Med Kvart i fem-ekot knyter Staffan Göthe ihop sin trilogi som började med Byta Trottoar (2001) och Stjärnan över Lappland (2005), alla tre skrivna direkt för Teater Brunnsgatan Fyra.

Och liksom i de två föregående pjäserna så bjuds publiken på en yster scencocktail bestående av såväl bisarra kärleksintriger som mystiska rollspel med homoerotiska undertoner, allt paketerat i något som skulle kunna benämnas som en subkulturell kulturfars.

Tre udda existenser vars enda gemensamma nämnare egentligen är syltan Fabios, en vedugnseldad pizzeria som också kränger veckans pasta med pesto, utgör pjäsens nav. I centrum har vi faghagen Sigyn vad der Kierp (Gunnel Lindblom), en Alice Timander-kopia med ett vagt förflutet i underhållningsbranschen, tätt följd av den homosexuelle wannabedandyn ”Jampa” med Bingo Rimér-komplex (Kalle Westerdahl) och sist men inte minst Christian från Verveln (Jesper Feldt), oskulden från landet som snart blir både Sigyns och Jampas nya toyboy.

Men allt är inte vad det synes vara. Den naive Christian som först ger sken av att vara ett fullkomligt obildad nolla visar sig ha andra planer än att bara vara ett läckert Pygmalionfall för två dekadenta storstadsbor. Och snart rullar intrigerna igång i bästa privatteateranda.

Låter det ytligt? Det är det inte. Snarare driver föreställningen bitvis med vår tids ytlighet och attackerar dessutom såväl klass- som kvalitetsbegreppet. Som när ”Jampa slampa” i första scenen läser deckardrottningen Liza Marklund med en lätt föraktfull fnysning, vilket förklarar mycket av scenens kommande drama. Likaså när Ludvig Nordströms bok Lort-Sverige lite sublimt ligger på sängen där Jampa fotograferar sitt nya pojkoffer.

Men framför allt skriver Staffan Göthe pjäser för skådespelare. Och det finns få skådespelare som kan spela med ryggen vänd mot publiken. En av dem är Gunnel Lindblom. Men kvällens stora källarfynd är ändå Jesper Feldts underbara gestaltning av Christian, det krävs mycket uttryck för att kunna spela så uttryckslös. I Martina Montelius underfundiga regi blir den sammantagna upplevelsen av Kvart i fem-Ekot att man gärna vill lyssna även på nästa sändning - och dessutom på reprisen.