Nummer

Före Detta passar bra in på den beskrivningen och inleder hösten som en favorit-i-repris. Anders Lerner själv säger att pjäsen fungerar som ett riktmärke på vad som ska spelas framöver på teaterns scener. Före Dettas regissör, Thomas Müller, och scenograf Mats Persson finns också med i höstens uppsättning av den norske dramatikern Jon Fosses Dröm om hösten, just nu aktuell på Dramaten i Stockholm.

Vill belysa vår samtid
Pjäsen som sticker ut mest är nog Avskedet, av den österrikiska författarinnan Elfried Jelinek. Monologen som framförs av Göran Dyrssen är den främlingsfientlige högerpolitikern Jörg Haiders avskedstal där han gör upp med sina kritiker.
   – Vi vill gärna vara del i samhällsdiskussionen som pågår just nu, säger Lerner.
Andra tunga men angelägna ämnen som terrorism, främlingskap och globalisering kommer fram i vårens Drömmarnas tredje rike och Clandestino.
   Men den gamle Shakespeare är inte bortglömd. Per Lasson och Sara Sommerfelds ivriga och tuffa Romeo och Julia lockade en ung publik till teatern under den gångna våren. I höst föll valet på Macbeth med Fredrik Gunnarsson, som bland annat är känd från enmansföreställningen Kontrabasen, i huvudrollen.
   Bland höstens fem uppsättningar syns även Jonas Gardells Människor i solen – en komedi med vassa kanter, där rollerna spelas av teaterns egna skådespelare.

Inga kändisar på scenen
Sist ut våren 2003 är komedin Bubblorna i bäcken som handlar om några män på en cancerklinik och är skriven av den danska serietecknaren Nikolina Werdelin.
   Teaterchefen tror på berättelsernas egen kraft. Enligt honom är detta orsaken till att kändisarna lyser med sin frånvaro och rollistorna denna gången domineras av namn från den egna ensemblen.
   Hela 25.000 besökare under årets första fem månader är ingen dålig siffra, men Lerner ger sig inte.
   – Varje tom stol är ett misslyckande, säger han.

Venus biktar sig – en liten musikal om kvinnan har premiär på Ribersborgs kallbadhus den 12 juni.
   – Vi ville spela på ett ställe där det skulle vara naturligt för Venus att vara, säger musikalartisten Sarah Bengtsson som tillsamamns med kompositören Jan-Erik Sääf står för manus och gestaltning.
   Musikalen tar upp ett kärt men också slitet ämne – kärleken. Sara Bengtsson berättar att de i inledningsskedet själva ställde sig frågan om det inte var lite banalt att göra en musikal om kärlek. Men tvivlet försvann på vägen.
   – Venus är ingen perfekt eller politiskt korrekt person. Vi dyker rakt ner och använder inga omskrivningar och de flesta kommer säkert känna igen sig.
   Själv medger hon att det främst är en föreställning för tjejer. Men givetvis är killarna välkomna.
   – De tycker nog att Venus är rätt hemsk först, men efter ett tag kommer de förstå, känna igen och säkert också skratta, säger hon.
Så småningom visar det sig att Venus och den manlige barpianisten har mer gemensamt än de först trodde.

Speleman Grå, lyder pjästiteln. Handlingen kretsar kring livets val. Vem gör dem åt oss? Samhället? Våra föräldrar? Kan vi göra dem själva?
   – Att välja kan verka så otroligt svart eller vitt, men i verkligheten är det mera grått, säger Emil Nilsson-Mäki som går sista året på teaterestetiska gymnasiet i Umeå. Tillsammans med Tobias Persson står han för pjäsens manus och regi.
   Historien kretsar kring Adrian och fyra av hans närmaste vänner. Adrian som haft en väldigt ensam uppväxt och i pjäsen gör ett väldigt speciellt val – vad vill inte Emil Nilsson-Mäki avslöja. Kärleken kliver också in i Adrians värld som ett steg mot frigörelse och vuxenvärlden.
   – Men det är inget sliskigt kärleksdrama, poängterar Emil Nilsson-Mäki.

Film, barnteater och performance i siktet
De flesta av Skuggteaterns medlemmar träffades under ett projekt i fjol: uppsättningen Pojkarna som inte kunde sova. Några ville ha en fortsättning och bildade Skuggteatern.
   Framtidsplanerna innefattar både barnteater, film och performance. Viljan är att hålla många projekt i gång samtidigt. Gruppmedlemmarna är i åldrarna 17 till 23 år – en tid då många flyttar eller reser. Några medlemmar försvinner till hösten medan andra valt att stanna för att bygga upp Skuggteatern.
– Det är så nytt, det är jobbigt att åka i väg innan det blivit mera fast, säger HildeMarie Farstad som skippar teaterutbildning i Litauen för att bygga upp Skuggteatern.

Filmen är ett unikt teaterarbete med Unga Klaras ensemble. Regissören Suzanne Osten visar här sin förmåga att sätta fingret på samtiden och lyfta fram vår tids tabun.
   Arbetet med filmen inleds med att var och en av skådespelarna i Unga Klaras ensemble får i uppdrag att tänka på en verklig människa som de upplever som besvärlig. De ska tänka på vad det är som får dem att reta sig på någon och därefter själva ta efter den personligheten. I improvisationer, ofta ute på stan, utvecklar de sedan sina idéer till karaktärer. Här dyker alla människotyper upp; ”exhibitionisten”, ”glädjedödaren”, ”ångvälten”, ”pratkvarnen” m.fl.
   Filmen Besvärliga människor är en rekonstruktion av pjäsen med samma namn som hade premiär på Unga Klara, Stockholms Stadsteater i januari 1999.
   Kamera: Besvärliga människor sänds i SVT2 tisdag 4 juni 2002 kl. 22.10

Och ändå fortsätter vi att vänta på kärlek. Men mitt i väntan kan livet överraska och ensamheten ta slut på helt oväntade sätt.   
   Sårskorpor är en saga om sådana överraskningar. Ett marsvin bland grovsoporna, en taklampa som faller ner, en blomkruka som landar mitt i patiensen, när man minst anar det kan man möta någon som ersätter ensamheten med gemenskap.
   Det är en pjäs full av korv och skumgummi, surfbrädor och jazzmelodier, längtan och hopp. Kvinnan bakom alltihop är Maria Blom – som både skrivit och regisserat. Föreställningen gick för fulla hus på Backstage, Stockholms stadsteater 1999.
   De egensinniga rollfigurerna spelas av Jonas Karlsson, Tintin Anderzon, Paula McManus, Mats Rudal, Daniel Gustavsson och Emma Nordenstam.
   Programmet – som även har sänts tidigare – kan ses i SVT2 måndag 3 juni 2002 kl 22.10.

I denna tokiga komedi, full av intriger, förvecklingar och sedelärande läxor, får publiken följa den tjocke och inbilske adelsmannen Falstaff. Han är på väg utför. Pank på allt utom självförtroende flirtar han in sig hos damerna för att komma åt deras makars pengar. Men de bestämmer sig för att ge honom en riktig läxa han sent ska glömma.
   Föreställningen är ett samarbete mellan Sommarteater på Krapperup, Alla Tiders Teater i Höganäs, amatörteaterföreningen Harlekin och Nya Skånska Teatern i Landskrona. På scenen blandas proffs, teaterhögskoleelever och amatörer. För regin står Martha Vestin.
   Premiären äger rum 5 juli och pjäsen vänder sig till alla som vill frossa i sommarljumt lättsinne.

– Det är en berättelse om fantasins kraft, men också om faran att fastna i sina drömvärldar. Om att i mötet med en annan människa hitta modet att konfronteras med sina rädslor och problem. Om att vi alla bär på våra egna inre spöken, berättar författaren och regissören Rolf Berlin om den nyskrivna pjäsen Månprinsessan.
   Det är Skottes musikteater som under oktober 2002 ger föreställningen för traktens femteklassare med fortsättning våren 2003 för övriga mellanstadieelever.

Freddie Rokem, professor i i teatervetenskap i Tel Aviv, redogör för hur Strindberg, medvetet eller omedvetet, på det här viset omvandlade de egna erotiska spänningarna till dramatik.
   I år är Strindbergiana särskilt angelägen för de teaterintresserade – temat för essäerna är nämligen Strindberg på scen, i teve och på radio. Skribenterna är som vanligt oerhört insatta och består av de stora kännarna, från professor Egil Törnqvist (som avtecknar sig som en vår tids främsta experter på Strindberg) till den holländske dramatikern och regissören Karst Woudstra och Magnus Florin, chef för radioteatern. I år är dessutom många av textförfattarna hämtade från universitet runtom i världen: Tel Aviv, Milano, Amsterdam, Washington och Turin.
   Vad finns det då för nytt att säga om vår förmodligen mest omskrivna författare?

Woudstra, Florin och Holm
Karst Woudstra presenterar en rolig och levande essä där han berättar om arbetet med Dödsdansen inför en uppsättning i Wiesbaden förra året. Fast besluten att se pjäsen som en komedi talar han om hur han och skådespelarna tittade på porrfilm för att få den rätta sadomaschosistiska känslan, hur han möttes av motstånd inför sitt val att göra Alice till huvudroll och hur starka kopplingar pjäsen har till Strindbergs eget liv.
   Magnus Florin tar en titt på Ingmar Bergmans regianvisningar till Brott och Brott, samt redogör för de brutala strykningar Bergman utsatte Påsk för (och särskilt Eleonoras roll) i två radiouppsättningar från 1952. Strykningarna fick en recensent att upprörd utbrista: ”Så gör man inte, hr Bergman!”
   Staffan Valdemar Holms avskedsföreställning på Malmö Dramatiska Teater hette Vasasagan och var en sammansmältning av sju av Strindbergs krönikerspel. Den stora, över fem timmar långa uppsättningen blev ganska hårt bemött av kritikerna, men i Gudrun Milekics analys lyfts det genreöverskridande experimentet fram. I Vasasagan möttes scen och teve-flöde i en maktkamp där Strindbergs kungar och drottningar fick finna sig i att zappas bort.

Strindberg som tv-man
Flera av texterna rör Oväder, en Strindbergpjäs som varken är särskilt känd eller spelad. Här blir Oväder granskat ur en mängd olika perspektiv: textmässigt, historiskt och scenografiskt.
   En av samlingens mest spännande slutsatser drar Egil Törnqvist när han påstår att Strindberg inte bara föregrep filmen (det finns till exempel övertoningar i Ett Drömspel och inzoomningar i Spöksonaten) utan också skrev för teve – långt innan något sådant fanns! Törnqvist plockar fram förordet till Fröken Julie, där Strindberg efterlyser en liten scen och en liten salong. Vilken scen, frågar Törnqvist, kan vara mindre än teverutan? Det var de fina själsrörelserna Strindberg var ute efter att gestalta. Skådespelarna skulle, med ett minimum av smink, låta det naturliga ansiktet framträda, lyssnande och kännande.

Nya dramatiker efterlyses
Återigen har Strindbergiana presenterat läsvärdheter, nyheter och oväntade skribenter. Men man kan inte låta bli att önska att ett sådant uppbåd hade kunnat gälla någon annan än en så pass sliten författare som Strindberg. Tänk om man analyserat nya dramatiker i motsvarande essäer?

– Föreställningen är egentligen ett led i ett större sammanhang, säger Tomas Melander, Teater Västernorrland. Tillsammans med Västerbottensteatern och Norrbottensteatern har vi startat projektet Norrscen, där vi ska jobba för ett starkare turnésamarbete. Vi behöver fler scener för våra större uppsättningar och vi vill kunna spränga länsgränserna mycket oftare.
   Samarbetet är främst organisatoriskt och innebär i praktiken att bygga upp ett större nätverk av arrangörer. En utredare är redan tillsatt för att spjälka upp frågeställningarna runt hur det nya arrangörsskapet kan komma att se ut. I framtiden kan samarbetet, eventuellt, utvecklas till att låna in och ut personal mellan teatrarna.

Fritt valt arbete
Den fjärde länsteatern i Norrland, Länsteatern Jämtland-Härjedalen, är inte med i projektet Norrscen. Det beror främst på att den ännu inte har samma struktur och format som de andra norrlandslänens teatrar.
   – Solsvedda drömmar är den första pusselbiten i samarbetet, säger Tomas Melander, det är en kul grej på vägen; ett tillfälle för några musiker och skådespelare från de olika teatrarna att mötas och göra något roligt och lättsamt tillsammans.
   Olle Törnqvist, sommarunderhållningens regissör, vet ännu inte riktigt hur Solsvedda drömmar ska komma att se ut. Föreställningen kan bli vad som helst: låtar, tankar eller dikter i en gemensam hyllning till den korta och intensiva norrländska sommaren.
   – Skådespelarna och musikerna har fått till uppgift att samla minnen och associationer på temat ”Solsvedda drömmar”, och så träffas vi en vecka innan premiären för att börja sätta ihop programmet.
    Idén är att de medverkande ska känna att de kreerar tillsammans, att det inte ska vara regissörens vilja som styr.
   – Det hänger på dem själva hur sommarunderhållningen kommer att se ut, säger Olle Törnqvist, vi får se vad de medverkande har med sig i sina ryggsäckar när vi träffas. Det är ingen som vet vilka tankar den andre har, men de får göra vad de längtat efter och jag tror att de känner ansvar på ett annat sätt när de själva är medskapande.
   – Solsvedda drömmar handlar om oss, varken mer eller mindre.

I den gamla biografsalongen Fyren, där Norrdans har sina lokaler, började dansarna skapa sina nya stycken för bara en knapp månad sedan. Föreställningen har fått det passande namnet Dance Mix.
   – Vi har jobbat med våra koreografier på fritiden, säger Rodolphe Fouillot, det blir en gåva till Härnösandsborna. Och vi tror att den här lokalen kommer att ge oss en annan kontakt med publiken, förhoppningsvis en informell fest!
   De sex dansarna använder främst sig själva och varandra i danserna. Mira Helenius har däremot valt att skapa en dans tillsammans med sina vänners fem barn.
   – De har tidigare bara haft dans på elevens val, säger hon, och de har en härlig, rå energi i sin dans.
   Norrdans vill med sin föreställning ge publiken något vackert, något roligt och något allvarligt. Och kanske också lite fult.

Det innebär att uppåt 26 500 tusen kommer att ha sett den i höst. Ändå känner ingen på redaktionen en enda person som har varit där. Detta anser vi vara statistiskt omöjligt. Vi tror helt enkelt att det hela rör sig om en konspirationsteori i klass med Konspiration 58, tv-dokumentären där fotbolls-VM i Sverige 1958 av vissa anses vara en total bluff (programmet sänds i repris 20/5 samt 2/6).
Riverdance existerar helt enkelt inte. Vi hittar visserligen en hemsida, men blir inte mer övertygade av den. Här målas en mytisk bild av showen upp som snarare ger associationer till sagans värld, med andra ord inte särskilt trovärdig:

Vad tror du? Känner DU någon som har varit på en Riverdance-show? Finns verkligen Riverdance? Tyck till med hjälp av länken här nedan.

Då ska du ta dig till Gustav Adolfs Torg första veckan i juni när Stockholm firar sitt 750 års jubileum. I föreställningen Slave to the Rythm kommer performancekonstnärerna Bogdan Szyber och Carina Reich att förvandla det strikta torget mellan Operan och UD till ett en enda stort böljande dansgolv.
   Kvällen inleds av en glittrig folkhemsdekadent show med rockiga dragspelare, diviga operadivor, slimmade dansare, slingriga akrobater och Sveriges svar på Tom Jones, Jesper Taube. Musiken är en folklig ”medley” av schlagers som arrangerats av The Lord of the Rythm, trummisen Morgan Ågren. I föreställningens klimax möter han Mr Stepp, Graham Tainton, i en rafflande rytmduell flera meter över gatunivån.

Dansa till kända DJs
Efter ett sånt nummer vill man ju dansa själv. Och det får man också göra. Varje kväll denna festvecka, när föreställningen är slut, släpps publiken in på scenen som förvandlas till ett dansgolv där man kan dansa till kända DJs. Varje kväll har olika teman för att så många som möjligt skall få sin smak tillfredsställd, till exempel; Raï, Dansband, Blacknuss och Thomas Gylling/Mosquito Party Crew…
   Har du inget att ta på dig? Passa på att fynda på fredag den sjunde och lördag den åttonde för då tjuvstartar Operan midsommarrean när de rensar i kostymförråden.

Danmarks äldsta akrobater hälsar välkomna till sitt hem i Brønshøj. Programmet heter Par i kärlek: Förälskade akrobater.
   I 45 år har Birgit och Flemming Thomsen (60 respektive 67 år) varit gifta – och inte en enda dag har de varit ifrån varandra. Utom den gången, för många år sedan…
   Programmet sänds i SVT2 fredag 31 maj 2002 kl 18.15.

Inför en serie underhållningskvällar i höst söker Nya Skånska Teatern och Vändzon personer som har någon bra låt att bidra med i en utlovat ”opretentiös och sanslöst rolig meloditävling”.
   Låten ska inte vara över 3 minuter lång och repetitionstiden är begränsad till bara några timmar före fredagskvällens show. Melodin ska repeteras in med teaterns husband och det tävlande bidraget kan lämnas in till teatern på kassett, skickas som mp3-fil alternativt noter – eller bara som en text utifrån vilken man kan nynna hur melodin är tänkt att gå. Genre bestäms av de medverkande själva.
   Melodifestivalen kommer att bli en av många punkter i Nya Skånska Teaterns och Vändzons gemensamma underhållningsaftnar som kommer att heta Mosters. Första tillfället blir fredag 30/8 2002. Melodifestivalen avslutas naturligtvis med att vinnande bidrag spelas en gång till.

Förutom familjen består Cirkus Dannebrog av 30 cirkusartister från hela världen, 25 polska tältarbetare, marockanska djurskötare, elefanter och hästar. Varje morgon i gryningen rullar cirkussällskapet vidare mot ny en stad och en ny föreställning. Det enorma cirkustältet ska återigen resas, trapetser ännu en gång hängas upp. Vad händer om något går fel, strömmen går, eller djuren rymmer? Vad gör man om tältarbetarna plötsligt åker hem till Polen?
   Tekniken ska också fungera, inte minst musiken. Orkestern har ersatts av en modern musikanläggning. Det visar sig inte vara alldeles enkelt för kapellmästaren Ryszard Murakowsky att ensam sköta trumvirvlarna.
   Seriestart i SVT2 måndag 27 maj 2002 kl 19.30: Cirkus Dannebrog (1:8).

Sveriges Teaterakademi instiftade en fond till minnet av Allan Edwall, i samband med dennes bortgång 1997. Fonden delar årligen ut ett pris till en person som ”i Allan Edwalls anda i sin yrkesverksamhet visat prov på stor konstnärlig gestaltningsförmåga och personlig integritet”.
   2002-års pristagare är skådespelaren, författaren, regissören och dockmakaren Staffan Westerberg. Priset delas ut i anslutning till söndagens föreställning av hans Vilse i pannkakan 2002 på Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm. Priset består i äran och 20 000 kr.