Lars Noréns dagbok - konst eller ej?

• M 2008-05-22 20:51

  Kampen med Jaget

  Det mest spännande man kan läsa om är en människas kamp med sig själv. En människas kamp med de val denne (i detta fall en Man) gör, de handlingar han utför och de tankar han tänker. Jag har har uppslukats av just en sådan bok. Det är en nära bok, på så sätt att det är som om personen ifråga läser den. Sem dennes röst finns bakom ens högra axel. Boken är som en relation med en vän. En relation man vet man kommer att sakna då den tar slut. Jag är glad att denna bok är 1700 sidor lång. Jag har läst recensioner och åsikter om en bok som har samma namn som den jag läst - men endera är det inte samma bok eller så är människorna som läst den blinda. Förblindade av sitt ego, sin ideologi. Förblindade av vad man ska tycka och av vad personen i boken uttrycker. De stannar nämligen där - vid ytan. Vid textens yta ordens uppenbara mening. Hos dessa läsere finns inget djup. Dessa läsare fokuserar vissa kontextlösa utryckta meningar och åsikter och viftar dess som vore de rättegångspapper från Haag-tribunalen. DET äcklar mig. Detta särsilt då jag vet att de inte bemödat sig läsa hela boken. Jag älskar denna bok - på gott och ont. Jag älskar inblicken i en stor dramatikers liv. Inblicken i hans konstnärliga gärning, i hans kamp med sig själv. En kamp som är ful, oärlig, smutsig och allt det vackra. HAn är ingen enkel person som uttrycker enkla åsikter. Han är hycklande och egoistisk och älskande och generös. Väldigt lik en människa. Tänka sig! Har jag nämnt att jag inte tillhör något kulturträsk, något kvälls-/dagstidningsträsk. HAr jag nämnt att jag skiter i vilka C, Charley, K och CP är. Har jag sagt att jag skiter i det som ni är intresserade av - det smutsiga skvallret. Att göra boken till en skallertidning är ett patetiskt försök att göra om den till just det som ny är del av - förnedringskulturen. Där ni ser skvaller ser jag en mans ofriserade och komplexa åsikter. Där ni äcklas av en störd materialist med tvångsbeteenden ser jag en komplex människas uttryck. Det är en dagbok. Det är en människas uttryck av sin tillvaro - yttre och inre. Detta på gott och ont. Det är ingen vacker människa - just därför är han så intressant. Det är ingen konsekvent människa - just därför är han så intressant. Det är ingen alltigenom god, snäll, människa - just därför är han intressant. HAn är dock ärlig. Han säger "Detta är jag. Se mig som jag är."En människa som kan säga det och ta all den skit han vet kommer har någon form av karaktär. Jag läser "En dramatikers dagbok" som en ärligt framlagd beskrivning av en människas kamp med sig själv - i hela hans skapelse, yttre som inre, på gott och ont. //M

  Svara på inlägget
• frida 2008-05-23 08:44

  nej nej nej

  Det är ju fint av dig att inte bry dig om de snaskiga skvallerbitarna. Men när du skriver att detta är "inblicken i en stor dramatikers liv" och en "ärligt framlagd beskrivning av en människas kamp med sig själv" - ja, då undrar jag om du har läst någon av värdslitteraturens så kallade klassiker. Stora dramatiker skapar stor konst - detta är inte konst. Och en människas kamp med sig själv har beskrivits mycket, mycket mer ärligt, brännbart, viktigt och allmänmänskligt än detta. Jag tycker den är dagboken är patetisk. Skriven av en ensam person som istället för att erkänna sin makt och ta kontrollen över sitt liv, väljer att se sig som ett offer och därigenom trampar på och förnedrar alla människor runt omkring honom. Maja Lundgrens Myggor och Tigrar var 100 gånger bättre, för hon var ärlig i sitt uppsåt.

  Svara på inlägget
• M 2008-05-23 13:00

  Konst?!

  Detta är inte Konst - detta är en dagbok! Om dtt refererande till världslitteraturens klassisker är ett försök att underminera mig med hjälp av kulturkapital så undanber jag mig det. Om det var en ärlig förfrågan så kan jag meddela att jag läst "världslitteraturklassiker"( Vilka de nu ska vara?!) - kom gärna med en lista så har jag något att bocka av. Jag är inte intresserad av det allmänmänskliga - i detta fall är jag intresserad av Norén. Du säger att en människas kamp beskrivits så mycket bättre - fullt möjligt och till och med troligt. Men återigen - läs bortom ytan. Jag interesserar mig i detta fall inte av stilistik, prosarytm eller vackra meningar - det är en dagbok. Jag intresserar mig för det som ligger under orden. Det är din fulla rätt att tycka att den är patetisk, att han är maktfullkomlig. Jag ser många dåliga sidor hos honom, många tragiska saker...JUST FÖR att de ligger för öppen ridå. Återigen - att lägga fram dem för vem som helst att se och uppröras över - det är ärlighet. Ditt förfärandes över honom kommer ju sig av att du fått tillgång till honom just genom dagboken. Så för att gå tillbaka till citaten: "inblicken i en stor dramatikers liv" - det är ju faktiskt en inblick i ett liv. Han är en stor dramatiker. "Ärligt framlagd beskrivning av en människas kamp med sig själv" - den ter sig som ärlig då du lyckats fånga upp hans dåliga sidor genom att läsa boken. Det är en människas kamp med sig själv - han ger uttryck för självreflexion, ångest, ånger etc osv. //M

  Svara på inlägget
• Gurra 2009-04-03 16:34

  Svart som silver

  Lars Noréns lilla svarta... Har vi inte snackat färdigt om det svarta nu? Fram med våren!

  Svara på inlägget
• Niklas 2009-04-20 20:57

  Doh!

  Citat: Ursprungligen postat av Gurra Lars Noréns lilla svarta... Har vi inte snackat färdigt om det svarta nu? Fram med våren! FFS läs datumet! Snacka om necroing!

  Svara på inlägget