Skrotsymfoni på Sagateatern i Umeå

I Erik Petersens Skrotsymfoni är cykeln granne med cellon. Konsertmästaren spelar kofot och violinsolisten tar hem spelet med hjälp av sina långkalsonger.

Skrotsymfoni har nypremiär med familjeföreställningar den 13, 14 och 15 april på Sagateatern i Umeå. Dirigent vid urpremiären i januari 2000 var Hans Ek som också dirigerar nypremiären med Mozarts tjugonionde som bonussymfoni. Dessutom kan hela landet se och höra Skrotsymfoni när den sänds i TV 1 som månadens konsert 3 juni och TV 2 7 juni.

Skrotsymfoni kallas det verk Symfoniorkestern vid NorrlandsOperan beställt av kompositören Erik Petersen. Tonsättaren själv är skrotsolist men även symfoniorkesterns musiker kastar sig in i leken med skrotinstrumenten.

Erik Petersen har komponerat musik till ett stort antal föreställningar på teatrar runt om i landet. Under sjuttiotalet var han bosatt i Umeå. Han är multimusikant, kompositör, kapellmästare, instrument-uppfinnare, teatermusiker, humorist och poet. Han har på skämtsamt allvar myntat uttryck som: ”Det är bättre att spela bra på många instrument än att fuska på ett.”

Våroffer framförs till ny koreografi

På 50-årsdagen av Vaslav Nijinskys bortgång presenterar Dansmuseet i anslutning till den stora internationella Nijinsky-utställningen ett uruppförande av en ny koreografisk kammarversion signerad Norberto dos Santos, till en version av Stravinskys musik för fyra händer framförd av den kända pianistduon Monica och Carl-Axel Dominique.
Sedan urpremiären 1913 i Paris i Nijinskys revolutionerande koreografi, har Våroffer lockat en lång rad koreografer från Martha Graham till Maurice Béjart och svenskar som Ulf Gadd och Mats Ek. Nu kommer en ny utgåva för tre dansare med premiärdansaren Jan Erik Wikström i spetsen signerad Norberto dos Santos, välkänd dansare och koreograf från Argentina som varit verksam i Sverige sedan 1970, först på Stora Teatern i Göteborg och sedan på Kungliga Operan i Stockholm. Han har skapat en lång rad baletter, senast Tango Fantasie förra året, just för Jan-Erik Wikström som även dansar huvudrollen i hans nya Våroffer. Tim Matiakis och Jörgen Stövind är de två andra dansarna.
De fyra händerna tillhör Monica och Carl-Axel Dominigue.
Föreställningen/ konserten framförs lördag 8 april kl 18.00 på Dansmuseet i Stockholm.

Unikt franskt gästspel till Stockholm

”Les Cousins”, en av Frankrikes främsta nycirkusgrupper, kommer gästar Botkyrka i Stockholm fredag 7 april. I deras föreställning ”C’est pas dommage” tas åskådaren med på en halsbrytande resa där jonglörens perfektionism möter akrobatens fysiska utspel.
Trion i ”Les Cousins” består av en jonglör, en akrobat och en clown. Medlemmarna har alla en gedigen utbildning från både traditionell cirkus och nycirkus. Men de har också stor erfarenhet när det gäller scennärvaro och improvisation efter att ha turnerat världen över med olika gatuteaterföreställningar. Deras gedigna bakgrund gör att allt de tar sig för på scenen ser lekande lätt ut för åskådaren. Men bakom deras väl koreograferade föreställning döljer sig åratal av repetition, hårt arbete, envishet och tusentals framträdanden inför publik.
Föreställningen spelas också lördag 8 april kl 19.30. Platsen är Riksteatern ute i Hallunda.
Gästspelet är en del i konferensen om nycirkus som arrangeras av Cirkus Cirkör och Teater og Dans i Norden den 7-9 april.

Saker under huden

Linda Norrman Skugge, bland annat känd som krönikör i Expressen, ska bli radioteater. Ur hennes första bok har Britt Edwall tagit alla dialoger mellan de två systrarna Linda och Siah och dramatiserat. Ämnet är evigt; en olycklig barndom som aldrig går ur, en övergivenhet som sitter i som berg och kanske just därför en vuxenhet som låter vänta på sig. Ja, narcissismen är vår tids nya folksjukdom.

Ny teaterchef utsedd i Malmö

MALMÖ. Efter turbulensen på Malmö Musikteater ser nye teaterchefen Stefan Sköld fram mot nya utmaningar. Bland annat vill han ha en mindre scen för lättare pjäser, till exempel Mozartoperor.
I slutet av förra året lämnade förre teaterchefen Philip Zandén sitt uppdrag under stor dramatik, mycket beroende på att han sade sig inte få några besked från ansvariga politiker. Sköld anser sig ha bättre förutsättningar än sin företrädare.
-Ja, dels har jag till för några timmar sedan varit vd för Helsingborgs konserthus och symfoniorkester vilket förutsatte mycket kontakt med de politiskt ansvariga. Dels har jag deltagit i ett kulturprojekt som drivits tillsammans med myndigheterna, säger Sköld som ser fram mot det konstnärliga spektrum som han menar att teaterverksamheten i Malmö utgör.

Persbrandt gör karriär i Hollywood

STOCKHOLM.
Dramatenskådespelaren Mikael Persbrandt är på väg till Hollywood. Efter svenska framgångar både på scen och bio är det dags för en amerikansk filmroll mot bland andra musikern och skådespelaren Tom Waits. Persbrandt ska spela gangstern Jimmy Dollars i filmen Cadillac Tramp, berättar Aftonbladet.
Persbrandt är just nu aktuell i Vildanden på Dramaten och har tidigare gjort filmer som Beck och Vuxna människor. Han åker till USA om två veckor och det kan hända att inspelningarna börjar redan då.
Cadillac Tramps är en blandning av action och svart komedi som kretsar kring en Cadillacs olika ägare, och Persbrandts rollfigur har som yrke att städa upp liken efter kontraktsmördare. För filmens manus och regi står också en svensk, Thomas Sjölund, som sedan tio år är bosatt i Los Angeles.

Ystadoperan tillbaka i sommar

YSTAD. Ystadoperan kommer tillbaka med sommarföreställningar på Ystads Teater. I år görs fyra framträdanden av Verdis opera Il Trovatore, Trubaduren.

Operan spelas i konsertversion på italienska med premiär 18 juli. Den har inte spelats i Sverige på 20 år.
Förra året blev det inga sommarföreställningar av Ystadoperan. Ekonomin satte stopp för de påkostade föreställningarna och efter 20 år beslutades hösten 1998 att det inte skulle bli fler föreställningar. I stället hölls Operafestival, som inte fortsätter i år.
Nu får Ystadoperan tillräckligt stöd från kommunen och Region Skåne, omkring 175 000 kronor, enligt producenten Richard Bark. Biljettintäkter ska ge 300 000 kronor.
-Det glädjer oss mycket att Ystads kommun har givit oss detta hedersamma uppdrag, säger Richard Bark.
Som solister i Verdioperan engageras Mario Diaz som Manrico och Bengt Krantz som greve Luna. I kvinnorollerna framträder internationellt verksamma sångerskor: Vitalija Blinstrubyte som Leonora och Kerstin Descher som Azucena. Dirigent är Gunnar Staern.
Även operatåget från Malmö kommer tillbaka.

Pengar till skånsk kultur

LANDSKRONA. Skånska Operan i Malmö får 50 000 kronor för 18 föreställningar av Figaros bröllop i intima svenska slottsmiljöer i sommar. Regissör är Ola Hörling.
Bidraget kommer från Kultur Skåne som också ger 70 000 kronor till kulturföreningen Paradox i Malmö. Pengarna ska gå till teaterproduktionen Sommargäster av Maxim Gorkij. Tolv skådespelare som gått Teaterhögskolan i Malmö regisseras av Benedikt Erlingsson från Island.
Föreningen Dictantus Skåne i Skanör tilldelas 8 300 kronor av den regionala kulturnämnden för projektet ”…där skönheten har sitt hem…”, ett program med Hjalmar Gullbergdikter, bild och ton.

Världsteaterdagen

På teaterscenen är det helt klart värre. Det inser man efter att ha deltagit i den årliga Världsteaterdagen på Södra Teatern i Stockholm.
För en fullsatt salong talade bland andra Gunilla Thorgren från Kulturdepartementet, Regissören Staffan Valdemar Holm, Ana Maria Padilla från Teaterförbundets Internationella sektion samt Niklas Brunius om hur man ska arbeta för att vidga det världskulturella perspektivet inom scenkonsten.
Ozan Sunar från Riksteatern/ Södra Teatern skulle också ha medverkat, men fick förhinder, men det kan ändå i detta sammanhang nämnas att han precis fick Natur och Kulturs stora kulturpris för sina insatser mot främlings- och utanförskap. Sunar är också mannen bakom Re:Orientfestivalen i Stockholm och citatet ”Man blir inte befriad från sina fördomar bara för att man äter en kebab” (Metro 4 april).

En stor värld med litet perspektiv
Men behöver man verkligen ”lobba” för att andra kulturer ska integreras med den svenska på teaterscenen år 2000, i EU-epokens och vår allmänt globaliserade era där vi tack vare bland annat tv:n och datorn, varje dag kan sträcka oss långt bortom både ljugarbänk och tomtgräns för att hämta internationell inspiration. Jag menar, det var väl inte så underligt om man var rädd för andra människor på den tiden när folk som flyttade från Värmland kallade Dalslänningarna för ”utsocknes”. Men nu!

Blonderat hår enda utvägen
Dessvärre är det ändå så att Världsteaterdagen är mer aktuell än någonsin. Har man exempelvis följt den senaste tiden kulturjournalistik, så har det på flera håll börjat dyka upp skribenter som hojtar: ”Men hallå, det fattas ju 13% av den svenska befolkningen på teaterscenen, det vill säga våra invandrare. Vilka ska de identifiera sig med när de går på teater?” Så dags att tänka på det nu. Och när man läser en intervju i Dagens Nyheter (29 mars 2000/ Betty Skawonius) med skådespelarna i föreställningen Bouncers som nyligen visades på SVT efter att ha gjort succé i hemstaden Södertälje, så vill man bara gråta. Eller titta bara på följande citat: ”Jag skulle gärna vilja pröva en roll som inte har något med mig att göra personligen. Jag skulle gärna vilja färga håret blont och göra något totalt annorlunda. Jag tycker det är synd att jag aldrig kommer att kunna spela i en svensk 50-tals film eller i en 1800-tals serie om Sverige”, säger Simon Mezher. Behöver jag tillägga att han är en andra generationens invandrare (hans föräldrar kommer från Libanon) och att han i pjäsen Bouncers spelar – just det – invandrare. För så är det vanligtvis. de roller som finns för människor med andra gener än svenska, får spela schabloner av sig själva, utanförtyper som kommit på kant med samhället. Det skulle vara ungefär som om jag, som huvudsakligen svensk, skulle tvingas spela antingen vikingahustru eller invandrare om jag som skådespelare flyttade till exempelvis Turkiet.

Hamlet utan skokräm
Det är bara att konstatera: Världsteaterdagen behövs – och behöver märkas ännu mer. Men det får aldrig bli kostcirkel av det hela, matnyttigt men utan engagemang. Att låta alla grupper i det svenska samhället få chansen att se sig själva på scenen får aldrig stanna bara vid att vara ett regeringsuppdrag. Där måste finnas själ också. För lite ”6-8 mackor om dagen”-känsla blir det onekligen alltid när ett antal människor ska tala om någonting som måste göras på en särskild plats och på en bestämd tidpunkt. Men förhoppningsvis kan alla de ord som yttrades den här dagen skapa ringar på vattnet och så småningom få de stora institutionerna som Dramaten att själva vilja skapa teater som alla kan identifiera sig med. Och man får också hoppas att det den dagen som en mörk kille får spela Hamlet på Stora scenen, inte dyker upp rubriker som ”Svart kille gör Hamlet” istället för exempelvis ”Lysande Hamlet-tolkning”. För att knyta an till ingressen: Eagle-Eye Cherry skulle väl knappast rubriceras som ”Mulatt gjorde succékonsert på Studion igår”. Det skulle nog snarare stå ”Eagle-Eye Cherry gjorde fantomkonsert på Studion igår”.

Rumänska fångar får inte rappa

Rumänska myndigheter har förbjudit tre rappare som sitter inne att ägna sig åt musik tillsammans i fängelset. Straff och nöjen ska inte blandas ihop, är motiveringen. ”En fängelsevistelse ska inte förvandlas till avkoppling”,skriver justitiedepartementet. De tre rapparna kallar sig N’Zeghe och bildade sin grupp i fängelset Poarta-Alba i östra Rumänien. Fångarna, varav en är dömd för mord, flyttas nu till olika anstalter.

Fortsatt tvist om Frankrikes Marianne

Frankrike står enat – mot sin nationalsymbol. Laetitia Casta, 21 år, som i höstas valdes ut att stå modell för Marianne, Frankrikes moder Svea, har dragit på sig landsmännens vrede sedan det blev känt att hon flyttat till Storbritannien av skatteskäl. Hennes agent försöker nu förtvivlat hävda att Laetitia håller sig med bostad i London därför att hon måste, för modelljobbens skull. Brigitte Bardot, 65 år, som är en av Castas föregångare som nationalsymbol och känd för sina högersympatier, tar henne i försvar: ”Jag skulle också emigrera om jag var yngre”.

Göteborgs Stadsteater stämd inför Arbetsdomstolen

GÖTEBORG. Teaterförbundet stämmer Göteborgs stadsteater inför Arbetsdomstolen (AD).

Stämningen är en efterbörd från den turbulenta tid som drabbade teatern och dess anställda för drygt två år sedan.
Teaterförbundet lämnade över stämningsansökan under måndagen. Den avser 13 personer ur den tekniska och administrativa personalen vid Stadsteatern. Förbundet begär skadestånd för brott mot turordningsreglerna enligt lagen om anställningsskydd (LAS) och för brott mot omplaceringsskyldigheten.
De 13 medlemmarna i förbundet har ingått i en så kallad projektorganisation som bildades vid teatern i samband med teaterkrisen hösten 1997 och vintern 1998.
Teaterförbundet hävdar att någon överenskommelse om avsteg från turordningen inte träffats.
Stadsteatern hävdar motsatsen och anser att den överenskommelse som undertecknades i januari 1998 även gällde turordningen.
-Det är beklagligt att det inte går att lösa kvarvarande frågor efter krisen vid teatern utan en rättslig prövning. För de berörda innebär det fortsatt osäkerhet, säger Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme i ett pressmeddelande.

P O Enquists danska systrar får både ris och ros

KÖPENHAMN. Den danska kritikerkårens entusiasm över svensken P O Enquists version av Tjechovs Tre systrar, som hade premiär i Köpenhamn i helgen, var på måndagen ytterst begränsad. Men publiksuccén är säkrad ändå – alla föreställningar är utsålda.

Att de tre olyckliga systrarna Olga, Masja och Irina i Enquists version är damer i mormorsåldern, inte unga kvinnor som ännu inte fyllt 30, tillför inget avgörande nytt, tyckte exempelvis Politikens kritiker.
Enquists version av den 99-åriga pjäsen var ett beställningsuppdrag från Betty-Nansen-teatern i Köpenhamn. Han menar själv att han förstorat och bearbetat ”vissa detaljer”, som i ett fotografi.
Men de danska kritikerna vänder sig också mot att Enquist, trots sin annars stora lojalitet mot originalet, inte lyckats avhålla sig ifrån ett ”pinsamt och tantigt moraliserande” i slutet av systerberättelsen. ”Pekfingerteater av sämsta tänkbara sort”, anser Berlingske Tidende.

Tre divor
Men den magsura kritiken hindrar inte att publiken strömmar till. Det beror i synnerhet på att regissören Peter Langdal redan innan Enquist börjat skriva hade engagerat tre av Danmarks mest populära skådespelerskor: Bodil Udsen som Olga, Ghita Nørby som Masja och Susse Wold som Irina.
Dessa tre fick stående ovationer på premiären och kritikerna är inte mindre entusiastiska. Författaren har gett dem verkliga praktroller, konstaterar recensenterna, som dock har invändningar mot resten av persongalleriet.

Årets händelse
Oavsett vad kritikerna tycker hade publiken på förhand bestämt att detta skulle bli en succé. Alla föreställningar till och med den sista i juni var utsålda redan före premiären. Och trots kritikernas invändningar har Danmarks tre största divor och den just nu mest efterfrågade regissören, i kombination med en mycket populär pjäs och den i Danmark allmänt omtyckte P O Enquist, säkrat årets teaterhändelse i Köpenhamn.

Magnus Florin – mannen som ska kittla dina sinnen

VARFÖR SÖKTE DU TJÄNSTEN SOM RADIOTEATERCHEF?
– Jag har så länge tyckt om att vara med och göra radioprogram och att lyssna på radio. Dessutom tycker jag om teater och att jobba med ny dramatik. Radioteater är ju verkligen både radio och teater och inte minst detta med att få ta del av all ny dramatik var lockande för mig.

VAD ÄR DET BÄSTA MED RADIOTEATERN?
– En rolig sak är att den gör så mycket, har så många premiärer per år av både svensk och utländsk nyskriven dramatik, gör instuderingar av klassiker – och att man dessutom kan gå ner i källaren och ta upp tidigare inspelningar. Det är en stor styrka som ju inte en vanlig scenteater har. Vi kan gå ända ner till 40-talet och låta de gamla skådespelarrösterna höras igen.
Dessutom är Radioteatern suverän på att ha kontakt med unga dramatiker och regissörer, att arbeta med stora helheter – som under Strindbergs-året – och att den kan fungera som experimentscen. I och med att det är ett så förhållandevis smidigt och enkelt medium, kan man också lättare göra sådant som scenteatrar kan ha svårt att producera.

VAD KOSTAR EN NORMAL RADIOTEATERPRODUKTION?
– Ungefär 100 000 kronor. Men då räknar jag inte med Radioteaterns fasta kostnader, utan bara med de rörliga kring varje uppsättning/ pjäs.

Medvetandets teater
ATT GÖRA TEATER ENBART FÖR ÖRAT, ATT LÅTA TALET HELT OCH HÅLLET STÅ I CENTRUM. ÄR DET KANSKE EN DRAMATURGS HETASTE DRÖM?
– Ja, det är riktigt att talet står i centrum. Samtidigt sägs det ju att; ”tala så att jag syns”. Det handlar också om att tala så man väcker bilder. Lyssnarens fantasi ska vara gränslös, de impulser som Radioteatern ska väcka är inte bara örats, utan hela medvetandets.

SKULLE MAN INTE OCKSÅ KUNNA SÄNDA FÖRESTÄLLNINGAR ”LIVE” PRECIS PÅ SAMMA SÄTT SOM P3 SÄNDER KONSERTER? HAR DET GJORTS NÅGON GÅNG?
– Jo, förra året sände man faktiskt Strindbergs Toten Insel ”Live” från Riksteaterns Teaterdagar. Eller rättare sagt, den sändes inte ”Live”, men spelades in ”Live”. Jag vet också att det hos producenter och tekniker på radion finns en oerhörd lust att sända radioteater på andra sätt än bara i studio. Och jag kan absolut tänka mig Live-föreställningar från scen. Men man måste också tänka på att föreställningens längd ska fungera ihop med sändningstiden.

VAD KAN RADIOTEATERN GÖRA FÖR PUBLIKEN SOM INTE SCENTEATERN KAN?
– Det som jag tycker är speciellt med Radioteaterns ljudtilltal, det är intimiteten, förtroendet och närheten som finns mellan radion och ditt öra. Du kan släcka lampan och lyssna på en radioföreställning, eller kanske ligga i badkaret, och känna dig väldigt individuellt tilltalad – vilket också kan vara lite paradoxalt, för samtidigt så är radion tilltal så öppet och offentligt och når så många människor samtidigt. (Radioteatern lär ha runt 1 mijon lyssnare per föreställning. Red:s anm.)

Bara dramer
VAD VILL DU FÖRÄNDRA HOS RADIOTEATERN?
– Det är en lite tidig fråga, för just nu håller jag på att lära mig hur Radioteatern fungerar och hur verksamheten ser ut. Inte förrän i maj vet jag hur mycket resurser Radioteatern kommer att ha 2001, men det kommer inte att bli mer pengar. Så mycket vet jag.

RADIOTEATERN SÄNDER IDAG MEST DRAMATIK OCH INTE SÅ MÅNGA KOMEDIER, SPOKEN WORD ELLER ANDRA GENRER INOM SCENKONSTENS OMRÅDE. SKA DET VARA SÅ?
– Nej, jag tror att just med Radioteatern kan man vara ganska fri i sitt tänkande om vad man ska sända för teater. Det behöver inte vara just pjäser, utan det kan vara annat material som man gör teatralt – som prosa. Spoken word lockar mig mycket.Det där gränsområdet mellan lyrik och teater, så jag ska absolut hålla ögon och öron öppna inför nästa Spoken word-festival.

MEN KAN DU TÄNKA DIG MER LÄTTSAMMA KOMEDIER OCKSÅ ELLER I VILKEN KANAL SKA DE SÄNDAS?
– Det kan jag absolut. Och just nu håller Radioteatern till exempel på att spela in en Patricia Highsmith-serie. Vare sig lättsammare scenkonst-genrer, underhållning eller deckare är främmande för mig.

Om växthus-effekten
APROPÅ GENRE-INDELNINGAR SÅ LÄR DU HA SAGT ATT DET INTE BEHÖVS EN SÄRSKILD UNGDOMS-SATSNING I RADIOTEATERN.
– Vad jag menar är att det finns så mycket hysteri kring det där och det verkar som om just tidningsjournalister måste ställa sådana frågor därför att de på sina egna redaktioner har piskan över sig att ungdomsanpassa sig. Sen finns ju faktiskt Sommarlovsteatern som det förmodligen kommer att bli mer av fram över.

MEN ÄR DET INTE MÅNGA, GANSKA UNGA MÄNNISKOR, SOM SKICKAR IN MANUS JUST TILL RADIOTEATERN I HOPP OM ATT BLI UPPTÄCKTA JUST DÄR, SOM SER RADIOTEATERN SOM ETT FÖRSTA STEG I DRAMATIKERKARRIÄREN?
– Kanske inte ungdomar, men i varjefall unga författare i 25-28 årsåldern. Det är inte direkt tonåringar som skickar in dramatik. Så var det på Dramaten också när jag jobbade som dramaturg där.

RADIOTEATERN SOM VÄXTHUS?
– Nja, inte helt oegennyttigt kanske. Och jag tror inte heller att det behöver vara just unga, lovande dramatiker man uppmärksammar. Det kan också vara äldre. Man kan ju vara en mer eller mindre etablerad författare som vill arbeta med dramatik. Då ska Radioteatern finnas där.

Ett sipprande författarskap
DU ÄR SJÄLV FÖRFATTARE. KOMMER DU ATT HINNA SKRIVA SJÄLV NU?
– Det kommer jag. Jag skriver på ett så sipprande sätt att det sipprar på ivarjefall! Det är ingenting som jag behöver ta ledigt för. Jag har också ett manus som är nästan helt klart och som ska komma ut nästa år.

RADIOTEATERN HAR JU OCKSÅ REDAKTIONER I LULEÅ, GÖTEBORG SAMT MALMÖ. HUR SKA DU JOBBA MED DEM?
– Ja, där spelar man både in och producerar egen radioteater. Jag ska åka runt och hälsa på alla tre redaktionerna nu i vår, men i övrigt jobbar de självständigt gentemot huvudredaktionen.

JOBBAR RESPEKTIVE REDAKTION I FÖRSTA HAND MED LOKALA ANKNYTNINGAR?
– Det behöver inte vara så, även om jag tycker att det finns en poäng i att redaktionen i Luleå arbetar med Norrbottensteatern därför att det finns bra skådespelare och regissörer där, men sen får vi inte glömma att Luleå också en del av Sverige.

Sunar och Fried fick kulturpris

Ozan Sunar, chef för Södra Teatern i Stockholm, och Hédi Fried har fått bokförlaget Natur och Kulturs kulturpris år 2000 på 150 000 kronor vardera

Ozan Sunar är starkt engagerad i debatten om främlingskap och utanförskap. Genom sitt initiativ Re:Orientfestivalen har han på ett unikt sätt bidragit till att öka förståelsen för andra kulturer och till att överbrygga nationella, etniska och andra gränser. Därmed har han främjat ett mångkulturellt samhälle och vidgat vår hemkänsla i världen.

Hédi Fried har i många år arbetat med Förintelsens överlevande, av vilka hon själv är en. Ur egna och andras erfarenheter hämtar hon en bild av det förflutnas ondska, som särskilt drabbat de svaga och annorlunda, en bild hon för fram som en varning i nuet. Hennes arbete inger hopp om en mänskligare framtid för oss alla.

Båda pristagarna skapar en levande kontakt med det förflutna och det till synes främmande i nutiden. Sitt budskap riktar de inte minst till unga människor. De bidrar starkt till utvecklingen av human och demokratiskt kultur i vårt land.

Musik som fogmassa

Manus & Regi: Maria Blom
Musik&sångtext: Oscar Danielson
Sångerska: Emma Nordenstam
Scenografi: Erik Pilesjö
Mask: Malin J Sahlstedt

Föreställningen som helhet
Föreställningen ”Sårskorpor” påminner om barnprogram som gick på 70-talet; ”Kalles klätterträd”, ”Mannen som inte ville bli stor”, ”Fem myror är fler än fyra elefanter” och så vidare. Den kärleksfulla övertydligheten, optimismen,solidariteten, frånvaron av ironi och humor som tecknades upp med stora klara penseldrag i starka färger. Vi får se en serieteckningsvärld där figurerna tar av sina masker och ser oss rakt i ögonen och kanske den också är en hyllning till de annorlunda-vanliga.

Om musiken
”Sårskorpor” fyller ett tomrum mellan teater, musikal och revy. Den inspelade orginalmusiken består av fyra sånger och kortare instumentala partier.

Sångerna är ingen kontrast till handlingen men fullkomligt naturliga avbrott och framförs avslappnat och med försiktig röst av en ”korvgubbsflicka” (Emma Nordenstam).Hon kliver ut och in i sångerna utan stora gester. Långt ifrån de klassiska musikal avbrotten.

Sången framförs på ett oteatralt nästan privat sätt. Och här finns en svårighet med musiker och skådespelare i samma person. En vag och försiktig sång fungerar kanske, men ett vagt och försiktigt skådespeleri har svårare att fungera på en scen. Man kan ju knappast låta någon vara helt privat på en scen framför en publik, det är nästan en omänsklig uppgift.

Regissören Maria Blom har lyckats med att låta musiken integrera med föreställningen på ett smidigt sätt. Sångerna kommer med perfekta avbrott, som små öar av eftertanke och registrering från en annan vinkel. De smyger sig in i handlingen omärkbart på ett sätt som kanske företräder körens funktion i det antika dramat. ”Korvgubbsflickan” är den allseende, ständigt närvarande och tröstande. Hon lotsar och vägleder publiken genom handlingen med ett vemodigt skimmer efter sig. Musiken i teatern har möjligheten att låta oss höja blicken, få perspektiv över handlingen, som välbehövliga pauser i ordflödet.

De instrumentala musikpartierna fungerar som klurig fogmassa i scenövergångarna och används ibland till en sparsamt koreograferad dans, men med en obegripligt hög volym.

Låtarna av Oscar Danielson är utmejslade melodier i svensk vispop-tradition med jazzigt förinspelat ackompanjemang utan halsbrytande överraskningar och i en traditionell popform: vers och refräng. Sångerna har snygga, lite sökande intron som gör att vi inte tänker på att det är inspelad musik vi lyssnar på. Och sången är ju ”live”. Några vassa kanter finns ej i musiken förutom helt överraskande i sista bilden vi ser innan ridån faller i ett elakt slutackord. Då visar musiken ett ansikte och ett bett som aldrig var med i föreställningen.

Eftertanke
”Sårskorpor” klingar 70-tal ;betongperuker, en käck surfare som verkar vara en reinkarnation av ”solstickan”- gossen och magiskt enkel scenografi.

Danskt språkpris till invandrare

KÖPENHAMN. Danska Modersmåls-Selskabets årliga pris går i år till författaren, tolken och Köpenhamnspolitikern Naser Khader.
Jordanienfödde Khader får priset för sitt levande språk och sitt stora ordförråd som han uttrycksfullt och varierat använder såväl skriftligt som muntligt, enligt sällskapet.
Khaders utländska accent ska jämföras med övriga dialekter i landet som, enligt sällskapet, ökar mångfalden.

Vad döljer sig i din dator?

Tyska tekniker har under service på persondatorer hittat en salamander, levande möss och döda gräshoppor, bland annat, berättar de för tidskriften PC Welt. De råkade också på kaffemuggar, mackor i upplösningstillstånd, spindlar och cigarrettfimpar, förutom naturligtvis de vanliga gemen och slantarna. Det största mysteriet var hur en del av ett industriverktyg för malning hamnat inne i PC:n. Den var på ett halvt kilo, och på väg till verkstaden råkade strömbrytaren slås på och verktyget ställde till stor skada bland kablar och chips.

Skådespelerska rymde från modelljobb

Skådespelerskan Laetitia Casta, som nyligen stått modell för avbildningar av den franska nationalsymbolen Marianne, har flyttat till England. Enligt tidningen Le Point rymmer den 21-åriga Casta från de höga skatterna i hemlandet. ”Att kvinnan som med sitt ansikte symboliserar Marianne föredrar Knightsbridge i London framför Saint-Germain-des-Prés i Paris är mycket illa”, skriver Le Point. Tidningen föreslår att de omkring 30 000 statyetter som skall ställas upp i stadshus runtom i Frankrike kastas bort. Och för en ny byst föreslås Brigitte Bardot, Mireille Mathieu eller Catherine Deneuve som modell.

Stor intervju med Magnus Florin

Under eftermiddagen kommer Nummer att publicera en intervju med Magnus Florin som idag tillträder som chef för Sveriges största teater, radioteatern. Håll utkik efter den.