sofie
2009-02-05 11:02
Svensk teater lider av lågt i tak.
Tempen är tagen. Jag drog den ur röven i går. Ur scenkonstens vackra bakdel. Den visade på feber. I rättvisans namn ska det framhållas att teatern mår hyfsat överlag -i synnerhet om man jämför med hur det var för tio år sedan. Då härskade fortfarande den gamla tidens repertoir; dammråttor låg och skräpade bland kammarspel och hjälpligt uppfräschade Shakespearestycken. Nu är det en annan tid, tack o lov. Nyskrivet är på tapeten, aktuella ämnen och nyskapande scenografer, mm.
Så till febern. Taket är så lågt att man tvingas huka sig och går man böjd tillräckligt länge kan feber uppstå.
Varför måste Teatersverige vara så förbannat politiskt korrekt hela hela tiden? Alla tycker samma:
1. Kvinnor ska vara riviga och småtjejer ska vara kavata.
2. Invandrare är antingen roliga eller förtryckta stackare.
3. Religiositet är farligt och skrattretande.
4. Stora starka män/gubbar bör förlöjligas.
5. Ungdomar är sanningssägare. De har alltid rätt.
Listan kan säkert kompletteras med en fem punkter eller så. Grejen är att jag, som publik, så gärna vill höra OLIKA röster tala från scenen -inte en och samma PK-röst. Som yrkeskvinna inom teatern vill jag kunna använda mitt intellekt när pjäser, roller och tolkningar diskuteras. Någon därute i cybern som håller med?
Svara på inlägget