Nummer

Artister från Barentsregionen, nordöstra Ryssland, Kanada och Alaska bjöd på en föreställning, med sång, dans och musik från hela det arktiska området. I Manndalen träffas de för att dela varandras musik och kultur och evenemangen varierar från etablerade till nya jojkare, färgrika danser med ungdomar från stora delar av Arktis, annorlunda inuitisk folkmusik, strupsång samt traditionell rockmusik.
   Strupsång innebär att den som sjunger lägger två eller tre olika toner samtidigt. Det är särskilt strupsången från den ryska republiken Tuva som är känd för den stora publiken.
   Bland många andra uppträder Totalteateret med rappen Skiltskyttera.
   Programmet – som är en repris – sänds i SVT1 fredag 23 augusti 2002 kl 17.00 under rubriken Riddu Riddu – sjösamisk festival.

I Hollywood släpper var och varannan skådespelare skivor. Russel Crowe och Peter Stormare var de senaste i raden. Men hur är det motsatta – artister som blir skådespelare?
   Jesper Tillberg synar både Björling och Bowie, Kungen och Prince, liksom Madonna och Lloyd Cole.
   Sången om silverskärmen, heter programmet som sänds i Sveriges Radio P1 torsdag 22 augusti kl 14.03 med repris kl 26/8 kl 18.15

– Vi ska vara en angelägenhet för alla Stockholmare. Ja, för hela Sverige, en ”Teatern mitt i byn”, inleder nye teaterchefen Benny Fredriksson sitt mångordiga öppningstal för säsongen.
   Stora namn och stora berättelser riktade till en stor och oerövrad publik, blir alltså teaterns färdriktning när Fredriksson tar över ratten.

Spungmannen i Astrid Lindgren-pjäs
Henrik Ibsens Ett dockhem regisseras av ”hemvändaren” Philip Zandén, som alltså återkommer till Stadsteatern efter att senast ha gjort succé i rollen som Albert Speer på Göteborgs Stadsteater i pjäsen med samma namn. I rollistan för Ett dockhem ses bland andra Helena Bergström, Sven Wollter och Kjell Bergqvist, medan Anton Tjechovs Morbror Vanja sätts upp av Thommy Berggren med bland andra Sven-Bertil Taube, Göran Ragnerstam och Regina Lund i rollerna.
   Bland de stora uppsättningarna i höst måste förstås också Mio min Mio i regi av Stina Ancker och dramatisering av Kristina Lugn nämnas. Inte minst för Daniel Larssons medverkan, vilket alla anhängare av tv-serien Spung, kan intyga (premiär på Stora scenen 7 december).

Oljiga pizzor och Landstingsorkester
Men inte bara stora pjäser finns på repertoaren. Också mer oprövade kort är blandade i leken. Av dessa verkar Sofia Jupithers uppsättning av Jon Fosses pjäs Flickan i soffan ( premiär på Klarascenen 7 september), samt Gifta vänner i regi av Sara Cronberg och med bland andra Paula McManus och Johan Rheborg i rollerna (premiär 7 december) spännande.
   Först ut är däremot teaterfestivalen Impromania! Med start torsdag 15 augusti, ett samarbete med Stockholms improvisationsteater, ett evenemang som vi skrivit om här: Läs intervjun, samt något som verkar bli en helflippad föreställning, Pizzeria Gasolino där man får möta en flicka som fått en orkester som handikapphjälpmedel av Landstinget (premiär på Klarascenen 23 augusti).

– Peter Örn visste redan när han tillträdde tjänsten att jag skulle sluta – och han har hela vägen både stöttat mig och varit min samtalspartner under den här tiden, berättar Monica Sparby för Nummer.
   Monica Sparby, född i Västerbotten, sökte inte tjänsten, utan rekryterades för sin goda meriter av vilka kan nämnas åren som presschef och medarbetare hos Suzanne Osten (1981 – 1994) och under samma period arbetet med Internationella och Nationella Artister för Fred, samt med lansering- och publikarbete av svenska långfilmer inom och utom Sverige (1982 – 1990).
   Monica Sparby fortsätter att arbeta på Riksteatern till och med årsskiftet. Därefter drar flyttlasset till Umeå.
Hur känns det egentligen att lämna Riksteatern efter alla framgångsrika år?
– Jag kan säga att jag saknar Unga Riks redan innan jag lämnat tjänsten, både teatern och alla som jobbar med den. De kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta och jag kommer att följa den framtida utvecklingen med intresse.
– Sedan är det ju så, att egentligen har jag suttit tre år för länge. Ett förordnande sträcker sig över tre år, sedan har jag alltså jobbat ytterligare tre år av ren kärlek – och ytterligare tre år ovanpå det!
Vad vill du göra som Kulturchef i Umeå?
– Jag har mängder av idéer , men sen får jag se var det finns rum för dem.
Och hur kommer du att se på Riksteatern utifrån ditt nya yrkesperspektiv?
– Jag tror att vi i framtiden kommer att kunna arbeta med utlandsfrågor tillsammans. Under åren på Unga Riks har vi vidgat gränserna både intellektuellt, genom att ta in folk utifrån, och fysiskt genom att vidga begreppet publikrum; under senare år har vi bland annat spelat på stormarknader, i kyrkor – och utomlands. Det hoppas jag kunna jobba vidare på som kulturchef.
   Tjänsten som chef och konstnärlig ledare för Unga Riks utlystes tidigare i sommar och är ännu inte tillsatt.

Dans nästan varje kväll blir det exempelvis inom ramen för Parkteatern 60-års jubileum. Fram till den 13 augusti kan man i Vitabergsparken se Talia Paz från Cullbergbaletten framföra ett nytt solo av Carolyn Carlson med titeln Dreaming over Breakfast. Och av Kenneth Kvarnströms Fragile återstår föreställningar den 12 och 13 augusti.
   Talia Paz kan man se mera av under helgerna 17-18 och 24-25 augusti då Cullbergbaletten dansar Vara. Den sista helgen delar Cullbergbaletten eftermiddagen med elever från Svenska Balettskolans Moderna linje som bjuder på ett blandprogram med titeln Vilda Vindar skapad av unga svenska koreografer. Nya i parken är Magnus Norberg och Kompani Equilibrium som ger föreställningen Kvark (20-22 aug).

Dans vid regn
Om det blir dåligt väder kan man slinka in på Kulturhuset och titta på Anna Kochs dansinstallationer (15-17 aug). Eller så kan man ge sig iväg till Confidencen, hemmascen för Stockholm 59 degrees North som består av dansare ur Kungliga Baletten. Den tjugoförste har Pontus Lidberg premiär på ett nytt verk för kompaniet som visar sin bredd genom att avsluta kvällen med den komiska sjuttonhundratalsbaletten Fiskarena (21,24,25 aug). Eller varför inte ta dig till Dansmuseet som visar danskortfilmer av Gert Weigel i utställningen Body & Soul till och med 25 augusti.

Nya i ledartrion är Anna Sjövall (regi) och Mats Persson (scenografi), båda med uppgift att producera två egna uppsättningar per säsong. Anna Sjövall har senast regisserat Unga Riks föreställning Skåpet, och har även andra uppdrag i höst. Hon tillträder officiellt först från och med januari 2003. Chefsscenograf Mats Persson, däremot, har redan börjat sin tjänst. Han har arbetat på Borås Stadsteater tidigare, bland annat med uppsättningarna Cabaret och Hamlet på 80-talet, och har gjort scenografi för bland annat Göteborgs Stadsteater och teatrar i Odense och Århus.
   Tredje personen i trion är Jan P Bordahl, sedan förra sommaren t f teaterchef med repertoaransvar som tidigare var personal- och ekonomichef på teatern.

På höstrepertoaren
Men den kommande säsongens program är redan lagt (av Jan P Bordahl). Hösten inleds med Kjartan Ragnarssons uppsättning av Peer Gynt (premiär 21/9) och följs av en urpremiär på Jon Fosses Sonen, i Johan Holmbergs regi. (Premiär 26/10). Dessutom ges en dramatisering av Inger Edelfelts Nattbarn för årskurs 2-4 (premiär 28/9) samt en Boråsrevy (premiär 30/11).

Berättarladans tre första år har också varit tre år med Selma Lagerlöf: uppsättningar av Nils Holgersson, Kejsarn av Portugallien och, nu senast, Gösta Berlings saga.
   Men i år har man tagit sig an en annan av våra stora berättare: västerbottningen Torgny Lindgren. Västanå Teaters regissör, Leif Stinnerbom, har tidigare satt upp Torgny Lindgrens Ljuset på Profilteatern i Umeå. En historia som Stinnerbom inte velat släppa: Västanå teater har spelat en komprimerad version av Ljuset i turnétältet i våras. Men från och med den 9 augusti och en dryg månad framåt ges Torgny Lindgrens narraktiga skröna i Berättarladan, nu med ett 40-tal amatörskådespelare på scenen, förutom teaterns ordinarie ensemble.
   – Den stora skillnaden mot tältversionen är att vi tack vare amatörskådespelarna får vara med hela vägen i Torgny Lindgrens berättelse, säger Västanå teaters producent, Anders Dahlgren. Vi får uppleva hur digerdöden drabbar den lilla byn Kadis och hur befolkningen reagerar. I turnéversionen kunde vi bara berätta om de överlevande.

Exil & Sezuan & Cigarrer kretsar kring Brechts drama Den goda människan i Sezuan, vars tema kan sägas vara människans utsatthet.
   Boken är uppdelad i tre delar: den första utgörs av Brechts egna anteckningar under exilåren 1933 – 1948, då han flydde undan nazismen samtidigt som han arbetade med att sammanställa dramat Den goda människan i Sezuan. Den andra del består av dramat självt, publicerat i sin helhet. Den avslutande delen utgörs av ett par analytiska essäer, bland annat av Hallberg själv, som försöker urskilja och lyfta fram Brechts utveckling som författare före exilen. hela verket är dessutom generöst illustrerad med fotografier från exilen, hemkomsten och teaterarbetet.

Om pjäsen
I Den goda människan i Sezuan stiger gudarna ned för att se hur de goda människorna klarar sig på jorden. Men de finner bara en människa som kan kallas god – den prostituerade Shen Fe. För att hjälpa henne och som tack för att hon gett dem husrum får hon lite pengar av dem. Äntligen kan Shen Fe lämna sitt gamla yrke. Hon köper en liten tobaksaffär. Men då börjar hennes verkliga elände.
   Den fattiga och godhjärtade Shen Fe försöker tappert driva sin lilla tobakshandel, men blir ständigt lurad och utnyttjad av sin omgivning. Till slut, för att inte gå i konkurs, uppfinner hon en kusin, den stränge och omedgörlige Shui Ta, som snabbt får ordning på affärerna.

Att vara god i en ond värld
Den goda människan i Sezuan är på många sätt ett typiskt Brechtdrama som gestaltar den mänskliga konflikten i att vilja göra gott, men tvingas göra ont för att överleva. I sin strävan att skapa episk teater bröt Brecht med sin tids traditionella syn på teaterupplevelsen. Istället för att publiken skulle känna med och leva sig in i hjältarnas öden, ville han att de skulle se på dramat med kritisk distans. Dessutom skulle skådespelarna påminna publiken om att de demonstrerade, snarare än spelade en roll. Sådana illusionsbrytande ”Verfremdungs-effekter” kunde till exempel skapas genom att skådespelarna vände sig direkt till publiken med en sång eller ett tal.

En korv i ett drivhus
Kanske är det Exil, den första delen av Ulf Peter Hallbergs bok, som gör läsningen av dramat så gripande och intressant. År 1933, när nazisterna tog makten i Tyskland, tvingades Brecht fly från Berlin, där han nyss gjort succé med Tolvskillingsoperan. Exilen ledde honom till Schweiz och Danmark, där han fann en tillfällig fristad. Men snart nådde det tyska riket Skandinavien och vid ockupationen av Danmark tvingades han återigen på flykt. Med skådespelaren Naima Wifstrands hjälp kom han till Sverige där han vistades ett år på Lidingö (det var under det året han skrev Mor Courage), innan det bar av till Finland och USA.
   Under åren i landsflykt upplever Brecht hur han som dramatiker blir alltmer inaktuell: det samhällskritiska, marxistiskt influerade dramat skjuts bort till fördel för verklighetsflykt, enkla budskap och snöd vinning. Ändå är det aldrig en helt modlös person som kommer till tals. Brechts anteckningar är omväxlande intelligenta, ledsna, roliga och klarsynta. I Hollywood känner han sig ”som en korv i ett drivhus” och letar efter prislappen som han tycker sitter överallt, även på människorna. Outtröttligt skickar Brecht runt Den goda människan i Sezuan, men ingen vill ha något med den att göra. Man tycker att det är en tråkig och obegriplig pjäs. Ändå fortsätter han att skriva på sitt drama, komplicera det och analysera sig själv dramaturgiskt – i brist på stimulans från omvärlden.
   När exilen slutligen är över anar man en trött och delvis slagen Brecht som återvänder till det förstörda, delade Berlin för att få arbeta med teaterpraktik igen. I Östberlin skapar han sin legendariska Berliner Ensemble, en teater som skulle komma att förverkliga hans dramateorier och ge honom det stora internationella genombrottet strax före hans död 1956.

Personlig läsning
Exil & Sezuan & Cigarrer är en personlig läsning där verklighetens tröstlösa exil på ett skrämmande sätt blir så mycket värre än dramats tragedi, som trots allt genomlyses av hoppfullhet: i pjäsen finns det ju en god människa på jorden.
   Jag vågar nog säga att Ulf Peter Hallbergs bok om Bertolt Brecht är en riktig teaterhändelse i bokväg.

I går kunde man se Stefan Sauk som debattledare under en ”Politiker-Picknick” i Landstingsparken. Och den 17 augusti kan den hugade se föreställningen En kväll med kommunisterna på Teater Tribunalen.
   Teaterspel, musik, sång och politik utlovas till åskådarna. På programmet står bland annat en dramatiserad version av August Strindbergs Liten katekes för underklassen, framförd av Teater Tribunalens ensemble, Brechtsånger framförda av Kirsti Tornhaug, samt Ulf Drakenberg och Jan Ärvström – som också är kvällens konferencierer – gisslandes den privata sektorn. Arrangörer är Sveriges Kommunistiska Parti (SKP).

Efter en eldsvåda på den förra cirkusen kommer Mirjam och hennes pappa Max till Cirkus Diamant. Mirjam är plågad av svåra minnen och mardrömmar och till slut skickar Max iväg henne för att hon ska slippa artistlivet. Med sig har hon en flock cirkushundar som hon ska dressera, men hon är så ledsen och arg att hon inte längre kan vare sig älska eller träna sina hundar.

Livet på en cirkus för hundra år sedan
Med ett enkelt och försiktigt poetiskt språk visar författaren Eva Embrink Lannersten hur livet kunde vara på en cirkus för lite mer än hundra år sedan. Klassamhället slår hårt mot de annorlunda, mot cirkusfolk eller fattiga. Mirjams röda hår och bakgrund som cirkusartist är allt som behövs för att hon ska bli utfryst eller uttittad i den lilla byn som hon får komma till. Och att lämna livet som artist visar sig inte vara så lätt. Handlaren och hans fru är snälla men väldigt trångsynta, och den enda som inte är rädd för att tala med Mirjam är stackars Ingrid, vars familj hotas av fattigstugan. Mirjam bestämmer sig för att försöka rädda Ingrid och börjar förbereda en föreställning med sina hundar. Dessutom skriver hon ett brev till sin mamma långt borta i Amerika.

Dubbla känslor inför artistlivet
Det finns flera böcker om Mirjam, och ”Mirjams föreställning” är den sista och avslutande i ordningen. Det är en fin barn- och ungdomsbok (8 – 12 år) som dessutom är illustrerad med ett slags tidstrogenhet. Mirjams dubbla känslor av längtan och rädsla inför artistlivet och hennes komplicerade förhållande till sin mamma är svåra ämnen som författaren tack och lov inte har värjt sig för eller lockats att sockra. Långsamt löser sig knutarna i Mirjams själ och hjärta och när hon genomför sin egen föreställning förändrar det fler människors liv än bara hennes eget.

9 augusti: Bengt Ahlfors, regissör, dramatiker och vismakare. På 70-talet chef för Svenska Teatern i Helsingfors.

10 augusti: Camilla Thulin, designer som genom åren har varit kostymtecknare för b l a Stockholms Stadsteater och Göteborgs Operan.

Färdigpratade att lyssna till som ljudfiler
17 juni: Maria Lundqvist, skådespelerska. Bland annat känd från tv-serien Sally.

28 juni: Özz Nûjen, skådespelare, stå-upp komiker och manusförfattare. Senast aktuell med den Den tjocka kurdiska kvinnan säger vad hon vill på Södra Teatern.

29 juni: Annalisa Ericson-Schildt, skådespelerska. Behöver knappast en presentation.

5 juli: Lars Schmidt, Teaterdirektör och äventyrare. Han har kallats ”mannen som tog musikalen till Sverige”.

6 juli: Pia Johansson. Skådespelerska, bl a verkam vid Stockholms Stadsteater.

13 juli: Peter Dalle, enligt egen titulering ”relationsexpert”. Tilläggas kan att han också arbetar också med film och teater!

17 juli: Ronny Eriksson, stå upp komiker och artist.

21 juli: Carl-Einar Häckner, trollkarl, musiker och artist.

26 juli: Carl-Johan Vallgren, sporadisk Nummerskribent, författare och musiker!

27 juli: Calle Norlén, tidningskåsör och showförfattare. Bl a R.E.A-showen på Börsen i Stockholm.

31 juli: Eva Bergman, avgående chef för Backa Teater.

3 augusti: Cecilia Frode, skådespelerska

<

Det är fjorton dansare från ensemblen som visar upp utdrag ur föreställningarna Hemligheter på vägen, Röd & Rapsodi och Clockwork. Musiken består av kända tonsättningar av bland andra Hugo Alfvén, Maurice Ravel, George Gershwin och Astor Piazolla. Bland koreograferna finns årets Cullbergstipendiat Örjan Andersson samt Marie Brolin-Tani och Jessica Iwansson.

Varierande spelplats
Den 9 augusti ges en föreställning i Pildammsparken i Malmö, 16 och 17 augusti är scenen Marsvinsholms natursköna slottspark utanför Ystad, som även passar utmärkt för en picknick. Den 23 augusti är de tillbaka i Malmö för att dansa på Stortorget under Malmöfestivalen.

Minority Report är en framtidsthriller som utspelar sig år 2054. Vi ser ett samhälle där brott kan förutspås och de skyldiga arresteras innan de begår brottet.
   Max von Sydows rollfigur heter Lamar Burgess och Peter Stormares Solomon Eddie och det måste erkännas att deras dramatenkarriärer med tunga klassiker på repertoaren, känns alltmer historisk.
   Filmen har Europapremiär i Sverige den 3 juli. Statens Biografbyrå har satt åldersgränsen 15 år, vilket filmbolaget har överklagat.

Nu i sommar går det i alla fall att få se en ”riktig” Shakespeare, med 1600-talskostymer, elisabetansk musik och en ensemble bestående av enbart manliga skådespelare.
   Det är Tim Carroll som flyttat ut vinterns produktion av Trettondagsafton från The Middle Temple Hall till utomhusscenen; the Globes hittills mest tidstrogna uppsättning.
   Och det är inte bara ett turistjippo utan en väl genomarbetad föreställning.
Kostymerna, till exempel, är sydda och fästade som på Shakespeares tid, vilket gör att skådespelarna tvingas röra sig enligt bestämda mönster. För den specialintresserade publiken arrangeras dagligen kostymvisningar där man
själv kan få klä sig som Hamlet – om man är man – eller som Ofelia – om man är kvinna. Eller tvärtom: cross-dressing var ju praxis i den elisabetanska
teatern och the Globe erbjuder nu, trendriktigt, samma möjlighet för sin
publik.
   Förutom Trettondagsafton(t o m den 28/9) spelas i sommar även En midsommarnattsdröm (t o m den 27/9) samt The Golden Ass, en modern pjäs av Peter Oswald, inspirerad av en antik berättelse. (f o m 3/8 – 29/9).

Hela 92% av våra läsare tycker att kultur visst kan vara kul, medan bara 8% menar att kultur definitivt inte får vara rolig.
   PO Tidholm hävdar dock att: ”Kultur ska inte vara kul. Det är ett postmodernt missförstånd” i sitt resonemang och exemplifierar med Riksteaterns turné av föreställningen Den stora schlagerfesten, en kavalkad av svenska schlagers från 50-talet och framåt med vinnarlåtar från Melodifestivalen inklusive mellansnack av schlagerikoner som Magnus Carlsson, Charlotte Nilsson, Richard Herrey, Nanne Grönvall och Christer Björkman.
   Ovasett vad man tycker om schlager som scenkonst, så är frågan i sig intressant, tycker Nummer som hoppas på en fortsatt debatt i ämnet.

I helgen är det premiär för Folkoperans iscensättning av Donzettis tragiska Lucia di Lammermoor på Ulriksdals slottsteater, Confidencen, i Stockholm. Bakom uppsättningen står ett danskt team bestående av Det Kongelige Teaters operachef Kasper Holten, som svarar för regin, scenografen Christian Friedländer och kostymdesignern As Øland.
   Lucia di Lammermoor är baserad på en roman av Walter Scott och utspelas i det medeltida Skottland. Stycket handlar om den unga Lucias olyckliga kärlek. Detta är en opera som innehåller en typisk, romantisk vansinnesscen och i förhandsinformationen varnas det för att ”mycket blod” förekommer på scen. Huvudrollen som Lucia delas på Confidencen av Tua Åberg och Kerstin Avemo. Premiären (för respektive sångarlag) äger rum 29 och 30 juni.

Radioprogram om Holten
Med anledning av Kasper Holtens Sverigeaktualitet sänder radions P2 på söndag 30 juni ett program om honom.
   Inom loppet av några år har flera av Holtens drömmar slagit in. Samtidigt som han tillträdde som operachef för Det Kongelige Teater i Köpenhamn hösten 2000 fick han ett nytt operahus i famnen – en gåva från skeppsredaren A.P Möller. Det nya huset byggs på Dokoöen i Köpenhamns hamninfart, och kommer att stå färdigt 2006. Ytterligare en dröm slår in redan våren 2003 när han sätter upp Valkyrian ur Wagners Ringen på Det Kongelige, hela Ring-cykeln ska vara färdig när det nya huset invigs.