Just som höstruskets kompromisslösa gråhet får mig att vilja gömma mig i min walk-in-closet och vägra komma ut förrän solen är tillbaka, så dyker det upp inte mindre än fem föreställningar som på ett eller annat sätt tar med sig publiken in i just ett gömt rum, gärna via en dold gång.

Tala om timing! Det skulle inte alls vara lika lockande att gå in i en fuktdoftande cementgång en solig majdag. Nej det är när dag och skymning blandas så att man måste se på klockan för att vara säker på att det är morgon och inte kväll som man längtar efter att krypa ner i underjorden, bort från blåst och rusk.

Men väl nere i underjorden inser jag att det inte bara handlar om att upptäcka ett gömt rum. När jag vandrar genom det fysiska rummet stimulerar det ett utforskande av ett inre rum, ett fiktivt rum som jag själv skapar. När jag tränger in i en okänd underjordisk värld och inte är säker på vart jag är på väg men trots detta känner mig helt trygg frigörs min fantasi vilket gör mig delaktig i föreställningen.

Men chockterapi fungerar också. I mitt sista besök i ett gömt rum hamnar jag på en plats jag helst vill lämna så fort som möjligt. Under Sankt Eriksbron i Stockholm, som skulle kunna vara ingången till ett modernt helvete, dansar fyra vitklädda tomtenissarna. Märkligt oberörda av stanken och smutsen utför de en märklig ritual inför ett tomtealtare.

När jag åter befinner mig uppe på Sankt Eriksbron känns vinterrusket riktigt mysigt i jämförelse med det som döljer sig under mina fötter.

Dansföreställningar i gömda och glömda rum hösten 2009
Glömda rum i Stockholm under Sankt Eriksbron av Åsa N Åström och Håkan Bring Huczkovski
We Insist av Rani Nair och Mia Haugland Habib och Jassem Hindi/Hammarby Artport
Symphony of a Missing Room av Lundahl & Seitl/Nationalmuseum
Nr 4 av Melo/Dansens Hus - se recension i Nummer.

Inspiration har också hämtats från Dagens Nyheters evenemang Stockholm under jord som ägde rum 7 november och där deltagaren bland annat fick besöka ett atombombssäkert skyddsrum under Södermalm.