Nummer

Ungdomens olidliga ensamhet

Har det någonsin varit lätt att vara ung? Under premiären av Backa teaters Ungdomen är deras sjukdom, drabbar mig ett minne från mina sena tonår: Känslan av att befinna mig i en genomskinlig bubbla, omöjlig att få hål på. Och med en svårbegriplig värld därutanför.

På Backa teater stänger scenografen Helga Bumsch in ungdomarna i en bur av plexiglas. Några försöker forcera väggarna. Tar sats och klättrar, men får ingen fäste och glider ner igen.

Ungdomen är framtiden, brukar det heta, men vad är det som erbjuds dem? Vad går egentligen livet ut på? Vad gör det värt att leva? Och vad är människan själv värd? Det är stora existentiella frågor som tar luften ur de unga i Ferdinand Bruckners pjäs, skriven under tiden mellan 1900-talets två världskrig. Stefan Åkessons bearbetning – och nutidsklingande översättning – ger som introduktion några aktuella siffror. I en riskanalys är ett svensk liv värt över 13 miljoner kronor, för Facebook är värdet 805 kronor.

De sju unga befinner sig i steget till ett eget vuxenliv. Marie (Mia Ray) är klar för examen och pyntar huset fint. Hennes rekorderliga förväntningar på framtiden dalar dock, eller drunknar i den allmänt uppgivna destruktiviteten i rummet. Pojkvännen (Jonatan Rodriguez) överger henne och hänger på den taktiskt framåtsträvande Melissa (Ylva Olaison). Rasmus Lindgrens supande och ålande streber krafsar desperat efter fäste varhelst han vittrar möjligheter till makt medan Ulf Rönnerstrands flegmatiska filosof flyter ut. Allestädes närvarande, som en minerad orosande, byter Emelie Strömbergs unga kvinna kläder och poser. Alla hunsar de Ramtin Parvanehs Niko – utanförskapets inkarnation.

När de inte orkar mer drar de papplådor över huvudena. Ett flyktmedel väl så effektivt som den flödande spriten och uppumpade erotiken.

Regissören Anja Suša arbetar med starka bilder och expressiva utspel, men bryter av med distanserande kommentarer. Ensemblen spelar stort, med imponerande hög precision. Skiktningen gör innehållet vasst och drabbande, precis som i Sušas lyckade uppsättning av 5boys.com på Backa härom året.

Till den uppfordrande tonen bidrar de fyra Backamusikerna Stefan Abelsson, Anders Blad, Daniel Ekborg och Bo Stenholm. Uniformerade som en blandning av ordningsvakter och flyttkarlar regerar de mellanrummet mellan plexiglaset och den osynliga framtiden och ger Igor Gostuškis kompositioner ett nytt sound med oroande riktning rakt in i vår samtid.

Exit mobile version