Elektra Show

• Dilek 2007-11-24 23:45

  inte sant

  Har inte sett föreställningen, men vill ändå kommentera påståendet "Inlåsningen och begränsningen av unga kvinnors liv är inte en kultur importerad utan en kultur uppfunnen i Sverige" som AVZ skriver. Det är inte sant! Detta sker i många länder runt om i världen, från fd Jugoslavien och ända bort till Kina. Det är inte något som "uppfinns" i Sverige, utan det tas med och i många fall förstärks det i Sverige, pga utanförskap och frustration och alienation som gör att vissa människor håller hårdare på sina traditioner och blir mer fanatiska i det. Om föreställningen är med och befäster fördomar är det ju absolut inte bra, men kanske försöker den skildra sin publik och skapa identifikation.

  Svara på inlägget
• Percy Andersson 2007-11-27 12:16

  Angående Elektra Show

  Hej America! Jag får uppfattningen att du tycker till om Elektra Show i brist på något annat att använda dina ord på. Visst ville jag gärna tro att de flesta hitkomna är utvecklade mogna människor liksom jag skulle önska att alla mina landsmän lämnat grottmannens tänkesätt och reaktioner. Nu är vi tyvärr eller lyckligtvis av många olika slag. Genom att jag är scentekniker och chaufför i Elektra-turnén har jag sett många föreställningar och dess publik. Jag förvånas när unga tjejer med huvudet inlindat i schal ibland kallar rollfiguren som fått ihop det med en svensk för hora och det skrämmer mig när invandrarkillar skrattar och säger, ja de e rätt, när invandrarpappan misshandlar dottern. Bäst tycker jag att föreställningen fungerat när någon från Scharraffs Hjältar efter föreställningen talat om sin verksamhet där dom försöker få unga killar att lämna patriarkala och kvinnoförnedrande värderingar till förmån för ett mera upplyst och jämställt synsätt. Din åsikt att turkisk musik som förekommer i föreställning med fördel kan avlyssnas på Södra Teatern understryker ett snävt perspektiv. Elektra Show turnerar i hela landet och är inte i huvudsak skapad för stockholmare med skolning och intellekt tillräckligt för att skriva debattartikel. Men jag gillar när unga tjejer, och andra, säger vad dom tycker och står upp för sin rätt. Så gå på, vi behöver verkligen att det talas högt i det här landet av kuvade lagom-människor. Hälsar Percy

  Svara på inlägget
• Mellika Melani 2007-11-28 17:12

  Ett svenskt imageproblem

  Vi svenskar vill gärna se oss som några som hjälper utsatta invandrarkvinnor, som vågar se hederspoblematiken, som vågar säga "vi accepterar inte detta!". Det är bra och modigt. Jag blir stolt över att vara svensk När all denna goda vilja finns, så är det väl underligt att det ska vara så upprörande att kalla den kultur som utvecklas i Sverige i förorterna idag för svensk kultur? Faran ligger i att då blir det också ett svenskt problem. Vi kan inte längre ha rollen av "den goda", "den hjälpande", som skyddar från de hemska kulturerna där borta. Vi får imageproblem. Våld och frustration finns i utanförskapsområden. Är det i vår kultur eller någon annans? Det hela är väl en annsvarsfråga? När jag läste America-Vera Zavalas artikel blev jag, till skillnad från Dilek, glad. Äntligen någon som skriver med ögon som gjort en riktig analys och inte uppehåller sig med cliché-föreställningar om hederskultur, som brukar innefatta allt möjligt från nu befintliga och forna kulturer. När vi tillskrivit invandrarkvinnan offerrollen har hon sedan två valmöjligheter: Att leva upp till den. Eller att göra revolt mot den. Men oavsett vad hon väljer så måste hon göra det utifrån den roll hon tillskrivits av svensk TV, tidningar och teaterföreställningar. När får hon rätten att vara en vanlig svensk medborgare utan filtreringar från omvärlden? Kanske blir vår image inte lika bra och ball när vi måste ta med problem från utanförskapsområden. Men låt oss inte skylla obehagliga element på avlägsna kulturer i Turkiet och Marocko. Visst influeras vi av omvärlden. Men det är lik förbannat vår kultur! Jag ska genast sätta mig på pendeln till Uppsala Stadsteater! /Mellika Melani

  Svara på inlägget
• Nabila Abdul Fattah 2007-12-02 19:57

  Jag är less..

  Jag är less på att folk ser på mig som ett offer. Jag är less på att alltid förväntas ha ett svar på varför Rami Sahindal skjöt sin dotter i huvudet. Jag är less på att alltid försvara min pappa, bröder, kusiner och far/morbröder. Jag är helt enkelt jävligt less på att bli sedd på ett sätt som inte stämmer överens med min verklighet. Regissören Michael Cocke tycker att man inte behöver visa en motbild för att vi "nog har kommit längre än så". Nej tyvärr, Michael har vi inte gjort det. Så länge invandrartjejer förväntas vara offer och invandrarkillar förväntas vara förövare så har vi faktiskt inte kommit långt alls. Teatern pratar inte om bara de tjejer som blir slagna hemma, den pratar om alla tjejer som har rötter i Mellanöstern och Afrika, för att det är vi som ständigt får försvara våra rötter. Jag förnekar absolut inte att det inte finns ett problem och att detta är en vardag för många tjejer. Men detta är inte en vardag för att tjejens familj är ifrån ett visst land. Och att sen sluta hela föreställningen med att pappan slår dottern ger intrycket av att det finns ingen lösning på det hela. Det finns inget hopp. Vilket är ett väldigt sorgligt slut då rätt många av dessa fall faktiskt löser sig till slut. Vi måste sluta skilja på våld och våld sålänge en svensk tjej får lika ont av slag som en invandrartjej. Jag behöver inte räddas av någon och jag är inget offer. Förutom för vissa svenska människors fördomar.

  Svara på inlägget
• Nabila Abdul Fattah 2007-12-02 20:07

  Jag är less..

  Jag är less på att folk ser på mig som ett offer. Jag är less på att alltid förväntas ha ett svar på varför Rami Sahindal skjöt sin dotter i huvudet. Jag är less på att alltid försvara min pappa, bröder, kusiner och far/morbröder. Jag är helt enkelt jävligt less på att bli sedd på ett sätt som inte stämmer överens med min verklighet. Regissören Michael Cocke tycker att man inte behöver visa en motbild för att vi "nog har kommit längre än så". Nej tyvärr, Michael har vi inte gjort det. Så länge invandrartjejer förväntas vara offer och invandrarkillar förväntas vara förövare så har vi faktiskt inte kommit långt alls. Teatern pratar inte om bara de tjejer som blir slagna hemma, den pratar om alla tjejer som har rötter i Mellanöstern och Afrika, för att det är vi som ständigt får försvara våra rötter. Jag förnekar absolut inte att det inte finns ett problem och att detta är en vardag för många tjejer. Men detta är inte en vardag för att tjejens familj är ifrån ett visst land. Och att sen sluta hela föreställningen med att pappan slår dottern ger intrycket av att det finns ingen lösning på det hela. Det finns inget hopp. Vilket är ett väldigt sorgligt slut då rätt många av dessa fall faktiskt löser sig till slut. Vi måste sluta skilja på våld och våld sålänge en svensk tjej får lika ont av slag som en invandrartjej. Jag behöver inte räddas av någon och jag är inget offer. Förutom för vissa svenska människors fördomar.

  Svara på inlägget
• Percy 2007-12-07 00:29

  Är slöjor alltid förtryck?

  I nätupplagan av Dagens ETC hittar jag en anmälan av boken Slöjor, skriven av Parisa Khakei, och en efterföljande omfattande debatt. Det finns många åsikter som tangerar hedersbegreppet. Som så ofta är det inte så enkelt som att något är svart eller vitt. Länken är: http://etc.se/artikel/9449/aer-sloeja-alltid-foertryck?commented=0#txpCommentInputForm om du vill kolla.

  Svara på inlägget
• Frida 2007-12-07 12:13

  kalla mig gärna offer

  Vad glad jag blir av att läsa Michael Cockes inlägg. Människor som utsätts för ofrihet och hedersbrott är många, och det sker ständigt och överallt omkring oss. Att inte erkänna problemet är att inte kunna hjälpa dom som behöver hjälp! Jag är själv invandrare och ung kvinna som inte haft problem med mina föräldrar och familj, men jag står inte och skriker "Slute se mig som offer!" Jag kan stå ut med att några idioter frågar mig korkade frågor och placerar mig i offerfacket, om det innebär att frågan uppmärksammas och de som lever under hot och förtryck får hjälp.

  Svara på inlägget
• Jana 2008-01-10 14:49

  "En man från Hederskultur" ????

  Åsa Lindholm skriver " jag är själv gift med en man från hederskultur" Vad menas med det? En man från Irak, Kurdistan osv...Tycker denna man om att han beskrivs som det? Själv är jag född i Iran, och inte skulle jag låta någon beskriva mig på det sättet. Det är ju helt sjukt. Att hederskulturen existerar, även i Sverige det vet vi om nu, Det är ett enormt problem. Där kan teatern vara en bra verktyg. Men någon gräns måste det ändå finnas. Det är finns männiksor som kommer från traditioner där man är tvungen att göra vad som helst för att "hedern" inte ska svärtas. Men detta betyder inte att det är något i kulturen i dessa länder (mellanöstern) generellt där alla är benägna att döda sina döttrar för att dem träffas fel kille. Så please...ibland vill man väl, med det kan bli väldigt fel.

  Svara på inlägget
• Åsa Lindholm 2008-01-11 09:57

  svar till Jana

  Har jag skrivit att alla vill döda sina döttrar i en kultur/land där heder är ett viktigt begrepp??? Det handlar ju om allt från uppfostran, rätt till studier, gifta sig med vem man vill osv. Det här handlar inte bara om våld och mord, utan om mänskliga rättigheter. Och ja, min man är från ett land där man ser på kvinnan så - att familjens heder hänger på hennes uppförande. Och jag skulle naturligtvis inte prata om honom på ett sätt som han inte är bekväm med.

  Svara på inlägget
• Marjam 2008-01-13 02:03

  till Jana

  Jag är också från Iran och jag vet att det är många iranier som vill låtsas som att de är så fria och öppensinnade, men i Iran existerar ett jätteförtryck av kvinnor och unga tjejer som är bundet till det som kallas för hederskultur. Att man som gift kvinna inte får resa utan sin mans tillstånd. Som ogift kvinna måste du ha din fars tillstånd. Kvinnan ses inte som en egen individ. Många iranska tjejer opererar näsan för att de ska se snygga och västerländska ut. Lika många opererar mödomshinnan för att de ska blöda på bröllopsnatten. Som man kanske du inte känner till de här sakerna, men prata med dina iranska medsystrar så kan de säkert berätta allt om det förtryck som de upplever. Sen finns det såklart familjer som är frisinnande och tillåter sina döttrar samma frihet som sönerna. Men de lever också i en hederskultur. När ett helt samhälle bygger på de tankarna och det till och med finns i lagboken så måste det ju anses som en kultur.

  Svara på inlägget
• Ahmed 2008-01-16 08:17

  DET RÄCKER MED SCHABLONER!!!!!!

  Elektra show, Ett öga rött, Gringo-rörelsen osv osv osv...

  Svara på inlägget
• Yasmina 2008-01-16 09:47

  munkavel

  Jag håller med Frida, och jag håller inte med Janna. Man kan inte bara tiga ihjäl problemet för att man antingen inte vill se sig själv som ett offer eller för att man är rädd för att andra kvinnor skall vara offer... Varför detta tjat om offer bara för att man tar upp något och iscensätter den/skriver en bok om det/ en låt om det? det blir ju nå'n slags munkavel tycker jag. Det handlar ju bara om att vilja föra en dialog. Jag kommer själv från Libanon, och har erfarenhet av hederkulturen. Inte personligt men den har ju genomsyrat en stor del av min uppväxt, även om mina föräldrar är förhållandevis liberala och västerländskt influerade pga att vi också bott i USA. Fast i USA finns det andra problem som man ständigt möter... men det e en annan historia

  Svara på inlägget
• emma w 2008-03-22 12:46

  var är inlägget?

  Hallå nummer! Var är original-inlägget som America V-Z skrev? Dessa kommentarer handlar ju om det, inte om föreställningen Elektra Show...

  Svara på inlägget
• Nummer.se 2008-03-24 10:19

  Länkar till Elektra Show-debatten

  Alla inlägg i Elektra Show-debatten - som förts på Nummer.se mellan America Vera-Zavala och dramatiker och regissör för föreställningen - hittar du sammanfattande länkar till längst ner på denna sida, det sista inlägget i debatten: http://nummer.se/templates/ProfoundArticle____6121.aspx

  Svara på inlägget