dax igen heter denna andra del av revyn där Ramel bland annat framför Liten turistflamenco, visan om Mallorcaresenären som längtar hem. Brita Borg sjunger sitt paradnummer Die Borg och paret Birgitta Andersson/Martin Ljung gestaltar Therese och Reinhold.
Sänds i SVT 2 kl 18.15

Fredag 4 januari
Den som har tillgång till TV3 kan mitt i natten se det amerikanska dramat Vita nätter från 1985, om en avhoppad rysk dansare som tvingas återvända till sitt forna hemland. I rollerna syns bland andra den verklige dansaren Mikhail Baryshnikov samt även Isabella Rossellini.
Sänds i TV3 kl 02.40

Fredag 4 januari
Den något sega starten av nya humorprogrammet Pangbulle får en andra chans med del 2. Programledare är Fredrik Lindström och sketcherna framförs av bland andra Robert Gustavsson, Felix Herngren och Sissela Kyle. Undertecknad var inte särskilt imponerad av premiäravsnittet förra veckan. Män i sås? Njae. Kladdigt? Ja. Pösig bulle? Den enda som pöser är tyvärr Fredrik Lindström.
Sänds i TV4 kl 21.00

Lördag 5 januari
Cirkus Maximum heter ett svenskt underhållningsprogram från 2001. Se bland annat en elefant som väger åtta ton och prisbelönade clowner.
Sänds i TV4 kl 19.00

Lördag 5 januari
På trettondagsafton sänds Kärlek och lavemang – ett lustspel bland piller och pulver med bland andra Eva Rydberg, Linus Wahlgen och Pernilla Wahlgren i rollerna. Molières Den inbillade sjuke ligger till grund för uppsättningen som spelades på Fredriksdals Friluftsteater sommaren 2001.
Sänds i SVT 1 kl 21.00

Lördag 5 januari
Samma kväll ger Radioteatern Homofiler kan inte vissla av Staffan Göthe. Här möter lyssnaren en fotbollslegend som återvänder till sin hembygd, men mötet med dottern och dotterdottern blir inte riktigt som han tänkt sig.
Sänds i P1 kl 20.00

Lördag 5 januari
I Foajé – Radioteaterns månadsmagasin – kan man bland annat höra vad den amerikanske dramatikern Wallace Shawn har att säga om sin pjäs De närmast sörjande.
Sänds i P1 kl 19.30

Söndag 6 januari
Beundrare av allt som Jonas Gardell tar sig för ska knäppa på SVT 2 på söndag. Under vinjetten ”Sverigereportaget” sänds en dokumentär där Jonas reser till Adak, en by med 170 invånare i Västerbottens inland, där man varje sommar arrangerar en filmfestival i den K-märkta Sagabiografen.
Sänds i SVT 2 kl 18.15

Söndag 6 januari
Samma kväll och i samma kanal sänds tv-överföringen av succépjäsen Sårskorpor som spelades på Stockholm Stadsteater Backstage år 2000 (se separat medianotis i NR.NU).
Sänds i SVT 2 kl 21.15

Söndag 6 januari
Avslutningsvis ytterligare en radiopjäs. Sjätte akten, heter den. Det är Jonas Autio som har skrivit en pjäs om klasskillnad och dålig självkänsla, synlig och kännbar som ett tuggummi fastkletat i pannan.
Sänds i P1 kl 14.03

Trevlig Trettonhelg önskar Nummerredaktionen

Reservoir dogs som pjäs

I filmversionen möter man en proffsig liga bestående av hårda män som precis har misslyckats med en stor kupp. En insider misstänks. Men vem av dem är det? Hysteri utbryter vid mötesplatsen efter rånet. Vad som skildras – i motsats till hur många våldsfilmer gör det – är inte kuppen i sig utan det som händer efter kuppen. Det mesta är totalt oförutsägbart liksom i Tarantinos andra världsberömda filmer som Pulp Fiction där det dramaturgiska händelseförloppet helt satts ur funktion så att scener som skulle komma sist exempelvis kommer mitt i filmen.
   Hur Unga Folkteatern väljer att tolka Reservoir Dogs – Hundarna som scenversionen heter – är i skrivandes stund oklart, men bekräftas kan att uppsättningen sker i samarbete med Göteborgs Filmfestival och att premiären äger rum på Folkteaterns caféscen 26 januari. Regissör är Jonas Eriksson.

Salonen hyllar den bärbara datorn

Han kommer också att leda framförandet av verk komponerade av hans egna favoritkompositörer, bland dem Stravinsky. Festivalen börjar den första mars.
   Sedan mitten av 90-talet är komposition åter ett viktigt inslag i den resande dirigenten Salonens liv.
– I min dator kan jag bära med mig materialet till ett helt orkesterverk och komponera ombord på flyget. De handskrivna partituren utgjorde en bunt på tio kilo och den kunde man ju inte bära med sig, säger han.

Häng i baren och spana in dansare

Inför vårens program är ensemblen i Skånes Dansteater fullt bemannad igen.
   De fjorton dansarna är ivriga att få sparka loss, fötterna trampar och kropparna rycker när de presenteras för media uppradade på hemmascenen Verkstan i Malmö musikteaters hus.
   Jobben är eftertraktade. De sju nya dansarna valdes ut i höstas bland 200 sökande.
– Jag har letat efter personligheter med stark utstrålning, teknik och mod, säger Marie Brolin-Tani, teaterns konstnärliga ledare.
Hon hittade ungraren Zsolt Garzó, sydafrikanska Belinda Nusser och Melody Putu, Lidia Wos och bara 21-åriga Agata Zajac från Polen. Svenska Patrick Bragdell och Sara Åhman är två som återvänder till ensemblen efter att ha frilansat under året som gått.

Öppnare teater
Dansarna själva säger att de lockats till Malmö av spännande koreografer och känslan av att jobba i en ensemble som inte skiljs åt efter slutfört projekt.
   Lunchdansen Hemligheter på vägen bygger på Tomas Tranströmers dikter till så blandad musik som Ravels Boléro och Gershwins Summertime framförda av husbandets dragspel, piano, trummor, bas och saxofon.
   Det är på Marie Brolin-Tanis önskemål som teatern öppnat sig mer via lunchdansen och de repetitioner som tre kvällar hålls inför publik och bardisk. Dansarna repeterar då Sjostakovitj möter Hugo Alfvén, en helaftonsföreställning med premiär på Storan i april.
Brolin-Tani har grunnat på sina idéer under arton år som ledare för ett modernt balettkompani i danska Århus. Till Malmö och dansteatern kom hon i somras.

Goda år
Skånes Dansteater hade 25 anställda dansare innan en ekonomisk kris slog klorna i Malmös kulturkoncern för fyra år sedan. En period fanns det inte pengar ens till att besätta de fjorton tjänster som blev kvar och ensemblen krymptes till sju.
– Dansarjobbet är oerhört krävande rent fysiskt. Med 25 dansare skulle varje individ få chans till mer vila, vi skulle också kunna spela två föreställningar och dessutom slippa ställa in om någon skadas eftersom vi lättare kunde hitta ersättare, säger Brolin-Tani.
   Hon säger att hon hoppas på några riktigt goda år framöver. År som övertygar politikerna om att Skånes Dansteater är en angelägenhet för hela Sverige och får dem att glädjesteppande öppna plånboken.
– Vi är en av bara de fyra-fem balettensembler som finns kvar i landet i dag, säger Brolin-Tani.

Oscarsvinnaren Eileen Heckart död

Samma år hann hon med Miracle in the Rain, Gatans kung och Bus Stop mot bland andra Marilyn Monroe. 1958 kom Dagar av hetta och 1967 Förbjuden ingång.
   I Hollywood fortsatte Heckart i rollfacket kraftfulla och röststarka kvinnor, så framgångsrikt att hon belönades med en Oscar 1972 för sin roll i Milton Katselas Fri som fjärilen.
   Heckart nöjde sig inte med Hollywoodkarriären utan fortsatte till tv vilket gav henne två Tonyutmärkelser för roller och en Tony för hennes livsgärning. För tv gjorde hon bland annat presidenthustrun Eleanor Roosevelt i Backstairs at the White House.
   Eileen Heckart gestaltade också Eleanor Roosevelt i pjäsen Eleanor.
   Heckart avled i cancer på nyårsafton 2001.

Mycket scenkonst när Stockholm fyller 750 år

Egentligen är det ingen som är riktigt säker på att Stockholm verkligen fyller 750 år i år. Någon officiell födelsedag finns inte.
– Men första gången som namnet Stockholm finns skrivet är år 1252 och det var av Birger Jarl. Alla är överens om att staden började byggas vid den tiden, säger Berit Svedberg till TT.
I vanliga fall är hon förvaltningschef för Stadsmuseet i Stockholm, men nu har hon också utsetts till generalsekreterare i jubileumsstaben och är den som håller i trådarna till jättekalaset som ska firas mellan den 1 och 8 juni.
– Vi vill lyfta fram sådant som vi är stolta över i Stockholm. Det kan vara allt ifrån musik till ångbåtar.

Teater och dans
Hela programmet för veckan är inte spikat, men det kommer hända en hel del på en rad festplatser runt om i Stockholm.
   – Allt invigs den 1 juni då vi bjuder in till allmän dans. Hela Stadshuset ska förvandlas till ett danspalats, berättar en entusiastisk Berit Svedberg.
På borggården ska ett teaterstycke, i regi av Philip Zandén och skrivet av Fredrik Lindström, spelas.
– Det finns inget namn på det ännu, men det blir ett spektakel. Ett skådespel där man gör nerslag i Stockholms historia från Birger Jarls tid fram till nutid.
Berit Svedberg slår också ett slag för Ragnarök. En daglig uppvisning i vad som kallas ”historik, musik och pyroteknik”.
Ett dagfyrverkeri skjuts upp från en pråm i Norrström medan musikunderhållningen kommer från en scen i Kungsträdgården.
Varje dag blir det ett nytt tema på Ragnarök.
– Det kan handla om krig och fred, idrott eller erotik och romantik, allt kopplat till Stockholm och dess historia.

Inget reapris
Den 8 juni kulminerar firandet med avslutningar på alla scener. Dessutom hålls en stor jubileumsbankett i Stadshuset.
Prislappen för hela kalaset är inte fastställd ännu, men det finns ett tak.
– Vi har fått 48 miljoner kronor i garantier av Stockholm stad och ytterligare 10 miljoner av sponsorer. Mer än så kommer det inte att kosta, säger Berit Svedberg.
Redan under våren tjuvstartar firandet med bland annat flera utställningar kopplade till Stockholm.
– Man ska bygga upp något under våren som sedan blir ett crescendo under den här veckan, säger Berit Svedberg.

Sårskorpor i tv-rutan

Ett marsvin bland grovsoporna, en taklampa som faller ner, en blomkruka som landar mitt i patiensen. Sårskorpor är en saga om överraskningar. Nu visas Maria Bloms hyllade pjäs på tv.

Sen levde de lyckliga i alla sina dagar. Så ska kärlekssagor sluta, med mysiga hemmakvällar, långa svamppromenader och sällskapsspel. Men hon gillar inte svamp, han tycker inte om att förlora och så blir hemmakvällarna tråkiga. Ändå fortsätter vi att vänta på kärlek. Men mitt i väntan kan livet överraska och ensamheten ta slut på oväntade sätt.
   Sårskorpor gick för fulla hus på Backstage på Stockholms Stadsteater år 2000. I rollerna syns bland andra Jonas Karlsson, Tintin Anderzon och Paula McManus.
   Manusförfattaren och regissören Maria Blom har tidigare lyckats charma både publik och kritiker med föreställningar som Dr Kokos kärlekslaboratorium, Rabarbers och Kvadd. Hennes senaste pjäs Masjävlar spelas nu på Dalateatern i Falun och kommer även att turnera med start i Stockholm 15 januari.
   Programmet sänds i SVT2 söndag 6 januari kl 21.15.

Teaterårsboken 2000

Det var väldigt mycket Strindberg på Radioteatern förra året. Och Teaterhögskolan i Luleå hade sin första avgångsklass. Dessutom fick teaterkollektivet Rex minskade anslag från 250 000 till 100 000.

Svenskt teaterliv har sedan 1982 sammanfattats av Teaterårsboken som ges ut av Riksteatern. I år är utgåvan något förändrad – den inbundna boken har fått ge vika för papperspärmar, personalen har minskats och besparingskraven har också lett till att den trycks på print-on-demand (det vill säga vid efterfrågan). Men glädjande nog ser inte nedskärningarna ut att ha påverkat innehållet, Teaterårsboken tycks fortfarande täcka det mesta av teatersverige. Här kan man läsa om vilka uppsättningar som har gjorts, vilka gästspel som förekommit, vilken dramatik som har publicerats och vilka teatermänniskor som har avlidit. Teaterårsboken griper också över dans, teve- och radiodramatik, och informerar dessutom om hur stora (eller små) bidrag teatrarna runtom i Sverige har erhållit.

Teaterns rätta väg
Teaterårsboken inleds i år med tre artiklar som var och en försöker sammanfatta dagsläget för teatern, och även sia om kommande trender och kanske till och med nya riktningar inom teatern. Åsikterna om teaterns ”rätta” väg är slående olika. Den enda samstämmigheten ligger sorgligt nog i att ingen egentligen tycks tro på teaterns intellektuella kapacitet i Sverige, och möjligheten att föra djupa, angelägna samtal. Den som ändå mest tror på ett slags dialog är kritikern Lars Ring, som pekar på hur verkligheten tog sig in på scenen genom uppsättningar som 7:3, Rannsakningen eller Om detta är en människa. Det dokumentära, säger Ring, är teaterns räddning i en tid som blir allt mer fiktionaliserad. Scenen som spelplats för politiska ställningstaganden och existentiella frågor kommer att bli allt vanligare.

Mer performance efterlyses
En närapå motsatt ståndpunkt intar Danjel Andersson, som förutspår och efterlyser mer performance i den svenska teatern. Denna scenkonst som innebär ett slags fusion mellan konst, teater och dans där ideologier står tillbaka för form- eller genreexperiment, är det fortfarande nästan bara koreorafer som ägnar sig åt och mycket sällan teaterregissörer.
   Lis Hellström Svenningson går ännu längre och hävdar å sin sida att regissören har blivit slags koreograf och att gränserna mellan teater och dans redan är raserade. Hon plockar fram Eva Bergmans, Mats Eks och Linus Tunströms uppsättningar av ”danspjäser” som vägledande för framtidens teater där skådespelarnas och dansarnas uttryck inte står för komplett skilda genrer.
   Dessa fullständigt kontrapunktiska åsikter om hur teatern ser ut och var den är på väg är i sig ett tecken på att det faktiskt existerar ett vitalt teatersverige.
   Skulle man dra ned på innehållet i Teaterårsboken så skulle dess existensberättigande försvinna. Det är som samlare av allt inom teatern den har sin främsta funktion. Där blir Teaterårsboken ett unikt dokument som försöker fånga sitt undflyende nu – precis som teatern själv.