Jag tänker på mig själv och vill kräkas!

• Emmy 2007-02-28 11:19

  Jag tänker på mig själv och vill kräkas!

  Efter att ha sett Marianne Lindberg de Geers "Jag tänker på mig själv" så blir jag djupt provocerad över att hon över huvudtaget får skriva en pjäs till vår kungliga teater. Det var så dåligt så jag skämdes över att sitta i publiken. Pjäsen var under all kritik tråkig och amatörmässigt skriven. Usch! Varför låter man en kulturhäxa som henne få utrymme, när det här landet begåvas av många unga människor som har långt mer viktigt att säga än hennes narcissistiska småångest som inte intresserar någon (förutom henne själv). Nä, efter den sk. föreställningen så vill jag bara fly landet och upphöra att vara svensk.

  Svara på inlägget
• Jon 2007-03-01 20:04

  Re:Jag tänker på mig själv och vill kräkas!

  Jag håller helt med dig, Emmy. Marianne Lindberg De Geers pjäs är ett stort hån mot svensk dramatik. Det ironiska är att hon för några veckor sedan i en stor, uppblåst, onödig intervju på DN:s kultursida beklagade sig över hur tråkiga alla nyskrivna pjäser var som hon sätt under de senaster åren. Sen skriver hon själv en så tråkig pjäs så att klockorna stannar och blodet fryser till is. Den kvällen på Dramaten känns som ett rån mot mitt liv!

  Svara på inlägget
• Jens O 2007-03-08 12:01

  Jag instämmer med kritiken

  Jag instämmer med kritiken av "Jag tänker på mig själv" och känner mig snuvat på en en massa pengar för en dyr teaterbiljett till överklass sunkiga dramaten för att se en medioker och navelskådande pjäs. Behållningen var de duktiga skådespelarna som räddade föreställningen från att bli en total likvaka. Det är sånna här pjäser som får moderater och alliansklängare att propagera för kultursponsring och att dra in kulturbidrag.

  Svara på inlägget
• Miss D Pressive 2007-03-10 18:35

  Ångestvärdering

  Jag vill i min tur kräkas på såna som förminskar andras ångest! Varför skulle en "kulturhäxas" (vilket nedsättande epitet f.ö!) ångest vara mindre värd än en "ung och args"?? Jag har inte sett nämnda pjäs än och kan inte uttala mig om den, men jag blir förbannad över såna besserwissrar som Emmy. Jag vill också varmt rekommendera boken "Överklassen i Sverige" av Anette Kullenberg, till de som tror att ångest i överklassen bara handlar om priviligierade människor som i brist på andra nöjen kan ägna sig åt att odla och kokettera med sin ångest. Det handlar ofta om liv eller död för dem som orkar gå emot sin "fina" familjs oskrivna men benhårda krav, inbäddade i ett "vänligt" nedlåtande leende och en 'stiff upper lip'. Att skriva är ett sätt att bli hörd när familjen vägrar, men man får räkna med att bli utfrusen. Slutkläm: låt allas ångest vara lika mycket värd oavsett bakgrund!

  Svara på inlägget
• Trissa Beck 2007-04-27 11:20

  ÖPPNA ERA SINNEN!

  Emmy, Jon och Jens - har ni drabbats av sådan ångest att ni inte lyckats öppna era sinnen? "Jag tänker på mig själv" är en föreställning som har brister, javisst. Men samtidigt bjuder den på underbara ögonblick. Jag tycker Margareta Byström är underbar som morsan, vilket entré!! Och scenen på hotellrummet med sexuellt trakasseri av städerskan är stark. Jag gillar att Marianne Lindberg de Geer släpps in på Kungl Dramatiska Teatern tillsammans med Andreas Boonstra. Mer sånt! Jag får däremot kräkreflexer av Macbeth och Lång dags färd mot natt.

  Svara på inlägget