Nummer

Den ryska gruppen Derevo inleder sitt andra svenska gästspel med urpremiären av Süd.Grenze (South Border) på Göteborg Film Festival. Gästspelet fortsätter sedan med föreställningen The Rider som även visas i Stockholm och Skövde.

Gruppens ledare Chester Mueller föredrar egentligen att kommunicera med publiken från scenen, men väljer ändå att säga något om gästspelen till den svenska publiken:
   – Det är mycket speciellt för oss att få presentera South Border i Sverige, särskilt på Göteborg Film Festival. Det här är en riktig premiär och premiärer är alltid mycket särskilda tillfällen. Vi hoppas verkligen att den skandinaviska publiken skall uppskatta vår filmpoesi.
   Derevos verk beskrivs som mörka poetiska skildringar präglade av ett starkt fysiskt utspel, en förening av rysk teatertradition, fransk nycirkus och fysisk teater. Under sin trettonåriga historia har gruppen mottagit ett flertal europeiska utmärkelser, senast Kunstpreis Berlin 2000 och 2000 Mimos Festival Périgeux.
   Och nu är de rosade, rusiga ryssarna här.

Karl Gerhard var en av Sveriges största revykungar. I tio veckor med start på söndag sänds hans bästa visor och kupletter i P1.

Redan på 1920-talet satte han upp sina första revyer, många av dem på numera nedlagda Folkan i Stockholm där han också var direktör under några år mot slutet av 1930-talet.
   Den mest omtalade av hans revyer är förmodligen Gullregn från 1940 där Karl Gerhard på allvar började kritisera den nazistiska regimen i Tyskland. Det var här han sjöng Den ökända hästen från Troja, som efter kort tid förbjöds av den svenska samlingsregeringen eftersom den ansågs kunna skada förhållandet mellan Tyskland och det då neutrala Sverige. I uruppförandet existerade fem verser. Karl Gerhard strök själv en av dem. Versen beskrev situationen i det ockuperade Danmark. Melodin är en rysk kör men har bearbetats med bland annat tillägg av Lille Bror Söderlundh.
   Efter andra världskriget upplevde Karl Gerhard en andra storhetstid men nu i första hand som estradör i sina enmansrevyer. I den bifogade länken finns förutom en essä om Den ökända hästen från Troja, möjlighet att lyssna på sången.
   Serien Veckans Gerhard inleds söndagen den 4 februari klockan 16.35 i P1. Programmen har gjorts av Peter Nilsson.

OLOFSTRÖM. På onsdagskvällen var det urpremiär på en pjäs efter Harry Martinsons Bollesagor i hans hembygd Jämshög i Blekinge, skriver Bleking Läns Tidning.

Det är Regionteatern som sätter upp Luffarens dröm. Hembygdsmuseet var fullsatt när skådespelaren Greger Lindqvist förmedlade en luffares livsvisdom.
   På plats fanns Torsten Paulin, från Martinson-sällskapet:
   – Det är rörande fint att urpremiären hålls här. Det känns som om Harry var med här ikväll, sade han till tidningen.

STOCKHOLM. Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme är mycket kritisk mot verksamheten vid Södra Teatern i Stockholm. Bolme anser att teaterföreställningar får stå tillbaka för rockkonserter och klubbar som kantas av fylla och skadegörelse. Men kritiken avvisas av Södra Teaterns ledning, dvs Riksteatern.

I ett brev till Riksteaterns styrelse skriver Tomas Bolme att Riksteaterns verksamhet vid Södran inte uppfyller kraven i kulturdepartementets regleringsbrev. I regleringsbrevet formuleras kraven för att Riksteatern skall få sitt verksamhetsbidrag på 226 miljoner kronor, rapporterar Dagens Nyheter.
   Enligt Bolme används också publiksiffrorna för klubbkvällarna för att försköna Riksteaterns besökssiffror. Uthyrningsarrangemang räknas också in i Södra teaterns och Riksteaterns siffror.
   Men Riksteaterns ledning tillbakavisar kritiken skarpt. I ett sju sidor långt svarsbrev, daterat i tisdags, uppmanas Tomas Bolme att sluta upp med tjuvnypen på Riksteatern. De tio undertecknarna av brevet – bland andra Lars Norén, Lennart Hjulström och Riksteaterns vd Thomas Lyrevik – kallar Bolmes kritik ”reaktionär, fördomsfull och illvillig”.
   Att besökssiffrorna skulle ha förskönats, kommenteras inte av brevskrivarna, som i stället inriktar sig på Tomas Bolmes ”generationsförakt”
”Det är både missvisande och illvilligt att generalisera om fylla och ungdom” står det i brevet vars undertecknare också påminner om att ”klubbarna i Södra Teaterns foajé startar efter ordinarie föreställningstid” och att överskottet från klubbverksamheten hjälper till att finansiera viktig scenkonstverksamhet, såsom långväga gästspel, seminarier och debatter, som annars vore ekonomiskt omöjlig att erbjuda.

STOCKHOLM. Författaren Katarina von Bredow och Sveriges Television har nått en förlikning i tvisten om pjäsen Syskonsalt som SVT sände i höstas.

Katarina von Bredow hävdar att den till stora delar bygger på hennes roman Syskonkärlek och stämde därför nyligen SVT.
   Hon vill inte avslöja innehållet i förlikningen som nåtts, uppger Sveriges Radio Jönköping.

STOCKHOLM. Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme är mycket kritisk mot verksamheten vid Södra teatern i Stockholm. Bolme anser att teaterföreställningar får stå tillbaka för rockkonserter och klubbar som kantas av fylla och skadegörelse.

I ett brev till Riksteaterns styrelse skriver han, enligt Dagens Nyheter, att Riksteaterns verksamhet vid Södran inte uppfyller kraven i kulturdepartementets regleringsbrev. I regleringsbrevet formuleras kraven för att Riksteatern skall få sitt verksamhetsbidrag på 226 miljoner kronor.
   Enligt Bolme används också publiksiffrorna för klubbkvällarna för att försköna Riksteaterns besökssiffror. Uthyrningsarrangemang räknas också in i Södra teaterns och Riksteaterns siffror, skriver DN.

STOCKHOLM. För sista gången bjuder Drottningholms Teatermuseum (DTM) till öppet hus i Filmhuset. I oktober tvingas de flytta från lokalerna. Var är ännu oklart.

Sedan 1970 har DTM huserat i Filmhuset på Gärdet med sina gedigna samlingar, som omfattar ca 70 000 teaterböcker och ca 30 000 föremål i form av scendekorer, kostymer, rekvisita, skisser, scenbilder och porträtt från 1500-talet till nutid. I fotoarkivet finns ca 1 miljon fotografier från främst svenska föreställningar, porträttbilder av scenkonstnärer och teaterbyggnader. Klipparkivet omfattar recensioner, biografica och debattartiklar kring teater. Insamlingen pågår alltjämt av all samtida scenkonst i Sverige i form av program, affischer, manus med mera.
   DTM håller öppet hus söndag 4 februari kl 11-16 på temat Arkitektur för teater. Då visas modeller ur teatermuseets samlingar och Per Simon Edström berättar om teaterns olika spelplatser.

Den intrigerande sminkören Vippan sprider sitt puder över skådespelarna på Teater Krokodil. Plötsligt får ostar en huvudroll i kampen om teaterns överlevnad. Marie-Louise Ekmans nya film Puder är en fars med djup.

   – Den handlar om små passionerade människor, för att inte säga konstnärer, som försöker klara sig i vår svåra värld, säger Gösta Ekman som spelar den förslagne och omtänksamme Vippan.
   I tolv år har makarna Ekman arbetat tillsammans. Senaste biofilmen var Nu är pappa trött igen! 1996.
   – Jag skulle inte fortsätta att arbeta med Marie-Louise om jag inte tyckte att det fungerade bra. Jag hoppas och tror att vi kompletterar varandra, säger Gösta Ekman.
   Puder utspelar sig på en teater av äldre snitt och handlar om en tv-inspelning av en framgångsrik pjäs. Handlingen ramas in av musik av Benny Andersson.
   Marie-Louise Ekman har hämtat drag från verkliga karaktärer när hon skapade rollerna.
   – Jag rör mig i en värld som jag känner till där jag iakttar vissa saker. Därför är det en film om teatern och inte om FN-skrapan i New York, säger hon.

Flera hinder
Det har varit flera hinder på vägen för filmen innan den blev klar.
   – De stora bolagen nobbade eftersom de tyckte att det var ett för riskfyllt projekt. Filmen har fått kämpa för sin tillkomst på samma sätt som filmens karaktärer kämpar, säger Marie-Louise Ekman.
   Två manliga primadonnor, spelade av Dan Ekborg och Örjan Ramberg, konkurrerar om uppmärksamheten, medan Lena Nyman spelar en bitsk dam som gör allt för teatern. Här finns också Rolf Skoglunds teaterchef som ser möjligheten att tjäna snabba pengar när reklammannen Alexander Bard dyker upp. Han gör sin filmdebut i Puder och har inte vågat titta på det färdiga resultatet förrän filmen hade världspremiär på tisdagen under Göteborgs filmfestival.
   – Jag var helt knäckt vid den första repetitionen när jag satt där med alla proffsiga skådespelare. Det känns som om jag bara skrek hela tiden, säger Alexander Bard.
   Det var första gången Lena Nyman arbetade med Marie-Louise Ekman. Däremot har hon och Gösta Ekman varit ett strävsamt filmpar i över 25 år.
   – Det här var bland det roligaste jag har gjort. Det var så kul att spela satmara, säger Lena Nyman.
   Puder går upp på biograferna den 9 februari.

VIETNAM. Utmattad av en turné i Europa fick den vietnamesiska sopranen Le Dung hjärnblödning och dog vid 45 års ålder, rapporterar pressen i Hanoi. En vecka tidigare uppträdde hon i Tjeckien och Polen.

   – Vietnams opera har förlorat sin skatt, säger nationalorkesterns ledare och dirigent Nguyen Huu Thieu.
   Le Dung blev känd redan vid 14 års ålder som sångerska under det vietnameserna kallar Amerikanska kriget. Sedan studerade hon i Ryssland och utmärktes som Folkets artist i Vietnam – landets högsta belöning för konstnärlig verksamhet.

Hågelbyparken i Botkyrka har utsetts till årets Folkets Park. Parken premieras för bred verksamhet, med en omfattande barnverksamhet. Hågelbyparken samarbetar också med det lokala kulturlivet.

Parken fick också mycket positiv publicitet i samband med Kungens Eriksgata i Botkyrka förra året.
   Årets folkparksprofil Per Schönnings hör hemma i Gävle. Han beskrivs som en eldsjäl, ”som på kort tid vitaliserat folkparken i sin stad”.
   Rolf Eriksson får årets Karl Kilbomstipendium sedan han förvandlat Folkets Hus i Smedjebacken från att vara ingens angelägenhet till att bli en samlingspunkt på orten.
   Utnämningarna meddelades i samband med Folkets Hus och Parkers kongress Boka 2001 i Sandviken på lördagen.

STOCKHOLM. Statens Kulturråd ger scenkonsten en rejäl känga när uppgifterna om vilka svenskledda kulturprojekt som får EU-stöd blir offentliga.

Teatern visar inte något större intresse för europeisk samverkan, medan museer, förlag och litteraturorganisationer hävdar sig väl i konkurrensen om resurserna.
   – Teatern är en besvikelse. Någon har sagt att den kanske tycker sig vara sig själv nog, säger Leif Sundkvist, som arbetar på Kulturrådets avdelning för EU-frågor.
   Han kommenterar fredagens uppgifter från EU-kommissionen om vilka projekt som får stöd inom ramen för EU:s kulturprogram Kultur 2000.
   Stöd delas årligen ut till ett antal projekt som syftar till att främja europeisk samverkan på kulturområdet. I år blev utdelningen för de svenska teatrarna noll, främst beroende på ett bristande intresse från institutionernas sida, menar Sundkvist.

Ansökan avslogs
   – Jag skulle vilja säga att det är teatern som är besviken, säger Christer Dahl, chef för Stockholm Stadsteaters internationella utbyte.
   – Vi sökte men fick avslag.
   EU-kommissionen har beslutat att ge stöd till cirka 35 projekt med svensk medverkan i år. Sex av dem leds från Sverige.
   Malmö Museer får till exempel stöd för Migrating Memories, ett projekt som betonar vikten av att bevara och förmedla flyktingars och invandrares minnen och erfarenheter i ett nytt samhälle. Unga invandrare från Malmö, Tammerfors och Tottenham engageras tillsammans med sina lärare och föräldrar i projektet som inbegriper bland annat en vandringsutställning och en flerspråkig webbsida.
Därmed slår Malmö Museer åtminstone tre flugor i en smäll. Ett uttalat syfte med Kultur 2000 är att programmet ska stödja projekt som vänder sig ungdomar, till grupper som vanligtvis inte tar del av kulturutbudet samt till tvärkulturella projekt som använder sig av nya medier och ny teknik.

Ny syn på kultur
   – Kulturen ska vara ett medel att skapa social integration och delaktighet i samhället, säger Leif Sundkvist.
   Det är en delvis ny syn på europeisk kultur som präglar Kultur 2000, till skillnad från föregående kulturprogram. Kommissionens syn på den europeiska kulturen och historien som en har fått ge vika för det synsätt som Ministerrådet och EU-parlamentet står för, liksom för övrigt Sverige.
   – Det finns inte en kultur i Europa, det finns flera. Den uppfattningen börjar ta över, säger Sundkvist.
   Kommissionen bestämmer vilka projekt som ska få EU-stöd, men besluten fattas på rekommendation av en jury bestående av 17 personer – konstnärer, författare, skådespelare och andra kulturarbetare från EU-länderna samt Norge och Island.
   Tonvikten läggs på att projekten ska ha hög kvalitet samt en tydlig europeisk dimension, vilket i praktiken innebär att minst tre länder inom EU och EES måste delta för att projekt ska ha en chans att bli godkända för EU-stöd.
   Sannolikt kommer inom kort de tio ansökarländerna att kunna delta i Kultur 2000-projekt.

Shakespeares pjäs Othello, som skrevs mellan 1602 och 1604, har filmats många gånger tidigare, bland annat av Orson Welles 1952. I den filmatisering som sänds nu på onsdag står Oliver Parker för regin. Den vilseledde Othello spelas av Laurence Fishburne, ormen Jago av Kenneth Branagh och den oskuldsfulla Desdemona av Irène Jacob.

Othello utspelar sig i Venedig år 1570. Othello är en av stadens mest framgångsrika och beundrade fältherrar. Adelsmannen Brabantios vackra dotter Desdemona trotsar allt för att gifta sig med honom, trots att han är svart och hon är vit. Vad ingen av dem anar är att Jago, Othellos närmaste man, smider planer för att förstöra deras lycka. Han går till verket med en orms list och börjar viska giftiga lögner i Othellos öra. Hur vet han, Othello, att hans unga brud verkligen är den hon ser ut att vara? Hur vet han egentligen att hon är honom trogen?
   
Regidebut
Regissören Oliver Parker, som gör sin regidebut med denna film, har själv spelat Jago på teaterscenen och fascinerades av att behandla Shakespeares pjäs som en erotisk thriller. Den internationella rollbesättningen var också en sak som tilltalade honom, att låta Othello spelas av en svart amerikan från Hollywood (Laurence Fishburne), Jago av en irländsk Shakespeare-tolkare från Belfast (Kenneth Branagh) och Desdemona av en schweiziska som gjort karriär i fransk film (Iréne Jacob). Filmen är inspelad på Castello Orsini-Odeschalchi i Bracciano, utanför Rom, samt i Venedig.
   
Aktuell Shakespeare
På Det Kongelige Teatret i Köpenhamn har Staffan Valdemar Holms uppsättning av Verdis opera som bygger på Shakespeares Othello premiär 3 februari och på Dramaten i Stockholm spelas även i vår den betydligt lättsammare En Midsommarnattsdröm. Där låter Shakespeare förväxlingarna och intrigerna utspela sig i skogen där älvkungen Oberon råkat i gräl med älvdrottningen Titania.
   Oliver Parkers filmversion av Othello sänds onsdagen den 31 januari klockan 21.30 i SVT1.

Margareta Wirmark är professor i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och är särskilt inriktad på dramatik. Hon har tidigare bland annat skrivit om kvinnorollen i Strindbergs dramer och i hennes nya bok Noras systrar behandlar hon de kvinnliga dramatikerna som var verksamma under slutet av 1800-talet. Alexandra Coelho-Ahndoril har läst den.

I Alfhild Agrells svar på Ibsens Ett Dockhem lämnar kvinnan i slutet hemmet för att dö. I sina armar bär hon sitt döda barn. Hennes make har förskingrat pengar och varit otrogen och hon har stått ut med allt för barnets skull. Nu när barnet dött finns det inget som håller henne kvar i det olyckliga äktenskapet.
   Henrik Ibsens drama om Nora i Et Dukkehjem träffade sin samtid som en torped och en mängd pjäser skrevs i dess kölvatten. Många av författarna var kvinnor. Från att ha varit en plats för nöje och spektakel var plötsligt teatern ett forum för brännande het samhällsdebatt.
   Agrell hör till de kvinnliga dramatiker som inte spelas idag och som nogsamt rensats bort från våra uppslagsverk. Det rör sig om en veritabel radering av ett ytterst vitalt kapitel i nordisk teater.
   
Viktig bok om kvinnliga dramatiker
Margareta Wirmark är professor i litteraturvetenskap, med inriktning på dramaforskning, vid Lunds universitet. Nu har hon skrivit denna underbara och viktiga bok för att belysa och återupprätta dessa kvinnliga dramatiker som var mycket spelade och omtalade i slutet av 1800-talet.
   I Noras systrar möter vi den modiga Frida Stéenhoff som i sitt drama Lejonets unge förde fram idéer om preventivmedel och sexualitet, Alfhild Agrell som skrev Räddad, Anne Charlotte Leffler, Victoria Benedictsson, Emma Gad, Amalie Skram, Klara Johanson och många fler om vars dramatiska produktion det hittills inte gått att läsa.
   Deras nu hundra år gamla pjäser tar upp frågor om moral med fokus på kvinnans situation: Får man liksom Nora ta ödet i egna händer och gå utanför den gängse rollen som hustru och moder? Vad händer när en kvinna passerar gränsen för det acceptabla? Är det möjligt att kombinera ett konstnärligt yrke med det konventionella livet? Och vad blir resultatet när en kvinna förfogar över egna medel?

Det kvinnliga befrielsedramats utveckling
Wirmark drar intressanta slutsatser ur det stora material hon har undersökt. Det verkar som om de kvinnliga dramatikerna är mycket mörkare i sina skildringar av kvinnans möjligheter än de manliga – även när det gäller komedier. Ofta ger de inte sin ”Nora” möjligheten att överleva utanför hemmet.
   Männen är otrogna och inskränkta och väntar sig fullständig lydnad. Och om kvinnan i pjäsen har egna pengar är det en självklarhet för mannen att hon ska ställa upp och betala för allt han ställt till med.
   I kapitel efter kapitel görs intressanta iakttagelser av hur det kvinnliga befrielsedramat utvecklar sig, exempelvis hur scenrummet börjar inta en symbolisk roll. Det äldre realistiska sättet att skildra ger stegvis vika för en rumsbeskrivning av subjektivt slag: rummet visar plötsligt känslomässiga skeenden i huvudpersonernas inre.
   Wirmark stannar dock inte vid att beskriva dramerna och dramatikerna, utan företar även en noggrann undersökning av samhällets bemötande: censuren och den ökade biljettförsäljningen av de billigaste platserna, som tyder på att dessa pjäser lockade en ny publik.

Inte utan sorg
Det är inte utan sorg man läser Noras systrar, en sorg över att tiden är så orättvis i sitt hanterande – kvar för eftervärlden blir inte alltid de intressantaste rösterna.
   I sin bok efterlyser Wirmark en antologi med pjäser av dessa skapande kvinnor, men i väntan på den kan man bara känna tacksamhet över att ha fått de smakprov som Noras systrar erbjuder.

Skåningar och andra som får in danska radio- och tv-kanaler kan från och med i vår ta del av Det Kongelige Teatrets föreställningar, utan att behöva åka över sundet.

Det avtal som undertecknades mellan Danmarks Radio och Det Kongelige Teater i dagarna, innebär att man framöver kommer att kunna ta del av en del av föreställningarna både via tv och radio.
   – Detta är ett av de sätt som vi kan ge hela den danska befolkningen tillgång till det absolut bästa av vad som görs inom opera och skådespel i landet, säger Danmarks Radios generaldirektör Christian S Nissen.
   DR Radio kommer från och med i år att sända 8-12 operaföreställningar och flera av Det Kongelige Kapels konserter. På tv kommer man att kunna se 1-2 operor och 3-5 teaterföreställningar.
   Redan 3 februari kommer man i gång med samarbetet, då svensken Staffan Valdemar Holms uppsättning av Verdis Otello har premiär på Det Kongelige Teatret. Otello sänds i DR:s P2 3 mars.

Den amerikanske dramatikern Arthur Miller, som bland annat skrivit En handelsresandes död debuterar som skådespelare – efter mer än 50 år i kulisserna. Det sker i en filmatisering av hans novell Homely Girl, a Life.
   Miller, 85 år, spelar fadern till huvudrollsinnehavaren Samantha Morton.