Nummer

Titeln är Mörkertid och pjäsen handlar om en pappa och hans tonårsdotter som är på flykt och lever gömda i en lägenhet någonstans i Sverige. De har smugglats in i landet och väntar på vidaretransport till Kanada, men människosmugglarna verkar ha övergivit dem.
   Unga Klara har under repetitionerna arbetat med en referensgrupp som har erfarenheter av det som pappan och dottern i pjäsen upplever.
   – Det som förvånat mig är att överlevnadskampen hos människor är så stark och vital, säger regissören Suzanne Osten.
   I rollerna ses Cilla Thorell och Cesar Sarachu. Medverkar gör även sångerskan Hannan Rhellam och musikern Ziane Mohadi. Mörkertid har urpremiär på Unga Klara 26 januari.

Prinsessa på vift blir det i varjefall när Märtha Louise drar ut på turné med teatern för att trollbinda det norska folket med läsning. Med sig på färden har hon en bunt norska folkäventyr. Turnén startar 22 februari i Ål kulturhus, Hallingdal. Sedan går färden vidare till Sogndal.
   Två läsestunder per stad blir det. Prinsessan kommer att läsa äventyr av Asbjørnsen och Moen ackompanjerat av piano. Misstänkas kan att många besökare inte bara kommer för att lyssna, utan också för att se en omskriven kunglighet nygift med den nästan lika kände författaren Ari Behn.

Om du gillar Rolf Lassgård bör du hålla dig i närheten av teven den kommande helgen. Då sänds nämligen ett porträtt av den populäre skådespelaren. Dessutom visas en långfilm där Lassgård har en av huvudrollerna.

Rolf Lassgård är knuten till Folkteatern i Gävle, som också är hans hemstad sedan många år. I Möte med Rolf Lassgård berättar han om de roller han gjort där, om det stora teaterspektakel som utspelats i den gamla gasklockan och om godbitar från möten med publiken.
   Det är filmaren Anders Wahlgren som samtalat med Lassgård. Programmet sänds i SVT2 fredag 18 januari klockan 22.10 och utgår från långfilmen Magnetisörens femte vinter som visas i sin helhet i samma kanal dagen därpå, lördag 19 januari klockan 21.15.
   Filmen bygger på PO Enquists historiska roman och är en blandning av magi och erotik, där traditionell vetenskap och alternativ läkekonst ställs i konflikt med varandra. Medverkar gör även bland andra Ola Lemmeke, Johanna Sällström, Erland Josephson och Eva Röse.

Jasenko Selimovic, konstnärlig ledare och regissör för Göteborgs Stadsteater, blir ny krönikör i God morgon, världen.

Med föreställningar som Romeo och Julia i Sarajevo, Kode och Dom, har Selimovic visat att han har en stark röst och blick för samtiden. Denna ska han nu ytterligare ge prov på när han sällar sig till Godmorgon, världens mångåriga krönikörer Ulrika Knutson och Ulf Wickbom.
   Selimovic är utbildad vid Akademin för gestaltande konst i Sarajevo och på Dramatiska Institutet i Stockholm. 1998 blev han utsedd till konstnärlig ledare på Göteborgs Stadsteater. Fram till den 2 februari spelas där Speer i Selimovics regi, och den 22 februari är det nypremiär av hans uppsättning av Via Dolorosa.
   Godmorgon, världen sänds i P1 varje söndag klockan 09.03 med repris 22.05. Jasenko Selimovics debuterar som krönikör den 20 januari.

Berätta om ensamhet, bad Göteborgs stadsteater. Under hösten samlade teatern in människors historier om hur det är att vara ensam. Nu har poeten Lina Ekdahl bearbetat de många berättelser som människor i göteborgstrakten skickade in.
   Regissören Kia Berglund har nyligen börjat jobba med materialet. Ensamt har premiär 8 mars 2002 och enligt Stadsteatern blir det inte bara sorgligt, utan lite roligt också.

Den 1 maj 2002 efteträder Peter Örn Thomas Lyrevik som vd för Riksteatern. I kväll är han gäst hos Ragnar Dahlberg i programmet Go´kväll.
   Detta sker under rubriken Nyfiken på.
   Programmet sänds i SVT2 med start kl 18.15.

Vi tänker förstås på teatern.nu i Malmö som grundades i september förra året.
   Bland pjäsnamn som slutar på ”.nu” kan nämnas nyårsrevyn fenomeNalen.nu med bland andra Johannes Brost och Nicke Wagemyr i rollerna. Spelas till och med 9 februari 2002 på Nalen i Stockholm.
   Och så det absolut senaste tillskottet, pjäsen småland.nu, ett stycke nyskriven dramatik av Martin Lindberg med premiär på Smålands musik och teater 2 mars 2002, en samtidsrapport över ett land, misstänkt likt Sverige. Givetvis slutar även teaterns hemsida på ”.nu”: teaterns hemsida

Premiären ägde rum i december förra året och möttes av både extremt mycket ris och ros. En sak är säker. Den lämnar ingen oberörd, vilket väl är ett bra betyg i sig.
   DN På Stan skrev exempelvis ”Det sämsta vi sett på en teaterscen på många år” under rubriken ”Obegriplighetstoppen”, medan Aftonbladet tyckte den var ”..oerhört bra och rolig teater.”
   Nu är det sista chanserna för dig att se denna halvdagsföreställning (4 1/2 timme)som bland annat handlar om livet i rörelse och människor på flykt. Glöm inte att ta med dig ordenligt med matsäck och gå på toaletten innan, rekommderar redaktionen.

Radioteatern ger Strindbergs Spöksonaten i regi av Åsa Melldahl. En berättelse om hemligheter och falska fasader ackompanjerad av den tickande tiden.

Två män står utanför ett hus i Stockholm. Båda vill de in. Jacob Hummel, krymplingen i rullstol, för att göra upp gamla oförrätter. Och Arkenholz, den unge studenten, för att möta den unga flickan han ska komma att bli så förälskad i. Men huset de står framför är inte vilket som helst. Det är livets, dödens och lustans hus. Brott och hemligheter binder samman dess invånare.
   Radioteaterns uppsättning av Spöksonaten är från år 2000. Jan Malmsjö, Jonas Malmsjö och Elin Klinga spelar samma roller som de gjorde när Ingmar Bergman regisserade pjäsen på Dramaten samma år. Medverkar gör även bland andra Marie Göranzon och Börje Ahlstedt.
   Strindberg skrev Spöksonaten sent i livet, 1907. Efter urpremiären året därpå dröjde det drygt 30 år innan den uppfördes på en svensk scen igen. Spöksonaten kom sedan att bli en av hans mest spelade pjäser.
   Programmet sänds i P1 lördag 19 januari klockan 19.30, med repris 21/1 kl 19.03 och 27/1 kl 00.03.

Pjäsen handlar i grova drag om följande: Rut är med barn. Vem som är pappan vet man inte. Det skulle kunna vara vem som helst. Detta är dagens första nyhet som Olle får veta genom Silver. Nästa nyhet står i tidningen. På första sidan har någon journalist kartlagt deras vagt politiska men tydligt extrema nätverk…. Nu måste någon dö.   
   Onekligen ger gruppen en ganska vag presentation av handlingen, låter mer som något man läser på baksidan av en b-rulle i videoaffären under rubriken ”svensk thriller”,. Just därför undrar man: Vad kan detta vara? Måste gå och se.
   Medverkar gör David Boati, Catharina Cavalli och Niclas Järvklo, två av dem med flera fötter inne i tv- eller filmbranschen. Boati spelade exempelvis rollen som Juha i Jonas Gardells En komikers uppväxt och Cavalli har bland annat medverkat i TV4:s såpa Nya tider.
   Regissör är Johan Forslund som har medverkar i TV4.s såpa Skilda världar, men som också har lett Shakespeare-seminarier på Dramaten.
    Lisa Ydring är gruppens ”husdramatiker” och i mars 2002 har dessutom hennes pjäs Egendom urpremiär på Unga Riks.

Teater Inkompetent är en fri teatergrupp som består av ett gäng unga Helsingborgare. De har satt upp flera omskrivna pjäser av vilka särskilt kan nämnas Roskilde som – ja, just det – utspelas på rockfestivalen på andra sidan bron med samma namn.
   Löparen handlar om några ungdomars sökande efter sig själva och sin identitet. Hur man i tonåren hela tiden sneglar på vad andra gör och hur de ser ut. Den handlar också om bristen på kommunikation mellan unga och vuxna och hur man överlever i en tuff vardagsmiljö.
   Löparen är en pojke som trakasseras av sina skolkamrater och inte lyckas ta sig ut ur situationen av egen kraft.   
   Regissör är Jan Nielsen och i rollerna ses bland andra Kristofer Fransson, Catherine Jepsson och Cicilia Sedvall. Premiären äger rum fredag 25 januari.

Hur gör man teater av en film vars dramaturgiska uppbyggnad är lika oförutsedd för tittarna som snökaos för politikerna i Stockholm?
– Man struntar helt enkelt i att göra scenerna rums- och tidsmässigt icke-kronologiska.

Du har utgått från Quentin Tarantinos originalmanus när du gjort din teaterversion. Det innebär att flera scener som inte finns med i filmen finns i föreställningen. Här förekommer exempelvis personerna Vit och Orange mer frekvent. Du har valt att fokusera handlingen på dem. Varför?
– Deras relation är intressant i en för övrigt oerhörd kall och hotfull miljö. När den rubbas brakar allt ihop.

Hur trogen har du varit Quentin Tarantino i ditt arbete?
– Jag har varit hård och valt att tona ner honom. För mig finns det något annat som är intressant att berätta med hans manus. Jag vill inte att det ska bli film på teater.

Bearbetning och manus har Jonas Eriksson gjort i samarbete med Anna Berg.

En ung kvinna slår och slår på strängarna på sin gitarr utan att hitta ”den rätta strängen”, en gamling står tyst för sig själv och sågar ved och en krympling hasar runt och krafsar i marken med sin järnklo som han har istället för hand. Ynglingen går mellan dem och frågar med tilltagande desperation om vad meningen med livet egentligen är. Överallt möts han av missförstånd, otrevlighet eller galenskap. Ynglingens hopp om kärlek grusas och till slut kastar han sig ut från den värld som scenen föreställer.

Både opera och balett
När det expressionistiska dramat Himlens hemlighet sattes upp på Intima teatern 1921 väckte det stor uppmärksamhet. Scenbilden var radikalt modern: skådespelarna klamrade sig fast på ett halvklot och rörde sig osäkert balanaserande, rollerna var både allmängiltiga figurer och särpräglade typer. Det ångestladdade dramat inspirerade både till en opera och två baletter, bland annat satte Svenska baletten i Paris upp den under det passande namnet Maison de fous (Dårhuset).

Varför finns vi?
Mer än trettio år innan Pär Lagerkvist skulle få nobelpriset utkom boken Kaos. Året var 1919 och författaren tjugoåtta år gammal. Nu ges den tunna volymen ut igen. Och precis som författaren själv ville ha det ingår förutom Himlens hemlighet även prosatexter och dikter i boken – allt kretsande kring frågan ”varför finns vi egentligen”? Den fordringsfulla gästen är en absurd novell om en man som lever på ett mycket stökigt hotell där han förgäves väntar på pengar, och bland dikterna finns klassikerna Nu löser solen sitt blonda hår och Det är vackrast när det skymmer.
   Bland det första man slås av är hur bra den tryckta dramatiken passar ihop med resten av texterna. Det är en form som, fastän den nästan är hundra år gammal, idag ter sig väldigt modern och ger en sammansatt bild av ett författarskap. Tillsammans visar texterna upp den unge Pär Lagerkvists universum. Och världen som målas upp är skoningslös: Gud har lämnat människorna åt sig själva, och i förvirring och förnedring går de runt. Men via de enstaka ljusa dikterna återinträder en hoppfullhet och världen är inte längre enbart meningslös och grym.

Åldrat drama
Lite sorglig är upptäckten att dramat inte har hållt sig så särdeles väl. Tonen ligger farligt nära patetiken och allt känns väldigt övertydligt. Lagerkvist själv vände sig emot både Strindberg och Ibsens naturalistiska dramatik i sin skrift Teater. Istället för att skildra verkligheten ansåg han att dramatiken skulle vara stiliserad och ge en helhetsbild av en känsla. Men att illustrera exakt samma sak i scenbild, dialog och roller blir problematiskt idag och budskapet ter sig påtvingat. Den expressionistiska stilen som Himlens hemlighet visar upp blir helt enkelt övertydlig – även om den är väl värd att läsa. Idag ligger det nära till hands att se dramat som en profetia om grymheten och alienationen som andra världskrigets skändligheter och hela nittonhundratalet avslöjade. Dramat som först tedde sig lite lustigt överdrivet har plötsligt blivit kraftfullt igen.

– Benny ville inte att den skulle heta så hos oss eftersom scenerna med John Lennon inte finns med här, förklarar Titti Sjöblom på Svenska Teaterns marknadsavdelning för Nummer.
   ”En vuxensaga om den lilla människans väg till himlen, en Low-tech-föreställning”, lyder teaterns marknadsföring av pjäsen om Tant Greta som har ett enormt behov av att kramas och pappa som mest umgås med soffan medan mamma undrar ifall sanningen finns i källaren och Angelica har stora bröst…
   Premiären äger rum fredag 11 januari kl 19.00. Samtliga roller spelas av Mikael Andersson och för musik, scenografi & regi står Mitja Sirén.
   I Sverige är samma pjäs snart aktuell igen med en turné genom Riks Gästspel. Här med titeln Working Class Hero och med start i Hovmantorp 19 februari – av och med Benny Haag själv.

Den första veckan efter premiären den 3 maj 1960 kom knappt någon publik alls för att se Fantasticks, så showen var nära att stängas. Men ryktet spred sig om den rara och okomplicerade kärlekshistorien och publiken dök upp. Sedan rullade det på i flera decennier. Den allmänna nedgången för alla teatrar i New York efter den 11 september dödade till sist Fantasticks innan den nått så många föreställningar som The Mousetrap i London som närmar sig 50-årsstrecket.

Teatern vänder sig vanligen till en vuxenpublik. Djungelboken blir dock en barnföreställning.
   Pojken Mowgli kommer att spelas av en inhyrd skådespelare, resten av rollerna skall besättas av skådespelarna i teaterns fasta ensemble.
   Förra gången Moomsteatern satte upp en barnpjäs var 1995 då den spelade Trean, tuppen och trollkarlen. Med den föreställningen turnerade ensemblen också i Polen och Danmark.

Juha har varit assistent åt sin pappa i flera av hans uppsättningar. Nu spelar han huvudrollen i Anthony Swerlings pjäs Politikerns sista talpå Teater Avoimet i Helsingfors med premiär onsdag 8 januari. Regissör är Markko Leino.   
   Pjäsen handlar om en svensk UD-tjänsteman som ska hålla ett tal för representanter från de länder som tar emot bistånd från Sverige. Texten genomlyser rasismen och främlingsfientligheten i dagens Sverige samt tar upp den självgoda bilden av Sverige som världsförbättrare och världssamvete. Här hemma har pjäsen bland annat spelats med Erik Blix i huvudrollen regisserad av Johan Bergenstråhle (1995-1999).
   Samma kväll spelas samme författares Horan från Harlem i regi av Juha Turkka och med Miina Turunen i enda rollen, även den har spelats i Sverige med Sara Lindh i regi av Alexander Nordström 1998.